Fortsätt följa Finland

10 december, 2017

För en gångs skull är det rätt(mätigt) mycket Finland i medierna. Jag gissar dock att det tyvärr inte kommer att hålla i sig, så jag har i en artikel i Svensk Tidskrift sammanställt några lätta, och gratis, sätt att hålla koll på vad som händer i den östra rikshalvan.

(En detalj jag inte fick med i artikeln är att Henrik Meinander för två veckor sedan tilldelades Stora fackbokspriset 2017 från Ax:son Johnsonstiftelsen.)

Bryt Akademiens inskränkta kotterikultur med hjälp av Finland!

25 november, 2017

Har åter skrivit en gästkrönika i Dagens Samhälle. Denna gång om Svenska Akademien.

Svenska Akademien har stora problem. Men det finns en lösning: Gå tillbaka till framtiden. Genom att åter låta den valbara kretsen innefatta svenskspråkiga som bor i Finland kan Akademien slå flera flugor i en smäll. Dels får man många fler, ytterst kvalificerade, kandidater att välja mellan. Dels bryter man upp den inskränkta kotterikultur som de senaste dagarna återigen visat sin destruktivitet.

Gör som Finlands ambassad och läs hela krönikan här.

Skärmdump från Twitter, Finska Ambassaden retweetar Dagens Samhälles tweet om min artikel.
En del retweets har mer sisu än andra!

När du gör ett gräv, akta dig så att du inte själv ramlar i gropen

7 november, 2017

Uppdrag Granskning gör ett viktigt arbete, eller rättare sagt, de borde göra det. Men ett ”avslöjande” från journalister som inte begriper skillnaden mellan rörelseintäkter och vinst är inte förtroendeingivande. Detta alltså i det grävande flaggskeppsprogrammet i ett företag som varje år cashar in åtta miljarder av våra tvångstaxerade licenspengar och snart kommer att ta in dessa pengar direkt på skattsedeln, eftersom folks betalningsvilja har minskat.

Undrar du vad den riktiga procentsiffran för Nikes skatt är? I den senaste kvartalsrapporten kan man se att Nike gjorde en vinst på 14,2% av omsättningen och betalade 13,2% i skatt på den vinsten.

En försäljning utanför Nordamerika på cirka 17 miljarder dollar och en vinstskatt på 1,9% av omsättningen stämmer med UG:s siffror. Förutom att UG alltså tror att omsättning är samma sak som vinst. Men när man finansieras med tvångstaxerade pengar, vare sig det kallas licens eller skatt, så är det nog lätt hänt att förståelse för grundläggande företagsekonomi inte är ett krav för anställning.

Tipstack till Dennis Josefsson på Twitter som upptäckte det.

[Uppdatering: SVT har ändrat i artikeln och skriver nu att det handlar om ”flera år” och ”genom åren” i stället för ”förra året”. (Jag har från källa på TT fått höra att det handlar om 15 år, då hamnar också storleken på den ackumulerade vinsten inom trovärdighetens gräns) Men det kvarvarande intrycket är att UG och SVT faktiskt inte har koll på hur saker hänger i hop. En artikel som förklarar saken mycket bättre är skriven av TT, den finns t ex här.]

En obekväm sanning om ”pensionärsskatten”

15 september, 2017

Löntagare betalar högre skatt än pensionärer vid samma inkomst, 16% försvinner i löneskatter utan koppling till någon försäkring. Orättvisan minskade med jobbskatteavdraget, men nu vill flera partier vidga klyftan igen under högljutt gastande om en påstådd högre ”pensionärsskatt”. Rättvisa? Nej. Politik? Ja.
Att det blivit så här beror på att historien om de dolda skatterna inte passar in i någon sidas narrativ, JSA-förespråkarna marknadsför JSA
med att det är bra att arbetande får lägre skatt än de som, av olika anledningar, inte arbetar. Då arbetar de mer vilket hela samhället gynnas av. Men om man skulle nämna löneskatterna i sammanhanget försvinner ju den gynnade positionen för löntagare. De på andra sidan har heller inget intresse av att erkänna existensen av dessa dolda löneskatter, de har ett intresse av att framställa det som att pensionärer är orättvist hårt beskattade, men räknar man in löneskatterna är de ju orättvist lätt beskattade jämfört med löntagare.

Värdegrundsvänstern har alltid varit i krig med Eurasien

6 juli, 2017

Ser att Vian Tahir, för allmänheten känd som innehavaren av @Sweden-kontot som gjorde sin privata blocklista till myndighetens, twittrar under eget namn igen. Eller, ja, gjorde det tills i dag, efter att jag citerade hennes tweet har hon låst sitt konto igen. På Instagram finns dock samma inlägg än så länge kvar att läsa.

Skärmdump från Twitter, urklipp tidningsartikel som säger att bilbränderna i Botkyrka minskat kraftigt sedan försäkringsbolagen blivit hårdare i sina bedömningar. Vian Tahir: NEVER FORGET att en stor mängd bilbränder visade sig vara försäkringsbedrägeri och inte blattekids i förorten.

Jag noterar att argumentationen från Värdegrundsvänstern nu, på bästa Anders Lindberg-manér, helt utan att låtsas om det har glidit över i sin raka motsats.

Progressivt™ 2013: Bilbränderna i förorterna är en legitim protest mot den rasistiska alienationen av de unga i ortens utanförskap!

Inte Progressivt™ 2013: Att argumentera för andra förklaringar, till exempel vanlig kriminell vandalism och försäkringbedrägerier.

Progressivt™ 2017: Bilbränderna i förorterna är kriminella försäkringsbedrägerier, de som påstår något annat är rasister!

 

Eller som Orwell sa det: ”Vi har alltid varit i krig med Eurasien.”

Självmotsägande pensionsidéer från vänster

5 juli, 2017

DN Debatt påstod igår idéinstitutet (f d tankesmedjan) Katalys följande:

Dagens pensionssystem missgynnar arbetare och gynnar högutbildade. För många räcker inte ett helt arbetsliv för en anständig pension.

Det stämmer till hälften. De som missgynnas mest i dagens statliga system är heltidsarbetande lågavlönade, så långt har Katalys rätt, men pengarna hamnar inte hos högavlönade. De som betalar in till systemet är heltidsarbetande låg- och höginkomsttagare (Pensionsinbetalningar på en lön över 7,5 basbelopp, nu 38400/mån, ger ingen extra pension, de är ren skatt). De som gynnas är medelinkomsttagare och de som jobbat lite eller inget.

De förslag som Katalys lägger skulle (i konsekvent socialistisk anda, skall sägas) inte lösa de problem de påtalar utan göra dem värre. Om man viktade pensionsutbetalningarna efter förväntad livslängd skulle det innebära att den nuvarande pensionsöverföringen (ca en miljon kronor per person) från mans- till kvinnokollektivet försvinner, vilket man förstås kan föreslå, men Katalys vill ju att kvinnor skall gynnas mer än idag.

Katalys vill också höja pensionerna för de som arbetat deltid eller inte alls. Vilket skulle innebära att gränsen för att själv ha någon pensionsnytta av att ha arbetat flyttas upp från de sådär 26500kr/ i månaden där den ligger i dag. Under den gränsen spelar dina inbetalda pensionspremier ingen roll, garantipersonen fyller på så att den som inte arbetat en dag har samma statliga pension som den som arbetat fyrtio år. Gränsen ligger nu strax under medellön. Den gränsen vill alltså Katalys höja. Man får anta att de agerar efter Wigforss’ devis ”Fattigdomen fördrages med jämnmod, då den delas av alla.” Men för en tänkande människa är det svårt att se hur problemet med att en stor grupp – på grund av regler för skatter, bidrag och pensioner – inte kan förbättra sin livssituation genom att arbeta mer eller utbilda sig löses genom att gruppen görs ännu större.

Bättre ett ämbetsmannaideal i myndigheten än flera självsvåldiga myndighetsaktivister

30 juni, 2017

Det visade sig alltså att det var sant. Region Gotland förbjuder debatter i veteranbil under Almedalsveckan eftersom de inte vill ”gynna bilism” och bilen ”kan kapas av terrorister” (även om den inte har några hjul). Samtidigt tillåter Region Gotland nynazister att marschera på evenemangsområdet. Av detta kan vi alltså dra slutsatsen att Region Gotland enligt sin egen logik vill ”gynna nynazism”…

Jag lyfter i Svensk Tidskrift i dag upp det gamla ämbetsmannaidealet som ett föredöme och kritiserar dagens självsvåldiga och självmotsägande myndighetsaktivism.

Länk.

En intervju för mycket

4 juni, 2017

I går publicerades en intervju med Gudrun Schyman, gjord av Markus Celander, i Lokaltidningen. Det ovanliga är att Schyman möter en journalist som faktiskt ställer kritiska frågor och inte ger sig när hon kommer med floskelsvar. Det märks att hon inte är van vid det, hon blir aggressiv och går till personangrepp mot journalisten. Slutprodukten blir en intervju där hon kläs av (pun not intended) i all sin intellektuella fattighet, kvar blir bara hyckleriet. Artikeln är full av häpnadsväckande debiliteter, jag kommenterar några av dem här.

Borde inte du tydligare ta ställning för kvinnor som kämpar mot slöjtvång?

– Men de kan ju kämpa mot det med slöjan på sig. De använder ju de verktyg som de har i den situation de är i. Om de kastade av sig kläderna så skulle väl ingen lyssna på dem. Väldigt många av de kvinnor som kommit hit har flytt för att rädda sina liv. Ska vi riva av dem kläderna vid gränsen, och säga ”du får bara vara här om du är lika naken som vi”.

Gudrun Schyman anser alltså att kvinnor som tar av sig sin slöja är nakna.

”Samma talibaner här som där” blev plötsligt begripligt.

Man undrar vad hederskulturoffret ”Alicia” från Göteborg, som giftes bort som 12-åring utan att socialtjänsten ingrep, har att säga om Schymans relativiserande. Personer som Schyman är huvudansvariga för det mörkande och den feghet som i över ett decennium präglat det offentliga Sveriges inställning till hederskultur och hedersvåld.

Finns det någon västerländsk demokrati som påbjuder kvinnor att klä sig på ett visst sätt?

– Nej, men det har varit så. För hundra år sedan gick kvinnor i hucklen i Sverige.

För det första: Det var hundra år sedan. För det andra: På den tiden som [gifta/vuxna] kvinnor förväntades täcka huvudet i Sverige förväntades även män och pojkar göra det. De som hade störst frihet från huvudtäckningsnormen var… unga kvinnor och flickor:
Svartvit gruppbild från arbetsplats vid förra sekelskiftet, mest unga kvinnor, alla barhuvade, en del män och pojkar, alla med hatt eller mössa

Bild: Väveri i Dalhem, Gotland, ca 1900, från Anbytarforum

Shyman menar att

Västvärlden har ju sin egen slöja – nakenheten med dess krav på att alltid vara lättklädd

Tycker man att det är naket att inte täcka sitt hår så är det en begriplig inställning. Men, vem det är som ”kräver” att man skall vara lättklädd?

– Kvinnors kläder är alltid det som diskuteras. Man diskuterar aldrig mäns kläder, har du tänkt på det? Män kan gå klädda i stora sjok eller i shorts. Man ifrågasätter inte det överhuvudtaget och skälet är ju att man betraktar kvinnor som någonting som alltid relaterar till en man.

Vilka är det som diskuterar, värderar och dömer kvinnors kläder, eller avsaknad av kläder, Gudrun? Man kan nästan tro att du menar det är männen. Forskningen säger annorlunda:

To see how female students react to a rival, researchers brought pairs of them into a laboratory at McMaster University for what was ostensibly a discussion about female friendships. But the real experiment began when another young woman entered the room asking where to find one of the researchers.

This woman had been chosen by the researchers, Tracy Vaillancourt and Aanchal Sharma, because she “embodied qualities considered attractive from an evolutionary perspective,” meaning a “low waist-to-hip ratio, clear skin, large breasts.” Sometimes, she wore a T-shirt and jeans, other times a tightfitting, low-cut blouse and short skirt.

In jeans, she attracted little notice and no negative comments from the students, whose reactions were being secretly recorded during the encounter and after the woman left the room. But when she wore the other outfit, virtually all the students reacted with hostility.

They stared at her, looked her up and down, rolled their eyes and sometimes showed outright anger. One asked her in disgust, “What the [expletive] is that?”

Most of the aggression, though, happened after she left the room. Then the students laughed about her and impugned her motives. One student suggested that she dressed that way in order to have sex with a professor. Another said that her breasts “were about to pop out.”

Ung kvinna med utsläppt hår, urringad topp och kort kjol till vänster, samma kvinna med uppsatt hår, tröja och byxor till höger
H*** eller Helylle? De som har mest åsikter om ”vad som passar sig” för kvinnor är: Andra kvinnor. Bild: Tracy Vaillancourt

Schyman avslutar intervjun med att säga att

17 kvinnor varje år mördas av sina män i Sverige, och det är inte av Muhammed, utan av Magnus.

Här hade det varit läge för en följdfråga, Schyman kom nämligen med en ren lögn. 2016 dödades 16 kvinnor i Sverige av sina män, 6 av dessa 16 kvinnor hade levt i Sverige kortare tid än fyra år. Det är alltså inte bara så att det inte bara är en ”Magnus” som dödar sin fru/sambo/ex, utan sannolikheten för att, med Schymans ord, en ”Muhammed” – som nyss kommit hit från ett land med en helt annan syn på personlig frihet är den svenska – gör det är extremt mycket större*.

Det är inte ofta Schyman möter en journalist som faktiskt ställer kritiska frågor och inte ger sig när hon kommer med floskelsvar. Denna intervju är ett välkommet trendbrott. Det är bra, fler journalister borde vara sådana, oavsett vilken politiker de möter.

Schyman har tidigare mötts av en mycket välvillig journalistkår, inte alltid så längre

*En överslagsberäkning baserat på att ca 200k kvinnor kommit hit de senaste fyra åren och det finns nu ca 5000k kvinnor i Sverige: Risken för nyinflyttade kvinnor dödas av sin man jämfört med risken för de som redan bodde här är alltså (6/200k)/(10/4800k) = 14,4 gånger. Överrepresentation 1340%.

Om de Finländska krigsbarnen i dagens migrationsdebatt, fakta och fiktion

30 maj, 2017

Twitter sprider Henrik Arnstad åter, med sedvanlig känsla för fakta, påståendet att ”70000 ensamkommande flyktingbarn” togs emot av Sverige från Finland bara under 1944. Han tar detta till intäkt för att mena att de senaste årens stora inflöde av personer som söker asyl som ensamkommande flyktingbarn inte medför några nämnvärda problem för det svenska samhället att hantera.

Sanningen är att siffran han åberopar inte gällde ett år, utan hela kriget: 72000 finländska krigsbarn kom till Sverige under hela perioden 1939-1944. 57000 återvände senare till Finland. Det största antalet som var samtidigt i Sverige var 35000, det var under hösten 1944. De som kom var mycket yngre än de som kommer i dag. Och sättet de kom hit på har inget att göra med hur ensamkommande kommer till Sverige idag. Barnen från Finland kom inte ensamma, de kom i grupper åtföljda av vuxna, de var utvalda i samarbete mellan ursprungslandet och destinationslandet. Det vill säga: Eftersom de hade ordnad vårdnadshavare var de alltså inte, som Arnstad påstår, ensamkommande barn, den närmaste juridiska statusen enligt dagens bruk är kvotflyktingar.

De kom från ett grannland som varit en integrerad del av Sverige i sju hundra år, samtliga av dem delade kultur med mottagarlandet, de allra flesta delade trosriktning, många delade tillochmed språk. De flesta reste tillbaka inom något eller några år. Kostnaderna för svenska staten var försumbara.
Att likställa detta med äldre ungdomar som utan förvarning dyker upp på en polisstation och söker asyl, utan identitetshandlingar, utan känt ursprung, utan kunskaper i svenska, från en mycket annorlunda kultur och som placeras på familjehem till en kostnad för skattebetalarna på 3000 kronor per person och dygn, det är inte seriöst.

Anosh Ghasri, KBT-terapeut och enhetschef för boenden för ensamkommande flyktingungdomar, har skrivit om vad som har hänt när Sverige skrivit ut checker utan täckning och uppmuntrat ungdomar utan asylskäl från andra sidan världen att resa hit och framställa sig som minderåriga för att få asyl. Det är inte bra för någon inblandad, utom möjligtvis de bidragsentrepenörer som skurit skattepengar med täljkniv.

Tabell över ålder hos finländska krigsbarn vid ankomst till Sverige. Vanligaste åldrarna var 3-8 år, knappt någon var över 13 år vid ankomsten
Den vanligaste åldern för de som skickades till Sverige var 3-10, knappt någon var över 13.

Diagram över finlänska krigsbarn som vistas i Sverige, en topp på 35000 hösten 1944
Det största antalet som var samtidigt i Sverige var 35000, på hösten 1944.

Bilder från Den stora barnförflyttningen från Finland till Sverige 1939-1946. En studie av förflyttningens organisering i Sverige och Finland av Marielle Fellman, Örebro Universitet 2010.

Ett anspråkslöst sparförslag

13 april, 2017

Arbetsförmedlingen är en av Sveriges mest dysfunktionella myndigheter, den har en budget som är lika stor som två försvarsbudgetar, trots detta klarar den inte av sina två viktigaste uppdrag: att matcha sökande och arbetsgivare och att vidareutbilda de som inte har kompetens för att få en anställning:

Under år 2010 förmedlades i genomsnitt 9,5 jobb per arbetsförmedlare. För år 2011 var motsvarande siffra 10,3 jobb. Arbetsförmedlingens andel av det totala antalet förmedlade jobben låg på 12 procent under de båda åren.

Det har inte blivit bättre sedan dess:

flera av de program som den rödgröna regeringen introducerat har långt färre deltagare än i målsättningen. Extratjänster i välfärden sysselsätter något över 30 personer, och traineetjänster för unga enbart ett 40-tal individer.  Målet var 20 000 – 30 000 deltagare i respektive program.

Nyligen skulle Arbetsförmedlingen förnya sin webplats, budgeten var 100 miljoner. Efter att arbetet dragit ut på tiden och AF hade betalat leverantören ytterligare 20 miljoner så levererades till slut den nya webblösningen, som praktiskt taget endast bestod av en ny version av Platsbanken, övriga webplatsen var i stort som förut.

Effekten av det? Efter att ha lagt 120 miljoner på att inte lyckats förnya sin webplats sa halverade Arbetsförmedlingen sin kundnöjdhet, som inte var imponerande stor från början.

Kundnöjdheten låg ett halvår före lanseringen i november på 45 procent. Men enligt en ny granskning har kundnöjdheten sjunkit ner till 23 procent i februari 2017.

Enligt undersökningen anser en av fyra att de inte lyckats utföra det de velat göra på Platsbanken. Endast hälften har svarat att det är enkelt att hitta den information de söker efter på sajten.

Från början var planen att Arbetsförmedlingen skulle utveckla en helt ny webbplats men till slut blev det endast en ny version av Platsbanken och några övriga uppdateringar.

Förändring är alltså inte alltid förbättring, inte ens om den har kostat 120 miljoner skattekronor. Inte bara de jobbsökande är missnöjda med nya Platsbanken, arbetsgivarna är det också. Nu går det inte längre att filtrera ut sökande utan arbetslivserfarenhet.

Det leder till att företag som behöver rekrytera dem inte hittar dessa personer bland ansökningarna.

Sofie Guilotte är säljare och rekryterare på Bemanningsföretaget Aleja AB och letar efter personal till uppdrag inom lager, rivning och plattsättning. Aleja AB anställer ofta unga personer utan arbetserfarenhet. Men på grund av att matchningsfunktionen tagits bort har hon svårt att hitta den personal hon letar efter.

– Jag är tvungen att tacka nej till kunder dagligen på grund av att vi inte har tillräckligt med anställda. Tidigare kunde jag få in 250 ansökningar per dag men nu får jag endast 10 stycken. 90 procent av dem jag anställer är ungdomar.

Sofie Guilotte har ända sedan november försökt få arbetsförmedlingen att ta tillbaka funktionen.

– Jag har dagligen varit i kontakt med arbetsförmedlingen och de säger att de håller på att jobba med det. Men så har de hållit på att säga hela tiden.

Bengt Wiktorén, enhetschef på Arbetsförmedlingen, förklarar att funktionen fallit bort i samband med lanseringen av den nya matchningstjänsten på Platsbanken.

– Det är förstås olyckligt men ibland får man inte med alla äldre funktionaliteter till den nya ­lösningen och man får prioritera. I dag är det en väldigt viktig funktion och det är flera företag som hört av sig angående den. Vi jobbar på att ta tillbaka funktionen innan sommaren.

Jaja, en väldigt viktig funktion prioriterades bort, men var inte oroliga, AF räknar med att det bara tar ett halvår att få tillbaka den i systemet…

Jag har ett förslag: Strunta i polis och lagar, låt Arbetsförmedlingen ta över rekryteringen av jihadister så är det islamistiska terrorhotet borta inom ett par år. Den icke fungerande webplatsen kostade 120 miljoner, för det tiodubbla borde vi alltså kunna få en som inte matchar en enda sökande! Effektivare användning av en miljard har jag svårt att tänka mig.


%d bloggare gillar detta: