Sydafrikasanktionerna, Socialdemokraterna och sanningen

Det blev ett visst liv om en passus i Moderaternas idéprogram som antogs på stämman i Örebro i helgen:

Vi människor har en stark känsla för rättvisa. Orättvisor upprör oss ofta djupt. Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.

Visserligen var skrivningen inte sakligt fel, men den försökte framställa oss i ett bättre ljus än vi förtjänade, den inbjöd till kritik och förlöjliganden och kunde formulerats på ett annat sätt.

Dock skall vi inte i onödan klä oss i säck och aska, varje samhällsfråga måste ses ifrån den tid den utspelades i. Anders Edwardsson har på Brännpunkt visat hur rösträttsfrågan inte var svart eller vit utan full av färger och gråskalor. Många som kritiserar formuleringen i idéprogrammet påstår nu att den som var emot sanktioner var för Apartheid. Men minnet är kort och selektivt så det kan vara bra att friska upp det. Vem var för, vem var mot och varför? Här följer några citat från en text av Ulf Kristersson i Svensk Tidskrift 1987:

”Sverige håller fast vid att inte införa handelsbojkott mot Sydafrika. Apartheidsystemet kommer att bryta samman ändå. Det är så brutalt att det gräver sin egen grav”

”Till skillnad från Norge och Danmark är Sverige neutralt och kan inte bryta mot internationell rätt och det internationella handelsavtalet GATT.”

Orden är inte Kristerssons egna, de kommer från Statsminister Ingvar Carlsson (S) i juli 1986…

Den som säger att Moderaterna var för Apartheid säger också att Ingvar Carlsson och likaledes sanktionskritiske Metallordföranden Leif Blomberg var för Apartheid, ja, hela den Socialdemokratiska partilinjen var för Apartheid.

Moderaterna var emot ensidiga svenska sanktioner av samma skäl som Socialdemokraterna. Principiellt: Det stred mot internationella avtal och vår neutralitetsdoktrin. Pragmatiskt: Ingenting pekade på att det skulle hjälpa dem det påstod sig hjälpa, däremot skulle det med säkerhet skada både svenska företag och deras lokalanställda. Kritiken mot det omänskliga sydafrikanska systemet – ett av många omänskliga system i dåtidens värld – sköttes och skulle skötas genom diplomati, opinionsbildning och kontakter, inte isolering.

Mot dessa principer ställdes det känslosamma kravet att “göra något”. En mycket framgångsrik kampanj drevs mot alla som inte ville använda sig av just bojkotten som medel mot Apartheidregimen. Den åtföljande utfulningen av de som höll på internationell rätt nötte till slut ned det socialdemokratiska motståndet och partiet vek sig. Undénlinjen – som innebar att Sverige inte skulle fatta ensidiga bojkottbeslut – hade förlorat.

Det finns flera sätt att lösa problem med främmande länder, bojkotten är ett av de sämre. Den kan förvisso vara ett användbart köttben att slänga till en inhemsk opinion, långt från det land det handlar om. Men den har ett historiskt sett uselt track-record för att lösa faktiska problem och drabbar ofta de befolkningar den påstås hjälpa. Därför används bojkotter mycket sparsamt nuförtiden, det handlar numer oftast om varuembargon och om ekonomiska sanktioner riktade direkt mot makthavarnas egna personer.

Principerna som Kristersson beskrev 1987 gäller än i dag:

Att ställa krav på konsekvens är inte att ställa krav på åsiktsneutralitet. Tvärtom är vår handel med Sovjet lika berättigad som våra bandylandskamper mot dem, liksom hårdare kritik mot kommunismens förtryck borde vara det. Det är i öppenhet som kärnan och den fria världens ansvar ligger. Att isolera diktaturer är att misstro demokratin. Att bojkotta och försöka isolera en regim är att bortse från våra möjligheter – och vårt ansvar – att påverka den, att stödja dem som lider under den. [Det innebär] att vi svär oss fria från vad som händer där och att vi nöjer oss med att göra högtravande deklarationer för inrikespolitiskt bruk.

Så, visst bör man inte ta åt sig äran för mer än vad man gjort, men man bör inte heller be om ursäkt för saker som inte behöver bes om ursäkt för. En som inte ber om ursäkt är Gunnar Hökmark:

Jag förnekar bestämt att jag höll talet ”I have a dream” men det är sant att mitt engagemang handlar om den drömmen. Därför har jag alltid velat tvinga diktaturer till öppenhet genom media och genom handel. Diktatorerna själva är de som tror mest på slutenheten. Östtyskland valde muren. Därför blir det ren dumhet när AB hävdar att moderaterna var för apartheid eftersom man var emot bojkott. I så fall var jag också för det kommunistiska systemet i Sovjetunionen med lydstater. Liksom alla andra som verkade för att tvinga fram öppenhet. I vår moderna tid var det inte moderater som accepterade ockupationer eller järnridån, än mindre hyllade Castro, men vi såg gärna handel för att tvinga regimerna på knä.

[uppdaterat: skriver om samma sak på Brännpunkt]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, apartheid, sydafrika, historia, historieförfalskning, socialdemokraterna, moderaterna

Hela Listan (TM) nu uppdaterad

Med anledning av de senaste dagarnas debatt kommer här en uppdaterat version av Hela Listan (TM), uppdaterad med hjälp av Martin som creddar Johan Westrin.

Vad man kan säga är att i så gott som samtliga fall har vänstern och högern haft i stort sett samma mål med reformerna, men olika metoder för att komma dit. Att vilja genomföra förbättringar på ett annat sätt än just med Socialdemokraternas metod innebär, tänka sig, inte att man är emot förbättringar. Att man är emot ett förslag att mata småfåglar med levergryta på vintern innebär inte att man vill de skall svälta ihjäl utan att man tror det är bättre om de får fågelfrö.

1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
– Fel! Högern genomförde den allmänna rösträtten för män till riksdagens andra kammare 1907. [Socialdemokraterna och liberalerna ville införa majoritetsval i enmansvalkretsar, som i Storbritannien. Branting och Staaff röstade därför nej till Högerns förslag om allmän rösträtt för män, men förslaget vann ändå och allmän rösträtt för män infördes till valet 1909.]
När den liberal-socialdemokratiska regeringen Edén lade sin proposition om avskaffandet av den 40-gradiga röstskalan till kommuner och landsting (som i sin tur valde riksdagens första kammare) på hösten 1918, var högern allt annat än entusiastisk, men man accepterade förändringen. När beslutet togs i riksdagen den 17 december 1918, var det utan votering i första kammaren och med ett ändringsförslag från högern (som röstades ned) i andra kammaren. Men högern gick inte emot propositionen.

1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
– Fel! Alla partier var eniga om att det behövdes en olycksfallsförsäkring i arbetet, men man var oeniga om utformningen. Slutresultatet blev en kompromiss.

1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
– Rätt! Högern motsatte sig åttatimmarsdagen, som man menade skulle leda till dyrare produktion och därmed ökad arbetslöshet. Det blev också en dramatiskt ökad arbetslöshet de följande åren, även om den krisen blev relativt kortvarig. (1923 var arbetslösheten nere på den tidigare nivån igen.)

1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
– Fel! Beslutet om den kvinnliga rösträtten fattades (av konstitutionella skäl) först på våren 1919, men det var en del i samma ”paket” som den lika rösträtten till kommuner och landsting för män. Högern röstade inte mot den kvinnliga rösträtten. Beslutet togs utan votering den 24 maj 1919.

1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
– Högern var splittrad i frågan. I andra kammaren bifölls propositionen utan votering. I första kammaren gick [delar av] högern emot förslaget med hänvisning till samhällets nödvärns- och vedergällningsrätt.

1927: Nej till folkskolereform.
– Rätt! Men ändå ger påståendet en felaktig uppfattning, eftersom det får det att verka som att högern skulle ha motsatt sig att alla skulle få gå i skolan. (Den allmänna folkskolan hade genomförts redan 1842.) I själva verket var det vissa föreslagna förändringar i folkskolan som man gick emot. Högern hade en lång reservation i utskottet (huvudsakligen författad av Claes Lindskog), där man framförde sitt eget förslag till reformer i skolan. Det förslaget röstade man för också i kamrarna (vilket alltså innebar att man röstade emot regeringens proposition).

1931: Nej till sjukkassan.
– Fel! Högern motsatte sig inte fortsatt statligt stöd till de frivilliga försäkringskassorna, men motsatte sig den omorganisation av verksamheten som föreslogs i propositionen.

1934: Nej till a–kassa.
– Rätt! Högern ville inte medverka till en bidragskonstruktion, som kunde leda till okontrollerbara statliga utgifter. Arbetslöshetskassorna bygger på den s.k. Gent-modellen, som innebär att det är staten som står för huvuddelen av pengarna, men det är facket som har makten över A-kassan.

1935: Nej till höjda folkpensioner.
– Fel! Folkpensionerna infördes 1913 av en liberal regering. (Det var högerregeringen, med Arvid Lindman som statsminister, som 1907 tillsatte utredningen som konstruerade förslaget.) Beslutet 1935 om införande av ett särskilt dyrortstillägg (d.v.s. att de som bodde i städerna skulle få högre folkpension än de som bodde på landsbygden) stödde även högern. Däremot motsatte den sig när regeringen året efter ville göra justeringar som ännu mer gynnade dem som bodde i städerna.

1938: Nej till två veckors semester.
– Högern motsatte sig inte införande av 2-veckors semester, men ville genomföra reformen i en långsammare takt än regeringen hade föreslagit och var också oenig om hur den skulle finansieras.

1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
– Någon sänkning av rösträttsåldern skedde inte 1941. (Rösträttsåldern till riksdagens andra kammare var 1909: 24 år, 1921: 23 år, 1945: 21 år och 1965: 20 år. Till enkammariksdagen: 1971: 19 år och 1974: 18 år.)

1946: Nej till fria skolmåltider.
– Partiet var splittrat i frågan. Majoriteten inom partiet ville att skolmåltider endast skulle ordnas för barn med särskilda behov.

1947: Nej till allmänna barnbidrag.
– Fel! Högern hade en hel del ändringsförslag (i förhållande till regeringens proposition) i sin partimotion i riksdagen, men motsatte sig inte införande av barnbidrag som sådant. Propositionen om införande av bidrag till barn under 16 år bifölls till slut enhälligt av riksdagen. Däremot förslog Högerpartiet 1960 avskaffande av första barnbidraget (som skulle kompenseras genom sänkt skatt).

1951: Nej till tre veckors semester.
– Fel! Högern hade ändringsförslag gällande ikraftträdandet, men motsatte sig inte reformerna som sådana.

1953: Nej till fri sjukvård.
– 1953 års beslut innebar ingen helt fri sjukvård, men en utbyggnad av sjukförsäkringen som bl.a. innebar lägre patientavgifter. Högerpartiet motsatte sig inte reformen, men ansåg att beslutsunderlaget var för dåligt och ville få frågan bättre utredd, varför man yrkade på uppskov. I propositionen fanns t.ex. inte angivet hur reformen skulle finansieras[!] Fri sjukvård har vi förövrigt fortfarande inte infört.

1959: Nej till ATP.
– Rätt! Högerpartiet var mot ATP-förslaget. Men man hade i stället ett eget förslag till tjänstepension enligt premiereservmodellen. Om det förslaget hade genomförts, hade vi idag haft ett mycket pålitligare och gedignare pensionssystem. [Högern var emot införandet av ATP eftersom det redan då var ett ohållbart pyramidspel, till slut insåg även Socialdemokraterna detta och medverkade i den stora pensionsreformen 1994.]

1963: Nej till fyra veckors semester.
– Fel! Högern hade ändringsförslag gällande ikraftträdandet, men motsatte sig inte reformerna som sådana.

1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
– Fel! Förtidspension får man p.g.a. sjukdom, handikapp eller liknande. Vad Moderaterna motsatte sig var att man kunde ta ut pension tidigare utan sådan orsak.

1976: Nej till femte semesterveckan.
– Fel! Propositionen (1976/77:90) lades av en borgerlig trepartiregering som Moderaterna ingick i.

1983: Nej till löntagarfonderna.
– Rätt! Moderaterna var hela tiden emot de s.k. löntagarfonderna, som innebar att näringslivet via särskilda skatter skulle finansiera sin egen socialisering. Beslutet genomdrevs av socialdemokraterna, med stöd av kommunisterna, trots stort folkligt motstånd. Löntagarfonderna avskaffades av den borgerliga 4-partiregeringen 1992.

1994 Nej till partnerskapslag för homosexuella
Rätt! Majoriteten av moderata riksdagsgruppen röstade emot, men några (bl.a. MUF:arna Fredrik Reinfeldt, Henrik Landerholm och Ulf Kristersson) röstade för.

DN (ober. labil) har bestämt sig för att Sofia Arkelsten ljuger, och intervjuar där sin egen gamla medarbetare Barbro Hedvall för att bevisa det , hej opartiskhet på nyhetsplats. Anders Edwardsson visar dock på SvD Brännpunkt att det inte alls är så svart och vitt som propagandamakarna på Marieberg försöker framställa det som.

Andra som skriver är Maria, Fredrik och Thomas.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, historia, historieförfalskning, socialdemokraterna, moderaterna, sofia arkelsten

Obegripligt scoop

Alltså, Kaliber i P1 gör ju ofta bra gräv, men deras senaste var mest konstigt. Reportaget marknadsförs med följande tagline:

P1-programmet Kaliber rapporterar i dag att svenska tuppar föds upp för att bli läppförstoringar och antirynkkrämer. Detta samtidigt som det är förbjudet att testa kosmetika och hygienprodukter på djur inom hela EU sedan 2010.

Does not compute. Parallellen haltar värre än intrigen i en svensk tv-deckare. Att det är förbjudet att mata kor med kor betyder inte självklart att det är förbjudet att äta kor. Och även om Jordbruksverket säger att de skall utreda saken så kan jag inte se hur det skulle kunna förbjudas med någon rimlig motivering, inte så länge vi föder upp djur för att använda till mat, godis, kläder, skor och möbler. Det är inte heller så att dessa tuppar behandlas sämre i livet än de tuppar och hönor som föds upp för att bli människomat. Om man inte gillar att tuppar föds upp för att bli till läppförstoringar så får man helt enkelt låta bli att köpa läppförstoringar tillverkade av tuppkammar.

I marknadsföringen av reportaget framställs detta med användningen till skönhetsmedel som något nytt och att det är det enda tupparna föds upp för, men långt nere i Kalibers reportage framgår faktiskt att hyaluronsyran som utvinns ur tuppkammarna huvudsakligen används till läkemedel. Det handlar till exempel om preparat som används vid ögonkirurgi och till behandling av ledbesvär hos travhästar.

Kaliber gör också en stor sak av att resten av tupparna mals ner. Det beror på att tupparna när kammen är så utvecklad som det behövs blivit såpass gamla att köttet inte längre är lika bra (vilket framgick i förbifarten lååångt in i reportaget). Resten av kroppen går därför till dansk minkföda eller med annat organiskt avfall till rötning för att bli biogas och gödsel.

Vi förväntas alltså också bli upprörda över att dessa tuppar mals ner, men vad är skillnaden mot alla andra tuppar som mals ned redan som kycklingar? Jag kan se två: Tupparna som föds upp för att bli till läkemedel eller skönhetsmedel blir vuxna, tuppkycklingarna av värpras hinner bara kläckas innan deras liv är slut. De vuxna tupparna mals ned efter slakten, tuppkycklingarna slängs levande i en köttkvarn.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om media, journalistik, kaliber, djurskydd

Om du vill dansa till musiken måste du pynta till polisen

Att ett tvångsmedel som införts för ett syfte i stället används för ett annat, vem kunde tro det? Nu har polisen börjat tillämpa möjligheten att ta betalt för bevakning vid stora evenemang, en möjlighet som infördes för att tvinga fotbollsklubbarna att hålla bättre ordning på sina fans vid fotbollsmatcherna. Möjligheter är till för att utnyttjas, tänkte polisen och slog till med en räkning på 704800 kronor för att sköta bevakningen på ett elektroniskt dansmusikevent i Norrköping. Detta ledde, förutsägbart, till att festivalen fick ställas in (Alternativet att tacka nej till ”beskyddet” och ordna egna vakter finns inte, då blir tillställningen olaglig och kan stängas av sagda polis)

Polisen skyller på att man vid förra årets tillställning hittade drogpåverkade personer – 40 stycken av en publik på 2200. Tja, om man tar 2200 slumpmässigt utvalda personer i hela befolkningen så lär man upptäcka en hel del miss-/brukare där också. Men för att bevaka årets väntade 2500 besökare ville polisen ha betalt för 77(!) poliser i tio timmar, vilket alltså ger varje konstapel 19 minuter per person för att informera om att knark är bajs.

Arrangörerna, som inte fått någon förvarning om beloppets storlek av polisen, sitter nu med hundratusentals kronor i skulder. Festivalen, Majestic 12, har en facebookgrupp, där kan man se detta diagram som jämför olika stora musikevenemang i Sverige och kostnaden för polisnärvaron där:

högupplöst bild finns här

Misstanken ligger nära till hands att polisen helt enkelt bestämt sig för att den inte gillar den här, helt lagliga, kulturyttringen. En som undrar vilka andra tillställningar som i framtiden kommer att stoppas av krav på beskyddarpengar är Mattias på Neo.

En demonstration mot beslutet kommer att hållas 5 november i Norrköping. Den moderata ordföranden i polisstyrelsen tycker  beslutet är rätt, liksom det socialdemokratiska kommunalrådet i Norrköping, medan det moderata oppositionsborgarrådet i Norrköping tycker det är fel. NT:s nöjesredaktör Calle Slättengren tycker att polisen borde hjälpa – inte stjälpa:

Självklart är det illa om så bara en enda person ger utslag på polisens narkotikatester. Men borde inte samhället, alltså polisen och ansvariga myndigheter, jobba för att möjliggöra sådana här arrangemang i stället för att ta betalt för sina tjänster likt en privat firma?

Det är reglerat i ordningslagen sedan länge att polisen ska ta betalt vid vinstdrivande evenemang, men lagen har varit svårtolkad. Men Rikspolisstyrelsen har tagit fram nya riktlinjer där ideella föreningar utgör ett undantag. Det är alltså vinstrivande arrangemang likt Majestiq 12 som får betala.

Jan Mattsson från rättsgruppen på polisen säger att de ”bedömer att tillställningens art och musikens karaktär gör att det troligtvis kan bli stora drogproblem under kvällen, precis som förra året.”

Och jag bedömer att det blir bråk vid vissa fotbollsmatcher. Den bedömningen gör också boende på Kungsgatan som inte vågar gå utanför dörren när det är högriskmatchdags.

Senast jag kollade var alla krogar i Norrköping vinstdrivande företag, inte ideella föreningar. Borde inte de betala avgifter till polisen när fulla människor slängs i fyllecell efter att ha hällt i sig lagliga droger på de lokala, privata vinstdrivande krogarna?

Men varken IFK, Majestiq 12, krogarna eller någon annan borde enskilt betala för polisbevakning. Hur upprörande än huliganer, bråkstakar och knarkhandeln är.

[uppdatering, Mattias skriver på Brännpunkt också]

[uppdatering2: Nyheten har nu ordentligt spritt sig i riksmedia: Hanna Fahl skriver i DN Kultur att godtyckligheten kring kulturarrangemangens polisavgifter är skrämmande]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, elektronisk musik, musik, majestic 12, polisen, norrköping, förmynderi, polisstat

Här ligger en brottsutredning begraven

I går kväll kunde man på SvD Brännpunkt läsa ett bedrövligt aktstycke signerat Carina Ohlsson och Olga Persson, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund. I ett inlägg gapande av logikhål som de fyllt med hittepå och halvsanningar hängde de för publiken ut detaljer om den 16-åriga flickans sexliv. Allt i syfte att få publiken att äcklas – ”så där kan ju ingen frisk människa vilja ha det” – och genomdriva en rad lagstiftningar som skulle ta ifrån ungdomar mellan 15 och 18 års ålder deras sexuella självbestämmanderätt.

Ja Carina och Olga, i det här målet finns det sannerligen vuxna som utnyttjat en flickas utsatthet för sina egna syften. 32-åringen är inte en av dem.

Xzenu Cronström Beskow skriver om saken i Fria Tidningen:

Som rättsfall är detta fall tämligen unikt i Sverige. Att fallet alls uppstod, och att det blev så illa hanterat som det blev, kan däremot sägas bero på tre utbredda sociala problem: sammanblandning med självdestruktivitet, utanförskap för unga sadomasochister, samt allmän brist på hbtq-kompetens hos berörda myndigheter.

De flesta som väljer att utöva sexuella aktiviteter gör det för att de tycker om det. Det handlar om njutning, kärlek, eller båda delarna. Detta gäller oavsett om partnern är av samma eller motsatt kön, och oavsett om man fokuserar på samlag eller på till exempel sadomasochistiska sexlekar. Tyvärr händer det även att sex blir destruktivt och att någon far illa.

De flesta destruktiva sexakter är vanligt mainstreamheterosexuellt sex där någo[n] deltar av fel anledning. Men när det gäller mainstreamheterosexualitet har vi alla gott om motbilder. På senare decennier har tack och lov också de flesta fått vettiga motbilder när det gäller homosexualitet, men det finns fortfarande präster och terapeuter som tror att de självdestruktiva homosexuella de har träffat i tjänsten är representativa för alla homosexuella.

När det gäller sadomasochism är det tyvärr fortfarande vanligt att inte se skillnad på det som inom subkulturen kallas för ”Safe, sane & consensual” och dess motpol av rent destruktiv utlevnad – än mindre att förstå att det precis som med mainstreamsex finns en komplicerad gråzon mellan sunt och osunt. En gråzon där samma handling kan ha både bra och dåliga aspekter.

Men det var inte bara 16-åringen och 32-åringen som misshandlades och hängdes ut av rättssystemet, från City Malmö 110419:

Det här har åklagare Rogland och hennes kollegor inte gjort något åt på ett och ett halvt år

Från City Malmö 110420:

Jens anmälde – utredningen står helt stilla

Skåne. När Jens släppts ur häktet anmälde han den 16-åriga flickan för falsk angivelse. Ett år senare har det hänt noll med utredningen.

– Jättedåligt skött, erkänner åklagarchefen Mats Ericsson.

Fem månader efter att Jens anmält flickan ringde han polisen och frågade hur det går. Han fick besked att kontakta åklagaren som leder utredningen

– Ulrika Rogland, samma person som lett utredningen mot Jens.

– Det kändes som ett dåligt skämt. Hon som sett till att få mig oskyldigt häktad i 19 dagar, säger Jens.

Åklagarchefen Mats Ericsson menar att det är lotten som avgör vem som får vilket fall.

– Jag kan inte svara för det eftersom jag inte var kammarchef då. Men det låter inte helt superkorrekt.

– Jag kan förstå att han tycker det är olyckligt, säger han.

Roglands åklagarkollega Lena Körner fick sedan fallet

– för att bolla det vidare till just Mats Ericsson.

– Jag har nyligen gett polisen i uppdrag att snabbt som ögat hålla förhör.

Det var den 20 april. Men det hände ingenting då heller. I förrgår skrev Sydsvenskan att Bo Birgersson, en fjärde åklagare, till slut i september gav polisen direktiv att utreda fallet, över ett och ett halvt år efter att det anmälts(!)

En ”detalj” som City underlät att nämna (men som Sydsvenskan nämner) är att det, som den som följer denna blogg vet, handlar om samma 16-åring och samma åklagare Ulrika Rogland som återfinns i BDSM-åtalet som Hovrätten ogillade för tre veckor sedan.

Det är inte helt långsökt att misstänka att åklagare Rogland velat begrava utredningen om falskanklagelse helt, eller i alla fall till domen i Hovrätten var klar. Vad de tre andra åklagarnas bevekelsegrunder varit är svårare att gissa. Men man undrar varför arbetet inte startade åtminstone i april, då åklagaren Mats Ericsson sa till tidningen City att han redan gett polisen det i uppdrag. (Men då var det förstås fortfarande fem månader kvar tills fallet skulle avgöras av Hovrätten)

Tack till Medborgare X som uppmärksammade mig på den skandalösa hanteringen av utredningen om den falska anklagelsen.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, moral, moralpanik, sex, bdsm

Svenska medias devis för kungadrev: Alltid redo!

Landets touretterublikaner har tagit chansen att hetsa upp sig över Expressens nyhet att kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia i fredags var i Saudiarabien, ett land som vi har diplomatiska förbindelser och en stor handel med, för att på Världsscoutrörelsens uppdrag dela ut rörelsens högsta utmärkelse Bronsvargen. Kung Abdullah fick den för deltagandet i fredsprojektet Messengers of Peace. Lena Mellin ”tror” att scoutrörelsen skäms, hon har inte orkat fråga dem, vilket man ju kan tycka att hon borde gjort eftersom hon är, tja, journalist.

Saudiarabien är förvisso medeltida på många områden, men det är inte kungen som håller tillbaka. Skulle han störtas nu skulle landet raskt röra sig 700 år – bakåt – i utvecklingen. Det var kung Abdullah som genomdrev kvinnlig rösträtt mot de ultrareligiösas vilja. Kom också ihåg att de flesta av 11 september-kaparna var från Saudiarabien, missnöjda med västlig demokrati, kvinnans frigörelse och inte minst det i deras ögon hädiska pk-liberala styret i hemlandet.

Visst kan man drömma rosa drömmar om att ett repressivt systems fall i den här delen av Världen automatiskt innebär större tolerans mot oliktänkande, större tolerans för sexuella minoriteter, större rättigheter för kvinnor och en fredligare utrikespolitik. Men ofta är det tyvärr precis tvärtom.

Det finns folkliga liberala krafter  i Saudiarabien, men de har inom överskådlig framtid inte en chans mot de reaktionära. Deras möjlighet att nå framgång är att kungen och hans arvinge med den auktoritet de har sakta vrider samhället i en liberal riktning.

Man kan förstås tycka vad man vill om att kung Abdullah ärvt sin makt och man kan och bör kritisera saker som händer i Saudiarabien (och utanför). Det finns sannerligen en hel del att kritisera. Men man skall inte för en sekund inbilla sig att ett Saudiarabien utan ”tyrannen” skulle vara bättre för kvinnor, gästarbetare, icke-muslimer eller icke-ultrakonservativa. Alternativet om Abdullah försvinner är inte ett nytt Indonesien, det är ett nytt Iran. Något att tänka på för alla tyckare som i dessa dagar ger sig ut på vargjakt.

[uppdatering: Expressens ledarredaktion spelar(?) dumma när de antyder att det är kungen som strör egna medaljer omkring sig, inte ett ord om att det handlade om en scoutmedalj och att medaljmottagarna utsågs av Världsscoutfederationen, och så är Brunchrapporten på bollen också. Dagens Arena har faktiskt frågat Scoutrörelsen. På Newsmill tycker Bahareh Andersson att medaljöverlämnandet var fel medan Merit Wager tycker det var rätt]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om monarki, republik, drev, saudiarabien, scouterna, carl xvi gustaf

Kultur- och nöjeslänkar en oktobersöndag

Det här, det är riktigt snyggt: Spanjoren Lorenzo Durán skapar konst genom att skära ut mönster ur blad och löv, en konstform som funnits länge i Fjärran Östern men som är tämligen okänd här i Europa. På sin webplats berättar han hur han gör, det går också att beställa från honom (sidan är på spanska).

En annan person som gör en kulturgärning på nätet är Herr Dryck, som driver bloggen Katastrofala omslag.  Han samlar och kommenterar craptastiska skivomslag, företrädesvis till vinyl. Här nedan är ett par av hans senaste fynd:

Detta trodde jag aldrig. För andra gången i mitt liv har jag hittat en svensk dansbandsplatta med en collie mitt i bilden. Ås-Anders gäng har ställt upp sig i en halvcirkel runt en stor, brun fåtölj (som ser ut att stickas genom kläderna och lukta bortglömd gympahandduk), och i fåtöljen har de sedan satt en stor jävla collie.

Nej, det finns inget Lassie-tema, Änglahund finns inte med på plattan och till skillnad mot på Palomas skiva så kan de inte skylla på brist på hundvakt. Detta lurviga kreatur har de medvetet placerat på allra bästa plats mitt i bilden, vilket bara kan betyda en sak; collien heter Ås-Anders. En hund med känsla för äkta gammeldans från Tierp (vilket försäljningsknep!) och med ett helt eget gäng bestående av fyra fagra farbröder. Eller också heter collien Nutley.

Längst bak står Brända; en vig kvinna med mycket litet huvud. Hon hade vissa svårigheter att smälta in på sin arbetsplats, troligen på grund av sina vanor att bada naken i grunda vattenpölar och äta soppa med händerna.

Strax till höger om henne hittar vi Kewin. En Mowgli-figur som står och spänner sig iförd ett par Libero Up&Go i vuxenstorlek. I skolan var han den sortens kille som sparkade in alla skåp utom sitt eget utan att se hur det skulle kunna vändas mot honom. Storgrät sig igenom varje avsnitt av ”Anslagstavlan”.

Till höger om honom står en vacker flicka i vitt, vi kan kalla henne Lecksi då det är så hon heter. Hon hade en tillfällig anställning som dödare på Borås djurpark, men fick sluta då det upptäcktes att hon haft en högt uppsatt position inom Barnens Trafikklubb under deras krigsförbrytelser i forna Jugoslavien.

Katastrofala omslag finns också på Facebook.

Som avslutning en schematisk illustration av hur personer på olika positioner inom den akademiska världen ser på varandra och sig själva, hittad hos Peter.

För bild i full storlek klicka här.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, konst, skivomslag, dansband, musik, humor, akademisk humor

Äntligen Slussenbeslut

I torsdags var jag med och fattade ett historiskt beslut. Stadsbyggnadsnämnden antog efter 20 års utredningsarbete, trots protester i foajén, förslaget till detaljplan för Nya Slussen. En detaljplan som är riktigt bra: den minskar utrymmet för biltrafiken från dagens 12 filer till 6 filer + 2 kollektivfiler, den ökar den fria vattenytan och ger fler och kortare förbindelser för rörelsehindrade, fotgängare och cyklister. Bussterminalen i Katarinaberget innebär en stor förbättring i komfort och säkerhet för bussresenärerna.

Det slutgiltiga beslutet tas i kommunfullmäktige 12 december. Vi kan räkna med att motståndarna gör vad de kan för att sätta käppar i hjulen under tiden fram tills dess. Motståndare som inte är så många, men högljudda och inte alltid så noga med fakta. Till exempel fortsatte  SvD i onsdags sin tradition att låta nejsägande arkitekturtyckare skriva insändare på redaktionell plats, då Eva Eriksson dömde ut förslaget som bortom räddning. Bland annat med argumentet att fotgängarna tvingas ned till vattennivån. Att det finns trottoarer på den föreslagna huvudbron låtsades hon inte om. Artikeln var även i övrigt full av faktafel, Anders kommenterade en del av dem. Bland politiker som kommenterar beslutet finns Madeleine Sjöstedt(fp), min chef Regina: 1, 2, 3, min fullmäktigekollega Elias, min fullmäktigekollega Christoffer, Lotta Edholm(fp) och Daniel Helldén(mp), 1, 2.

Utredningen om Slussen, med på nämndmötet i torsdags, jag tror inte vi kommer så mycket längre på det spåret.

Efter behandlingen av alla överklaganden (och överklaganden blir det oavsett vilket förslag som antas) så beräknas bygget kunna påbörjas 2013, trafiklösningen beräknas vara klar 2020, sedan tar det ett par år till innan alla andra byggnader står på plats.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om slussen, stockholm, stadsbyggnad, arkitektur, trafik, sl, nimby, yimby, politik