Kvartalspolitikens kris

Bankkrisen i USA har fått flera vänsterdebattörer att se sin chans att propagera för mer politisk styrning. Hade de brytt sig om att ta reda på något om verkligheten så hade de dock vetat att det var politikerna som stiftade lagar som tvingade bolåneinstitut och banker att låna ut till personer som inte var kreditvärdiga.Politiska beslut höll i åratal styrräntan på konstgjort låga 1(!)% just för att hålla belåning och konsumtion uppe. När sedan räntan sköt i höjden gjorde politiskt instiftade felkonstruerade regler om värdering av säkerheter att hundratusentals hus räknades som värdelösa trots att de mycket väl skulle gå att sälja om ett par år. Detta gjorde att husen inte längre gällde som säkerheter och låntagarna tvingades se hur bankerna tog över deras hem. Det gjorde i sin tur att samma banker – trots innehav av enorma mängder fastigheter – inte ansågs ha några tillgångar och tvingades gå i konkurs, andra banker som hade fordringar på de första fick så plötsligt akuta problem och så rullade det på.

Problemet är inte att finansmarknaden i USA har varit oreglerad, problemet är att den har varit felreglerad.

Det är bättre i Sverige men inte heller här har (vissa) politiker lyckats hålla sin klåfingrighet i styr, under förra regeringen så avskaffade det statliga bolåneinistitutet SBAB kravet på egen insats och tillät belåning till 100%…

De som nu drar sina lungor fulla med morgonluft för att skrika sig hesa om politikens överlägsenhet över marknadens andra aktörer bör komma ihåg detta. De bör komma ihåg att alla förslag om att skärpa reglerna för bostadsutlåning röstades ner av demokraterna (bl a av en viss Barack Obama). Idag stoppades (förhoppningsvis bara tillfälligt), den statliga räddningsplanen* av populistiska kongressmän av båda kulörer, livrädda att mista sina platser om de röstade på det som de innerst inne visste var bra för landet. De tog en rövare och hoppades att tillräckligt många andra i stället skulle ta sitt ansvar, det var det inte…

Det finns mycket att klaga på hos marknaden, men kortsiktig egennytta och inskränkt girighet finns sannerligen i överflöd också i politiken.

Det vi nu ser utspela sig är inte så mycket en kris för kvartalskapitalismen som en kris för dess förutsättning: kvartalspolitiken.

*Ja, den är inte perfekt, men den är oändligt mycket bättre än att göra ingenting, och det är bråttom nu.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, finanskrisen,marknadsekonomi, socialism, usa

Varje meddelande om att avrustningen skall avbrytas är falskt…

Vi är många försvarsvänner som har blivit misshandlade av skiftande regeringar de senaste åren. Droppen var när finansminister Anders Borg i Almedalen förra året från talarstolen meddelade att försvaret skulle spara fyra miljarder om året, varken försvarspolitiker eller försvar var underrättade om detta i förväg.

Nå, nu kanske vapenvägraren Borg tyckte att det inte spelade någon roll om Sverige hade någon försvarsförmåga eller ej. Försvarsberedningen hade ju redan åtta år tidigare bestämt att något invasionshot inte fanns.

Så kom augusti 2008 och Rysslands invasion av Georgien, yrvaket kom även höga politiker på att det bland annat fanns en stor granne som rustade upp med tiotals procent om året. Raskt bestämdes att de pengar som skulle sparas på materielsidan skulle stanna inom försvaret för att förstärka utbildning och beredskap.

Ett hopp väcktes bland borgerliga försvarsvänner att försvarspolitiken hade vridits ur finansdepartementets grepp, att försvaret inte – som det senaste decenniet – skulle fungera som en budgetregulator, att försvaret skulle få så mycket medel det behövde för att utföra sin uppgift, varken mer eller mindre.

Hoppet släcktes snart, i torsdags kom besked; Finansdepartementet bestämmer fortfarande över svensk försvarspolitik, visserligen får förbandsverksamheten mer pengar, men neddragningen på materielsidan är tre gånger så stor. Så mycket var löftet värt att pengarna skulle stanna inom försvaret… Vi kommer alltså att ha hypermoderna fartyg som kostar miljarder – som är försvarslösa mot luftangrepp för att vi inte har ”råd” att utrusta dem med robotar, ganska intressant om man tänker efter.

Fredrik är också besviken.

Inte som förr…

Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, politik

M på plats på tisdag, Brentlin och Bergqvist talar mot FRA-lagen

Det har diskuterats en hel del varför inte MUF:s ordförande Niklas Wykman talar vid FRA-demonstrationen på Sergels Torg på tisdag. Han är på en sedan länge inplanerad kampanjresa i södra Sverige och kan inte närvara: ”Sen jag blev vald har jag haft principen att aldrig ställa in verksamhet som är uppbokad med distrikten, eftersom jag vet att det ligger mycket lokalt arbete bakom centrala besök.” En hållning jag kan respektera, dock kunde den ju ha kommunicerats tydligare och tidigare så att det inte kom så mycket teorier i omlopp.

Nu har det äntligen blivit klart att MUF ändå har en representant där, Rola Brentlin. Hon är inte bara medlem i min förening, hon är också internationell sekreterare i MUF:s förbundsstyrelse. You go girl! Partiet representeras sedan tidigare av vårt oppositionsråd i Norrköping, Fredrik Bergqvist. Därmed är både ungdomsförbundet och partiet representerade bland talarna, utmärkt!

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om fra, fra-lagen, moderaterna, politik, integritet,rola brentlin, fredrik bergqvist

Tandhälsa bland unga ingen ekonomisk fråga

I media vevas ständigt snyfthistorier om hur studenter säger sig ”inte ha råd” med den mest elementära sjuk- och hälsovård. Därför var det välgörande att kunna läsa denna insändare på SvD Synpunkt i torsdags:

Fritt val att missköta tänderna

Våra barn blir myndiga vid 18 års ålder. Ur tandhälsosynpunkt blir de myndiga det år de fyller 20 år, det vill säga får börja betala för sin tandvård, alltså upp till två bonusår med kostnadsfri tandvård. I SvD 29/8står att läsa att nästan 600 000 studenter inte har råd med sin tandvård. Som tandläkare sedan mer än trettio år, där jag har bedrivit förebyggande tandvård under barnens hela uppväxt, till och med det år de fyller 19 år, är det svårt att förstå att just tandhälsan skulle vara ett problem.

För åldersgruppen 20–29, som nu får ett årligt tandvårdsbidrag på 300 kronor och som varit någorlunda mottagliga för den information och de instruktioner som jag och mina tandvårdskollegor givit under alla dessa år, kan inte tandhälsan vara ett problem. Aldrig har det varit fler kariesfria ungdomar än i dag som gått ur den avgiftsfria barn och ungdomstandvården.

En normalstudent borde inte behöva gå till tandläkaren mer än en gång vartannat år, vilket skulle medge en reducering av undersökningskostnaden med två gånger 300 kronor, alltså nästan helt kostnadsfritt. Att ha dålig tandhälsa i dennas åldersgrupp borde inte vara ett ekonomiskt problem utan ett livstilsproblem och det väljer ungdomarna själva med öppna ögon.

Johan Mallmin tandläkare Skinnskatteberg

Det är alltså inte bara så att mängder av studenter prioriterar sina utgifter till att inte omfatta elementär skötsel av den egna kroppen, inte ens när det i praktiken är gratis anser sig studenterna ha råd…

Läs även andra bloggares åsikter om politik, tandvård, sjukvård, studenter,räkmackor

Därför stannar jag kvar i moderaterna

Det har de senaste dagen pågått en debatt om regeringens brister vad gäller liberalpolitik och vilket som i så fall är det bästa sättet att göra något åt det. Norberg är missnöjd och funderar på om miljöpartiet kan vara ett alternativ. Ingerö och Svensson lutar mer åt att det bästa sättet att påverka regeringen är att röstskolka i nästa val, Svansbo tycker att man gör det genom att visserligen kritisera, men i slutändan ändå ge regeringen ett carte-blanche att göra vad den har lust med, så länge det inte är sossarna som sitter där. Gudmundson håller med honom. Munkhammar deklarerar att han går med i Moderaterna för att påverka i liberal riktning. ”Nya idéer och intressanta förslag framförda genom opinionsbildning är en viktig metod för att bidra till ett friare och öppnare Sverige. Men allt formellt politiskt inflytande i en parlamentarisk demokrati kommer alltid att gå via politiska partier.”

Jag håller med Johnny. Man kan tycka en hel del om partiernas makt i Sverige, men det är nu så det är, och om de principfasta lämnar partierna blir bara ja-sägarna kvar…

För att citera mig själv:
Jag är kvar i Moderaterna för att slåss för partiets grundvärderingar. Jag förstår mycket väl att det finns de som tröttnar och går i livbåtarna, Själv känner jag trots allt fortfarande för mycket för det gamla skeppet, det är i grunden ett fint bygge och jag vill göra allt vad jag kan för att rädda det.

Jag är alltså inte alldeles nöjd med hur regeringspolitiken har förts. Visst kan man förstå att det finns praktiska skäl till att inte genomföra alla borgerliga hjärtefrågor på en gång eller ens under denna mandatperiod. Men regeringen, ledd av Reinfeldt och Borg, har gjort en dygd av att förlöjliga och trampa på de kärnväljare som önskar att regeringen skall bedriva borgerlig politik på flera viktiga områden, vare sig det gäller värnskatten, försvaret eller fackets obegränsade lagstadgade privilegier angående ”sympatiåtgärder”.

Vi borgerliga sympatisörer måste ständigt påminna regeringen om att väljarna år 2006 inte, som en vanlig myt säger, röstade för en socialdemokrati light. Väljarna 2006 placerade sig tvärtom längre till höger än någonsin tidigare uppmätt!

Jag är övertygad om att det är orsaken till att vi klarar oss så bra i opinionen i Stockholm. Stadshusalliansen för helt enkelt en handfast borgerlig politik. Något som tyvärr varit svajigare på riksplanet. Nu finns det dock tecken på att det går mer i rätt riktning, med infrastruktursatsningar – som aldrig skulle bli av under en (s)-regering beroende av (mp) – och omprövning av försvarsnedrustningen, mer sån’t!

Klotband kommenterar i samma ämne.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, liberalism, fra,sexköpslagen, alliansen, stockholm

Mera kärnkraft!

Idag upprepade Carin Jämtin socialdemokraternas officiella ståndpunkt, den svenska kärnkaften skall avvecklas:
”Jag är helt övertygad om att om vi satsar på utveckling av alternativa energikällor, om vi sparar och effektiviserar där vi har mycket kvar att göra, så kommer det gå att avveckla kärnkraften fortare än vad vissa fackförbund tror.”

Det är klart att det går, det mesta går om man struntar i priset för ekonomi, människa och miljö…

Men Sverige är inte isolerat, vi köper och säljer el över gränserna. Så länge det finns ett enda kol- eller oljekraftverk kvar i Nordeuropa så är det 1) vansinne att lägga ned svensk kärnkraft 2) idiotiskt att inte bygga ut den. Bara de fyra kolkraftverk som statliga Vattenfall äger i Tyskland släpper tillsammans ut mer koldioxid än hela Sverige! Dessutom släpper koleldningen ut enorma mängder av svavel och tungmetaller, saker som vi vet är farliga för människa och natur.

Sören Wibe har rätt. Vill vi verkligen minska koldioxidutsläppen skall vi bygga fler kärnkraftverk. Att som Jämtin sätta kärnkraft mot alternativa energikällor och besparingar är ett monumentalt feltänk. Vi bör bygga ut kärnkraften och spara och effektivisera och satsa på alternativa energikällor. Och då tänka på vad vi egentligen håller på med; etanolplantager som kommer till genom skövling av tropisk regnskog och mangroveträsk åstadkommer både miljöförstöring och ökade koldioxidutsläpp; Subventionerad användning av majs till etanolproduktion driver upp matpriserna och orsakar svält.

Slutsatsen är:
* Om klimatalarmisterna har rätt så bör vi bygga ut kärnkraften för att minska koldioxidutsläppen.
* Om klimatalarmisterna har fel bör vi bygga ut kärnkraften för att minska miljöförstöringen från kolbrytning och koleldning och beroendet av olja och gas från hel-, halv- och kvartsdiktaturer.

Björn höll med redan för ett år sedan.

[uppdatering: som påpekats i kommentarstråden så har ordföranden i BasEl, Holmens VD Magnus Hall, skrivit i Dagens Industri och sagt att de är beredda att bygga nya kärnkraftverk så fort förbudet försvinner. Mer om saken hos Bengt ochMikael.]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, kolkraft, olja, klimat, carin jämtin, socialdemokraterna, sören wibe, politik

Alliansens webplats äntligen ordentligt igång

När jag går igenom mina gamla länkar ser jag att Allians för Sverige äntligen har fått fart på webplatsen. Bra! Jag ser fram emot en uthållig satsning ända fram till valdagen. Nästa steg bör vara att allmänborgerliga sympatisörer som inte vill stödja ett enskilt parti ges möjlighet att engagera sig i Alliansen. Steget därefter en gemensam partibeteckning redan i nästa val (dock fortfarande med olika listor för de olika partierna).

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, allians för sverige, moderaterna, folkpartiet, centern, kristdemokraterna

Säg nej till familjeförmyndarna

Så har DN sent omsider hängt på och trogna sin vana meddelat undersåtarna att de inget är värda annat än som små kuggar i det gigantiska maskineri som de socialliberala ingenjörerna skall trimma in för att nå det pefekt jämställda samhället. (Tur att det finns andra tidningar).

Strunt i att familjer är olika. Strunt i att de flesta mammor ammar medan pappor inte kan det…
Som åtminstone de av oss som är föräldrar vet så är föräldraförsäkringen redan individualiserad. För att en förälder ska kunna ta ut mer än hälften måste den andra föräldern med sin underskrift överlåta några av sina dagar till denne. Vad “individualiserings”förespråkarna alltså vill är att införa ett förbud för en förälder att överlåta sina dagar till den andra.

Johan Ingerö skriver mycket bra om argumenten mot familjeförmyndarna.
Corren skriver också bra i en ledare:

Föräldraförsäkringen är alltså mer flexibel och ger större frihet till familjerna än vad debatten ger sken av, och det ojämställda uttaget av dagar beror på föräldrarnas fria vilja – inte att de tvingas.
Därför vore det fel att kvotera mer än de två månader som redan är reserverade. Det ojämställda uttaget av föräldrapenning är ett allvarligt problem, men det måste mötas på andra sätt.
En utökad kvotering tar makt från familjerna och ger till politikerna – dessutom slår den extremt hårt mot familjer som inte består av två anställda löntagare. Par där den ena är student, arbetslös, sjukskriven eller egenföretagare kan få ekonomin förstörd om föräldradagarna inte får överlåtas. Väldigt många barn tvingas då börja i förskola mycket tidigare, och det är ett alltför högt pris att betala för en jämställd föräldraförsäkring. Framförallt är det orättvist mot barnen – och det är ju för deras skull föräldraförsäkringen finns.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om föräldraförsäkring, kvotering, politik, jämställdhet, förmynderi, socialdemokraterna, dn

Därför skall barnfamiljer få pengar från staten

I inlägget från Hax som jag länkade till igår avslutade han med en fråga: ”Sedan kan man ju ifrågasätta det rimliga i att folk skall få 13 månaders betald ledighet – på andra medborgares bekostnad – bara för att de går och skaffar sig barn.”

Mitt svar är: därför att det ger en nettovinst åt samhället.
Förr i tiden var barnen föräldrarnas pensionsförsäkring. Skatterna var låga, föräldrarna betalade för barnens uppväxt och fick tillbaka detta som trygghet på ålderdomen.

Nuförtiden går vinsten av barnens arbete inte till föräldrarna utan i stället till staten genom höga skatter, föräldrarna betalar också höga skatter och har därmed dessutom mindre möjlighet att själva betala för barnens uppväxt.

Därför är det i statens, och de barnlösas, intresse att ge tillbaka en del av de indragna skattepengarna till föräldrarna, för utan barn, inga skatteintäkter alls i framtiden. Effekten av högskattesamhällen med generella välfärdssystem blir att speciella skattelättnader/bidrag måste ges till familjer med barn. Att säga att det är ”skattebetalarnas” pengar är en (ack så vanlig socialistisk) felsyn, det handlar om en del av de pengar som var föräldrarnas från början.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om föräldraförsäkring, kvotering, politik, jämställdhet, förmynderi, socialdemokraterna