Prussiluskepolitik

För två år sedan skrev jag om de små stegens absolutism:

En grundsten i nykterhetsrörelsens agenda är att ständigt utvidga antalet alkoholfria zoner i samhället. Inte bara där det faktiskt finns vetenskapliga belägg för att alkoholbruk riskerar att skada andra människor (till exempel vid gradviditet eller rattonykterhet) utan också sådana där inga skadliga samband går att vetenskapligt påvisa. Till exempel handlar om det om att skuldbelägga alla som inte är helnykterister medan de ammar(!) eller över huvud taget har barn under 18 år boende hemma(!!) Ibland lyckas de riktigt bra, då fular de inte bara ut ett i deras ögon oönskat beteende moraliskt, de lyckas få det förbjudet i lag:  Sjöonykterhetslagen.

Idag föreslår Madeleine Leijonhufvud att det skall bli straffbart för föräldrar att dricka alkohol när de har ansvar för sina barn. Hon

vill ändra föräldrabalken och klassa vårdnadshavares missbruk som ringa misshandel – som också kan vara psykisk. […]
Hon tycker heller inte att integritetsskäl eller risken för att lagen blir ett sätt för familjer att driva konflikt med varandra är skäl nog att avstå.

Leijonhufvud ”antar” att lagen bara skulle användas vid riktigt allvarliga fall. Men i de allvarliga fallen är lagen överflödig, och i de icke allvarliga fallen är den onödig. För som det så ofta är när det gäller morallagar: det beteende man säger sig vilja komma åt är redan straffbart i andra lagrum.

Vill man inte införa en lag som kommer att missbrukas av allsköns prussiluskor som vill sätta dit sina ex, grannar och arbetskamrater skall man inte införa en lag vars enda existensberättigande är att den kan användas av allsköns prussiluskor som vill sätta dit sina ex, grannar och arbetskamrater.

För moralisterna är detta inget problem. Prussiluskeriet är ju själva målet, de är inte intresserade av att få bort alkoholens skadeverkningar, de vill få bort alkoholen. Punkt.

[Magnus Ernström kommenterar också]