Ett anspråkslöst sparförslag

13 april, 2017

Arbetsförmedlingen är en av Sveriges mest dysfunktionella myndigheter, den har en budget som är lika stor som två försvarsbudgetar, trots detta klarar den inte av sina två viktigaste uppdrag: att matcha sökande och arbetsgivare och att vidareutbilda de som inte har kompetens för att få en anställning:

Under år 2010 förmedlades i genomsnitt 9,5 jobb per arbetsförmedlare. För år 2011 var motsvarande siffra 10,3 jobb. Arbetsförmedlingens andel av det totala antalet förmedlade jobben låg på 12 procent under de båda åren.

Det har inte blivit bättre sedan dess:

flera av de program som den rödgröna regeringen introducerat har långt färre deltagare än i målsättningen. Extratjänster i välfärden sysselsätter något över 30 personer, och traineetjänster för unga enbart ett 40-tal individer.  Målet var 20 000 – 30 000 deltagare i respektive program.

Nyligen skulle Arbetsförmedlingen förnya sin webplats, budgeten var 1o0 miljoner. Efter att arbetet dragit ut på tiden och AF hade betalat leverantören ytterligare 20 miljoner så levererades till slut den nya webblösningen, som praktiskt taget endast bestod av en ny version av Platsbanken, övriga webplatsen var i stort som förut.

Effekten av det? Efter att ha lagt 120 miljoner på att inte lyckats förnya sin webplats sa halverade Arbetsförmedlingen sin kundnöjdhet, som inte var imponerande stor från början.

Kundnöjdheten låg ett halvår före lanseringen i november på 45 procent. Men enligt en ny granskning har kundnöjdheten sjunkit ner till 23 procent i februari 2017.

Enligt undersökningen anser en av fyra att de inte lyckats utföra det de velat göra på Platsbanken. Endast hälften har svarat att det är enkelt att hitta den information de söker efter på sajten.

Från början var planen att Arbetsförmedlingen skulle utveckla en helt ny webbplats men till slut blev det endast en ny version av Platsbanken och några övriga uppdateringar.

Förändring är alltså inte alltid förbättring, inte ens om den har kostat 120 miljoner skattekronor. Inte bara de jobbsökande är missnöjda med nya Platsbanken, arbetsgivarna är det också. Nu går det inte längre att filtrera ut sökande utan arbetslivserfarenhet.

Det leder till att företag som behöver rekrytera dem inte hittar dessa personer bland ansökningarna.

Sofie Guilotte är säljare och rekryterare på Bemanningsföretaget Aleja AB och letar efter personal till uppdrag inom lager, rivning och plattsättning. Aleja AB anställer ofta unga personer utan arbetserfarenhet. Men på grund av att matchningsfunktionen tagits bort har hon svårt att hitta den personal hon letar efter.

– Jag är tvungen att tacka nej till kunder dagligen på grund av att vi inte har tillräckligt med anställda. Tidigare kunde jag få in 250 ansökningar per dag men nu får jag endast 10 stycken. 90 procent av dem jag anställer är ungdomar.

Sofie Guilotte har ända sedan november försökt få arbetsförmedlingen att ta tillbaka funktionen.

– Jag har dagligen varit i kontakt med arbetsförmedlingen och de säger att de håller på att jobba med det. Men så har de hållit på att säga hela tiden.

Bengt Wiktorén, enhetschef på Arbetsförmedlingen, förklarar att funktionen fallit bort i samband med lanseringen av den nya matchningstjänsten på Platsbanken.

– Det är förstås olyckligt men ibland får man inte med alla äldre funktionaliteter till den nya ­lösningen och man får prioritera. I dag är det en väldigt viktig funktion och det är flera företag som hört av sig angående den. Vi jobbar på att ta tillbaka funktionen innan sommaren.

Jaja, en väldigt viktig funktion prioriterades bort, men var inte oroliga, AF räknar med att det bara tar ett halvår att få tillbaka den i systemet…

Jag har ett förslag: Strunta i polis och lagar, låt Arbetsförmedlingen ta över rekryteringen av jihadister så är det islamistiska terrorhotet borta inom ett par år. Den icke fungerande webplatsen kostade 120 miljoner, för det tiodubbla borde vi alltså kunna få en som inte matchar en enda sökande! Effektivare användning av en miljard har jag svårt att tänka mig.

Låt inte några få förstöra för alla

8 april, 2017

I går fick jag min första betalda opinionstext publicerad, som gästskrönikör på Dagens Samhälle. Jag skriver där om den olyckliga och märkliga allt-eller-inget-mentalitet som råder i svensk kultur. När en verksamhet missbrukas eller förstörs av några enstaka väljer vi att blunda så länge det går, när det inte längre går så blir reaktionen i stället att stänga hela verksamheten, för alla. Mitt förslag är att vi i stället prövar den för oss revolutionerande tanken att börja kommunicera och tillämpa reglerna.

Läs hela krönikan här.

Den nyvictorianska feminismen

6 april, 2017

I går mötte Feministiskt Initiativs nyvalda partiledare Victoria Kawesa moderata riksdagsmannen Hanif Bali i debatt i Expressen TV.  Bali refererade själv på Facebook:

Debatten mot Viktoria Kawesa (FI) blev tillslut av. Börja poppa popcorn. Kl 19:00 i Expressen sänds debatten – där ni kan höra för första gången någonsin att jag tappar talförmågan när Kawesa förklarar att utvisade ryssar och östeuropéer inte är ”vita”.

Enjoy.

Intressant att Kawesa således delar världsbild med förra sekelskiftets anglogermanska rasteoretiker. I slutet av 1800-talet ansågs av många (anglosaxare eller germaner alltså) att de som inte var anglosaxare eller germaner inte kunde vara vita. Italienare, spanjorer, polacker, judar, greker, med flera, utdefinierades. Fransmän godkändes dock motvilligt.

Det gjordes stora ansträngningar i London att förklara hur en nyazeeländare kunde vara vit medan en irländare inte var det. Vita ansågs nämligen ha rätt till självstyre i de så kallade ”white dominions” – Kanada, Australien och Nya Zeeland, och om man definierade irländare som vita skulle de ju också ha rätt till självstyre på Irland, och så kunde man ju inte ha det.

Rastänkandet är inte den enda värdering F! delar med den victorianska tiden, de tycker det är helt i sin ordning att kvinnor som inte klär sig ”dygdigt” utanför hemmet råkar ut för trakasserier, och i synen på pornografi och sexarbete står F! inte de victorianska moralisterna efter.

Fredagspubliceringar

3 mars, 2017

Idag har jag blivit publicerad på två ställen, ett visste jag om innan, det andra inte.

I Svensk Tidskrift har jag gett råd till Sveriges kommuner hur de skall marknadsföra sig i den nya tiden, ett utdrag:

När jag växte upp var Sveriges målbild att vara Bäst I Världen. Det var förvisso ofta självgott och självbedrägligt, men i efterhand framstår det ändå som oerhört mycket bättre än dagens defaitism. Vi nöjer oss tydligen numera med att vara bättre än de sämsta jämförelseobjekten. Fördelen med detta nya synsätt är att det inte är förljuget, nackdelen är att det är ännu svårare att uppnå höga mål om man inte ens siktar på dem, och det fungerar sannolikt inte heller speciellt bra om ett av dessa mål är att behålla medborgarnas skattemoral..

Men nu är vi där vi är och regeringen kan ju inte ta hela ansvaret för en korrekt Sverigebild, Jag vill därför dra mitt strå till stacken och hjälpa den svenska välfärdens ryggrad – kommunerna – att uppdatera sina slogans. Jag har några förslag:

”Malmö, fredligare än Mogadishu”
”Rinkeby, tolerantare än Raqqa”
”Kista, färre mord än Chicago”
”Biskopsgården, färre bilbomber än Bagdad”
”Sollefteå, säkrare förlossningar än Sydpolen”
”Göteborg, mindre korrupt än Jekaterinburg”
”Solna, billigare arenabyggen än Sotji”
”Husby, mer homovänligt än Homs”
”Malmö, färre barnbrudar än Mumbai”
”Midsommarkransen, billigare boende än Monaco”
”Södermalm, tryggare sjukhus än Syrien”
”Trollhättan, färre bilbränder än Tensta”

Läs hela artikeln här.

Jag fick i förmiddags meddelande från en bekant som talade om att jag var i Fokus. Se där, de hade snappat upp en tweet jag gjorde i måndags:

Genomskinligt och rött plastägg

Sanningen, halva sanningen och en del annat än sanningen

20 februari, 2017

I torsdags kunde man i DN läsa en iochförsig inte ointressant historia inifrån alternativa faktas biotop, artikeln handlar om hur en fejknyhet från Sverige når en fejknyhetstörstande publik i USA via driftiga makedonier som tjänar sina pengar på att generera annonsklick. Men det saknas en bit där i början. Vad DN inte säger i sin granskning är att nyheten från Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad varit i säck innan den var i påse. De aktörer som gav fejknyheten – att muslimska asylsökande vandaliserar och svinar i kyrkan – den stora initiala spridningen var inga andra än de svenska ”traditionella medierna”, till exempel Expressen. Liknande artiklar fanns i många andra tidningar.

Det gemensamma för dessa artiklar var att reportern inte skrev vilka det var som utförde dessa gärningar, frågan hängde i luften men ställdes inte rakt ut. Det enda vi får veta är att det är folk ”utifrån”. Och när tidningarna skriver på det viset så kommer väldigt många att dra sina egna slutsatser om vilka dessa ”utifrån” är. Varför ställde inte tidningarna frågan? Sannolikt av rädsla för att det skulle visa sig vara några av SD-svansens favoritförövare. Men utelämnade fakta leder i stället till ryktesspridning. Det är inte första gången som denna missriktade typ av hänsyn fått exakt motsatt effekt till vad man tänkt sig.

Vem var det då till slut som faktiskt gjorde det självklara journalistiska arbetet och frågade kyrkans personal vilka det var som svinade i kyrkbänkarna?

Ledtråd: Det var inte någon på DN.

Det var Chang Frick på Nyheter Idag. Ni vet, ett av dessa föraktade ”alternativmedia” (Om det nu är rätt ord för just Nyheter Idag, de är anslutna till det pressetiska systemet och har bättre rutiner för faktakoll och rättelser än DN. All alternativmedia är inte Avpixlat, även om tradmedia gärna vill att vi fortsätter tro det.)
Chang ställde den självklara journalistiska frågan och fick då också ett svar. Han gick inte som de övriga journalisterna som katten kring het gröt. Expressen stannade vid När? Var? Hur? Men skall man förstå vad som hänt behövs oftast också Vem? och Varför? Och rapporterar inte media om det så fyller folk i stället i de tomma fälten själva.

Vilka var det då som störde ordningen i Kristianstad? Jo, det handlade inte om asylinvandrare eller romska tiggare, fridsstörarna var sydsvenska missbrukare som tyckte att kyrkan var en utmärkt värmestuga. Det behövdes alltså en outsider som Chang Frick för att göra det det som borde varit en självklarhet för seriösa heltidsanställda journalister. Han ställde frågan, utan att vara rädd för att få ”fel” svar, och fick just därför tyst på den mesta ryktesspridningen. (Alla blev iochför sig inte övertygade, några anklagade Chang för att i maskopi med gammelmedia mörka sanningen… En del mediakonsumenter går inte att resonera med. Men de flesta är faktiskt intresserade av att höra vad som faktiskt har hänt i stället för att behöva gissa. Det förutsätter dock att man behandlar dem som vuxna människor som klarar av att höra en sanning som inte har friserats, en inställning till publiken som är alldeles för ovanlig i det svenska medialandskapet.) Hade Chang inte ställt frågan hade många, inklusive, misstänker jag, en hel del av DN:s reportrar, fortfarande trott att det var asylsökande eller tiggare som var skyldiga.

Så med tanke på vilka som gav fejkhistorien spridning och vilka som sköt ner den är skurkrollsfördelningen mellan ”gammal” och ”ny” media inte alldeles så enkel som DN vill ge sken av.

Julklappstips: Äggkokningsindikator

20 december, 2016

En lite billigare julklappstips i dag, men det betyder inte alls att det är en dålig present. Den här eggtimern är inte en timer som räknar minuter, den är ett plastägg som värms upp i samma takt som ett riktigt ägg – vartefter plastägget blir mörkrött ser man hur genomkokta de riktiga äggen är. Man slipper alltså räkna minuter och tänka på om vattnet var kallt eller varmt när man la i äggen. Finns att köpa på många ställen, till exempel på Clas Ohlson, som säljer det för 80 spänn.

Genomskinligt och rött plastägg

Julklappstips: Rätt glas gör dryckeskännaren glad

11 december, 2016

Ett öl smakar bättre om det serveras i rätt glas. Barshopen.com har ett stort utbud av ölglas, såväl svenska som utländska, profilglas och odekorerade. Shopen har för övrigt mycket mer än ölglas, så om du letar present till någon som är det minsta dryckesintresserad så finns det garanterat något där. Så här års har de också en sida med julklappstips. Bor man i Stockholm kan man få sin beställning snabbare, och slippa portot, genom att hämta varorna på puben Man in the Moon på Tegnérgatan.
Skärmdump på ifixit
Flaska söker maka

Julklappstips: iFixit för gör-det-självaren

10 december, 2016

Internet är en fantastisk uppfinning som möjliggör för människor över hela jordklotet att generöst dela med sig av erfarenheter och kunskaper till medmänniskor de aldrig ens sett. En av alla sajter där man hittar värdefulla insikter är ifixit.com. Webplatsen är en veritabel skattgömma av tips för hur man själv reparerar hemelektronik, mobiltelefoner, datorer, spelkonsoler, bilar, kameror, leksaksgevär, etc… Jag har själv nyttjat den när jag reparerat iPhones och iPads, materialet, då beställt på Amazon, kostade en fjärdedel av vad en reparation kostat i Sverige.

Nyss upptäckte jag att de har öppnat en webbutik där de säljer verktyg och reservdelar. Bara det faktum att de är en verksamhet väl värd att stödja är en bra anledning att handla där. Om man beställer som företag finns ytterligare en fördel: momsen dras av direkt på priset när man handlar från EU-butiken.

Skärmdump på ifixit

Har man tummen på sidan av handen är ett försök väl värt att rekommendera

Julklappstips: Sjöräddningssällskapet

9 december, 2016

Det är lätt hänt att tro att Socialdemokratins långa maktinnehav utplånade civilsamhällets roll i räddningsverksamheten och att allt numer sköts av offentligt avlönade heltidsanställda. Så är det inte, ute i landet är deltidsbrandkårer vanliga, och på ett område är frivilligverksamheten fullständigt dominerande – sjöräddningen.

Sjöräddningssällskapet, som funnits sedan 1907, rycker ut vid 70% av larmen. Även innan sällskapet bildades var sjöräddning till den absolut största delen en frivillig verksamhet, det var för att koordinera och effektivisera som sällskapet bildades.

Organisationen får inte en krona i bidrag från staten utan lever på frivilliginsatser, donationer och medlemskap, själv har jag varit medlem i många år. Har du 20 miljoner till övers kan du köpa en räddningskryssare åt SSRS och som tack få ge ditt eller någon annans namn åt den. Vill du hylla en person på ett billigare sätt, ge bort ett medlemskap, vilket görs på ett enkelt sätt från den här sidan. Vill du ge bort något fysiskt, som inte är ett gåvobrev, finns det mycket att välja på i shopen. En buff, en flytväst eller varför inte en pläd?

Röd pläd med SSRS märke, kaffemuggar på, berghäll under
Snart är det sommar, och tills dess kan man ha pläden runt sig

Julklappstips: Gärna halvpension, men först en rejäl medalj

8 december, 2016

I går avhandlades bling (huvudsakligen) för kvinnor, i dag avhandlas bling (huvudsakligen) för män:

Försvarsmaktens värnpliktsmedalj (FMvplSM) är en medalj som tilldelas de svenskar som fullgjort värnplikt mellan år 1901-2010 med godkänt betyg. Den instiftades den 16 augusti 2002 av överbefälhavaren och kan även utdelas postumt. Den som fullgjort värnplikt före medaljens instiftan med godkänt resultat äger rätt att bära medaljen genom privat införskaffande hos tillverkare.

Som det står ovan: Alla som fullgjort svensk värnplikt med godkända betyg (minst 10-5-5 med gamla systemet) har rätt att bära medaljen. Så känner du någon som gjorde värnplikten före 2002 och är i behov av en äkta utmärkelse i äkta silver – kanske på nyårsfestligheternas frack eller smoking – kanske du själv – så kan det behovet nu tillfredsställas. Utmärkelsen kan till exempel införskaffas här: Ett stort set med medalj, miniatyrmedalj och släpspänne kostar 350kr.

Etui med stor medalj, miniatyrmedalj och släpspänne, bandet blått-gult-blått
Under blågult band


%d bloggare gillar detta: