I går publicerades en intervju med Gudrun Schyman, gjord av Markus Celander, i Lokaltidningen. Det ovanliga är att Schyman möter en journalist som faktiskt ställer kritiska frågor och inte ger sig när hon kommer med floskelsvar. Det märks att hon inte är van vid det, hon blir aggressiv och går till personangrepp mot journalisten. Slutprodukten blir en intervju där hon kläs av (pun not intended) i all sin intellektuella fattighet, kvar blir bara hyckleriet. Artikeln är full av häpnadsväckande debiliteter, jag kommenterar några av dem här.
Borde inte du tydligare ta ställning för kvinnor som kämpar mot slöjtvång?
– Men de kan ju kämpa mot det med slöjan på sig. De använder ju de verktyg som de har i den situation de är i. Om de kastade av sig kläderna så skulle väl ingen lyssna på dem. Väldigt många av de kvinnor som kommit hit har flytt för att rädda sina liv. Ska vi riva av dem kläderna vid gränsen, och säga ”du får bara vara här om du är lika naken som vi”.
Gudrun Schyman anser alltså att kvinnor som tar av sig sin slöja är nakna.
”Samma talibaner här som där” blev plötsligt begripligt.
Man undrar vad hederskulturoffret ”Alicia” från Göteborg, som giftes bort som 12-åring utan att socialtjänsten ingrep, har att säga om Schymans relativiserande. Personer som Schyman är huvudansvariga för det mörkande och den feghet som i över ett decennium präglat det offentliga Sveriges inställning till hederskultur och hedersvåld.
Finns det någon västerländsk demokrati som påbjuder kvinnor att klä sig på ett visst sätt?
– Nej, men det har varit så. För hundra år sedan gick kvinnor i hucklen i Sverige.
För det första: Det var hundra år sedan. För det andra: På den tiden som [gifta/vuxna] kvinnor förväntades täcka huvudet i Sverige förväntades även män och pojkar göra det. De som hade störst frihet från huvudtäckningsnormen var… unga kvinnor och flickor:
Bild: Väveri i Dalhem, Gotland, ca 1900, från Anbytarforum
Shyman menar att
Västvärlden har ju sin egen slöja – nakenheten med dess krav på att alltid vara lättklädd
Tycker man att det är naket att inte täcka sitt hår så är det en begriplig inställning. Men, vem det är som ”kräver” att man skall vara lättklädd?
– Kvinnors kläder är alltid det som diskuteras. Man diskuterar aldrig mäns kläder, har du tänkt på det? Män kan gå klädda i stora sjok eller i shorts. Man ifrågasätter inte det överhuvudtaget och skälet är ju att man betraktar kvinnor som någonting som alltid relaterar till en man.
Vilka är det som diskuterar, värderar och dömer kvinnors kläder, eller avsaknad av kläder, Gudrun? Man kan nästan tro att du menar det är männen. Forskningen säger annorlunda:
To see how female students react to a rival, researchers brought pairs of them into a laboratory at McMaster University for what was ostensibly a discussion about female friendships. But the real experiment began when another young woman entered the room asking where to find one of the researchers.
This woman had been chosen by the researchers, Tracy Vaillancourt and Aanchal Sharma, because she “embodied qualities considered attractive from an evolutionary perspective,” meaning a “low waist-to-hip ratio, clear skin, large breasts.” Sometimes, she wore a T-shirt and jeans, other times a tightfitting, low-cut blouse and short skirt.
In jeans, she attracted little notice and no negative comments from the students, whose reactions were being secretly recorded during the encounter and after the woman left the room. But when she wore the other outfit, virtually all the students reacted with hostility.
They stared at her, looked her up and down, rolled their eyes and sometimes showed outright anger. One asked her in disgust, “What the [expletive] is that?”
Most of the aggression, though, happened after she left the room. Then the students laughed about her and impugned her motives. One student suggested that she dressed that way in order to have sex with a professor. Another said that her breasts “were about to pop out.”
H*** eller Helylle? De som har mest åsikter om ”vad som passar sig” för kvinnor är: Andra kvinnor. Bild: Tracy Vaillancourt
Schyman avslutar intervjun med att säga att
17 kvinnor varje år mördas av sina män i Sverige, och det är inte av Muhammed, utan av Magnus.
Här hade det varit läge för en följdfråga, Schyman kom nämligen med en ren lögn. 2016 dödades 16 kvinnor i Sverige av sina män, 6 av dessa 16 kvinnor hade levt i Sverige kortare tid än fyra år. Det är alltså inte bara så att det inte bara är en ”Magnus” som dödar sin fru/sambo/ex, utan sannolikheten för att, med Schymans ord, en ”Muhammed” – som nyss kommit hit från ett land med en helt annan syn på personlig frihet är den svenska – gör det är extremt mycket större*.
Det är inte ofta Schyman möter en journalist som faktiskt ställer kritiska frågor och inte ger sig när hon kommer med floskelsvar. Denna intervju är ett välkommet trendbrott. Det är bra, fler journalister borde vara sådana, oavsett vilken politiker de möter.
Schyman har tidigare mötts av en mycket välvillig journalistkår, inte alltid så längre
*En överslagsberäkning baserat på att ca 200k kvinnor kommit hit de senaste fyra åren och det finns nu ca 5000k kvinnor i Sverige: Risken för nyinflyttade kvinnor dödas av sin man jämfört med risken för de som redan bodde här är alltså (6/200k)/(10/4800k) = 14,4 gånger. Överrepresentation 1340%.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
No size fits all 