Porrförbud är inte en lösning, det är ett problem

29 juli, 2015

För två år sedan diskuterades det om ett porrförbud i EU, det blev inget av med det då, men moralisterna ligger inte på latsidan. Nu har Sveriges Kvinnolobby, ROKS, med flera startat ett upprop mot ”den kommersiella porren” som görs ansvarig för allt ont i Världen från snett uttag av föräldradagar till nageltrång.
Mönstret är detsamma, för att få lagstiftarna med sig utmålas en mycket skruvad bild av verkligheten.

Porr, iallafall den som förbudsivrarna själva sett, eller fått beskriven för sig (det brukar inte framgå av argumentationen) handlar om våld och om den manliga lusten. Bilden sätts att det handlar om kvinnor sminkade som trettonåringar som utsätts för våldtäktsliknande handlingar.

Det finns naturligtvis dålig porr, liksom det finns andra dåliga uttryck för yttrandefriheten. Men att vilja förbjuda ”porr” gå grund av ”Anal Rape Whores Fest XXL III” är som vilja förbjuda ”tidskrifter” efter att ha sett en skymt av livsstilshyllan på Statoil när man betalde bensinen, eller vilja förbjuda ”tidningar” efter att ha sett en genomsnittlig krönika i en kulturbilaga. I vanliga fall brukar det anses vara en fördel att veta något om det man talar om, några sådana hänsynstaganden föresvävar uppenbarligen inte förbudsivrarna.

Teorin framförs att tittande på porr medför en avtrubbning och ständigt högre krav på extrema kickar. Något skäl till varför just porr skulle vara mer avtrubbande och beroendeframkallande än mat, musik, kriminalromaner eller tv-serier framförs dock inte.

Om det vore så att filmer uppmuntrar på det sättet, hur kan vi då tillåta skildringar av misshandel, våldtäkter och mord i bild och film? Mord och blod som är en av Sveriges stora kulturexporter. Hur kan vi tillåta fiktionaliserade mord som sänds på bästa sändningstid i tv och som i textform – med suggestiva bildomslag – översvämmar våra varuhus och bensinstationer? Svaret är att något sådant orsakssamband mellan fiktion och verklighet inte finns och heller aldrig kunnat påvisas i seriös forskning.

Naturligtvis finns det mycket enahanda och kvalitativt undermålig porr, men detta fenomen är sannerligen inte förbehållet just den kulturgenren. Som Hans Li Engnell skriver:

Jag är less på de ständiga missförstånd om porren som sprids av präktiga journalister och debattörer.

Porr är inte bara den mainstream hardcore som i decennier har pumpats ut från USA med kukar långt ned i halsen […] Det är en nidbild. Den består av så mycket mer. Det är hentai. Det är amatörporr. Förnedring och underkastelse. Det är kortväxta, långa, håriga och feta. Oralt, analt, sakralt. Det finns kort sagt något för alla smaker. Och detta utbud är möjligt främst tack vare internet.

Naomi Abramowicz konstaterar i dagens Expressen att porrbranschen är en av de mest radikala och progressiva, hon skriver mest om tekniken, men det handlar också om innehållet.

Amanda Hess har i Slate visat hur ett porrförbud skulle diskriminera kvinnor och sexuella minoriteter och direkt motverka syftet att riva ner skadliga könsstereotyper:

When we find gender disparities in other sectors—from literary journalism to tech—we urge industry leaders to assess the problem and encourage women to lean in. But when it comes to porn, the impulse is to just shut the whole thing down.

That’s unfortunate, because it reinforces the expectation that women can only ever be innocent bystanders to sexual material, never producers or consumers in their own right (banning all porn would mean negating the contributions of proudly feminist pornographers like Tristan Taormino, Nina Hartley, and Cindy Gallop). It glides over the experiences of female porn viewers (who have leveraged the Internet to find and distribute porn that appeals to them, even when it’s not marketed that way). It totally ignores the men who are ”sexualized” in porn (if pornography discriminates against women, can we all keep watching gay porn?). And it curtails discussion about the challenges faced by some men in the industry (like Derrick Burts, who contracted HIV in 2010, and Erik Rhodes, who died from a heart attack at 30 after heavy steroid use).

Enforcing a government ban on pornography won’t actually rid the world of smut (and the proposal, which has been raised before, is unlikely to lead to a legitimately enforceable ban). But the effort does make it a lot harder to talk about porn honestly, and to advocate for better representation of women in the industry. In a misguided effort to advocate for women, these activists are negating the sexuality of women, gay men, and all the straight guys who’d like to see more diversity in the porn they’re watching, too.

Anna Troberg har varit inne på samma resonemang:

När inte ens något så ordinärt som ett homopar får kyssas på den amerikansk dag-tv som redan sköljer över Europa, hur stora möjligheter tror ni att transsexuella, intersexuella och andra skulle ha att få se sin verklighet avbildad i media om EU, med konservativa länder som Italien, Polen och andra, fick igenom ett pornografiförbud? Redan nu tvingar betalningsförmedlare som VISA och Mastercard på oss en begränsande bibelbältesmoral. Hur långt ska det behöva gå innan tillräckligt många inser att vi befinner oss på ett sluttande plan där vår verklighet sakta men säkert begränsas av självutämnda moralväktare?

Salman Rushdie konstaterade redan 2004 att acceptansen för porr är ett tecken på hur fritt ett samhälle är.

Men det är ju så synd om skådespelarna hörs invändningen. Ingen kan ju vilja ställa upp på det där frivilligt? Jodå.
Vi behöver inte tycka synd om porrskådespelarna. En nyligen avslutad studie av kvinnliga sexskådespelare visar att de inte mår sämre än någon annan yrkesgrupp, tvärtom, de har en mer positiv självuppfattning än andra yrkeskvinnor av samma etnicitet och ålder. De uppskattar också sex mer än genomsnittet (duh!) Studien hittade inte något stöd för den av McKinnon förespråkade och vitt spridda teorin om ”defekta varor” – att porrfilmsaktörer i högre grad än andra skulle haft en uppväxt präglad av våld och övergrepp.

Naturligtvis finns det de som är i porrbranschen av fel anledning, som har ett självskadebeteende och har en omgivning som utnyttjar deras osäkerhet och utsatthet till att begå övergrepp. Men jag har aldrig hört någon EU-parlamentariker eller Kvinnolobbyrepresentant använda detta som argument för att totalförbjuda modebranschen, teatern eller den ”vanliga” filmindustrin. Lösningen måste vara att motarbeta avarterna, där också.

Hur tror du förresten att den typiska kvinnliga porrskådespelaren ser ut?

Du tänkte ”blond med enorma bröst” va?

Fel, den genomsnittiga porraktrisen i USA är en brunett med b-kupa. Den etniska fördelningen speglar exakt sammansättningen i hela befolkningen. Jon Millward har gjort ett fantastiskt ambitiöst datagräv om branschen. Är du det minsta intresserad av hur branschen ser ut – oavsett om du tycker att den skall finnas eller ej – läs vad han skriver.

Skallmätning och konsekvens

20 juli, 2015

Idag la Centerpartiet ut en jobbannons:

Vi söker en junior pressekreterare, gärna med annan etnisk bakgrund än svensk. Läs mer @Rattvise. #nyttjobb https://rattviseformedlingen.se/ledigajobb/centerpartiet-riksorganisation-soker-junior-pressekreterare-stockholm

Denna rasprofilering kritiserades hårt från delar av borgerligheten, medan vänstern och andra delar av borgerligheten inte tyckte det var något anmärkningsvärt alls. Rasprofileringen försvarades med ”äganderätt” och ”självbestämmande”

Det jag finner intressant är att hur många som inte har någon moralisk kompass alls i frågan. Antingen tycker man det är i sin ordning med etnicitet som urvalsgrund eller så gör man det inte. Jag frågade flera av de som tyckte att Centerpartiets kravspecifikation – ”för balansens skull” – var oproblematisk: Gäller detsamma när nattklubbsägare gör etnisk profilering bland de köande – ”för balansens skull”.
Flera svarade inte alls, flera svarade att det var det inte var samma sak. Slutsats:
”Arbetsgivare profilerar etniskt. Pga balans. Bra!”
”Krogägare profilerar etniskt. Pga balans. Dåligt!”
Att vara liberal är att vara kluven…

Det finns argument för och emot båda ståndpunkterna, åtminstone så länge det rör sig om privat verksamhet med många utförare. Men tycker man en sak i det ena fallet bör man rimligtvis tycka samma sak i det andra. De enda som jag vet satt ner foten helt i ena eller andra hörnet är hardcorelibertarianerna i FMSF och CUF: De ser det som självklart att ägaren bestämmer vem ägaren släpper in eller anställer, enligt de kriterier som ägaren själv satt upp: Kön, längd, vikt, byststorlek, hudfärg, hårfärg, religion, politiska åsikter, sexualitet eller klädsmak. Man behöver såklart inte hålla med dem om detta, men man måste erkänna att de har en klar och stringent linje.

Själv lutar jag åt att etnisk profilering alltid är något dåligt, vilket dock inte betyder att jag vill förbjuda det, allt som man anser är dåligt behöver nämligen inte förbjudas. Däremot kan det kritiseras. Det jag har svårt för är personer som stödjer lagstiftning mot etnisk profilering i krogköer (det är förbjudet) men tycker det är helt i sin ordning med etnisk profilering i jobbannonser (i stort sett tillåtet). Bestäm er!

Och oavsett om man anser att arbetsgivare skall ha rätt sätta upp vilka kravspecifikationer som helst eller ej – Man kan med Ivar Arpi undra, vad är det för slags arbetskompetens som sitter i det etniska ursprunget?

Varför efterlyste C inte hårdrockare, österbottningar, veganer, bluesmusiker, rollspelare eller vagabonder? Om nu mångfald var målet.
Mångfald syftar alltid på de med annan etnicitet än svensk. Inte mångfald av åsikter, livsstil, perspektiv eller bakgrund. Etnicitet.

”Nationalstadsparken” gynnar varken staden eller parken

5 maj, 2015

Har skrivit slutreplik på SvD Brännpunkt om den dysfunktionella lagen om Nationalstadsparken:

Richard Murray menar i sin replik (30/4) att även med den blygsamma exploatering som medgavs av lagen om Nationalstadsparken så byggs det för mycket studentlägenheter i ”Gustav III:s engelska landskapspark”, eller, som de flesta andra kallar det, gamla Albano industriområde.

Enligt Richard Murray kommer området att bli ”tätare exploaterat än de tätaste delarna av Stockholms innerstad”. En något förvånande utsaga när man betänker att Albano får ett exploateringstal på drygt 1, vilket är hälften av vad ett vanligt bostadskvarter i Vasastan har. Albano får samma täthet som Hötorgsskraporna, om man förutsätter att Hötorgsskraporna bara är en våning höga och saknar garage.

Mitt första inlägg i frågan finns här.

Den ”täta exploateringen” ser för mig mer ut som Teletubbies eller hobbitarnas Fylke än Gotham City:
Illustration av låga hus med grästak
Ingenting här, ingenting där

[uppdatering: Patrik Kronqvist citerar mig på Expressens ledarsida och ger eldunderstöd}

För övrigt anser jag Nationalstadsparken bör avskaffas

28 april, 2015

Skriver i dag på SvD Brännpunkt om den dysfunktionella Nationalstadsparken i Stockholm.

Det som hindrade tusentals nya studentbostäder var inte några ekbackar eller k-märkta byggnader. Området som skall bebyggas består av gammal industrimark, grushögar och parkeringsplatser. Lagen om Nationalstadsparken satte stopp eftersom bygget skulle kunna förändra vyn av Stockholm från sluttningen vid Koppartälten i Hagaparken. Möjligheten för tusentals studenter och forskare att få bo mitt i Stockholms och Sveriges hetaste forskningskluster försvann eftersom deras hus kunde synas från Solna. […]

Lagen om nationalstadsparken har låtit det bästa bli det godas fiende, den har satt ur spel politikens viktigaste funktion: att göra en avvägning mellan motstridiga intressen. Att ge bevarandefundamentalisterna tillgång till lagen om nationalstadsparken var, för att citera P J O’Rourke, som att ge whiskey och bilnycklar till en tonåring.

Nobelpalatset som aldrig byggdes

10 april, 2015

Dagens stormiga debatt om det nya Nobelcentret på Blasieholmen hade kunnat undvikas om opinion och beslutsfattare varit mindre fega för ett sekel sedan. I dag delas Nobelprisen ut i Konserthuset och festen för pristagarna hålls i Stockholms stadshus, men det kunde blivit annorlunda. Redan då de första Nobelprisen delades ut 1901 diskuterades behovet av ett kombinerat kontor för stiftelsen och festhall för utdelningen av priserna. Uppdraget gick sedermera till Ferdinand Boberg som november 1911 lade fram sitt förslag: Nobelpalatset. Ett imponerande hus med lokaler för kontor och en festsal som kunde hysa 2000 personer, det skulle ha legat på höjden på Skogsinstitutets tomt, där Strandvägen slutar.

Nobelpalatset möttes av kritik som ”orientaliskt, främmande, osunt och osvenskt” och stoppades. Tyvärr.

Några år senare skulle Östbergs förslag till Stockholms stadshus komma att motarbetas med i stort samma argument, men det projektet hade turen att drivas under ett kort tidsfönster då debatt och beslutsfattande inte var lika inskränkt. Apropå det, vad tyckte Ragnar Östberg själv om Nobelpalatset? Han kritiserade det för att vara stilblandat med italienska inslag. Slå upp ”ironi” och diskutera i små grupper…

Nobelpalatset i Strandvägens fond
Bild: Nobelstiftelsen

Bobergs föreslagna Nobelpalats var en väldig skapelse som tornade upp sig på Ladugårdsberget vid Strandvägens fond. En blandning av islamsk moské, italiensk Frascativilla, indisk pagod och amerikansk skyskrapa. En hetsig stadsbyggnadsdebatt bröt ut och efter två år drog sig Nobelstiftelsen ur samarbetet.

Nobelprisets utdelning och Nobelfesten hamnade så småningom hos Bobergs kontrahenter, nämligen i Tengboms Konserthuset respektive i Östbergs Stadshuset. Idag påminner enbart namnen på parken (Nobelparken) och den intilliggande gatan (Nobelgatan) samt den idag fortfarande gällande stadsplanen från 1911 om Ferdinand Bobergs stora projekt.

Så Gamla Skogsinstitutet, byggt 1773 och renoverat 1856-58, ligger fortfarande kvar i Nobelparken, nu är det ombyggt för att hysa den israeliska ambassaden.

Stadsplan från 1911
Stadsplan sedan 1911, kartan stämmer inte med verkligheten. Bild: Wikipedia/Stockholms stad

Men det är ju inte försent än. Nobelstiftelsen äger ju fortfarande ritningarna de köpte för 9000 kronor för ett drygt sekel sedan. Just Nobelparken kommer nog inte på fråga längre, men det finns ju en stor tomt bakom Nationalmuseum har jag hört.

Varför var det så ont om W?

3 mars, 2015

I dag firar bokstaven W tio år som egen bokstav i svenska språket. Det var den 3 mars 2005 som Svenska Akademien beslöt att sära på bokstäverna V och W i SAOL, vilket gör att det svenska alfabetet numera har 29 bokstäver.

Det har dock inte hindrat folk att fortfarande stava mitt efternamn fel, något jag dock inte stör mig på lika mycket som farmor gjorde, hennes pet peeve var folk som stavade vårt efternamn med enkel-v. Hade vi bott i Tyskland, som min bror gjorde ett tag, hade detta inte varit något problem, eftersom vårt efternamn på tyska uttalas som det låter, Hagvall hade däremot uttalats Hagfall.

Hade vi bott i Turkiet hade det varit värre. Där förbjöds bokstaven W 1928. Bokstäverna Q, W och X förekommer nämligen inte i turkiska men väl i kurdiska, ett språk som inte erkändes av den turkiska staten, att använda dessa bokstäver var belagt med fängelsestraff. Förbudet avskaffades inte förrän 2013.

Allt innanför staten, ingenting utanför staten

15 februari, 2015

Ett gammalt trick för makthavare som vet att de kommer att få kritik för ett beslut är att släppa beskedet medan folk är upptagna med annat, en favorittid är fredag eftermiddag. Fredagen den trettonde kom så (det i och för sig väntade) beskedet från regeringen att de går vidare med förslaget att slopa avdragsrätten för gåvor till välgörande ändamål. Denna avdragsrätt har inneburit att aktörer som Stadsmissionen och Läkare utan gränser fått kraftigt ökade donationsintäkter. Dessa organisationer utför ett värdefullt socialt och medicinskt arbete utanför statens direkta kontroll, och så kan man ju inte ha det. Allt innanför staten, ingenting utanför staten, som det heter.

Men detta är inte det enda angreppet mot det civilsamhälle som vänstern har så förvivlat svårt för att begripa sig på. Skatteverket driver på för att momsbelägga ideell verksamhet och finansministern låter hälsa att hon inget kan göra, vilket naturligtvis är strunt. Det går alldeles utmärkt att låta bli att tolka EU-direktiv på ett sätt som uppenbart strider mot andemeningen. (Även om svenska byråkrater inte sällan sätter en ära i att tolka regler på skadligast tänkbara sätt, både när det gäller EU-direktiv och hemsnickrade bestämmelser.)

Som Göran Johnson påpekar handlar det inte om att en skatterabatt tas bort utan att en extraskatt läggs på:

Om dessa organisationer drabbas av momskrav blir det inte bara en dråpslag för en för samhället bra verksamhet, det är dessutom i sak orättfärdigt, eftersom det innebär en slags dubbelbeskattning.
Kommersiella verksamheter redovisar moms vid försäljning men får också dra av den moms de betalat för inköpen. De ideella verksamheternas försäljning bygger på gåvor av böcker, möbler, kläder och annat där moms redan har betalats en gång, när varan en gång köptes.

Skälet som anges för de nya reglerna är att välgörenhetsbutikerna står ”direkt i konkurrens med den kommersiella handeln”. Men

Tror man det har man inte fattat ett dyft av hur loppis- och antikvärldens lilla ekosystem ser ut. Hälften av dem som hänger på låset när myrorna i Ropsten öppnar klockan 10 är inköpare. Deras fynd kan efter bara några timmar dyka upp i något av antikvariaten och antikhandlarna i city eller på Blocket. Håller man ögonen öppna på Stadsmissionens butik vid Nytorget kan man se Lisa Larsson köpa vintagekläder till sin egen legendariska second hand-butik på Bondegatan. Välgörenhetsbutikerna förser de kommersiella aktörerna med varor. Det enda Myrorna konkurrerar med är soptippen.

Om Skatteverkets nya regler får stå sig kommer vi få se ett stort slöseri, mänskligt och miljömässigt. Men framförallt vore det ett moraliskt fel, som att plocka mynt ur fattigbössan.

Som argument för att momsbelägga ideell verksamhet säger regeringen att det handlar om ”EU-anpassning”. Sverige var sista landet i EU som införde avdragsrätt för gåvor till välgörande ändamål, avskaffas den blir vi enda EU-land som inte har den. Men i det fallet är följsamheten mot EU ointressant för finansministern. Det enda röda tråden som finns i regeringens agerande är oginheten och girighetenmen Åtta år av Alliansregering ledde till att folk glömde bort hur småsint och girig den socialdemokratiska synen på civilsamhället var. Med tanke på att S och V är ensamma bland riksdagspartierna om att vilja avskaffa avdragsrätten för gåvor så borde det finnas hopp, men efter Decemberöverenskommelsen vet man tyvärr inte vad man skall tro.

GIN OGIN, ginfaskor till vänster, Magdalena Andersson till höger

När det är viktigare att synas än att verka

3 februari, 2015

Vilken målgrupp tror Länsstyrelsen Östergötland att de når genom en helsidesannons mot tvångsäktenskap, på akademisk svenska, på tredje sidan i DN?

De som bestämmer om deras anslag, naturligtvis.

Svensk offentlighets portalparagraf gäller fortfarande: Det är oväsentligt om det du gör får effekt, det viktiga är att det syns att du gör av med pengar.

Med resurstilldelningen i mycket av den offentliga verksamheten är det som med annat, storleken har liten betydelse. Det finns en undre gräns för att det över huvud taget skall fungera, men det är inte ofta den gränsen underskrids i verkligheten. Över den gränsen handlar det i praktiken lite om vad man har men desto mer om hur man använder det man har.

Det gäller vården och det gäller skolan, dessa områden har aldrig tidigare haft så mycket pengar som de har nu, så det är inte där skon klämmer. Granskar man hur mycket Sveriges kommuner lägger på skolan finns det ingen korrelation mellan pengar och resultat, alls.

Massiv misshushållning motverkas dock av att dessa politikområden i alla fall ligger i människors vardag, så folk har en viss uppfattning om vart pengarna tar vägen. För till exempel statliga informationskampanjer finns inte denna kontroll, de enda de behöver göra nöjda är de som bestämmer om hur mycket pengar de skall få, och det är inte så svårt, de har ju redan en gång tyckt att det var en bra idé.

Men själva paradexemplet på att det är viktigare att synas än att verka är det svenska utlandsbiståndet. Där är det uttalade och överordnade målet att göra av med pengar. Det är sagt att det skall vara 1% av BNI och då skall de pengarna göras av med, politikerna har inte varit intresserade av att få veta om det hjälper eller till och med stjälper, och organisationerna som lever på dessa miljarder har, av lätt insedda skäl, inte varit intresserade av att reda ut det heller.

Så när regeringen nu väljer att använda en del av denna heliga procent till att ta emot flyktingar i Sverige så har jag, till skillnad från många andra debattörer, inga principiella invändningar – Många biståndsmiljarder går till projekt som inte gör nytta eller till och med gör skada. –
Men eftersom regeringen* hela tiden struntat i vad som fungerar och vad som inte fungerar när anslagen höjts så så bryr den sig följdaktligen inte heller om vad som fungerar och inte fungerar när anslagen sänks. Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer tondövt att dra in på en av de få biståndssatsningarna som faktiskt gör bevisad nytta: Barnvaccineringarna… Jag vet inte vad som är värst, om de vet vad de gör eller om de inte vet det. Med tanke på Miljöpartiets inte alldeles helgjutna rykte vad gäller vaccin så kan det förstnämnda inte uteslutas.
foto av helsidesannons
Symptomatiskt

[uppdatering: Great minds, etc. I dag har SvD två ledarinlägg som handlar om just det jag skrivit om: Fler händer men mindre vård, Regeringen drar ner på vaccin till Världens fattigaste barn]

*Ja, ointresset fanns tyvärr även under Alliansregeringen, men Gunilla Carlsson startade i alla fall ett granskningsarbete innan hon avgick.

Absolutistisk makt korrumperar

2 februari, 2015

En grundsten i nykterhetsrörelsens agenda är att ständigt utvidga antalet alkoholfria zoner i samhället. Inte bara där det faktiskt finns vetenskapliga belägg för att alkoholbruk riskerar att skada andra människor (till exempel vid graviditet eller rattonykterhet) utan också sådana där inga skadliga samband går att vetenskapligt påvisa. Till exempel handlar om det om att skuldbelägga alla som inte är helnykterister medan de ammar(!) eller över huvud taget har barn under 18 år boende hemma(!!) Ibland lyckas de riktigt bra, då fular de inte bara ut ett i deras ögon oönskat beteende moraliskt, de lyckas få det förbjudet i lag:  Sjöonykterhetslagen.

PÅ motsvarande vis motsätter de sig varje liberalisering, hur liten den än är. Det är därför de är så rabiata motståndare till gårdsförsäljningsreformen.

I december skrev folkhälsoministern Gabriel Wikström (S) och IOGT-NTO:s förbundsordförande Anna Carlstedt en gemensam debattartikel i Aftonbladet. ”Vi stänger dörren för gårdsförsäljning av vin

Vänta nu, gemensam debattartikel? Sanna Rayman redde ut det:

Nu kanske du undrar hur det kan komma sig att IOGT-NTO är ”vi” med regeringen? Liksom jag tycker du kanske att det låter rätt märkligt att ordföranden för en intresseorganisation låter meddela att hon och hennes förening stoppar förslag och stänger dörrar?

Ja, det kan låta lite konstigt, givet att IOGT-NTO varken är folkvalda eller regeringsbildande. Men om man läser organisationens medlemstidning Accent (22/10) framstår det hela i ett förklarat sken. Där intervjuas nämligen Ellinor Eriksson, tillförordnad SSU-ordförande sedan nyss nämnde Gabriel Wikström lämnade sitt ordförandeskap för att bli folkhälsominister. Ellinor Eriksson är inte bara tillförordnad SSU-bas utan också medlem i IOGT-NTO. När Accent frågar vilken nytta organisationen kan ha av henne som SSU-ordförande förklarar hon glatt att ”Eftersom jag har tät kontakt med Gabriel Wikström och alltså bara är ett sms bort från en av våra viktigaste makthavare, så är det inte svårt att räkna ut att IOGT-NTO, via mig, har en direktkanal till makten.”

Så elegant. Två månader senare skriver hennes företrädare debattartiklar och förverkligar IOGT-NTO:s drömmar.

Läs också Thomas Engströms kommentar i Fokus:

Nykterhetsrörelsen, även känd som Hippies Utan Gruppsex, firar i dagarna nya triumfer. I ljuv om än torr förening med socialdemokraterna ser man till att det blir ett fortsatt förbud mot gårdsförsäljning av vin.[…]
Till sist: tack kära överhet för omtanken. Men det är inte era dörrar att stänga, det är våra förbannade dörrar – vi som bor här ute, vi som bygger och håller vid liv. Det är mitt liv, mina grannar och mitt landskap. Er folkhälsominister bidrar inte med någonting av värde till mig eller någon jag någonsin pratar med. Förr i världen kallade man sådant vid dess rätta namn: att vara samhället till last.

Förra veckan var det åter dags för IOGT-NTO att dra nytta av sin mullvad. Då han, denna gång i sin roll som idrottsminister, stödde ett förslag om alkotest för supportrar vid inpassering på de Allsvenska fotbollsarenorna.

Vilket naturligtvis inte har något med fotbollsvåld eller säkerhet på läktarna att göra. Fotbollsvåldet utspelar sig inte på arenorna utan på stan. De som är ute efter bråk dricker inte heller alkohol, eftersom det gör dem sämre på att slåss, däremot tar de andra droger.
Med vetenskap och beprövad erfarenhet har denna typ av politik inget att göra, med vilja att bestämma hur andra skall leva sina liv, allt.

Ikeahackers, hut går hem

2 januari, 2015

Som många andra multinationella företag med starkt varumärke har Ikea mängder av lojala fans, det har till exempel visat sig i rörelsen av ”Ikeahackers” som kombinerar, bygger om och till Ikeaprodukter på sätt som företaget inte nödvändigtvis avsett. Malaysiska bloggerskan Jules Yap driver sedan 2006 sidan Ikeahackers.net där hon samlar egna och andras bilder, tips och tricks för att kustomisera Ikeaupplevelsen hemma. Nu undrar den fåkunnige, vilka problem skulle möjligtvis Ikeas jurister se med att någon gör reklam för dem på detta sätt?
screenshot från Ikeahackers med ordet Ikea överstruket
Flera: hon tjänar pengar på annonser (fast hade hon inte haft annonserna hade sajten knappast varit så stor, att driva den är i sig ett deltidsjobb) och Ikea var oroliga att någon skulle bygga ihop saker på ett sätt som inte var avsett, skada sig eller andra och därefter stämma Ikea för att de tillät Ikeahackers att existera. Så i fjol hotade Ikea med att dra sajten inför rätta: Hon skulle inte få använda namnet Ikea på nätet och inte ens göra egna bilder i det blågula färgschemat. Detta tondöva angrepp från Ikeas juristgorillor mot en av företagets största supporters ledde till att Ikea drabbades en, fullständigt förutsägbar, massiv kritikstorm. Och Ikea tog till sig.

Fresh talks launched!

I somras kontaktade de Jules Yap och bjöd henne till Europa för visning av huvudkontoret och samtal om hur situationen skulle kunna lösas. Detaljerna är ännu inte klara, men med ledning av vad Jules Yap skrev i förrgår och det faktum att namnet Ikea fortfarande finns i sajtens namn samtidigt som annonserna är tillbaka verkar det som en överenskommelse som båda parter är nöjda med snart kan bli klar.

Säng som är inbyggd bakom bokhyllor och kan fällas ned när hyllorna viks ut

Och på tal om sängar…

En sajt som Ikea däremot gick hela vägen och drev igenom en nedläggning av var tumblrsidan Justanotherikeacatalog. Den inriktade sig på Ikeaprodukter som återfanns i heminspelade amatörhårdporrfilmer. Och de var inte så svåra att hitta, någondera. På animerade giffar visades ett kort utsnitt av filmen komplett med namn och pris på Ikeaprodukten i bakgrunden. Sajten fanns dock bara några månader innan Ikea stoppade den. Exempel på hur det såg ut finns här, (lustigt nog är det könsdelarna som censurerats i klippen, fast det ju var Ikeamöblerna och dess beskrivning som gjorde att sajten tvingades stänga.)
blondiner i strumpbyxor, linne och högklackat nojsar på röd soffa
Det här var den enda bilden jag hittade som var någotsånär familjevänlig

En sajt som Ikea också försökte stänga, men inte lyckades med, var porrparodisidan Hot Malm med bilder på sängen Malm i olika utföranden, konstellationer och vinklar. Vem blir inte intresserad av rubriker som ”Hot Malm’s Bottom Stuffed” och ”Check out the pussy on this Hot Malm”? Klickar man på bilderna kommer man till Ikeas egen produktsida.
screenshot på sajt med sängbilder

Översta tre bilderna från Ikeahackers.net, övriga från länkade sidor.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 40 andra följare

%d bloggare gillar detta: