Hela listan, 2018 års upplaga

Här kommer här en uppdaterad version av Hela Listan™ på saker som den elaka högern anklagas för.

Vad man kan säga är att i så gott som samtliga fall har vänstern och högern haft i stort sett samma mål med reformerna, men olika metoder för att komma dit. Att vilja genomföra förbättringar på ett annat sätt än just med Socialdemokraternas metod innebär, tänka sig, inte att man är emot förbättringar. Att man är emot ett förslag att mata småfåglar med levergryta på vintern innebär inte att man vill att de skall svälta ihjäl, utan att man tror det är bättre om de får fågelfrö.

1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
– Fel! Högern genomförde den allmänna rösträtten för män till riksdagens andra kammare 1907. Socialdemokraterna och liberalerna ville införa majoritetsval i enmansvalkretsar, som i Storbritannien. Branting och Staaff röstade därför nej till Högerns förslag om allmän rösträtt för män, men förslaget vann ändå och allmän rösträtt för män infördes till valet 1909.
När den liberal-socialdemokratiska regeringen Edén lade sin proposition om avskaffandet av den 40-gradiga röstskalan till kommuner och landsting (som i sin tur valde riksdagens första kammare) på hösten 1918, var högern allt annat än entusiastisk, men man accepterade förändringen. När beslutet togs i riksdagen den 17 december 1918, var det utan votering i första kammaren och med ett ändringsförslag från högern (som röstades ned) i andra kammaren. Men högern gick inte emot propositionen.

1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
– Fel! Alla partier var eniga om att det behövdes en olycksfallsförsäkring i arbetet, men man var oeniga om utformningen. Slutresultatet blev en kompromiss.

1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
– Rätt! Högern motsatte sig åttatimmarsdagen, som man menade skulle leda till dyrare produktion och därmed ökad arbetslöshet. Det blev också en dramatiskt ökad arbetslöshet de följande åren, även om den krisen blev relativt kortvarig. (1923 var arbetslösheten nere på den tidigare nivån igen.)

1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
– Fel! Beslutet om den kvinnliga rösträtten fattades (av konstitutionella skäl) först på våren 1919, men det var en del i samma ”paket” som den lika rösträtten till kommuner och landsting för män. Högern röstade inte mot den kvinnliga rösträtten. Beslutet togs utan votering den 24 maj 1919.

1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
– Högern var splittrad i frågan. I andra kammaren bifölls propositionen utan votering. I första kammaren gick delar av högern emot förslaget med hänvisning till samhällets nödvärns- och vedergällningsrätt.

1927: Nej till folkskolereform.
– Rätt! Men ändå ger påståendet en felaktig uppfattning, eftersom det får det att verka som att högern skulle ha motsatt sig att alla skulle få gå i skolan. (Den allmänna folkskolan hade genomförts redan 1842.) I själva verket var det vissa föreslagna förändringar i folkskolan som man gick emot. Högern hade en lång reservation i utskottet (huvudsakligen författad av Claes Lindskog), där man framförde sitt eget förslag till reformer i skolan. Det förslaget röstade man för också i kamrarna (vilket alltså innebar att man röstade emot regeringens proposition).

1931: Nej till sjukkassan.
– Fel! Högern motsatte sig inte fortsatt statligt stöd till de frivilliga försäkringskassorna, men motsatte sig den omorganisation av verksamheten som föreslogs i propositionen.

1934: Nej till a–kassa.
– Rätt! Högern ville inte medverka till en bidragskonstruktion, som kunde leda till okontrollerbara statliga utgifter. Arbetslöshetskassorna bygger på den s.k. Gent-modellen, som innebär att det är staten som står för huvuddelen av pengarna, men det är facket som har makten över A-kassan.

1935: Nej till höjda folkpensioner.
– Fel! Folkpensionerna infördes 1913 av en liberal regering. (Det var högerregeringen, med Arvid Lindman som statsminister, som 1907 tillsatte utredningen som konstruerade förslaget.) Beslutet 1935 om införande av ett särskilt dyrortstillägg (d.v.s. att de som bodde i städerna skulle få högre folkpension än de som bodde på landsbygden) stödde även högern. Däremot motsatte den sig när regeringen året efter ville göra justeringar som ännu mer gynnade dem som bodde i städerna.

1938: Nej till två veckors semester.
– Högern motsatte sig inte införande av 2-veckors semester, men ville genomföra reformen i en långsammare takt än regeringen hade föreslagit och var också oenig med regeringen om hur den skulle finansieras.

1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
– Någon sänkning av rösträttsåldern skedde inte 1941. (Rösträttsåldern till riksdagens andra kammare var 1909: 24 år, 1921: 23 år, 1945: 21 år och 1965: 20 år. Till enkammariksdagen: 1971: 19 år och 1974: 18 år.)

1946: Nej till fria skolmåltider.
– Partiet var splittrat i frågan. Majoriteten inom partiet ville att skolmåltider endast skulle ordnas för barn med särskilda behov.

1947: Nej till allmänna barnbidrag.
– Fel! Högern hade en hel del ändringsförslag (i förhållande till regeringens proposition) i sin partimotion i riksdagen, men motsatte sig inte införande av barnbidrag som sådant. Propositionen om införande av bidrag till barn under 16 år bifölls till slut enhälligt av riksdagen.

1951: Nej till tre veckors semester.
– Fel! Högern hade ändringsförslag gällande ikraftträdandet, men motsatte sig inte reformerna som sådana.

1953: Nej till fri sjukvård.
– 1953 års beslut innebar ingen helt fri sjukvård, men en utbyggnad av sjukförsäkringen som bl.a. innebar lägre patientavgifter. Högerpartiet motsatte sig inte reformen, men ansåg att beslutsunderlaget var för dåligt och ville få frågan bättre utredd, varför man yrkade på uppskov. I propositionen fanns t.ex. inte angivet hur reformen skulle finansieras[!] Fri sjukvård har vi för övrigt fortfarande inte infört.

1959: Nej till ATP.
– Rätt! Högerpartiet var mot ATP-förslaget. Man hade i stället ett eget förslag till tjänstepension enligt premiereservmodellen, ett hållbart och gediget system. ATP var däremot ett ohållbart pyramidspel, till slut insåg även Socialdemokraterna detta och medverkade i den stora pensionsreformen 1994.

1963: Nej till fyra veckors semester.
– Fel! Högern hade ändringsförslag gällande ikraftträdandet, men motsatte sig inte reformerna som sådana.

1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
– Fel! Förtidspension får man p.g.a. sjukdom, handikapp eller liknande. Vad Moderaterna motsatte sig var att man kunde ta ut pension tidigare utan sådan orsak.

1976: Nej till femte semesterveckan.
– Fel! Propositionen (1976/77:90) lades av en borgerlig trepartiregering som Moderaterna ingick i.

1980-talet: Ja till Apartheid.
– Fel! Det här är en av vänsterns absolut dummaste anklagelser. Moderaterna höll samma linje som regeringen Palme: Nej till ensidiga svenska sanktioner mot Apartheid i Sydafrika. En principiellt helt rätt inställning för ett neutralt land.
”Sverige håller fast vid att inte införa handelsbojkott mot Sydafrika. Apartheidsystemet kommer att bryta samman ändå. Det är så brutalt att det gräver sin egen grav […] Till skillnad från Norge och Danmark är Sverige neutralt och kan inte bryta mot internationell rätt och det internationella handelsavtalet GATT.”
– Statsminister Ingvar Carlsson (S), juli 1986.
Men till slut orkade inte ledningen i Socialdemokraterna hålla emot de interna aktivisterna och föll för trycket att ”göra något”. Jag har skrivit mer om det i SvD.

1983: Nej till löntagarfonderna.
– Rätt! Moderaterna var hela tiden emot de så kallade löntagarfonderna, som innebar att näringslivet via särskilda skatter skulle finansiera sin egen socialisering. Beslutet genomdrevs av socialdemokraterna, med stöd av kommunisterna, trots stort folkligt motstånd. Löntagarfonderna avskaffades av den borgerliga fyrpartiregeringen 1992.

1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella
Rätt! Majoriteten av moderata riksdagsgruppen röstade emot, men MUF:arna Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson röstade för.

2004: Ja till sänkt A-kassa och sjukpenning
Rätt! Det var en del i partiets förslag, att genom skattesänkningar, som särskilt kommer låg- och medelinkomsttagare till del, göra det mer lönsamt att arbeta och skapa fler jobb. Men detta måste också finansieras genom minskningar i en del bidrag.

2006: Nej till gröna jobb
(S)-regeringen hade föreslagit några riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som den påstod skulle vara särskilt miljöinriktade. Men eftersom riktade åtgärder är ett dyrt och mycket ineffektivt sätt att få fram nya jobb, så sade moderaterna nej.

2007: Ja till sänkt A-kassa
Alliansregeringen genomförde den nya arbetslinjen, som ersatte den gamla bidragslinjen. Liksom förut får man inledningsvis 80 %, men beloppet trappas sedan successivt ned. A-kassan skall vara en omställningsförsäkring medan man söker nytt jobb, inte en livslång försörjning.

2007: Ja till sänkt sjukersättning
– Sjukpenningen är även fortsättningsvis 80 %, men efter ett år sker ingen obligatorisk prövning för övergång till förtidspension med 64 % ersättning, utan man kan få en förlängd sjukpenning på 75 % i högst 18 månader. (Dessutom kan de allra sjukaste även därefter få fortsatt sjukpenning som inte är tidsbegränsad.) Endast de som inte kan rehabiliteras till arbete skall få förtidspension.

Fulspelet sitter i Socialdemokratins DNA

I dag avslöjades att en lokal S-politiker på arabiska spridit falska påståenden om Moderaterna och Sverigedemokraterna. Han nöjde sig inte ens med att ljuga om vad M och SD vill, han ljög om vad S vill. I inlägget skrämde han med att M ville avskaffa religiösa friskolor, det vill vi inte, däremot vill just Socialdemokraterna själva göra det…

Men man får se det från den ljusa sidan, snubben som skrev det är ett skinande exempel på framgångsrik integration i sossarnas partikultur.

För det finns bara ett parti som Socialdemokraterna. Rattfyllor och svårigheter att använda kommunens visakort till rätt saker händer i alla partier. Men beredvilligheten att använda ohederliga metoder för att vinna val sitter i Socialdemokratins DNA. Att Marita Ulvskog kommenterade de borgerligas valseger 1976 med ”det kändes som en statskupp” är symptomatiskt för ett parti som anser att makten inte är något de har till låns, det är något de anser är rättmätigen deras och ingen annans.

Ett parti som anser sig ha gudagiven rätt att regera landet har många strängar på sin lyra när det gäller att se till att folket röstar rätt. Det finns i Sverige bara ett parti som fått sina valarbetare dömda för valfusk, och det sker konsekvent val efter val. 2002 skedde det i Hässelby och Rinkeby och år 2006 i Norrköping, Blekinge och Surahammar. 2010 var det dags igen att se till att folk röstade ”rätt”. Från bloggen Tobleronepolitik (min länk i texten):

En person som har jobbat mycket på högstadium och gymnasium i invandrartäta områden tipsade om en nyhetsinslag som gjorde honom mycket upprörd. TV inslaget sändes igår 1 september i Tvärsnytt och visar hur Socialdemokraterna med Mona Sahlin var ute i Örebros miljonprogram och håvade in röster bland nysvenskar som befinner sig i beroendeställning till bidrags-Sverige.

De flesta som bor här har ingen som helst koll på vad partierna står för, vem som företräder dem eller ens vad riksdagspartierna heter. Helt cynisk är Socialdemokraterna där och håller ”valskola” framför stora väggar med socialdemokraternas logotyper.

Denna gång kunde det inte ens ”ursäktas” med att det handlade om överentusiastiska gräsrotsvalarbetare, det handlade om Socialdemokraternas partiledare och statsministerkandidat.

”Valskolan” uppmärksammades i Aftonbladet, men i artikeln framställdes det som att Mona Sahlin uppmanade de närvarande att rösta mot Sverigedemokraterna. Det handlade det naturligtvis aldrig om, det handlade om att de skulle rösta för Socialdemokraterna. Hade något annat varit meningen hade dessa förstagångsväljare naturligtvis fått information och valsedlar från samtliga dåvarande riksdagspartier.

För att de inte skulle få en chans att komma på andra tankar vallades de i grupp av Socialdemokraterna till det närbelägna köpcentret, där ett socialdemokratiskt valtält slagits upp direkt utanför vallokalen. Där fick förstagångsväljarna, med mycket små egna kunskaper i hur det svenska valet fungerar och vilka alternativ som finns, socialdemokratiska valsedlar och kuvert och sjåades sedan in för att göra sin demokratiska plikt för Partiet, ursäkta, landet…

Den otillbörliga påverkan på valet ledde senare till att Valnämnden beslutade om omval.

Och så här gick det till i Södertälje samma år.

På senare år har fulspelet också spritt sig till nätet, som när s-avlönade troll i januari spred photoshoppade bilder på Hanif Bali tillsammans med sverigedemokrater poserande med automatvapen. Var var ni då med er upprördhet, Dagens Nyheter och SVT Agenda?

Vi har alltså ett konto, @lisa_forss, skapat i januari 2018, 5 porrbottar följer, och innehåller bara grafik med negativt om @sdriks och @ModeratSthlm, med första publiceringen under #pldebatt. Som RT:as av @socialdemokrat tjänsteman. Som sedan tar bort tweeten…

— Tobias Holdstock (@TobiasHoldstock) January 17, 2018

Det mångåriga maktinnehavet har inte bara satt avtryck i demokratisynen hos politiker och funktionärer, forskning vid Göteborgs universitet har visat att det gäller tillochmed väljarna:

Socialdemokrater dåliga förlorare

DEMOKRATI. Den som ser sitt eget parti eller sitt eget politiska block förlora i ett val brukar ta nederlaget med jämnmod. Någonstans accepterar de flesta en förlust som en del i demokratins regler. Det gäller de allra flesta väljargrupper, men inte socialdemokraternas väljare, enligt professor Peter Esaiason vid Göteborgs universitet.

— Socialdemokraterna är västvärldens i särklass sämsta förlorare. De blir mindre lojala mot samhället efter en valförlust, sade han under SCB:s demokratidag.

Besvikna socialdemokratiska väljare är mer benägna att jobba svart eller fuska med skatten om en borgerlig regering har makten, visar den forskning som Esaiasson bedriver inom ramen för forskningsprojektet “Demokratins mekanismer”.

Riksdag och Departement, oktober 2007

Nå, väljarna är ju inte så många nuförtiden. Men det är ytterligare en anledning bland alla andra att rösta bort Socialdemokratin, om de hålls borta från köttgrytorna tillräckligt länge kanske de blir ett parti som andra partier.

Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer – Att ta makten och behålla den.

Vilhelm Moberg

[uppdatering: Journalisten Galaxia Elias, som var den som först drog fram historien om den ljugande s-kandidaten i Sävsjö, har nu hittat ytterligare en s-politiker som på arabiska sprider lögner om Moderaterna och Sverigedemokraterna. Det handlar inte om ett isolerat rötägg, rötan är spridd i partiet. Socialdemokraternas lama ursäkter är inget värda om de inte tar detta på allvar. De måste omedelbart gå ut med dementier, på arabiska, och sprida dem i samma kanaler som lögnerna spridits i.
Detta är bara toppen av isberget, jag uppmanar alla med kunskaper i arabiska, somaliska, persiska och andra stora invandrarspråk att gå igenom vad som skrivs på vänsterns partisidor, det finns mer att dra fram i ljuset.

Fnordspotting har noterat den utbredda trenden bland svenska partier, från höger till vänster, att strunta i vad kandidaterna egentligen står för, så länge de tror att de kan vinna röster, så tar sig jihadister, islamister och Grå Vargar in i politiken.]