Archive for maj, 2010

Söndagsåtervinning

30 maj, 2010

Nu har jag flyttat över hälften av bloggposterna från den gamla adressen till den nya. Det tar ett tag eftersom det måste göras manuellt men jag har nu kommit tillbaka till januari 2007. Då skrev jag om Alexandra Pascalidous förakt för yrkeskvinnan Dita von Teese:

Metrokrönikören och f d tv-programledaren Alexandra Pascalidou har varit på Elle-galan på Grand Hôtel.
Hon var inte road av valet av pristagaren för ”Bäst klädda internationella personlighet”, denna beskrivs på följande sätt:

Vem är egentligen Dita von Teese? En strippa mest känd för att ha varit gift med skräcksångaren Marilyn Manson.

Ett omdöme lika smart att kläcka ur sig som att påstå att Tom Cruise är en skådis mest känd för att ha varit gift med Nicole Kidman.

Feministen Pascalidou ser inte en syster, hon ser inte en framgångsrik artist med en strålande karriär, som drivit sin egen modesajt på nätet i femton(!) år, som egenhändigt skapat en egen modegenre, hon ser bara en så’n där kvinna, en…strippa!
[...]

I februari skrev jag om Expressens misslyckade kampanj mot Carl Bildt:

Expressens ledarsida har sedan en lång tid tillbaka drivit en personlig hetskampanj mot landets utrikesminister, vars uppsyn de inte gillar. De är uppenbart förvånade över att deras försök att genom guilt-by-association kleta ner Bildt inte fått någon större effekt än.
In på scen har också stigit Göran Persson, han kanske inte skulle vara så stor i orden, det är allmänt känt att han varje månad får stora summor från en organisation som med sin våldsapparat kontrollerar ett stort stycke land i vårt eget närområde, som gör grova pengar på affärer med vapen, tobak och alkohol, som tvångsrekryterar unga män till soldater och som fram till nyligen utfört etnisk rensning av oönskade folkelement genom tvångssterilisering. Denna organisation får också stora delar av Expressens ledarredaktion månatliga utbetalningar från, behöver jag säga mer? Avgå! Alla! Nu!
[...]

I mars konstaterade jag att den då nyvalda Mona Sahlin inte var den första kvinnliga partiledaren i Sverige, hon var den sextonde.

I april gjorde jag det jobb som avlönade journalister inte klarade av och räknade ut vad den nya SL-taxan egentligen innebar:

[...]
[H]ade någon enda journalist gjort hemläxan hade de naturligtvis räknat efter vad samma resa kostade för precis ett år sedan, under vänstermajoriteten. På den tiden då inga domedagsrubriker om skinnade Nynäshamnsfamiljer eller krokodilgråtande vänsterpolitiker syntes så långt ögat kunde se.

Vi tar alltså favoritexemplet två vuxna + två barn Nynäshamn-Stockholm t o r

Med nya systemet:
kontant 512kr [...]

Med gamla systemet:
5 kontantkuponger (maxantalet) per person och riktning ger 20 kontantkuponger för vuxna och 20 för barn. Men se, kontantkupongerna fanns då inte med reducerat pris. Det gör 40 kontantkuponger till fullt pris – 15 kronor.
Jepp, 600, du läste rätt, sex hundra kronor piskade den blodsugande, barnhatande och cylinderhattsförsedda vänstermajoriteten ur den stackars familjen på den tiden.
[...]

Och maj för tre år sedan bloggade jag om s-info, the gift that keeps on giving.

intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Den goda biståndsviljan

28 maj, 2010

Det är viktigare att biståndet fungerar än att det gör av med pengar. Det borde vara självklart, men är det inte alls i den självgående biståndsindustrin. Felet manifesteras tydligast i enprocentmålet för svenskt bistånd – målet är uttryckligen att spendera, och det i all framtid, när målet i stället borde vara att komma ner till noll.

Men efter årtionden av kravlösa utbetalningar och usel återkoppling har vi nu äntligen en biståndsminister som menar allvar med att reformera den svenska biståndspolitiken. Det uppskattas inte av alla, speciellt inte av de anställda på Sida, som vant sig vid att kunna göra som de vill, oberoende av budgetar, regler och direktiv, och de har fått hållas, tills Gunilla Carlsson tog över. Reformerna har påbörjats, inte en dag för tidigt, snarare skulle jag gärna sett ännu snabbare förändringar. Men det handlar om en ingrodd kultur, det tar tid att försöka vända en supertanker i kvicksand. Gårdagens utbyte av Sidas ledning var tyvärr nödvändigt.

I SvD sammanfattar Claes Arvidsson det politiska läget:

Istället för ordning och reda förordar Miljöpartiets biståndspolitiske talesperson Bodil Ceballos ännu mer pengar som medicin för att råda bot på problemen. Socialdemokraternas Kent Härstedt är orolig för att ministerns kritik ska ”leda till att vi får en debatt där biståndet ifrågasätts. Som bedrägerierna och lönediskussionerna inom Röda korset som ju fått konsekvenser för givandet”.

Man tar sig för pannan. Tiga för den goda sakens skull…

Fredrik Segerfeldt beskriver hur myndigheten på ett flagrant sätt använt skattemedel för att driva kampanj mot sina uppdragsgivare(!) Han har också skrivit en replik på Härstedts Brännpunktsartikel men den tog tidningen inte in.

Att myndigheter använder skattepengar för opinionsbildning i egen sak är mycket tvivelaktigt. Att de använder dem till rent ordertrots är fullständigt oacceptabelt. Bra att Gunilla Carlsson äntligen börjat spola rent i Augiasstallet, hon behöver minst fyra år till för att bli klar. Och nu ser det inte omöjligt ut längre (det har jag iofs aldrig trott att det varit)

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Korrfel eller korrefel?

27 maj, 2010

Det är svårt det där med symboler, det fick till exempel den reklambyrån erfara som för ett par år sedan illustrerade sydafrikansk mat med den gamla apartheidregimens flagga i en Coop-kampanj.
Utan liknelser i övrigt, förutom att det handlar om ett engelsktalande land: I förrgår hade SvD en artikel om den nya brittiska samlingsregeringen.
I faktarutan fanns en ek med en krona i, det tog ett tag innan jag förstod att den skulle representera det konservativa partiet. Faktaruta med märklig bild

Tories bytte visserligen symbol för fyra år sedan, från en hand som höll en fackla till just ett ekträd:
Tory Oak
Men det ser inte ut i närheten av det som trycktes i SvD. Det skulle vara mycket intressant att veta varifrån illustratören fått den symbolen och vad den betyder. Det ser ut som det skulle kunnat symbolisera något lojalistparti eller möjligen reformklubb i någon del av imperiet.
Ek med krona i

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Stinsen till trädgårdsmästare

25 maj, 2010

Ibland dristar sig någon att ifrågasätta vad det får för effekter att Mona Sahlin nu släppt in Vänsterpartiet i det säkerhets- och utrikespolitiska finrum hennes företrädare var mycket noga med att hålla rent. Då blir ofta svaret att det där inte är något att oroa sig för, utrikes- och säkerhetspolitiken kommer att skötas av det stora partiet, de andra får som mest hänga på något lull-lull i kanten. Men så väl är det inte. Svenska Dagbladet har läst igenom de rödgrönas gemensamma förslag till utrikespolitik och begravd på sidan 20 hittat en helomvändning i den svenska säkerhetspolitiken: Sverige skall kräva av USA att de avvecklar sina militärbaser utanför landets gränser, oavsett vad värdlandet tycker om saken. Något krav på andra länder att avveckla sina utländska militärbaser finns inte.
Vad det skulle få för följder är lätt att se för den som inte har sikten skymd av plakat:

Sverige har en nyckelposition i Korea och ingår sedan 1953 i den neutrala övervakningskommissionen mellan Syd- och Nordkorea. Ambassadör Sture Theolin ledde denna 2006–2008 och är förvånad över de rödgrönas krav.

–Det är ett grundrecept för den som vill destabilisera Ostasien, en av världens viktigaste tillväxtregioner. Det skulle få globala konsekvenser där valutakrisen i Europa skulle vara som bleke jämfört med vad som då skulle ske i hela världsekonomin, säger Sture Theolin.

Även forskningsledaren Mike Winnerstig vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, betonar att USA:s baser och kärnvapenparaply avhållit Japan och Sydkorea från att rusta upp och skaffa egna kärnvapen. I Europa har USA redan minskat sina styrkor i Europa från 340000 till 80000 man.

–De symboliserar en stark politisk och militär solidaritet, som även vi är delaktiga i. Skulle de försvinna blir det problem inom EU och Nato. Länder i Östeuropa har en viss misstänksamhet mot Tyskland och Ryssland. Så länge amerikanerna är på plats behöver de inte rusta upp. Är man renodlat antiamerikansk så är det här en frestande lösning. Men har man fred och stabilitet för ögonen så kan konsekvenserna bli direkt motsatta, säger Mike Winnerstig

Socialdemokraternas utrikestalesman Urban Ahlin vill inte stå för den politik hans partiordförande skrivit under på och kallar i SvD:s artikel planerna för ”utopiska”. Men något mer måste han ju säga, han har bevars betalt för det. Så ikväll kom det ett märkligt inlägg på Newsmill där han menade att när en dagstidning och hans politiska motståndare tolkade de rödgrönas uttalande om att

”En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser.”

som att det betydde att

”En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser.”

så var det en missvisande vinkling… Jag undrar vad Urban Ahlin tycker om att Vänsterpartiets Hans Linde och Miljöpartiets Peter Rådberg gjort exakt samma missvisande vinkling av det dokument de själva skrivit?

[Uppdatering: Det är inte det första gången utrikesministerkandidaten Urban Ahlin förödmjukas av vänstersossarna. Claes Arvidsson skriver en bra sammanfattning om den rödgröna säkerhetspolitiken på SvD:s ledarsida.]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Skattefinansierad hederskultur

23 maj, 2010

Den som rört sig på gatorna i Örebros och Värmlands län har riskerat att mötas av detta:

Din dotter är fortfarande oskuld
Det handlar om en kampanj där 26 kommuner lagt skattepengar på att propagera mot langning med hjälp av skam- och hederskultur. Hanna ogillar starkt den människosyn som ligger bakom kampanjen:

Budskapet att jag förväntas uppröras av att kvinnor framställs som villiga är ett budskap om att kvinnor som har sex är orena. Det är ett budskap om att hela kvinnans väsen sitter i hennes kön, och att det blir befläckat av sex.

Sakine skriver om hederskultur, det gör även ProjO:

Man vill gärna intala sig att det inte finns någon hederskultur i Sverige, men tittar man på den här reklamkampanjen så inser man snabbt att så inte är fallet. Hedern här handlar om att beskydda offret (kvinnan) från det smutsiga (sexet). Som om kvinnans heder satt i hennes obefläckade könsorgan!

Sånt här tänkande gör mig heligt förbannad, eftersom det dels omyndigförklarar alla av honkön, som om sex är något kvinnor inte kan hantera på egen hand utan måste ha en förmyndare (hennes far, pojkvän, eller staten) att hantera åt henne och skydda henne från. Dels förstärker det synen på kvinnans könsorgan som något heligt som inte ska befläckas av syndigt leverne.

So what om hon inte är “oskuld” längre? Vadan pojkarnas “oskuld”? Om hon vill knulla på fyllan så är väl det enda problemet om hon inte fått kondomer med sig hemifrån möjligen. Chansen att ångra sig är väl lika stor oavsett kön och ja, det är många som gör dumma saker på fyllan oavsett kön.

Djävulspojke och ängelflicka

Illustration: Marcus Fridholm

Marcus Fridholm har en teori om hur kampanjmakarna tänkt sig att det skall vara:

Så vad är det värsta som kan hända så länge frivillighet råder? En kille/tjej blir av med oskulden — big deal.

I någon slags romantisk novelliknande föreställningsvärld skall det helst ske när man är sisådär sjutton, arton, nitton år och i det närmaste funderar på att förlova sig med tjejen/killen man varit tillsammans med ett halvår eller mer.

Man planerar fnittrande att ”nu skall det ske” och travar iväg och köper kondomer medan man rodnar hela vägen upp till hårfästet. Sen fumlar man omkring i sängen, hellre än bra, och det gör lite ont — men vad är väl en bal på slottet, det kan ju vara tråkigt och alldeles alldeles underbaaart! Det är faen i mig rena staffan hildebrandsexet som är idealet för hur man skall göra första gången — ni vet ”G som i Gemenskap”: nakenbad mitt i natten, motorcykel, några procent hit eller dit-snack och sen armhävningsknull. Efteråt sitter man i sängen och sjunger sånger tillsammans medan solen går upp.

I Expressen skriver Johannes Forssberg att kampanjen är idiotisk. Reklambyrån Bulldozer som gjort kampanjen skriver om uppmärksamheten på sin blogg, det är tydligt att reklambyråns mål är att ”första gången” faktiskt skall gå till på kiosknovellvis. Dr M sammanfattar hos Fridholm:

Saxat ur reklambyrå-VD:ns försvarstal:

”De unga människor vi pratat med upplevde att oönskat sex är ett större problem bland unga tjejer än bland unga killar.”

Och det har inte möjligtvis någonting att göra med exakt den unkna sexualmoral er kampanj bygger på och underblåser, tror du?

”Jag tror helt enkelt att sex för första gången blir bäst om man gör det nykter, av egen fri vilja. Det är ingen moralkaka, utan egen praktisk erfarenhet.”

Tja … är det inte frivilligt är det våldtäkt, och det är en annan diskussion, no? Och jo, i samma ögonblick som du generaliserar din egen personliga erfarenhet till allmängiltig regel för hur vi ska handla och uppleva saker blir det en moralkaka. Och så var det det där med den där heliga första gången … Hade det inte varit bättre att hålla sig till att konstatera att man i regel är en usel beslutsfattare på fyllan?

Bloggen saknar kommentarsfunktion, välkomna till 1999… Hos reklambyrån kan man även se de övriga affischerna i kampanjen. Notera det genomgående temat: hur flickor blir offer och pojkar (sex)förbrytare så fort de tar ett glas.
Galleri med skrämselpropaganda

Att utnyttja unga flickor i propagandan är inget nytt, Mattias skrev om det förra året när Systembolaget själva var ute och spelade oskulds- och befläckelsekortet inför skolavslutningarna. Alkosexism är ju inget nytt för alkoholmonopolet. Jag undrar vad Kent tycker om kampanjen i hans län?

Tanja tänkte maila Stoppa Langningen för att fråga vad de egentligen menade. Hon gick in på deras hemsida, hittade ingen mail, men däremot en länk till deras Facebookgrupp.

Det första jag såg på väggen var följande

Sture Rosenqvist: I vårt grannskap har vi löst detta på ett mycket bra sätt som jag rekomenderar till er andra oroliga föräldrar. Vi är en grupp vuxna som går runt på gatorna och när vi kommer till ett hus där det finns festande ungdommar (spelas mycket hög musik) tar vi oss in, kollar legetimation och om inte samtliga deltagare kan bevisa att dom är över 20 år, beslagtar vi och häller ut all deras alkohol. Sedan vi började med detta för 3 år sen har det blivit mycket lungnare.
Johnny Sten: Bra initiativ!

Jag tycker det är bra när vuxna försöker ha kontakt med ungdomar, men det finns bra former och dåliga. Här ställer jag mig tveksam till ifall detta över huvud taget är lagligt. Och hade det varit min kampanjs sida hade det där inte stått kvar och användarna hade blockerats. För att inte drar ned min kampanjs trovärdighet, alltså. Å andra sidan verkar Stoppa Langningen klara det så bra på egen hand att de nog inte är rädda för konkurrens.

Herr Klokbok undrar om ovan citerade Sture Rosenqvist är på riktigt och drar slutsatsen att det inte kan uteslutas.

[Uppdatering: Simon Kågedal har kollat upp användarprofilerna och visat att Sture och Jonnny i själva verket är två facebooktroll. Men kvar i gruppen är de.]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Hot går hem

16 maj, 2010

Hoten mot Vilks, som enligt professorn och islamologen Jan Hjärpe inte finns, har den senaste veckan manifesterat sig i hackad hemsida, fysiskt våld på en universitetsföreläsning och nu senast försök till mordbrand. Det har bemötts på olika sätt, på Uppsala Universitet viker man ner sig för hoten och kommer inte att tillåta Vilks att fortsätta den föreläsning som avbröts av en uppretad mobb. Mobben vann. På DN gör däremot tidningens nya kulturchef en välkommen vändning bort från sin avdelnings tidigare fega mumlande. Björn Wiman tar entydigt ställning för rätten att häda, oavsett vilken religion det handlar om:

Likaså bör man upprepa vissa grundläggande fakta från den tidigare debatten. Som att friheten att häda är inskriven i svensk grundlag. Som att ”kränkningar” av en religion och dess mer eller mindre fiktiva symbolgestalter inte är samma sak som hets mot enskilda människor eller folkgrupper.

Även Expressen försvarar yttrandefriheten mot våldet med texter av Sakine Madon och chefredaktören Thomas Mattsson. Den film som visades då föreläsningen i Uppsala avbröts av våldsverkare var inte, som vissa fått för sig, Vilks egen. Det var en film av den iranska filmaren Sooreh Hera som visade ett par homosexuella iranska män. Att de bar masker var inte speciellt märkligt, med tanke på att homosexuella handlingar i Iran är belagda med dödsstraff… Vad gäller ”sexet” i filmen var det inte värre än att det kunnat visas i ett ungdomsprogram på SVT en vardagskväll.

Per Gudmundson gör en mycket viktig genomgång av hur attacken mot Vilks inte är ett enskilt fenomen, Sanna Rayman följer upp.

I en häpnadväckande Newsmillinlägg, skyller Broderskaparnas ordförande på offret och uppmanar media att sluta stödja Vilks eftersom det han gör inte handlar om yttrandefrihet utan om provokation… Kommentarstråden är lång, för en kompakt sågning av artikeln rekommenderas Peter Santeson-Wilsons inslag,  Peter har också skrivit om det villkorade och selektiva stöd för yttrandefriheten som luftats av generalen i intellektets lätta garde; Ulrika Knutson, publicistklubbens ordförande(!)

Men alla ledande kulturpersoner är tack och lov inte så fegt priciplösa som Ulrika Knutson. Så här skrev Svenska Akademins ständige sekreterare Peter Englund när frågan var aktuell för två månader sedan:

Ställd inför nyheten att de extremistiska hoten mot Lars Vilks uppenbarligen börjat röra sig från ord till handling, finns det bara en sak att göra: att ta avstånd från den här fanatismen – utan glidningar, utan reservationer, utan relativiseringar  och utan på skruvar ställda förbehåll – och ställa sig på den hotades sida.

För en gång skull kan jag säga så här: det hela är mycket enkelt. Att tysta Lars Vilks handlar i förlängningen om att tysta oss alla. Om hans konst kan vi alltid diskutera. Om hans rätt att utöva den – aldrig.

På SvD Brännpunkt skrev filosofiprofessorn Per Bauhn:

Vem som helst kan känna sig kränkt av vad som helst.

I Schweiz kände man sig till exempel kränkt av islams synliga närvaro och röstade för ett förbud mot minareter. I Frankrike kommer kanske burkan att gå samma väg – också därför att en sekulär majoritet känner sig just kränkt och utmanad av en islamistisk klädkod.

När islamister och deras apologeter ropar på lagstiftning baserad på kränkthet, så bör de alltså vara medvetna om vilka dörrar de öppnar, och att de inte har monopol på känslan av kränkthet.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Deltidsarbete och väljarförakt

14 maj, 2010

I tisdags var det tv-utfrågning av Mona Sahlin, det flöt på som det brukar, med lagom snälla frågor och lagom strömlinjeformade svar som inte följdes upp. Men så kom en fråga från den deltidsarbetande Harriet Bellafesta från Norrtälje: Hon undrade om hennes deltidsanställning skulle finnas kvar om det gavs en rätt för andra att gå upp till heltid. Sahlins svar var… inte tillfredsställande, Harriet insisterade på att få ett ordentligt svar men hon fick inget innan tv ansåg att det var dags för nästa tittare. När jag läste referatet i Aftonbladet tänkte jag direkt på ”Joe the Plumber” som fick Obama-kampanjen ur balans genom sina hårda frågor till presidentkandidaten. Jag ser nu att det var flera som tänkte den tanken, till exempel Mark och Johan.

Slutsatserna är flera:

Det behövs en vanlig medborgare i ett telefonväkteri för att ställa ordentliga följdfrågor till politiker, svenska journalister är usla på det. Orsaken kan man fundera på; kan det bero på att mopsiga reportrar inte får inbjudningar till exklusiva intervjuer?

Socialdemokraterna har svårt att hantera invändningar från just dem de gör anspråk på att företräda. Sahlin själv visade ingen förståelse för frågan, andra socialdemokrater ifrågasätter öppet Harriet Bellafestas rätt att över huvud taget yttra sig i tv. Ola Möller pekar på att Harriet inte är någon nationalekonom och därför inte bör uttala sig i dessa frågor. Tja, Ola, om nu det är kriteriet: Det är ju inte Mona Sahlin heller, men det är bara hon av damerna som faktiskt gör anspråk på att leda Sverige. Det är lite Gordon Brown-vibbar över väljarföraktet.

Och så sakfrågan, lagstiftad rätt till heltid är faktiskt en usel idé. Kombinerad med ovillkorlig rätt till deltid blir den en gigantisk osäkerhetsfaktor när företag skall överväga att nyanställa. Hur inbillar sig Sahlin att någon företagare skall vilja anställa om h*n plötsligt tvingas betala för en tredjedel mer arbetskraft än det finns behov för eller plötsligt tappar en fjärdedel av arbetskraften när en stor order skall levereras? P J undrade redan i somras hur det är tänkt att det skall fungera:

Hur ska den som driver en butik, där det finns strökunder mitt på dagen och är fullt efter 16 på eftermiddagen, kunna bemanna sin verksamhet på ett rimligt sätt utan deltider. Ska McDonald’s tvingas erbjuda alla ungdomar heltid? Hur ska den som driver skidliftar eller minigolfbanor göra?

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Die Wende?

13 maj, 2010

Jag håller med Tokmoderaten, en gång är ingen gång, men nu har ytterligare en opinionsundersökning visat att det är jämnt skägg mellan regeringen och oppositionen. Det är match, och Sören Holmberg funderar nog på hur smart hans famösa uttalande om att ”regeringen Reinfeldt är rökt” var.

Jag är inte alls överraskad, så länge de rödgrönas politik inte var klar kunde alla som ogillade regeringens politik önskedrömma in sina egna åsikter. När oppositionen nu presenterat en skuggbudget så blir massor av dessa väljare besvikna, och det hade massor blivit oavsett hur förslagen sett ut.

Det bekräftas av Novus väljarbarometer, kommenterad av SvD:s ledarblogg: Sahlins politik får väljarna att fly

Under Novus mätperiod har oppositionen presenterat sin skuggbudget och den ekonomiska krisen i Grekland har tagit stor plats i nyheterna. Novus väljarbarometer visar att det under perioden har skett en viss mobilisering bland borgerliga sympatisörer samtidigt som det skett en viss demobilisering bland oppositionens väljare.

En precisering från oppositionen leder obönhörligt till detta, många oppositionssympatisörer blir varse att de rödgröna inte är så bra som de trodde och många regeringssympatisörer påminns om att alternativet är sämre. I Demoskops mätning – som gav Alliansen ledningen – var det tydligt: Innan de rödgröna presenterade sin skuggbudget ledde de, efter det så låg de efter.

Fenomenet är inte nytt, jag minns hur Tories och John Major var helt uträknade, inte minst av svenska media, i det brittiska valet 1992. Men vändningen kom då Labours Neil Kinnock började åka omkring i Jaguar och bete sig som om han redan var premiärminister, då tänkte väljarna efter om det verkligen var det de ville ha. Det var det inte, och han förlorade.

Om vi i Alliansen ser till att sköta oss så har vi en god chans att behålla vår majoritet i höst. Oppositionen har flera ordentliga sänken, ett av dem är Mona Sahlin, några av de andra är fastighetsskatten och den tvångsdelade föräldraförsäkringen. Vad gäller fastighetsskatten har i alla fall ledningen i Socialdemokraterna insett detta och försöker nu backa från det gemensamma förslaget, men alla hänger inte med.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Hur man stänger av rättstavningen i iPhone

9 maj, 2010

På Facebook ställdes en fråga hur man stänger av rättstavningen på en iPhone. Jag har också irriterat mig på den och googlade därför efter svar. Det visade sig att det inte stod någonstans, det enda man hittade var flera år gamla lösningar som krävde att man installerade ett extra program… Men det borde ju finnas inbyggt nu tänkte jag, letade i inställningarna och se: där fanns det;

Inställningar>Allmänt>Tangentbord>Automatisk korrigering

Vill du att den skall rättstava på ett annat språk? Ställ in vilka olika tangentbord du vill ha på:

Inställningar>Allmänt>Internationellt>Tangentbord

Du väljer sedan språk med den lilla jordgloben till vänster om mellanslagstangenten.

iPhone bränner batteri rätt fort, inte för att den är sämre än andra utan för att den är bättre, det är lätt hänt att man är uppkopplad ofta med alla funktioner som finns. Tre enkla sätt att spara batteri på är att stänga av WiFi, 3G och GPS när man inte behöver dem:

Inställningar>Wi-Fi

Inställningar>Allmänt>Nätverk>Aktivera 3G

Inställningar>Allmänt>Platstjänster

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Viljans fiasko

8 maj, 2010

Fredagens ”famous last words” får vi från Martin Ådahl i magasinet Fokus:

För övrigt är det en händelse som ser ut som en tanke att det i finanskrisens cyniska tidevarv är idel idealistiska kosmopolitiska snällistiska socialliberaler som står som segrare i val efter val. Nu senast Nick Clegg och hans brittiska LibDems. Ifjol FDP i Tyskland och DPJ i Japan, snart även Medborgarplattformen i Polen.

Alltsedan Nick Cleggs genomslag i den första tv-sända debatten för tre veckor sedan har han höjts till skyarna av media, han har framställts som en brittisk Obama som skulle ge landet framtidshoppet åter, en del hade till och med pipdrömmar om att Liberaldemokraterna skulle bli största parti. Men väljarna var inte lika imponerade, när rösträkningen var klar igår stod det klart att Liberaldemokraterna hade tappat fem mandat. En svidande vidräkning med medie- och kultureliten (och deras önskan att de två förlorarpartierna skall bilda regering ändå, vilket de inte har mandat för ens tillsammans) kan läsas på Spiked.

Frånvaron av någonting som liknar massentusiasm för de två gamla partierna ihop med avståndstagandet från elitens Cleggomani tyder på att väljarkåren är sävål alienerad från det gamla som spektakulärt oimponerade av det nya.

Problemet är så klart inte väljarna, det är frånvaron av ett alternativ. Den stora idén som erbjöds av den Cleggomaniska kultureliten, tänkt att skaka etablissemangets grundvalar och fånga väljarna, var en valreform. Inte några ekonomiska lösningar, löfte om frihet eller en sporrande vision för Storbritannien, utan konstitutionellt skruvande. Dådana reformlöften var en krycka i avsaknad av ett verkligt politiskt alternativ. I frånvaron av meningsfulla politiska idéer fokuserade den kulturella eliten närsynt på tekniska förändringar av valsystemet. Allmänheten hade, helt klart, bättre saker att tänka på.

Valkarta med mandatfördelning
Bild från Guardians interaktiva valkarta med info för varje valkrets

Nu vidtar förhandlingar som kan leda till att Liberaldemokraterna ingår i regering med Tories, men en stor valreform blir det nog inget av med. Nyval är, som alltid, ett alternativ i brittisk politik.

[Uppdatering: P J Anders Linder drar parallellen jag tänkt göra men som föll bort när jag skrev inlägget: Det parti i Sverige som bör oroa sig över Liberaldemokraternas fiasko i Storbritannien är inte det socialliberala Folkpartiet, utan det mediahajpade Miljöpartiet. Om medias gullande med Wetterstrand skrev jag också för två veckor sedan.]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 34 andra följare

%d bloggers like this: