Archive for juni, 2010

Krokodiltårar, bjälkar och hönor

30 juni, 2010

Ni kanske har sett det, bluffbrevet från ”Mona Sahlin” som snurrat runt på nätet i ett par månader. I det ger hon ”ekonomiska tips” från sin egen erfarenhet. Visserligen är alla punkterna mer eller mindre sanna, men jag tycker ändå att det är ganska låg nivå. Jag har sett brevet på nätet men inte tyckt att det var något att skicka vidare, det finns tillräckligt att säga om den socialdemokratiska politiken. Visst kan och får man skämta om offentliga personer, men just det där tycker jag mest var plumpt.

Nu visar det sig att en av de kanske 50000 som skickat vidare mailet är moderat. Fjädern räcker för Baylan att göra en höna av, socialdemokraternas partisekreterare har slagit på stora trumman och kräver att Moderaterna tar ansvar för vad varenda medlem skickar vidare på sin mail.

Det handlar alltså om ett bluffbrev (ingen kan på allvar tro att Mona Sahlin faktiskt är avsändaren) som har snurrat runt i månader. Närmare bestämt sedan det skapades på Flashback den 16 augusti 2009. Att döma av opinionssiffrorna vidareskickat av röda, blå och gröna personer. Ingenting i artiklarna säger att den utpekade moderaten är den som författat brevet, men det räcker för medialogiken och rubriksättarna.

För som det faktiskt står i DN-artikeln:

Sedan några månader florerar ett fejkat kedjebrev från Mona Sahlin […]

Brevet har också delats ut vid köpcentra och på arbetsplatser. Nyligen hamnade det i en socialdemokrats mejlbox och avsändaren visade sig vara en moderat kommunpolitiker

Det finns ingen anledning att spela med i Baylans spel. Bara för att rubriksättarna på DN och SvD med vägledning av Socialdemokraternas propagandaapparat är snabba att stämpla moderata företrädare som skurkar betyder det faktiskt inte att också vi skall ägna oss åt sådant.

Det är inte första gången offerkortet spelas. Fast lite har Rörelsen tappat stinget. Denna gång kunde de inte kommendera fram Säpo och Rikskrim med timmars varsel.

Tja, för att undvika att detta händer igen så får väl Reinfeldt förbjuda Internet, så att ingen kan maila något till någon, så kanske tidningarna kan syssla med annat än att kolportera krokodiltårar.

Under tiden kan Baylan ta en paus i tittandet efter grandet i sin broders öga och titta efter bjälken i sitt eget. LO har nu nämligen gått ifrån att karakterisera sjukförsäkringsreformen som en ”stupstock”. Det vore väl bra om det inte vore för att de nu jämför den med dränkning och häxbränning i stället…

[uppdatering: andra som skriver om detta är Ankersjö och Tokmoderaten]

[uppdatering 2: samordnad kampanj var ordet…]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vart tog SvD Synpunkt vägen?

30 juni, 2010

Förra sommaren ändrade Svenska Dagbladets sin insändarsida, utan föregående varning, till att bara komma på onsdagar. Trist, tyckte jag, eftersom jag likt många andra läser insändarsidan bland det första i alla tidningar. Jag hoppades att det var en sommaranpassning. En liten tröst var att det var ett helt uppslag på onsdagarna, volymen minskade ju med sextio procent.

Men hösten kom och Synpunkt kom fortfarande bara på onsdagar, ända fram till förra veckan. Idag var det dags för nästa överraskning, det kom ingen Synpunkt trots att det är onsdag. Det står inget på hemsidan om att den upphört och det finns fortfarande en länk för att maila insändare så jag vet inte vad jag skall tro. Jag har slängt iväg en fråga till redaktionen för att höra vad deras framtidsplaner är.

I väntan på svar kan man bara spekulera i vad det beror på. Insändarsidor är bland de mest lästa i tidningarna och jag inbillar mig att de också är billiga att framställa så jag har svårt att förstå nedskärningarna. Kan det bero på en profilering av Brännpunkt (som också möjliggör länkning)? Det som talar för det är att den huvudartikel på Synpunkt som tidigare publicerades på nätet och kunde kommenteras nu inte längre finns kvar där, vilket är logiskt, den passar bättre på debattavdelningen. Brännpunkt publicerar nu också fler artiklar varje dag, varav en del bara på nätet. Bra så, det gör sidan till ett allt piggare alternativ till dinosaurien DN Debatt. Även ledarsidan är allt mer interaktiv på nätet, men det borde inte utesluta en ”vanlig” insändarsida.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Du får välja vilken färg du vill…

29 juni, 2010

… så länge du väljer rött. Man kan tro att de mot folkviljan styrande i Sundbyberg gått i lära hos Henry Ford*.

Ibland tycker jag det är tråkigt att inte längre bo i Sundbyberg, ibland inte. Man kan säga en hel del om sossarna i Stockholm, men att gå så långt som att beordra ut kommunalanställd personal för att ragga röster till de rödgröna gör de inte. För ett par veckor sedan berättade bloggen ”enpartistaden” (som behandlar maktmissbruk i alla kommuner som styrts av samma parti under lång tid, oavsett om det är rött, blått eller grönt) följande historia:

Sundbybergs stad har bestämt sig för att satsa på lokaldemokratin genom att utse ett antal kommunanställda så kallade demokratiambassadörer (sid 9 i det länkade dokumentet), för att få människor att gå och rösta. Men satsningen görs endast i ett väl valt område: Hallonbergen, med argumentet att i just denna stadsdel är valdeltagandet så lågt.

Låt oss se hur det förhåller sig med den saken. I Hallonbergen ligger valdeltagandet mellan 63 och 67 procent (tre valkretsar). I tre av fyra valkretsar i närliggande Rissne deltog mindre än 70 procent i valet. Skillnaden i valdeltagande finns, men den är inte särskilt stor (fem procentenheter i snitt). (Källa: Valmyndigheten.)

Den viktigaste skillnaden när det gäller röstmönster mellan de två stadsdelarna handlar dock om hur många som lägger sin röst på S. I Hallonbergen fick S 49 procent, mot endast 37 procent i Rissne. Och när det gäller de tre rödgröna ser det ut på ett liknande sätt. De fick sammanlagt 65 procent i Hallonbergen, mot 53 procent i Rissne.

Saken kommenterades av en del borgerliga bloggare, Erica, Mattias och Paul, sedan hände inte så mycket mer utåt sett.

Men i går sände TV4 ett inslag om att de borgerliga partierna i Sundbyberg nu anmält ärendet till Förvaltningsrätten (f d Länsrätten) för att få åtgärderna stoppade. Och då träffade skiten fläkten. Vänsterbloggarna Krassman och Alliansfritt Sverige levererade som på en given signal angrepp där Moderaterna anklagades för att vara mot ökat valdeltagande. Peter Anderson funderade över vad som är röstfiske och vad som är att stärka demokratin. Thomas Böhlmark undrade å sin sida när socialister blev trovärdiga i demokratifrågor. Stefan Bergström ifrågasatte vänsterstyrets demokratisyn. Johan Ingerö konstaterade att det går smutsigt till i Sundbyberg.

Marika Lindgren Åsbrink kommer fram till att Moderaterna föredrar att fattiga inte röstar och det blir en lång kommentarstråd därefter. Marika ställer till slut frågan vilka åtgärder Alliansen i Sundbyberg vill ha i stället och Mattias Lönnqvist står inte svarslös:

1. Man kan göra satsningen över hela kommunen för att undvika misstankar om att man satsar på sina kärnområden.

2. Man kan låta bli att använda rådslagen för att sprida rödgrön propaganda (som exempelvis gjordes med rådslaget om toppstugan)

3. Man kan säkerställa att informationen i Förvaltarens tv-kanal blir balanserad och opartisk (till skillnad från 2006 då det bara var socialdemokrater med)

4. Man kan använda de politiska partierna, som redan har detta som uppgift. Eftersom partierna är öppna med att de sprider propagande för dem själva så slipper man en diskussion kring om det är opartiskt eller ej.

5. Man skulle kunna göra utbildningsinsatser under mellanvalsåren då risken för vinklad information är mindre.

6. Man skulle kunna sätta sig ned och diskutera med de borgerliga partierna när man märker att de inte litar på att det rör sig om opartisk information (det finns inga historiska skäl för oss att göra det antagandet) istället för att tvinga igenom sin modell.

Bara för att ta några exempel. Men, eftersom de rödgröna ägnat de senaste tre åren åt att gynna de rödgröna så är jag inte förvånad över att man fortsätter gynna de rödgröna.

Att sossarna försvarar metoden med näbbar och klor är inte förvånande, en ”demokratisatsning” enligt samma mall ledde i Botkyrka till att Socialdemokraterna gick fram kraftigt i senaste Europaparlamentsvalet i just de utvalda distrikten (mellan 9 och 22 procentenheter), i övriga Stockholms län tappade de däremot över 3 procentenheter.

* Det kända citatet om ”vilken färg som helst så länge kunden väljer svart” påstås ibland vara felaktigt tillskrivet Ford, men i så fall är det han själv som gjort det, för citatet återfinns i hans självbiografi.

[Uppdatering: även Tokmoderaten kommenterar och Ingerö har skrivit ytterligare ett inlägg i frågan]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

I mörkret är alla lagförslag Askgrå

28 juni, 2010

I dag var Sanna glad över att preskriptionstiden avskaffas för vissa särskilt grova brott men ledsen över att det sker retroaktivt. Hennes pessimism delades av Rick Falkvinge och Josh. De såg det som ett steg i den pågående nedmonteringen av rättssäkerheten.

Jag kan förstå misstänksamheten, men i detta fall ser det faktiskt ut vara ett bra lagförslag. Vad jag förstår efter att ha läst Mårten Schultz och Mark Klamberg så gäller den förlängda preskriptionstiden som nu föreslås endast för gärningar där tiden inte redan gått ut. Det känns inte alls självklart att det då är ett övergrepp på rättstatens principer. Mårten tycker att retroaktiv lagstifning visst hör hemma i en rättstat ibland.

Mark Klamberg citerar Europadomstolen, som i en dom år 2000 fastslog att en lagändring i Belgien som förlängde preskriptionstiden för vissa brott från tre till fem år inte stred mot Europakonventionens förbud mot retroaktiv strafflagstiftning. Detta eftersom gärningarna var straffbara då de utfördes, straffet hade inte skärpts sedan dess och förlängningen av preskriptionstiden endast gällde de fall där den inte redan hunnit gå ut. Mark avslutar sitt inlägg med att konstatera att:

Lagrådet lämnade regeringens förslag utan erinran. Vidare anger Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen att folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten inte kan preskriberas, se artikel 29. Regeringens lagförslag är en välkommen anpassning till Romstadgan.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Vad stort sker, det sker tyst

27 juni, 2010

SvD har tyvärr på nyhets-och kulturplats de senaste åren mutat in positionen som ledande ärkereaktionär i debatten om Stockholms stadsplanering. Ingen liten bedrift, med tanke på att man tävlar med DN Kultur… Då är det befriande att ledarsidan finns. I en op-ed i dagens tidning pekar arkitekten och stadsbyggnadsforskaren Lars Marcus på den stora förändring inom stadsplanering som ägt rum i skuggan av den stora mediala uppståndelsen om projekt som Slussen och Tors Torn. Han citerar Erik Gustaf Geijers två sekel gamla ord: Vad stort sker, det sker tyst.

Principen, som kallas ”promenadstaden”, innebär att de stadsdelar som tidigare varit högst medvetet(!) avskilda från varandra nu skall bindas ihop så att människor lätt skall kunna ta sig däremellan även till fots eller på cykel.

Det nya är att man överger tanken på Stockholm som en skärgård av isolerade stadsdelar och istället visar hur dessa kan växa samman och samverka i en gemensam stadsstruktur. Den gamla modellen där varje stadsdel var ett självförsörjt område fördelat i bostadsgrupper och ett antal servicefunktioner – en tunnelbanestation, en skola, ett köpcentrum – stämde väl med industrisamhället.Dagens Stockholm är en segregerad stad med långa avstånd med dåligt stöd för detta och behöver utvecklas i översiktsplanens riktning mot en stad där stadsdelar samverkar och underlättar utbytet mellan sina invånare.

[…]

För Årstafältet har staden tagit fram ett förslag som fångar upp översiktplanens tankar och omsätter dem i ett konkret projekt.

Skillnaden visavi tidigare planer är slående, det är svårt att säga var den nya stadsdelen börjar och slutar, istället bygger den samman de idag existerande stadsdelarna Årsta och Östberga och binder dessa även starkare till omgivande noder vid Gullmarsplan och Årstaberg. Det sker med ny kvartersbebyggelse men inte i en doktrinär rutnätsplan utan en plan som tar upp riktningar i omgivningen och skapar stråk och platser med olika tillgänglighet och därmed utvecklingspotential. Årstafältets grönyta blir mindre men samtidigt mer tillgänglig för stockholmarna i stort och inte bara dess närmaste grannar.

Sammantaget representerar dessa planer ett stadsbyggande där samhället börjar med att vi delar rum snarare än att vi delar värderingar. Det känns befriande.

Vi fick nyss i nämnden en genomgång av dagsläget för Årstafältet, staden har fått in många synpunkter och en hel del detaljer har ändrats under planprocessen. Hela projektet med den nya stadsdelen går framåt i god fart och ser mycket lovande ut.

Bra artiklar om stadsbyggnad har även förekommit på Bonniersidan av mediasfären: Rasmus Wærn. Arkitekt SAR, i DN Kultur: Inget stadsliv utan torg, inga torg utan byggnader:

Slussen behöver formas, den måste bära en egen tanke. Människan och hennes behov av stöd och trygghet är en bra utgångspunkt. När huset vid Södermalmstorg nu tagits bort av såväl allians som opposition försvann också möjligheterna att skapa ett stadsrum som kunde ge platsen det offentliga liv som bara varma och trygga platser i händelsernas centrum kan skapa. Husets innehåll, om det nu skulle rymma scenkonst eller annan kultur, kan naturligtvis flyttas men människorna blir kvar där fotgängarbron landar.

Att politikerna plockade bort fel hus, en byggnad som inte påverkar utsikten men dämpar buller och vind, är en konsekvens av stadsbyggandets politisering. Att lyfta ut en pjäs var ett sätt att hantera opinionen, inte stadsbyggnadskonsten.

Jag håller med, det var synd att den byggnaden försvann, den hade tillfört stora kvalitéer till platsen och skapat ett riktigt torg.

Sakine Madon skriver i Expressen:

Allt kan inte anpassas till konservativa ”radikaler” i innerstaden och i närförorter som Årsta som alltid ropar ”bygg inte här!” Den som av princip hatar vägar, hus, affärer och caféer – eller tillhör gnällspikarna som årligen klagar på att det hörs ljud från Gröna lund så här års – bör överväga att flytta från innerstaden.
Varför bo i en stad om man drömmer om motsatsen?

Det händer nu saker lite varstans, i veckan presenterades också förslaget till den nya bebyggelse som skall ligga ovanpå nuvarande spårområdet vid Centralen och binda ihop City och Kungsholmen. Vid Vasagatan har bygget påbörjats av Citybanans nya stationsbyggnad. DN:s Lars Epstein har noterat det men missuppfattat vad det handlar om; han tror att glasakvariet är vad som blev  i stället för den föreslagna skyskrapan. Det som nu byggs är själva stationsbyggnaden eftersom det är bråttom att den kommer på plats. Vad som däremot skall stå ovanpå stationsbyggnaden är ännu inte beslutat (men det kommer inte att bli en skyskrapa, så långt har Epstein rätt). Den intresserade kan läsa vad vi beslutade i Stadsbyggnadsnämnden här: Protokollsutdrag 2010-03-25 § 18.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Midsommar-pin-up (eventuellt NSFW)

24 juni, 2010

De senaste decennierna har hud varit en säljande idé i de pin-up-kalendrar som distribuerats bland yrkesmän av företag som vill göra reklam. Inom medicinsektorn har den sortens marknadsföring dock setts som oseriös.

Problemet har nu lösts av bildskärmstillverkaren Eizo, som förutom vanliga bildskärmar också gör högupplösta skärmar för sjukvården. I Tyskland har de en pin-up-kampanj som inte visar någon hud alls… Nedan visas månadens bild: Juni.

Röntgenbild av pinuppa
Jag tillägnar denna bloggpost Tokmoderaten eftersom kalendern matchar såväl hans uppskattning av kvinnlig skönhet som hans yrke. Och önskar honom och andra en Glad Midsommarhelg!

[uppdatering; ser man på, en röntgenbild på Marilyn Monroes bröstkorg har just sålts för 45000 dollar]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Röda bloggare klär inte i klänning

23 juni, 2010

Det finns anledning att återkomma till veckans Brännpunktsartikel där (S)-bloggaren Johan Westerholm och (M)-bloggaren Kent Persson vädjade om en ren valrörelse. Tokmoderaten skriver:

När Johan Westerholm, som skrivit artikeln med min partivän Kent, manar till att en ren valrörelse och själv är djupt involverad i torpederingen av Centerpartiet så kan man ju undra vad en ”ren” valrörelse innebär? Är det när alla andra lämnar sossarnas svagheter i fred men låter sosseriet själva skjuta lågt?

En valrörelse måste vara spännande, den måste engagera folket och väcka känslor för att se till att väljarna väljer att gå till vallokalen. Men att bara för den skull överdriva, svartmåla och demonisera motståndaren känns fel och lågt. Däremot måste det väl vara OK att förstärka negativismer och dåliga nyheter för motståndaren på samma sätt som man jublar och överdriver de positiva nyheter som strömmar emot det egna laget, eller…?

En valrörelse utan känslor är precis lika farlig för demokratin som en valrörelse full av övergrepp och falskspel. Balansgången är och förblir svår, men den måste vandras – just för att vi har olika alternativ, olika ideologier, olika företrädare, olika mål för vår politik.

Även Mary är inne på samma spår när hon konstaterar att en valrörelse är en valrörelse och inget prinsessbröllop.

Miljöpartisten Jakob Lundgren kommenterar artikeln från sitt håll, för honom är det däremot Kent Persson som är boven eftersom denne använder ord som ”kartell” för att beskriva vänstersamarbetet. Ett typ av språkbruk som Lundgren själv aldrig skulle nedlåta sig till. Eller hur var det nu…

”jag kommer aldrig att använda mig av värdeord såsom kartell eller experiment”

Ok, i mina öron låter, faktiskt, ”stupstock” värre.

”och om jag gör det hoppas jag att någon påpekar det så att jag kan bättra mig”

Härmed gjort 🙂

Nå, det är inte lätt att hålla sig fri från negativism när man medverkar på en sajt – Alliansfritt Sverige – som har som deklarerad policy att syssla med negative campaigning. De är emot, de är inte för någonting. Skulle det visa sig att Alliansen och vänstersidan har exakt samma åsikt i en fråga så angrips ändå bara Alliansen.

Men deras innehållsdeklaration är åtminstone ärlig. Värre är det med Tvättstugan, den lät ju som en bra idé när den kom, den sa sig vilja belysa och motverka smutskastning och medvetet spridande av felaktiga fakta. Det visade sig dock efter tio millisekunder att den inte alls brydde sig om all smutskastning i politiken, utan enbart den som de ansåg kom från högersidan. Det står absolut ingenting om det i innehållsdeklarationen så man skulle ju kunna påpeka att de kör med falsk varudeklaration, om man vore på det humöret… (Fast då måste man maila, sajten har, lämpligt nog, ingen kommentarsfunktion).

Ledande vänsterföreträdare blir upprörda över att kallas för ”kartell” och ”experiment”, ett skämt om ”Tobleronepolitik” anses som avgrunden av nedrighet. Själva utmålar de Fredrik Reinfeldt som varulv, pedofil och kvinnomisshandlare som inför stupstock för människor eftersom han för en satanisk politik som vill ont. Jo det är till att ha skillnad på referensramarna.

Så bästa ”progressiva” bloggare som gnäller över smutskastningen från Allianssidan: Sopa rent framför egen dörr först, det är närmare…

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Hundarna skäller men karavanen går vidare

23 juni, 2010

En svensk åklagare har inlett förundersökning om svensk koppling finns till folkrättsbrott i Sudan. Vänsterpolitiker och andra gamla fiender hänger på för att stämpla utrikesministern som ful fisk och sossebloggarna arbetar övertid för att inom- och utomlands sätta bilden av Sverige som ett land styrt av korrupta ledare. Jajemen, just det där sista aktstycket är förfärdigat av samme Johan Westerholm som i förrgår på SvD Brännpunkt högtidligt deklarerade sin avsky mot politisk smutskastning och ville ha ”politisk fairplay”… Det ger lite märkliga vibbar.

Men vare sig Amnesty eller folkrättsexperten Ove Bring delar vänsterexperimentets låtsat upprörda känslor, de välkomnar en utredning men ser idag inget som diskvalificerar Bildt från hans position.

[Metro, pdf, sidan 15]

Ove Bring är professor emeritus i folkrätt.  Sedan 1999 är han ledamot av permanenta skiljedomstolen i Haag. […]

Som det är nu riktas  inte förundersökningen  personligen mot Carl  Bildt, utan mot en hel grupp: både styrelseledamöter och andra. Skulle det sedan gå att bevisa att han varit aktiv eller  medveten om att brott  mot civila ägt rum, kan han fällas. […]

Är misstankarna om  hans inblandning  skadliga för  Sveriges relationer  med omvärlden? – Nej, inte än. Så dramatiskt är det inte.

Inte samma höga tonläge , kan  konstateras. Fridholm påminner om att man i Sverige, än så länge, betraktas som oskyldig till motsatsen bevisats.

Dagens Nyheters ledarsida påpekar att:

[D]et är obetänksamt av Mona Sahlin (S) och Thomas Bodström (S) att kräva att Bildt tar time out. Rapporten riktar nämligen anklagelser även mot Sveriges regering vid den aktuella tiden. Och i den satt både Bodström och Sahlin. Dags för time out, alltså?

DN skriver vidare:

Anklagelserna i rapporten är till stor del så fluffiga att det är svårt att se att det skulle finnas någon grund för att väcka åtal. Ett exempel:

Oljefyndigheten – det så kallade Fält 5A – ligger i södra Sudan och hamnade kort efter det att Lundin Oil började sin exploatering i centrum för det inbördeskrig som pågick i landet sedan 1983. Terrängen är platt och synnerligen svårtillgänglig under stora delar av året på grund av den leriga jorden och de dåliga vägarna. Lundin Oil byggde en bättre väg och en bro i det område som skulle exploateras. Vägen användes sedan av den milis och de regeringstrupper som fördrev och dödade den lokala befolkningen. Genom vägbygget gjorde Lundin Oil ett stort område som annars inte hade gått att nå tillgängligt för milisen, enligt rapporten. Därmed är Lundin Oil medskyldiga till folkfördrivningen, menar man och insinuerar helt utan bevis att företaget byggt vägen i syfte att underlätta fördrivningen.

För att avsluta återvänder jag till vad jag skrev som kommentar till en drevartikel av Göran Rosenberg sist det begav sig:

Kontentan av [Rosenbergs] artikel är att en moraliskt högststående politiker aldrig får ha befattat sig med affärer i länder som inte är perfekta. En som i framtiden skulle kunna tänka sig inneha en hög politiskt post skall inte smutsa ner sina frökenfingrar med att verka i länder som Sudan, Turkiet, Ryssland och Serbien.

De goda entrepenörerna skall hålla sig rena i sina elfenbenstorn om de inte vill ådra sig Rosenbergs bannstråle. Affärer, industrialisering och samhällsbyggande i sådana stater skall enligt Göran Rosenberg enbart skötas av skrupelfria rövarbaroner och inhemska politruker som skulle sälja sin svärmor för en stadsjeep utan katalysator.

Listigt Göran, verkligen…

Om nu Göran får igenom sitt krav på yrkesförbud för affärsmän att syssla med politik är jag beredd att hjälpa honom med att föreslå ytterligare en paragraf: avdankad 68-vänster skall förbjudas att arbeta i media.

Om inga pyramidalt spektakulära nya uppgifter framkommer så gäller även i fortsättningen det gamla arabiska ordspråket som Carl Bildt brukar använda: Hundarna skäller men karavanen går vidare.

Men, som Ann-Mari konstaterar i ett annat ärende, i Sverige är det inte mycket till straff för att anklaga någon på falska grunder.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Slut på segandet i Slussenfrågan?

21 juni, 2010

Idag togs äntligen beslutet i kommunfullmäktige att sätta i gång byggandet av Nya Slussen – det är trafiklösningen och bottenplattan som nu antagits. Det innebär till exempel att trafikytan minskar med 60%, vilket ju borde hälsas med välkomnande av personer som säger sig vara för mer plats för gångtrafikanter och mindre för bilister. I stället skäller de på att  det är för mycket plats för bilarna, vilket inte hindrar att samma personer ofta vill att hela nuvarande Slussen i stället bevaras…

Socialdemokraterna har vikit ner sig och säger sig (i alla fall före valet) vara för en lösning med bara sex filer på broförbindelsen – vilket skulle innebära att trafik från Gamla Stan mot Nacka måste köra över Folkungagatan(!) eftersom de filer som tas bort är på- och avfarten till Stadsgårdsleden, listigt…

Tilläggas kan att om det i framtiden skulle visa sig vara för mycket med tre filer åt vardera hållet så är (en av filerna är för övrigt redan vikt för spårväg/buss) så går det faktiskt alldeles utmärkt att då ytterligare utöka utrymmet för gångtrafikanter och cyklister (som redan är kraftigt utökat jämfört med dagens Slussen).

Arkitekten Jerker Söderlind är också inne på tanken att funktioner skall kunna ändras över tiden, han föreslår att gångbroarna skall byggas så starka att de kan klara av spårvagn och buss om man i framtiden skulle vilja göra en rockad, idén är intressant.

Men det finns, hur otroligt det än låter, människor som vill att det på Slussens plats byggs en identisk kopia av dagens överdimensionerade trafikapparat, ett monument över samma betongtankar som ledde till skövlingen av Klarakvarteren, ett bygge som bröt den femhundraåriga traditionen av bebyggelse fram till stranden på Södermalm. I SvD kan vi se en stadsbyggnadshistoriker utbrista: ”Bevarande troligen mer lönsamt.”

Magnus Orest har ett och annat att säga om sådana idéer.

Desinformationen har pågått alltför länge och alltför oemotsagd. För att citera Herbert på Per Ankersjös kommentarssida:

Kommer osökt att tänka på Orwell varje gång jag hör motorvägs”argumentet”. Krig är fred, frihet är slaveri, att riva en motorväg är att bygga en. Att skapa nya och bättre utsiktspunkter är att ”ta bort utsikten”, att lyfta fram och synliggöra Katarinahissens nedre del som legat dold under ett betonglock är att ”gräva ner” den, att göra ett ogästvänligt och blåsigt torg levande igen är att ”förhindra ett myllrande folkliv”, att återerövra hälften av bilytorna och ge dem tillbaka till fotgängarna är att ”bygga för bilismen”.

Det finns fortfarande en hel del opinionsbildning att göra. Det skall byggas hus ovanpå också, sådant som med andra ord kallar för stad.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Den lysande framtid är Victorias och Daniels och vår

20 juni, 2010

Äntligen stod prästerna i Storkyrkan. Efter en mycket lång förlovning hade bröllopsrapporteringen börjat resultera i Batman 2-effekten, förhandsreklamen hade varit så massiv att många tröttnade på premiären redan innan den ägt rum. Somliga drog slutsatsen att bröllopet var på väg mot ett fiasko. Men de tänkte inte på hur det sedan gick med Batman 2. Filmen visade sig vara riktigt bra, och de som inte såg den på bio såg den med behållning senare på dvd eller på tv.

De minnesvärda momenten var många, det började med den fantastiska festföreställningen i Konserthuset i förrgår, bland pärlorna fanns den rent otroliga Svansjön-baletten, Roxettes återförening och Grand Finale med barnen som sprang in på scen med skolavslutningskläder och blommor i håret, för att sedan sjunga för fästfolket och gå tillsammans med dem ut ur salen.

Så kom den stora dagen. Madeleine var tillbaka i landet och strålade på väg till Storkyrkan. Vigseln var vacker, som kunde förväntats, Brudöverlämningen kändes fullständigt naturlig, ärkebiskopens tal kunde gott ha haft mer fokus på glädje än på uppoffringar, Björn Skifs var lysande, men vad Agnes hade där att göra med sin fjortisstönpop begrep jag inte.

Det var kul att följa kommentarerna på Twitter i går. Bland de fradgande republikaner som konsumerade rojalistisk yra likt porrsurfande pastorer kunde man hitta LouiseP och Blogge. Seså, inget att skämmas för.

Kortegen genom staden visade upp det svenska försvaret, kul att få se dem, mindre kul att det var faktiskt var nästan allt som visades upp, starkare är vi inte idag.

Talen vid middagen rangerade från bra till bättre till helt lysande.

Ett folk som varit på väg att tröttna på den massiva medierapporteringens årsgamla avslagna Trocadero bjöds i går på champagne, ostron och kaviar. Och folket gillade det. En halv miljon(!) människor följde bröllopet på plats. När kungen och drottningen gifte sig 1976 var det 180000 ute på gatorna och polisen hade trott att det skulle bli 250000 denna gång, det blev det dubbla…

Dödgrävarna hade, som vanligt, fel. Ett av alla ”famous last words” hittar vi på Dala-Demokraten där Göran Greider spekulerar: Ett sådant bröllop till och monarkin är förlorad.

I media har tyckarelitens republikanska korståg pågått med ökande styrka senaste veckan. I och med gårdagens fenomenala styrkebesked från monarkin så har republikanismen totalt tappat vinden i seglen och driver nu hjälplöst.

P J gillar däremot, liksom jag själv, vårt statsskick och rekommenderar bra läsning och argumentTor ifrågasatte redan förra månaden den svenska republikanismens verklighetskontakt.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


%d bloggare gillar detta: