Archive for september, 2009

Maria Abrahamsson i Bromma

30 september, 2009

En av de spännande nya moderata riksdagskandidaterna är Maria Abrahamsson. Välkänd ledarskribent och opinionsbildare som tröttnat på att ge goda råd från sidlinjen och i stället vill vara med och påverka direkt själv.

I går besökte hon oss i Bromma på vår sedvanliga moderatpub, det första mötet som kandidat där hon var huvudtalare. Bland hennes hjärtefrågor fanns bland annat rättstryggheten – att inte bli utsatt för brott och övergrepp, rättssäkerheten – att få en rättvis och skyndsam prövning, jämlikheten – rätten för både kvinnor och män att leva sina liv som de vill och på lika villkor, och integriteten – vi som försvarar den måste gå på de viktiga bollarna, några kameror på tunnelbanan hotar inte vårt integritet, men en massiv övervakning av vem vi ringer och mailar till, vilka websidor vi besöker och vart vi reser gör det. Kärnkraften bör byggas ut och vi måste skaffa en hållbar strategi mot Sverigedemokraterna.

Under och efter anförandet så fördes ett samtal med och mellan de närvarande med många olika vinklar som Maria skriver om på sin nystartade blogg. Hon avslutar (med en pik mot nuvarande partiledning gissar jag): ”politik och politiskt engagerade människor är riktigt kul, och berör. Demokrati kallas det visst.
Maria Abrahamsson md papper i handen
I sitt sista inlägg på ledarsidan berättade hon hur hennes första valhänta inlägg för tio år sedan strimlades av hennes chef, min farbror, Håkan Hagwall. Något har hon lärt sig sedan dess och jag kunde i stället överräcka en välförtjänt flaska som tack för insatsen igår.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Never tell me the odds

27 september, 2009

Leia, 3CPO och Han Solo
In i asteroidbältet

I förrgår var sista dagen att skicka in den text som skall marknadsföra mig i provvalet. Man får 320 tecken för att presentera sig i katalogen som skickas ut till partimedlemmarna i Stockholms stad – en katalog med över 600 kandidater, varav sådär 250 kandiderar till en av de för närvarande 15 riksdagsplatserna. Till kommunfullmäktige är konkurrensen aningen mindre mördande, där finns det för närvarande 41 platser att dela på.

Så här blev den:

I politiken behövs fler som har en bakgrund utanför den politiska sektorn. Jag är brevbärare och ordförande i Brommamoderaterna. Motto: Gör rätt saker och gör saker rätt. Vuxna människor ska själva besluta över sin vardag. Jag behöver ditt mandat för att minska förmynderiet och öka familjernas frihet. http://www.hagwall.nu

Så, hur hävdar man sig sedan mot ett kvarts tusende kandidater, varav ett dussin sittande riksdagsledamöter, tre statsråd, en mycket duglig journalist och en 17-årig mediekändis när man inte har råd att köpa sin valkampanj av en pr-byrå?

Förr om åren har man kunnat göra riktade utskick till partimedlemmarna, men i år har reglerna ändrats. Ingen får använda medlemsregistret för egen del inför provvalet, jag får alltså inte heller göra personlig reklam inför provvalet i min egen förening. Det gör det ännu svårare att nå ut, men å andra sidan blir vinsten större för den som gör det. Jag har en del ess i ärmen att plocka fram, som jag av lätt insedda skäl inte kommer att avslöja förrän efter att provvalet är avslutat. Jag har också en Unique Selling Point: Jag arbetar som brevbärare i Kista och är alltså en av de allt färre kandidater (i något parti) som har ett ”vanligt” jobb.

Som politiken har utvecklat sig så är det i det närmaste omöjligt för den som har ett arbete med krav på närvaro under normal arbetstid att hävda sig. Det är svårt nog att komma loss för nämndsammanträden och förmöten. De tusen sidorna med handlingar jag får varje månad går att läsa när jag får tid över. Men för att komma någon vart måste man träffa mycket folk, och det gör man företrädesvis på dagtid; på konferenser, invigningar, temadagar och studiebesök. Ett tecken i tiden är att vid Folkpartiets senaste landsmöte så försvann den sista i ledningen med ett ”civilt” yrke, numera består deras partistyrelse uteslutande av heltidspolitiker…

Men ett styre som sköts helt av proffspolitiker blir inte bra. Med beslutsfattare som sysslar med politik på heltid, omgivna av människor som sysslar med opinionsbildning på heltid, så får vi beslut som tvångskvoterad föräldraledighet och genuscertifierad hållfasthetslära.

Här under är mina viktigaste områden uppspaltade, de kommer att snitsas till i den presentation man får göra på moderatwebben med början 27/10, där man har hela 2000 tecken till sitt förfogande:

Gör rätt saker och gör saker rätt: Politiken i Sverige har i decennier styrts av att det är viktigare att det känns rätt och låter rätt än att det blir rätt, detta har lett till felaktiga låsningar på en mängd områden. Bistånd, skola, sjukskrivningshantering, morallagar och miljöpolitik är bara några exempel på när missriktad välvilja direkt motverkat sina syften.

Det finns saker som endast staten kan ha hand om. Dit hör försvar, rättsväsende och grundläggande social trygghet. Idag har staten åtagit sig myriader av uppgifter utanför sitt kärnområde, medan den nedprioriterat försvar och rättsväsende. För att få det att fungera krävs resurser, men framför allt krävs att dessa används på rätt sätt – precis som naturligtvis skall gälla för all skattefinansierad verksamhet.

Myndiga vuxna skall behandlas som myndiga vuxna: Jag säger nej till förmynderi och statlig kvotering. Att det överhuvudtaget är tillåtet för myndigheter att använda skattepengar för att propagera för att bli tilldelade mer skattepengar är ett systemfel.

Integritetsskyddet är en av vår tids viktigaste frågor: Teknikutvecklingen har gjort det mycket enkelt att samla och sammanställa personliga uppgifter i en omfattning som för några år sedan hade krävt enorma resurser. Det är nu viktigare än någonsin att man frågar sig varför man gör något och vilka effekter det får. Att mankan göra det är inget skäl för att man skall göra det.

Jag är liberal. Jag anser inte att mitt sätt att leva är det enda rätta, människor bör få leva som de vill så länge det inte skadar någon annan. Jag är också konservativ på det sättet att jag anser att saker inte nödvändigtvis är bättre för att de är nya. Allt var inte alls bättre förr, men många traditioner existerar av goda anledningar. Om det inte är sönder, laga det inte.

Så, för att sammanfatta, varför kandiderar jag?

Till Riksdagen: För att få ett frihetligare Sverige med mindre förmynderi, ett bättre användande av skattemedlen och mer av det som staten verkligen skall syssla med.

Till kommunfullmäktige: För ett Stockholm som växer, med medborgare som är fria att röra sig. Det betyder valfrihet i vård, skola och omsorg och satsningar på spår och vägar.

Fortsättning följer.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kan Mona Sahlin skatta sig lycklig?

10 september, 2009

Undersökningar de senaste åren har visat att en stor majoritet är beredda att betala mer i skatt, om det går till att förbättra kvalitén i vård, skola, omsorg och rättsväsende. Det är bara det att årtionden med världens högsta skattetryck men utan världens bästa skola, vård eller polis har gjort att de flesta inser att det sambandet inte existerar.

Nu har vi lyckats ta oss ner till nummer två på listan över högst skattetryck (Danmark leder). Idag trumpetar dock Aftonbladet ut på förstasidan att svenska folket vill ha höjd skatt. Men bläddrar man vidare så finner man att bara 48% vill höja inkomstskatten, de flesta bara för ”de med högre inkomster”. Hela 92% tycker att just de redan betalar tillräckligt eller för mycket. Slutsatsen är att visst finns det en marknad för skattehöjningar, för andra alltså…

Och det är precis vad Mona Sahlin och Thomas Östros mycket väl vet. därför lägger de fram förslag om att beskatta ”de rika” men nämner inte med ett ord att det inte på långa vägar räcker för att finansiera de rödgröna vallöftena, inte ens de röda.

För att citera DI:s ledarsida:

Nu vill Socialdemokraterna införa ytterligare en värnskatt och därmed ännu högre marginalskatt för dem som tjänar över 1 miljon kronor. De är inte många, 36 861 personer i den senaste taxeringen. Deras samlade inkomst över miljonstrecket var drygt 24 miljarder kronor. Av det betalar de redan 14 miljarder i skatt. 5 procentenheter till motsvarar en dryg miljard. Inte ens om de betalat allt i skatt skulle det kunna finansiera den socialdemokratiska önskelistan.

Johan Ingerö konstaterar att Sahlins och Östros argumentation helt enkelt inte är hederlig. Den går bara ut på att vinna röster, inte på att lösa de problem som finns i Sverige. En återinförd förmögenhetsskatt, som de förespråkar, skulle bara få som effekt att kapital och investeringar flyr landet och att skatteintäkterna minskar. Detta vet naturligtvis den socialdemokratiska ledningen, men det struntar de i, för dem är, och har det alltid varit, viktigare att saker låter bra än att de blir bra. En återinförd förmögenhetsskatt skulle visserligen skada den svenska ekonomin och förmågan att betala för välfärdstjänsterna, men den kan användas för att mobilisera vänsterväljare, det räcker för Socialdemokraterna…

Det är tydligt att vänstern tror att de kommer att vinna ett klasskampsval mot ”de rika”. Men vem är då rik och vem är höginkomsttagare? Vi vet iallafall vad en höginkomsttagare är. Enligt socialdemokraternas olika propagandautspel om att ”de rika” gynnas mest av jobbskatteavdraget så hamnar gränsen för att vara ”höginkomsttagare” mellan 22000 och 26000 i månadslön, dvs normala löner för en sjuksköterska eller vaktmästare.

Fredrik känner igen fler delar av den gamla trötta socialdemokratin och det kända citatet av Vilhelm Moberg är lika aktuellt som någonsin: ”Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer – att ta makten och behålla den”.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politikekonomiskatterjobbavdrag,val2010socialdemokraternamona sahlinthomas östros

Förbifarten förenar Stockholm, splittrar oppositionen

3 september, 2009

Det mest resurssnåla sättet att bo på är i stora städer, till exempel har Stockholms kommun lägst utsläpp av växthusgaser per person av alla kommuner i Sverige. Fram till år 2030 väntas Stockholms kommun växa med motsvarande ett Malmö i invånarantal och kranskommunerna med lika mycket. Det är en mycket positiv utveckling i riktning mot ett långsiktigt hållbart samhälle, men den händer inte av sig själv.

För att klara av behoven hos denna befolkning är det absolut nödvändigt med en kraftigt utbyggd spårtrafik. En sådan utbyggnad är redan påbörjad i och med byggstarten för Citybanan i januari, den största satsningen på spårtrafik sedan tunnelbanan byggdes. Det är också absolut nödvändigt med en ytterligare genomfart för vägtrafik. Om inget görs på den punkten kommer vägtrafiken att korkas igen allt mer och drabbas av totalinfarkt inom ett par decennier.

Att stoppa Förbifarten och sätta strypsnara på Stockholms utveckling leder inte till bättre hushållning. Resultatet blir tvärtom att hundratusentals människor kommer att hindras att flytta hit och i stället kommer att göra av med mer resurser någon annanstans. Det nollalternativ som Vänsterpartiet och Miljöpartiet förespråkar existerar inte.

Idag sa alltså regeringen som väntat ja till bygget av Förbifart Stockholm. Det är ett mycket välkommet besked. Allt är i och med det inte klappat och klart, men vi är en bra bit närmare målet.

Oppositionen är splittrad i frågan. På Brännpunkt idag påpekar Oppositionslandstingsrådet, (s), Lars Dahlberg hur motståndet mot Förbifarten är kontraproduktivt för miljön. Jag har fullt förtroende för Lars Dahlbergs personligavilja att bygga Förbifart Stockholm. Men tyvärr är det inte han som bestämmer på den sidan blockgränsen. Socialdemokraterna hoppade i december 2007 avöverenskommelsen om mer än 100 miljarder i satsningar på spår och vägar i Storstockholm. Miljöpartiet hade då hotat med att inte stödja en (s)-regering som säger ja till Förbifarten. Den som vill se Förbifarten byggd bör 2010 rösta på ett alliansparti i kommun, landsting och riksdag. Vad en röst på (s) betyder i denna fråga vet ingen.

Per Ankersjö gillar beskedet och ogillar Miljöpartiets politik, Erik Laakso likaså. Även Ulla Hamilton har svårt att begripa sig på vilken verklighetsuppfattningvänstersidan egentligen har. Johan Ehrenberg tror däremot på folklig resning mot Reinfeldt(!) i denna fråga. Att frågan är intressant för många är ingen överdrift.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Nedskräpningen är, faktiskt, nedskräparens ansvar

2 september, 2009

På radio hörde jag för några år sedan en grupp ungdomar som på fullt allvar menade att de gjorde en god gärning som slängde papper, burkar och fimpar på marken, eftersom de “skapade jobb” åt renhållningsarbetarna. Logiken är densamma som att reclaimarna skulle motivera sin vandalism med att de skapar jobb åt glasmästarna och fotbollshuliganerna skulle kunna motivera slagsmålen med att de skapar jobb åt läkarna… Sanningen är ju att allt detta tar resurser som skulle använts bättre någon annanstans.

Men åsikten att det är om inte en god gärning så iallafall inget klandervärt att skräpa ned finns sannerligen i alla åldrar. I en artikel i DN nyligen uttalade en stockholmare i övre medelåldern med namn och bild att det var fel av staden att lägga ansvaret för nedskräpningen på nedskräparna. Han förespråkade civil olydnad i form av mer skräpkastande på gator och i parker så att staden skulle bli tvungen att städa upp efter honom…

Visst underlättar det med fler och större papperskorgar som töms oftare – och det är precis vad vi har genomfört i staden – men viktigast är faktiskt människors attityd. Under 60-talet och årtionden framåt genomfördes kampanjen “Håll Sverige rent”. Symbolen med träden som speglades i en skogssjö syntes överallt och kampanjen ledde faktiskt till att nedskräpningen i skog och mark nästan helt upphörde.

Egentligen borde det inte behövas några kampanjer för att påpeka det fullständigt självklara: att man inte slänger sitt skräp på marken. Det man tagit med sig till picknicken, det tar man också med sig därifrån.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ,


%d bloggare gillar detta: