I dag skickade jag ett svar till SVT Opinion, en utveckling av vad jag skrev på bloggen i söndags.
=============
Ireen von Wachenfeldt (f d ROKS-ordförande) skrev 21/2 ett inlägg på SVT Opinion med titeln ”Mäns våld mot kvinnor får aldrig hållas hemligt”. Bakgrunden var att hon tittat på en dansk tv-serie och där sett att det tystades ner att exfinansministern slog sin fru. Därmed var hennes verklighetsbild bekräftad; Mäns våld mot kvinnor finns överallt och det tystas ner. Hon har fel på båda punkterna.
”De flesta kvinnor har erfarenhet av att få sitt livsutrymme begränsat. Om inte genom konkret våld, så genom det ständiga hot om våld och övergrepp som de varje dag känner av och alltid måste tänka på och förhålla sig till.”
skriver Ireen von Wachenfeldt. Inga källor ges till detta påstående, men senare åberopas Eva Lundgrens “normaliseringsprocess”. En tes som innebär att kvinnan gradvis vänjer sig vid våldet – som en del av kvinnans underordning i samhället – och ser det som rätt och riktigt. Av det följer också att det inte finns någon väsensskillnad mellan våldsamma relationer och ”normala” relationer och att våld mot kvinnor förekommer lika mycket i alla miljöer i samhället.
Tesen är dock behäftad med ett mycket allvarligt problem: Den bygger på ett mycket litet antal intervjuer med norska kvinnor (och några av deras män) tillhörande en mycket specifik samhällsgrupp: karismatiska kristna rörelser. Eva Lundgren påstår sig ha empiriska bevis som låter henne dra sina mycket långtgående slutsatser av detta underlag, men hon vägrar låta någon annan ta del av dem (Uppsala Universitets granskning 2005). Av intresse är också att Eva Lundgren inte tar hänsyn till de förklaringsmodeller som lämnats av flera av kvinnorna själva . De visste mycket väl att det var fel av deras män att slå dem men de hade, ett tag, stannat kvar av hänsyn till barnen eller för att det var ”synd” att skilja sig.
Eva Lundgren driver tesen även i sin famösa studie ”Slagen Dam”, där hon tillsammans med de andra författarna påstår sig ha avlivat myten om att det särskilt är vissa män som slår sina kvinnor. Uppsala Universitets granskning har visat att de data som studien bygger på inte stöder den slutsatsen. Tvärtom visar det sig att det framför allt är män med stor alkoholkonsumtion, som är arbetslösa och unga, som skiljer ut sig och är farligare för kvinnor än andra. Helt i linje med de senaste siffrorna från BRÅ, som visar att samma riskfaktorer gäller för kvinnomisshandel som för övriga våldsbrott: Personer med psykiska- och/eller missbruksproblem är överrepresenterade – både som offer och förövare – det gäller också för personer med utländsk bakgrund, för unga, arbetslösa och lågutbildade.
Detta om spridningen av våldet. Vad gäller omfattningen är den, tack och lov, betydligt mindre än de 46% våldsutsatta kvinnor som trumpetades ut av “Slagen Dam”. Vid närmare läsning visade det sig att där ingick inte bara de som någon gång blivit utsatta för allvarliga övergrepp. Dessutom ingick alla kvinnor som någon gång efter sin 15-årsdag blivit utsatta för en oönskad kram, knuff eller förolämpning i en krogkö. (Män blev överhuvudtaget inte tillfrågade i undersökningen). Uppblåsningen av siffrorna är dock inte alls förvånande då undersökningen genomfördes under ledning av en person som uttalat att:
”Män som inte misshandlar kvinnor bryter mot de kulturella lagarna och borde vara föremål för forskarnas intresse.”
(sagt av Eva Lundgren vid ett seminarium om sexualiserat våld i Luleå 1997)
Mäns våld mot kvinnor tystas inte ner, det är tvärtom det enda relationsvåld som ges någon plats i den offentliga debatten. Som exempel kan jag ta den plan “För kvinnofrid – mot våld i nära relationer” som häromveckan antogs i Bromma stadsdelsnämnd där jag är ledamot. Den handlar så gott som uteslutande om mäns våld mot kvinnor. Kvinnors våld mot kvinnor tas upp i ett stycke i det 23-sidiga dokumentet. Mäns våld mot män nämns bara i en titel på en skrift i en fotnot. Kvinnors våld mot män nämns överhuvud taget inte alls.
Inte så märkligt kanske eftersom det handlar om en centralt påbjuden kvinnofridsplan. Men varför skall en kommun ha just en kvinnofridsplan? Vid våld i nära relationer är offret alltid speciellt utsatt, oavsett sitt eget kön eller könet på den som slår. Vad vi borde ha är en plan “För människofrid – mot våld i nära relationer”.
För det är inte så enkelt som att män alltid är förövare och kvinnor alltid offer. För att citera BRÅ: ”Sedan år 1990 mördas i genomsnitt 17 kvinnor per år av en man i en nära relation. […] Mellan tre och fyra män dödas varje år av en kvinna som de har en nära relation till.” Vad gäller icke-dödligt våld är det jämnt fördelat mellan könen. En undersökning från Högskolan i Gävle, (parallellt genomförd i över trettio länder) visar att:
”Dubbelt så många svenska kvinnor som män uppger att de slog först. Kvinnor använder våld mot sin partner i samma omfattning som männen.”
Ireen von Wachenfeldt må ta sin verklighetsuppfattning från danska tv-serier. Andra tar den från verkligheten. Jag anser att ingen typ av relationsvåld skall tystas ner, oavsett om den som slår är man eller kvinna, oavsett om den som blir slagen är kvinna eller man.
Per Hagwall, ordförande Moderaterna i Bromma
=============
När jag ett par timmar senare tittade in på SVT Opinions hemsida så fanns där ett svar till Ireen von Wachenfeldt. Fast det var inte mitt. Det var Dick Wases…
Nå, jag får hoppas att det kommer in i morgon. [uppdatering 080228: nej, jag har fått besked att den inte gör det, bummer… ]
intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om feminism, partnervåld, kvinnomisshandel, ireen von wachenfeldt, eva lundgren, svt, kungamordet
Gilla detta:
Gilla Laddar in …