Archive for the ‘Samhälle’ Category

”Nationalstadsparken” gynnar varken staden eller parken

5 maj, 2015

Har skrivit slutreplik på SvD Brännpunkt om den dysfunktionella lagen om Nationalstadsparken:

Richard Murray menar i sin replik (30/4) att även med den blygsamma exploatering som medgavs av lagen om Nationalstadsparken så byggs det för mycket studentlägenheter i ”Gustav III:s engelska landskapspark”, eller, som de flesta andra kallar det, gamla Albano industriområde.

Enligt Richard Murray kommer området att bli ”tätare exploaterat än de tätaste delarna av Stockholms innerstad”. En något förvånande utsaga när man betänker att Albano får ett exploateringstal på drygt 1, vilket är hälften av vad ett vanligt bostadskvarter i Vasastan har. Albano får samma täthet som Hötorgsskraporna, om man förutsätter att Hötorgsskraporna bara är en våning höga och saknar garage.

Mitt första inlägg i frågan finns här.

Den ”täta exploateringen” ser för mig mer ut som Teletubbies eller hobbitarnas Fylke än Gotham City:
Illustration av låga hus med grästak
Ingenting här, ingenting där

[uppdatering: Patrik Kronqvist citerar mig på Expressens ledarsida och ger eldunderstöd}

För övrigt anser jag Nationalstadsparken bör avskaffas

28 april, 2015

Skriver i dag på SvD Brännpunkt om den dysfunktionella Nationalstadsparken i Stockholm.

Det som hindrade tusentals nya studentbostäder var inte några ekbackar eller k-märkta byggnader. Området som skall bebyggas består av gammal industrimark, grushögar och parkeringsplatser. Lagen om Nationalstadsparken satte stopp eftersom bygget skulle kunna förändra vyn av Stockholm från sluttningen vid Koppartälten i Hagaparken. Möjligheten för tusentals studenter och forskare att få bo mitt i Stockholms och Sveriges hetaste forskningskluster försvann eftersom deras hus kunde synas från Solna. […]

Lagen om nationalstadsparken har låtit det bästa bli det godas fiende, den har satt ur spel politikens viktigaste funktion: att göra en avvägning mellan motstridiga intressen. Att ge bevarandefundamentalisterna tillgång till lagen om nationalstadsparken var, för att citera P J O’Rourke, som att ge whiskey och bilnycklar till en tonåring.

Nobelpalatset som aldrig byggdes

10 april, 2015

Dagens stormiga debatt om det nya Nobelcentret på Blasieholmen hade kunnat undvikas om opinion och beslutsfattare varit mindre fega för ett sekel sedan. I dag delas Nobelprisen ut i Konserthuset och festen för pristagarna hålls i Stockholms stadshus, men det kunde blivit annorlunda. Redan då de första Nobelprisen delades ut 1901 diskuterades behovet av ett kombinerat kontor för stiftelsen och festhall för utdelningen av priserna. Uppdraget gick sedermera till Ferdinand Boberg som november 1911 lade fram sitt förslag: Nobelpalatset. Ett imponerande hus med lokaler för kontor och en festsal som kunde hysa 2000 personer, det skulle ha legat på höjden på Skogsinstitutets tomt, där Strandvägen slutar.

Nobelpalatset möttes av kritik som ”orientaliskt, främmande, osunt och osvenskt” och stoppades. Tyvärr.

Några år senare skulle Östbergs förslag till Stockholms stadshus komma att motarbetas med i stort samma argument, men det projektet hade turen att drivas under ett kort tidsfönster då debatt och beslutsfattande inte var lika inskränkt. Apropå det, vad tyckte Ragnar Östberg själv om Nobelpalatset? Han kritiserade det för att vara stilblandat med italienska inslag. Slå upp ”ironi” och diskutera i små grupper…

Nobelpalatset i Strandvägens fond
Bild: Nobelstiftelsen

Bobergs föreslagna Nobelpalats var en väldig skapelse som tornade upp sig på Ladugårdsberget vid Strandvägens fond. En blandning av islamsk moské, italiensk Frascativilla, indisk pagod och amerikansk skyskrapa. En hetsig stadsbyggnadsdebatt bröt ut och efter två år drog sig Nobelstiftelsen ur samarbetet.

Nobelprisets utdelning och Nobelfesten hamnade så småningom hos Bobergs kontrahenter, nämligen i Tengboms Konserthuset respektive i Östbergs Stadshuset. Idag påminner enbart namnen på parken (Nobelparken) och den intilliggande gatan (Nobelgatan) samt den idag fortfarande gällande stadsplanen från 1911 om Ferdinand Bobergs stora projekt.

Så Gamla Skogsinstitutet, byggt 1773 och renoverat 1856-58, ligger fortfarande kvar i Nobelparken, nu är det ombyggt för att hysa den israeliska ambassaden.

Stadsplan från 1911
Stadsplan sedan 1911, kartan stämmer inte med verkligheten. Bild: Wikipedia/Stockholms stad

Men det är ju inte försent än. Nobelstiftelsen äger ju fortfarande ritningarna de köpte för 9000 kronor för ett drygt sekel sedan. Just Nobelparken kommer nog inte på fråga längre, men det finns ju en stor tomt bakom Nationalmuseum har jag hört.

Varför var det så ont om W?

3 mars, 2015

I dag firar bokstaven W tio år som egen bokstav i svenska språket. Det var den 3 mars 2005 som Svenska Akademien beslöt att sära på bokstäverna V och W i SAOL, vilket gör att det svenska alfabetet numera har 29 bokstäver.

Det har dock inte hindrat folk att fortfarande stava mitt efternamn fel, något jag dock inte stör mig på lika mycket som farmor gjorde, hennes pet peeve var folk som stavade vårt efternamn med enkel-v. Hade vi bott i Tyskland, som min bror gjorde ett tag, hade detta inte varit något problem, eftersom vårt efternamn på tyska uttalas som det låter, Hagvall hade däremot uttalats Hagfall.

Hade vi bott i Turkiet hade det varit värre. Där förbjöds bokstaven W 1928. Bokstäverna Q, W och X förekommer nämligen inte i turkiska men väl i kurdiska, ett språk som inte erkändes av den turkiska staten, att använda dessa bokstäver var belagt med fängelsestraff. Förbudet avskaffades inte förrän 2013.

Allt innanför staten, ingenting utanför staten

15 februari, 2015

Ett gammalt trick för makthavare som vet att de kommer att få kritik för ett beslut är att släppa beskedet medan folk är upptagna med annat, en favorittid är fredag eftermiddag. Fredagen den trettonde kom så (det i och för sig väntade) beskedet från regeringen att de går vidare med förslaget att slopa avdragsrätten för gåvor till välgörande ändamål. Denna avdragsrätt har inneburit att aktörer som Stadsmissionen och Läkare utan gränser fått kraftigt ökade donationsintäkter. Dessa organisationer utför ett värdefullt socialt och medicinskt arbete utanför statens direkta kontroll, och så kan man ju inte ha det. Allt innanför staten, ingenting utanför staten, som det heter.

Men detta är inte det enda angreppet mot det civilsamhälle som vänstern har så förvivlat svårt för att begripa sig på. Skatteverket driver på för att momsbelägga ideell verksamhet och finansministern låter hälsa att hon inget kan göra, vilket naturligtvis är strunt. Det går alldeles utmärkt att låta bli att tolka EU-direktiv på ett sätt som uppenbart strider mot andemeningen. (Även om svenska byråkrater inte sällan sätter en ära i att tolka regler på skadligast tänkbara sätt, både när det gäller EU-direktiv och hemsnickrade bestämmelser.)

Som Göran Johnson påpekar handlar det inte om att en skatterabatt tas bort utan att en extraskatt läggs på:

Om dessa organisationer drabbas av momskrav blir det inte bara en dråpslag för en för samhället bra verksamhet, det är dessutom i sak orättfärdigt, eftersom det innebär en slags dubbelbeskattning.
Kommersiella verksamheter redovisar moms vid försäljning men får också dra av den moms de betalat för inköpen. De ideella verksamheternas försäljning bygger på gåvor av böcker, möbler, kläder och annat där moms redan har betalats en gång, när varan en gång köptes.

Skälet som anges för de nya reglerna är att välgörenhetsbutikerna står ”direkt i konkurrens med den kommersiella handeln”. Men

Tror man det har man inte fattat ett dyft av hur loppis- och antikvärldens lilla ekosystem ser ut. Hälften av dem som hänger på låset när myrorna i Ropsten öppnar klockan 10 är inköpare. Deras fynd kan efter bara några timmar dyka upp i något av antikvariaten och antikhandlarna i city eller på Blocket. Håller man ögonen öppna på Stadsmissionens butik vid Nytorget kan man se Lisa Larsson köpa vintagekläder till sin egen legendariska second hand-butik på Bondegatan. Välgörenhetsbutikerna förser de kommersiella aktörerna med varor. Det enda Myrorna konkurrerar med är soptippen.

Om Skatteverkets nya regler får stå sig kommer vi få se ett stort slöseri, mänskligt och miljömässigt. Men framförallt vore det ett moraliskt fel, som att plocka mynt ur fattigbössan.

Som argument för att momsbelägga ideell verksamhet säger regeringen att det handlar om ”EU-anpassning”. Sverige var sista landet i EU som införde avdragsrätt för gåvor till välgörande ändamål, avskaffas den blir vi enda EU-land som inte har den. Men i det fallet är följsamheten mot EU ointressant för finansministern. Det enda röda tråden som finns i regeringens agerande är oginheten och girighetenmen Åtta år av Alliansregering ledde till att folk glömde bort hur småsint och girig den socialdemokratiska synen på civilsamhället var. Med tanke på att S och V är ensamma bland riksdagspartierna om att vilja avskaffa avdragsrätten för gåvor så borde det finnas hopp, men efter Decemberöverenskommelsen vet man tyvärr inte vad man skall tro.

GIN OGIN, ginfaskor till vänster, Magdalena Andersson till höger

När det är viktigare att synas än att verka

3 februari, 2015

Vilken målgrupp tror Länsstyrelsen Östergötland att de når genom en helsidesannons mot tvångsäktenskap, på akademisk svenska, på tredje sidan i DN?

De som bestämmer om deras anslag, naturligtvis.

Svensk offentlighets portalparagraf gäller fortfarande: Det är oväsentligt om det du gör får effekt, det viktiga är att det syns att du gör av med pengar.

Med resurstilldelningen i mycket av den offentliga verksamheten är det som med annat, storleken har liten betydelse. Det finns en undre gräns för att det över huvud taget skall fungera, men det är inte ofta den gränsen underskrids i verkligheten. Över den gränsen handlar det i praktiken lite om vad man har men desto mer om hur man använder det man har.

Det gäller vården och det gäller skolan, dessa områden har aldrig tidigare haft så mycket pengar som de har nu, så det är inte där skon klämmer. Granskar man hur mycket Sveriges kommuner lägger på skolan finns det ingen korrelation mellan pengar och resultat, alls.

Massiv misshushållning motverkas dock av att dessa politikområden i alla fall ligger i människors vardag, så folk har en viss uppfattning om vart pengarna tar vägen. För till exempel statliga informationskampanjer finns inte denna kontroll, de enda de behöver göra nöjda är de som bestämmer om hur mycket pengar de skall få, och det är inte så svårt, de har ju redan en gång tyckt att det var en bra idé.

Men själva paradexemplet på att det är viktigare att synas än att verka är det svenska utlandsbiståndet. Där är det uttalade och överordnade målet att göra av med pengar. Det är sagt att det skall vara 1% av BNI och då skall de pengarna göras av med, politikerna har inte varit intresserade av att få veta om det hjälper eller till och med stjälper, och organisationerna som lever på dessa miljarder har, av lätt insedda skäl, inte varit intresserade av att reda ut det heller.

Så när regeringen nu väljer att använda en del av denna heliga procent till att ta emot flyktingar i Sverige så har jag, till skillnad från många andra debattörer, inga principiella invändningar – Många biståndsmiljarder går till projekt som inte gör nytta eller till och med gör skada. –
Men eftersom regeringen* hela tiden struntat i vad som fungerar och vad som inte fungerar när anslagen höjts så så bryr den sig följdaktligen inte heller om vad som fungerar och inte fungerar när anslagen sänks. Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer tondövt att dra in på en av de få biståndssatsningarna som faktiskt gör bevisad nytta: Barnvaccineringarna… Jag vet inte vad som är värst, om de vet vad de gör eller om de inte vet det. Med tanke på Miljöpartiets inte alldeles helgjutna rykte vad gäller vaccin så kan det förstnämnda inte uteslutas.
foto av helsidesannons
Symptomatiskt

[uppdatering: Great minds, etc. I dag har SvD två ledarinlägg som handlar om just det jag skrivit om: Fler händer men mindre vård, Regeringen drar ner på vaccin till Världens fattigaste barn]

*Ja, ointresset fanns tyvärr även under Alliansregeringen, men Gunilla Carlsson startade i alla fall ett granskningsarbete innan hon avgick.

Absolutistisk makt korrumperar

2 februari, 2015

En grundsten i nykterhetsrörelsens agenda är att ständigt utvidga antalet alkoholfria zoner i samhället. Inte bara där det faktiskt finns vetenskapliga belägg för att alkoholbruk riskerar att skada andra människor (till exempel vid graviditet eller rattonykterhet) utan också sådana där inga skadliga samband går att vetenskapligt påvisa. Till exempel handlar om det om att skuldbelägga alla som inte är helnykterister medan de ammar(!) eller över huvud taget har barn under 18 år boende hemma(!!) Ibland lyckas de riktigt bra, då fular de inte bara ut ett i deras ögon oönskat beteende moraliskt, de lyckas få det förbjudet i lag:  Sjöonykterhetslagen.

PÅ motsvarande vis motsätter de sig varje liberalisering, hur liten den än är. Det är därför de är så rabiata motståndare till gårdsförsäljningsreformen.

I december skrev folkhälsoministern Gabriel Wikström (S) och IOGT-NTO:s förbundsordförande Anna Carlstedt en gemensam debattartikel i Aftonbladet. ”Vi stänger dörren för gårdsförsäljning av vin

Vänta nu, gemensam debattartikel? Sanna Rayman redde ut det:

Nu kanske du undrar hur det kan komma sig att IOGT-NTO är ”vi” med regeringen? Liksom jag tycker du kanske att det låter rätt märkligt att ordföranden för en intresseorganisation låter meddela att hon och hennes förening stoppar förslag och stänger dörrar?

Ja, det kan låta lite konstigt, givet att IOGT-NTO varken är folkvalda eller regeringsbildande. Men om man läser organisationens medlemstidning Accent (22/10) framstår det hela i ett förklarat sken. Där intervjuas nämligen Ellinor Eriksson, tillförordnad SSU-ordförande sedan nyss nämnde Gabriel Wikström lämnade sitt ordförandeskap för att bli folkhälsominister. Ellinor Eriksson är inte bara tillförordnad SSU-bas utan också medlem i IOGT-NTO. När Accent frågar vilken nytta organisationen kan ha av henne som SSU-ordförande förklarar hon glatt att ”Eftersom jag har tät kontakt med Gabriel Wikström och alltså bara är ett sms bort från en av våra viktigaste makthavare, så är det inte svårt att räkna ut att IOGT-NTO, via mig, har en direktkanal till makten.”

Så elegant. Två månader senare skriver hennes företrädare debattartiklar och förverkligar IOGT-NTO:s drömmar.

Läs också Thomas Engströms kommentar i Fokus:

Nykterhetsrörelsen, även känd som Hippies Utan Gruppsex, firar i dagarna nya triumfer. I ljuv om än torr förening med socialdemokraterna ser man till att det blir ett fortsatt förbud mot gårdsförsäljning av vin.[…]
Till sist: tack kära överhet för omtanken. Men det är inte era dörrar att stänga, det är våra förbannade dörrar – vi som bor här ute, vi som bygger och håller vid liv. Det är mitt liv, mina grannar och mitt landskap. Er folkhälsominister bidrar inte med någonting av värde till mig eller någon jag någonsin pratar med. Förr i världen kallade man sådant vid dess rätta namn: att vara samhället till last.

Förra veckan var det åter dags för IOGT-NTO att dra nytta av sin mullvad. Då han, denna gång i sin roll som idrottsminister, stödde ett förslag om alkotest för supportrar vid inpassering på de Allsvenska fotbollsarenorna.

Vilket naturligtvis inte har något med fotbollsvåld eller säkerhet på läktarna att göra. Fotbollsvåldet utspelar sig inte på arenorna utan på stan. De som är ute efter bråk dricker inte heller alkohol, eftersom det gör dem sämre på att slåss, däremot tar de andra droger.
Med vetenskap och beprövad erfarenhet har denna typ av politik inget att göra, med vilja att bestämma hur andra skall leva sina liv, allt.

Ikeahackers, hut går hem

2 januari, 2015

Som många andra multinationella företag med starkt varumärke har Ikea mängder av lojala fans, det har till exempel visat sig i rörelsen av ”Ikeahackers” som kombinerar, bygger om och till Ikeaprodukter på sätt som företaget inte nödvändigtvis avsett. Malaysiska bloggerskan Jules Yap driver sedan 2006 sidan Ikeahackers.net där hon samlar egna och andras bilder, tips och tricks för att kustomisera Ikeaupplevelsen hemma. Nu undrar den fåkunnige, vilka problem skulle möjligtvis Ikeas jurister se med att någon gör reklam för dem på detta sätt?
screenshot från Ikeahackers med ordet Ikea överstruket
Flera: hon tjänar pengar på annonser (fast hade hon inte haft annonserna hade sajten knappast varit så stor, att driva den är i sig ett deltidsjobb) och Ikea var oroliga att någon skulle bygga ihop saker på ett sätt som inte var avsett, skada sig eller andra och därefter stämma Ikea för att de tillät Ikeahackers att existera. Så i fjol hotade Ikea med att dra sajten inför rätta: Hon skulle inte få använda namnet Ikea på nätet och inte ens göra egna bilder i det blågula färgschemat. Detta tondöva angrepp från Ikeas juristgorillor mot en av företagets största supporters ledde till att Ikea drabbades en, fullständigt förutsägbar, massiv kritikstorm. Och Ikea tog till sig.

Fresh talks launched!

I somras kontaktade de Jules Yap och bjöd henne till Europa för visning av huvudkontoret och samtal om hur situationen skulle kunna lösas. Detaljerna är ännu inte klara, men med ledning av vad Jules Yap skrev i förrgår och det faktum att namnet Ikea fortfarande finns i sajtens namn samtidigt som annonserna är tillbaka verkar det som en överenskommelse som båda parter är nöjda med snart kan bli klar.

Säng som är inbyggd bakom bokhyllor och kan fällas ned när hyllorna viks ut

Och på tal om sängar…

En sajt som Ikea däremot gick hela vägen och drev igenom en nedläggning av var tumblrsidan Justanotherikeacatalog. Den inriktade sig på Ikeaprodukter som återfanns i heminspelade amatörhårdporrfilmer. Och de var inte så svåra att hitta, någondera. På animerade giffar visades ett kort utsnitt av filmen komplett med namn och pris på Ikeaprodukten i bakgrunden. Sajten fanns dock bara några månader innan Ikea stoppade den. Exempel på hur det såg ut finns här, (lustigt nog är det könsdelarna som censurerats i klippen, fast det ju var Ikeamöblerna och dess beskrivning som gjorde att sajten tvingades stänga.)
blondiner i strumpbyxor, linne och högklackat nojsar på röd soffa
Det här var den enda bilden jag hittade som var någotsånär familjevänlig

En sajt som Ikea också försökte stänga, men inte lyckades med, var porrparodisidan Hot Malm med bilder på sängen Malm i olika utföranden, konstellationer och vinklar. Vem blir inte intresserad av rubriker som ”Hot Malm’s Bottom Stuffed” och ”Check out the pussy on this Hot Malm”? Klickar man på bilderna kommer man till Ikeas egen produktsida.
screenshot på sajt med sängbilder

Översta tre bilderna från Ikeahackers.net, övriga från länkade sidor.

Social ingenjörskonst 2.0

10 oktober, 2014

Lokaltidningen Mitt i rapporterar denna vecka att det finns planer på att byta ut betongräckena på gångbroarna i Husby mot plexiglas, för att stenkastare inte skall kunna gömma sig där.
Stadsplanering för att bygga bort brottsliga miljöer, främst genom bättre synlighet, är inget nytt. Men det är första gången jag sett det angripa ett så konkret problem. Nå, det är ett bra förslag, och broarna skall ändå renoveras, så det kostar inte speciellt mycket extra, om ens alls. Det är däremot skandal att det gått så långt att det behövs.

I samband med kravallerna i Husby i fjol ville flera aktörer, till exempel organisationen Megafonen, sprida en bild av att det var ”förorten” mot ”polisen”. Vilken det naturligtvis inte var, de allra flesta förortsborna vill se polisen där. De vill inte se stenar mot brandkåren, de vill inte se bibliotekets fönster krossas och hemtjänstens och grönsakshandlarens bilar eldas upp. Och som framgår i Mitt i:s artikel är det inte heller ”bara” polisen som får saker slängda på sig från gångbroarna:

Kvinnan som körde bilen på Norge
gatan förra söndagen hade ingen aning om vad som väntade. På en gångbro stod några och kastade ner en cykel rakt på bilen.

I september tvingade akuta säkerhetsproblem – rånförsök, misshandel och stenkastning – DB Schenker att stoppa sina leveranser av bland annat läkemedel till Rinkeby. Då påminde Sanna Rayman om följande:

När det är oroligt i förorterna får vi ofta en förenklad bild där det verkar finnas två parter. Den ena parten är polisen, den andra är de som skapar oron, vilket inte sällan tolkas som lite av ett uppror med hela orten som avsändare. Men de där stenkastarna är inte representanter för hela förorten. Den där människan som ringer 112 och varnar poliser för bakhåll – den människan bor också i förorten. En inte alltför vågad gissning är att den människan föredrar polisnärvaro framför uteblivna medicin- och paketleveranser. För den människans skull får vi inte börja betrakta stenkastning och brinnande bilar som ett vardagligt inslag i förortsmiljön.

För ett par år sedan var vi i kommunen villiga att satsa hundratals miljoner kronor på att reparera det misstag som gjordes när Husby byggdes, att Norgegatan grävdes ut och blev ett schakt som delade Husby i två delar. Gatan skulle höjas upp till, eh, gatunivå och det skulle bli en vanlig stadsgata med övergångsställen och trottoarer. Det skule binda ihop stadsdelen och skapa ett mer levande centrumliv. Och, nej, stadsgator är inte farligare för barn, tvärtom. Risken att det kommer barn ut på gatan är lite större, men bilarna kör mycket långsammare. I veckans Mitt i säger Lars Matz, broingenjör på trafikkontor­et:

– Inom Järvalyftet har plankorsningar också diskuterats, men det föll inte alls i god jord bland de boende. Många kör ju väldigt fort och det finns en viss finess med 
separering, säger Lars Matz.

Ja, finessen med trafikseparering är att bilisterna tycker att de kan köra som blådårar… I stadsmiljö kan de inte göra det. Men

Känslan av att ett område är eftersatt kan paradoxalt nog medföra att de som bor där motsätter sig alla förslag som skulle kunna förbättra det. Det blir en känsla av att ”det är inte så bra, men det är vårt och ingen skall komma utifrån och ändra på det”. Det finns en inställning hos de som hörs mest i området att all förändring är fel, därför protesteras det högljutt när kommunen vill satsa hundratals miljoner på att bygga om Husby Centrum. Planen är att bygga mer bostäder, lokaler för handel och kultur och på en sträcka fylla igen det dike som sprängdes ut då stadsdelen byggdes, och som fortfarande delar Husby som en vallgrav, Norgegatan. Att forskningen visar att trafiksäkerheten blir bättre i ”vanlig” gatumiljö än i trafikseparerade miljöer med gångbroar över bilgator utan trottoarer hjälper föga mot känslan att det blir sämre. Förslaget har nu fastnat i beslutsprocessen.

Nå, renovering av gångbroarna borde inte ens Megafonen kunna stoppa. Men med tanke på hur de rödgröna agerat i opposition kan man tyvärr inte vara helt säker på att den nya majoriteten i Stadshuset har koll på vad den gör…

Obegriplig psalmsång

2 oktober, 2014

Medias roll sägs vara att göra världen begriplig. Men i rapporteringen kring åtalet av aktivisterna vid SvP-demonstrationen har det gång efter annan påståtts att de ”åtalats för psalmsång”? Men det är, naturligtvis, inte därför de har hamnat inför domstol, det är för ohörsamhet mot ordningsmakten. Och nej, ”bara sitta ner och sjunga” är inte självklart harmlöst. I Jönköping skapade det en potentiellt mycket farlig situation. Motdemonstranter, många beväpnade, tryckte på bakifrån, om demonstrationen då blir stillastående ökar risken för våld enormt. Att i det läget blockera vägen och vägra flytta på sig trots polismans uppmaning är att utsätta andra för direkt fysisk fara.

I går föll domen mot fem av de medverkande, i rubriker och text fortfarande benämnda som ”psalmsångare”. Tingsrätten konstaterade att åklagaren hade rätt i att de begått en straffbar handling, men rätten valde att använda en undantagsbestämmelse för att inte utdöma någon påföljd. Motiveringen var att det var i vällovligt syfte och att inget allvarligt inträffat till följd av det denna gång.

med hänsyn till den ringa påverkan av ordningen som gärningarna i praktiken kom att få

Hade utfallet blivit ett annat, att människor skadats på grund av demonstranternas blockad, hade straffet också blivit ett annat. Tingsrätten går här en balansgång mellan att inte vilja straffa ”psalmsångarna” och samtidigt markera att det de gjorde var potentiellt farligt och kunde fått allvarliga konsekvenser. Tingsrättsdomar är inte prejudicerande, så vi får se om någon av parterna överklagar, varför de nu skulle göra det?


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 39 andra följare

%d bloggare gillar detta: