Archive for the ‘Samhälle’ Category

En intervju för mycket

4 juni, 2017

I går publicerades en intervju med Gudrun Schyman, gjord av Markus Celander, i Lokaltidningen. Det ovanliga är att Schyman möter en journalist som faktiskt ställer kritiska frågor och inte ger sig när hon kommer med floskelsvar. Det märks att hon inte är van vid det, hon blir aggressiv och går till personangrepp mot journalisten. Slutprodukten blir en intervju där hon kläs av (pun not intended) i all sin intellektuella fattighet, kvar blir bara hyckleriet. Artikeln är full av häpnadsväckande debiliteter, jag kommenterar några av dem här.

Borde inte du tydligare ta ställning för kvinnor som kämpar mot slöjtvång?

– Men de kan ju kämpa mot det med slöjan på sig. De använder ju de verktyg som de har i den situation de är i. Om de kastade av sig kläderna så skulle väl ingen lyssna på dem. Väldigt många av de kvinnor som kommit hit har flytt för att rädda sina liv. Ska vi riva av dem kläderna vid gränsen, och säga ”du får bara vara här om du är lika naken som vi”.

Gudrun Schyman anser alltså att kvinnor som tar av sig sin slöja är nakna.

”Samma talibaner här som där” blev plötsligt begripligt.

Man undrar vad hederskulturoffret ”Alicia” från Göteborg, som giftes bort som 12-åring utan att socialtjänsten ingrep, har att säga om Schymans relativiserande. Personer som Schyman är huvudansvariga för det mörkande och den feghet som i över ett decennium präglat det offentliga Sveriges inställning till hederskultur och hedersvåld.

Finns det någon västerländsk demokrati som påbjuder kvinnor att klä sig på ett visst sätt?

– Nej, men det har varit så. För hundra år sedan gick kvinnor i hucklen i Sverige.

För det första: Det var hundra år sedan. För det andra: På den tiden som [gifta/vuxna] kvinnor förväntades täcka huvudet i Sverige förväntades även män och pojkar göra det. De som hade störst frihet från huvudtäckningsnormen var… unga kvinnor och flickor:
Svartvit gruppbild från arbetsplats vid förra sekelskiftet, mest unga kvinnor, alla barhuvade, en del män och pojkar, alla med hatt eller mössa

Bild: Väveri i Dalhem, Gotland, ca 1900, från Anbytarforum

Shyman menar att

Västvärlden har ju sin egen slöja – nakenheten med dess krav på att alltid vara lättklädd

Tycker man att det är naket att inte täcka sitt hår så är det en begriplig inställning. Men, vem det är som ”kräver” att man skall vara lättklädd?

– Kvinnors kläder är alltid det som diskuteras. Man diskuterar aldrig mäns kläder, har du tänkt på det? Män kan gå klädda i stora sjok eller i shorts. Man ifrågasätter inte det överhuvudtaget och skälet är ju att man betraktar kvinnor som någonting som alltid relaterar till en man.

Vilka är det som diskuterar, värderar och dömer kvinnors kläder, eller avsaknad av kläder, Gudrun? Man kan nästan tro att du menar det är männen. Forskningen säger annorlunda:

To see how female students react to a rival, researchers brought pairs of them into a laboratory at McMaster University for what was ostensibly a discussion about female friendships. But the real experiment began when another young woman entered the room asking where to find one of the researchers.

This woman had been chosen by the researchers, Tracy Vaillancourt and Aanchal Sharma, because she “embodied qualities considered attractive from an evolutionary perspective,” meaning a “low waist-to-hip ratio, clear skin, large breasts.” Sometimes, she wore a T-shirt and jeans, other times a tightfitting, low-cut blouse and short skirt.

In jeans, she attracted little notice and no negative comments from the students, whose reactions were being secretly recorded during the encounter and after the woman left the room. But when she wore the other outfit, virtually all the students reacted with hostility.

They stared at her, looked her up and down, rolled their eyes and sometimes showed outright anger. One asked her in disgust, “What the [expletive] is that?”

Most of the aggression, though, happened after she left the room. Then the students laughed about her and impugned her motives. One student suggested that she dressed that way in order to have sex with a professor. Another said that her breasts “were about to pop out.”

Ung kvinna med utsläppt hår, urringad topp och kort kjol till vänster, samma kvinna med uppsatt hår, tröja och byxor till höger
H*** eller Helylle? De som har mest åsikter om ”vad som passar sig” för kvinnor är: Andra kvinnor. Bild: Tracy Vaillancourt

Schyman avslutar intervjun med att säga att

17 kvinnor varje år mördas av sina män i Sverige, och det är inte av Muhammed, utan av Magnus.

Här hade det varit läge för en följdfråga, Schyman kom nämligen med en ren lögn. 2016 dödades 16 kvinnor i Sverige av sina män, 6 av dessa 16 kvinnor hade levt i Sverige kortare tid än fyra år. Det är alltså inte bara så att det inte bara är en ”Magnus” som dödar sin fru/sambo/ex, utan sannolikheten för att, med Schymans ord, en ”Muhammed” – som nyss kommit hit från ett land med en helt annan syn på personlig frihet är den svenska – gör det är extremt mycket större*.

Det är inte ofta Schyman möter en journalist som faktiskt ställer kritiska frågor och inte ger sig när hon kommer med floskelsvar. Denna intervju är ett välkommet trendbrott. Det är bra, fler journalister borde vara sådana, oavsett vilken politiker de möter.

Schyman har tidigare mötts av en mycket välvillig journalistkår, inte alltid så längre

*En överslagsberäkning baserat på att ca 200k kvinnor kommit hit de senaste fyra åren och det finns nu ca 5000k kvinnor i Sverige: Risken för nyinflyttade kvinnor dödas av sin man jämfört med risken för de som redan bodde här är alltså (6/200k)/(10/4800k) = 14,4 gånger. Överrepresentation 1340%.

Om de Finländska krigsbarnen i dagens migrationsdebatt, fakta och fiktion

30 maj, 2017

Twitter sprider Henrik Arnstad åter, med sedvanlig känsla för fakta, påståendet att ”70000 ensamkommande flyktingbarn” togs emot av Sverige från Finland bara under 1944. Han tar detta till intäkt för att mena att de senaste årens stora inflöde av personer som söker asyl som ensamkommande flyktingbarn inte medför några nämnvärda problem för det svenska samhället att hantera.

Sanningen är att siffran han åberopar inte gällde ett år, utan hela kriget: 72000 finländska krigsbarn kom till Sverige under hela perioden 1939-1944. 57000 återvände senare till Finland. Det största antalet som var samtidigt i Sverige var 35000, det var under hösten 1944. De som kom var mycket yngre än de som kommer i dag. Och sättet de kom hit på har inget att göra med hur ensamkommande kommer till Sverige idag. Barnen från Finland kom inte ensamma, de kom i grupper åtföljda av vuxna, de var utvalda i samarbete mellan ursprungslandet och destinationslandet. Det vill säga: Eftersom de hade ordnad vårdnadshavare var de alltså inte, som Arnstad påstår, ensamkommande barn, den närmaste juridiska statusen enligt dagens bruk är kvotflyktingar.

De kom från ett grannland som varit en integrerad del av Sverige i sju hundra år, samtliga av dem delade kultur med mottagarlandet, de allra flesta delade trosriktning, många delade tillochmed språk. De flesta reste tillbaka inom något eller några år. Kostnaderna för svenska staten var försumbara.
Att likställa detta med äldre ungdomar som utan förvarning dyker upp på en polisstation och söker asyl, utan identitetshandlingar, utan känt ursprung, utan kunskaper i svenska, från en mycket annorlunda kultur och som placeras på familjehem till en kostnad för skattebetalarna på 3000 kronor per person och dygn, det är inte seriöst.

Anosh Ghasri, KBT-terapeut och enhetschef för boenden för ensamkommande flyktingungdomar, har skrivit om vad som har hänt när Sverige skrivit ut checker utan täckning och uppmuntrat ungdomar utan asylskäl från andra sidan världen att resa hit och framställa sig som minderåriga för att få asyl. Det är inte bra för någon inblandad, utom möjligtvis de bidragsentrepenörer som skurit skattepengar med täljkniv.

Tabell över ålder hos finländska krigsbarn vid ankomst till Sverige. Vanligaste åldrarna var 3-8 år, knappt någon var över 13 år vid ankomsten
Den vanligaste åldern för de som skickades till Sverige var 3-10, knappt någon var över 13.

Diagram över finlänska krigsbarn som vistas i Sverige, en topp på 35000 hösten 1944
Det största antalet som var samtidigt i Sverige var 35000, på hösten 1944.

Bilder från Den stora barnförflyttningen från Finland till Sverige 1939-1946. En studie av förflyttningens organisering i Sverige och Finland av Marielle Fellman, Örebro Universitet 2010.

Ett anspråkslöst sparförslag

13 april, 2017

Arbetsförmedlingen är en av Sveriges mest dysfunktionella myndigheter, den har en budget som är lika stor som två försvarsbudgetar, trots detta klarar den inte av sina två viktigaste uppdrag: att matcha sökande och arbetsgivare och att vidareutbilda de som inte har kompetens för att få en anställning:

Under år 2010 förmedlades i genomsnitt 9,5 jobb per arbetsförmedlare. För år 2011 var motsvarande siffra 10,3 jobb. Arbetsförmedlingens andel av det totala antalet förmedlade jobben låg på 12 procent under de båda åren.

Det har inte blivit bättre sedan dess:

flera av de program som den rödgröna regeringen introducerat har långt färre deltagare än i målsättningen. Extratjänster i välfärden sysselsätter något över 30 personer, och traineetjänster för unga enbart ett 40-tal individer.  Målet var 20 000 – 30 000 deltagare i respektive program.

Nyligen skulle Arbetsförmedlingen förnya sin webplats, budgeten var 100 miljoner. Efter att arbetet dragit ut på tiden och AF hade betalat leverantören ytterligare 20 miljoner så levererades till slut den nya webblösningen, som praktiskt taget endast bestod av en ny version av Platsbanken, övriga webplatsen var i stort som förut.

Effekten av det? Efter att ha lagt 120 miljoner på att inte lyckats förnya sin webplats sa halverade Arbetsförmedlingen sin kundnöjdhet, som inte var imponerande stor från början.

Kundnöjdheten låg ett halvår före lanseringen i november på 45 procent. Men enligt en ny granskning har kundnöjdheten sjunkit ner till 23 procent i februari 2017.

Enligt undersökningen anser en av fyra att de inte lyckats utföra det de velat göra på Platsbanken. Endast hälften har svarat att det är enkelt att hitta den information de söker efter på sajten.

Från början var planen att Arbetsförmedlingen skulle utveckla en helt ny webbplats men till slut blev det endast en ny version av Platsbanken och några övriga uppdateringar.

Förändring är alltså inte alltid förbättring, inte ens om den har kostat 120 miljoner skattekronor. Inte bara de jobbsökande är missnöjda med nya Platsbanken, arbetsgivarna är det också. Nu går det inte längre att filtrera ut sökande utan arbetslivserfarenhet.

Det leder till att företag som behöver rekrytera dem inte hittar dessa personer bland ansökningarna.

Sofie Guilotte är säljare och rekryterare på Bemanningsföretaget Aleja AB och letar efter personal till uppdrag inom lager, rivning och plattsättning. Aleja AB anställer ofta unga personer utan arbetserfarenhet. Men på grund av att matchningsfunktionen tagits bort har hon svårt att hitta den personal hon letar efter.

– Jag är tvungen att tacka nej till kunder dagligen på grund av att vi inte har tillräckligt med anställda. Tidigare kunde jag få in 250 ansökningar per dag men nu får jag endast 10 stycken. 90 procent av dem jag anställer är ungdomar.

Sofie Guilotte har ända sedan november försökt få arbetsförmedlingen att ta tillbaka funktionen.

– Jag har dagligen varit i kontakt med arbetsförmedlingen och de säger att de håller på att jobba med det. Men så har de hållit på att säga hela tiden.

Bengt Wiktorén, enhetschef på Arbetsförmedlingen, förklarar att funktionen fallit bort i samband med lanseringen av den nya matchningstjänsten på Platsbanken.

– Det är förstås olyckligt men ibland får man inte med alla äldre funktionaliteter till den nya ­lösningen och man får prioritera. I dag är det en väldigt viktig funktion och det är flera företag som hört av sig angående den. Vi jobbar på att ta tillbaka funktionen innan sommaren.

Jaja, en väldigt viktig funktion prioriterades bort, men var inte oroliga, AF räknar med att det bara tar ett halvår att få tillbaka den i systemet…

Jag har ett förslag: Strunta i polis och lagar, låt Arbetsförmedlingen ta över rekryteringen av jihadister så är det islamistiska terrorhotet borta inom ett par år. Den icke fungerande webplatsen kostade 120 miljoner, för det tiodubbla borde vi alltså kunna få en som inte matchar en enda sökande! Effektivare användning av en miljard har jag svårt att tänka mig.

Låt inte några få förstöra för alla

8 april, 2017

I går fick jag min första betalda opinionstext publicerad, som gästskrönikör på Dagens Samhälle. Jag skriver där om den olyckliga och märkliga allt-eller-inget-mentalitet som råder i svensk kultur. När en verksamhet missbrukas eller förstörs av några enstaka väljer vi att blunda så länge det går, när det inte längre går så blir reaktionen i stället att stänga hela verksamheten, för alla. Mitt förslag är att vi i stället prövar den för oss revolutionerande tanken att börja kommunicera och tillämpa reglerna.

Läs hela krönikan här.

Den nyvictorianska feminismen

6 april, 2017

I går mötte Feministiskt Initiativs nyvalda partiledare Victoria Kawesa moderata riksdagsmannen Hanif Bali i debatt i Expressen TV.  Bali refererade själv på Facebook:

Debatten mot Viktoria Kawesa (FI) blev tillslut av. Börja poppa popcorn. Kl 19:00 i Expressen sänds debatten – där ni kan höra för första gången någonsin att jag tappar talförmågan när Kawesa förklarar att utvisade ryssar och östeuropéer inte är ”vita”.

Enjoy.

Intressant att Kawesa således delar världsbild med förra sekelskiftets anglogermanska rasteoretiker. I slutet av 1800-talet ansågs av många (anglosaxare eller germaner alltså) att de som inte var anglosaxare eller germaner inte kunde vara vita. Italienare, spanjorer, polacker, judar, greker, med flera, utdefinierades. Fransmän godkändes dock motvilligt.

Det gjordes stora ansträngningar i London att förklara hur en nyazeeländare kunde vara vit medan en irländare inte var det. Vita ansågs nämligen ha rätt till självstyre i de så kallade ”white dominions” – Kanada, Australien och Nya Zeeland, och om man definierade irländare som vita skulle de ju också ha rätt till självstyre på Irland, och så kunde man ju inte ha det.

Rastänkandet är inte den enda värdering F! delar med den victorianska tiden, de tycker det är helt i sin ordning att kvinnor som inte klär sig ”dygdigt” utanför hemmet råkar ut för trakasserier, och i synen på pornografi och sexarbete står F! inte de victorianska moralisterna efter.

Fredagspubliceringar

3 mars, 2017

Idag har jag blivit publicerad på två ställen, ett visste jag om innan, det andra inte.

I Svensk Tidskrift har jag gett råd till Sveriges kommuner hur de skall marknadsföra sig i den nya tiden, ett utdrag:

När jag växte upp var Sveriges målbild att vara Bäst I Världen. Det var förvisso ofta självgott och självbedrägligt, men i efterhand framstår det ändå som oerhört mycket bättre än dagens defaitism. Vi nöjer oss tydligen numera med att vara bättre än de sämsta jämförelseobjekten. Fördelen med detta nya synsätt är att det inte är förljuget, nackdelen är att det är ännu svårare att uppnå höga mål om man inte ens siktar på dem, och det fungerar sannolikt inte heller speciellt bra om ett av dessa mål är att behålla medborgarnas skattemoral..

Men nu är vi där vi är och regeringen kan ju inte ta hela ansvaret för en korrekt Sverigebild, Jag vill därför dra mitt strå till stacken och hjälpa den svenska välfärdens ryggrad – kommunerna – att uppdatera sina slogans. Jag har några förslag:

”Malmö, fredligare än Mogadishu”
”Rinkeby, tolerantare än Raqqa”
”Kista, färre mord än Chicago”
”Biskopsgården, färre bilbomber än Bagdad”
”Sollefteå, säkrare förlossningar än Sydpolen”
”Göteborg, mindre korrupt än Jekaterinburg”
”Solna, billigare arenabyggen än Sotji”
”Husby, mer homovänligt än Homs”
”Malmö, färre barnbrudar än Mumbai”
”Midsommarkransen, billigare boende än Monaco”
”Södermalm, tryggare sjukhus än Syrien”
”Trollhättan, färre bilbränder än Tensta”

Läs hela artikeln här.

Jag fick i förmiddags meddelande från en bekant som talade om att jag var i Fokus. Se där, de hade snappat upp en tweet jag gjorde i måndags:

Genomskinligt och rött plastägg

Sanningen, halva sanningen och en del annat än sanningen

20 februari, 2017

I torsdags kunde man i DN läsa en iochförsig inte ointressant historia inifrån alternativa faktas biotop, artikeln handlar om hur en fejknyhet från Sverige når en fejknyhetstörstande publik i USA via driftiga makedonier som tjänar sina pengar på att generera annonsklick. Men det saknas en bit där i början. Vad DN inte säger i sin granskning är att nyheten från Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad varit i säck innan den var i påse. De aktörer som gav fejknyheten – att muslimska asylsökande vandaliserar och svinar i kyrkan – den stora initiala spridningen var inga andra än de svenska ”traditionella medierna”, till exempel Expressen. Liknande artiklar fanns i många andra tidningar.

Det gemensamma för dessa artiklar var att reportern inte skrev vilka det var som utförde dessa gärningar, frågan hängde i luften men ställdes inte rakt ut. Det enda vi får veta är att det är folk ”utifrån”. Och när tidningarna skriver på det viset så kommer väldigt många att dra sina egna slutsatser om vilka dessa ”utifrån” är. Varför ställde inte tidningarna frågan? Sannolikt av rädsla för att det skulle visa sig vara några av SD-svansens favoritförövare. Men utelämnade fakta leder i stället till ryktesspridning. Det är inte första gången som denna missriktade typ av hänsyn fått exakt motsatt effekt till vad man tänkt sig.

Vem var det då till slut som faktiskt gjorde det självklara journalistiska arbetet och frågade kyrkans personal vilka det var som svinade i kyrkbänkarna?

Ledtråd: Det var inte någon på DN.

Det var Chang Frick på Nyheter Idag. Ni vet, ett av dessa föraktade ”alternativmedia” (Om det nu är rätt ord för just Nyheter Idag, de är anslutna till det pressetiska systemet och har bättre rutiner för faktakoll och rättelser än DN. All alternativmedia är inte Avpixlat, även om tradmedia gärna vill att vi fortsätter tro det.)
Chang ställde den självklara journalistiska frågan och fick då också ett svar. Han gick inte som de övriga journalisterna som katten kring het gröt. Expressen stannade vid När? Var? Hur? Men skall man förstå vad som hänt behövs oftast också Vem? och Varför? Och rapporterar inte media om det så fyller folk i stället i de tomma fälten själva.

Vilka var det då som störde ordningen i Kristianstad? Jo, det handlade inte om asylinvandrare eller romska tiggare, fridsstörarna var sydsvenska missbrukare som tyckte att kyrkan var en utmärkt värmestuga. Det behövdes alltså en outsider som Chang Frick för att göra det det som borde varit en självklarhet för seriösa heltidsanställda journalister. Han ställde frågan, utan att vara rädd för att få ”fel” svar, och fick just därför tyst på den mesta ryktesspridningen. (Alla blev iochför sig inte övertygade, några anklagade Chang för att i maskopi med gammelmedia mörka sanningen… En del mediakonsumenter går inte att resonera med. Men de flesta är faktiskt intresserade av att höra vad som faktiskt har hänt i stället för att behöva gissa. Det förutsätter dock att man behandlar dem som vuxna människor som klarar av att höra en sanning som inte har friserats, en inställning till publiken som är alldeles för ovanlig i det svenska medialandskapet.) Hade Chang inte ställt frågan hade många, inklusive, misstänker jag, en hel del av DN:s reportrar, fortfarande trott att det var asylsökande eller tiggare som var skyldiga.

Så med tanke på vilka som gav fejkhistorien spridning och vilka som sköt ner den är skurkrollsfördelningen mellan ”gammal” och ”ny” media inte alldeles så enkel som DN vill ge sken av.

Julklappstips: Äggkokningsindikator

20 december, 2016

En lite billigare julklappstips i dag, men det betyder inte alls att det är en dålig present. Den här eggtimern är inte en timer som räknar minuter, den är ett plastägg som värms upp i samma takt som ett riktigt ägg – vartefter plastägget blir mörkrött ser man hur genomkokta de riktiga äggen är. Man slipper alltså räkna minuter och tänka på om vattnet var kallt eller varmt när man la i äggen. Finns att köpa på många ställen, till exempel på Clas Ohlson, som säljer det för 80 spänn.

Genomskinligt och rött plastägg

Julklappstips: Rätt glas gör dryckeskännaren glad

11 december, 2016

Ett öl smakar bättre om det serveras i rätt glas. Barshopen.com har ett stort utbud av ölglas, såväl svenska som utländska, profilglas och odekorerade. Shopen har för övrigt mycket mer än ölglas, så om du letar present till någon som är det minsta dryckesintresserad så finns det garanterat något där. Så här års har de också en sida med julklappstips. Bor man i Stockholm kan man få sin beställning snabbare, och slippa portot, genom att hämta varorna på puben Man in the Moon på Tegnérgatan.
Skärmdump på ifixit
Flaska söker maka

Julklappstips: iFixit för gör-det-självaren

10 december, 2016

Internet är en fantastisk uppfinning som möjliggör för människor över hela jordklotet att generöst dela med sig av erfarenheter och kunskaper till medmänniskor de aldrig ens sett. En av alla sajter där man hittar värdefulla insikter är ifixit.com. Webplatsen är en veritabel skattgömma av tips för hur man själv reparerar hemelektronik, mobiltelefoner, datorer, spelkonsoler, bilar, kameror, leksaksgevär, etc… Jag har själv nyttjat den när jag reparerat iPhones och iPads, materialet, då beställt på Amazon, kostade en fjärdedel av vad en reparation kostat i Sverige.

Nyss upptäckte jag att de har öppnat en webbutik där de säljer verktyg och reservdelar. Bara det faktum att de är en verksamhet väl värd att stödja är en bra anledning att handla där. Om man beställer som företag finns ytterligare en fördel: momsen dras av direkt på priset när man handlar från EU-butiken.

Skärmdump på ifixit

Har man tummen på sidan av handen är ett försök väl värt att rekommendera


%d bloggare gillar detta: