Att något bara är ”äckligt” är inte skäl nog att förbjuda det

Frågan om förbud mot tidelag är uppe igen, i onsdags röstade riksdagen om ett utökat förbud. Daniel Swedin skriver klokt om dubbelmoralen i detta på Aftonbladets ledarsida:

Jurister brukar hävda att vi redan har en kraftfull lagstiftning som kriminaliserar alla handlingar som verkar skadande på djur och att eventuellt förbud mot just sexuella utnyttjanden mest blir en symbolfråga. De argumenten biter inte på vänner av ett nytt tidelagsförbud. I torsdags stod folk­partisten Anita Brodén i plenisalen och hävdade att tidelag är ett ”accelererande problem”.

Är det så?

I en rapport som Djurskyddsmyndigheten presenterade i mitten av 2000-talet fann man att sedan 1970-talet har totalt 209 fall av misstänkta sexuella övergrepp mot djur rapporterats till polis och veterinärer.

Men de flesta av de 209 fallen handlade inte om människor som haft sex med djur. Det handlade om djur som skurits i könsdelarna och andra former av djurplågeri som redan är helt och hållet olagligt. Enligt myndigheten var det knappt tio fall på 30 år som inte täcktes av den redan existerande lagstiftningen. Det är de här få fallen riksdagen vill komma åt med ett nytt förbud.

Man kan tycka att det är i tunnaste laget. Varje djur som utnyttjas sexuellt är ett för mycket. Även om det inte skadas fysiskt. Men den eventuella psykiska skada tjurar och kor lider av att vid avel stimuleras sexuellt för att producera sperma eller att vid insemination få veterinärens arm införd i underlivet är riksdagen ointresserad av.

Professorn i antropologi Don Kulick skrev i ett debattinlägg när frågan var uppe förra gången, djursexförbud är rent hyckleri:

om man nu ska förespråka ett förbud mot sexuellt utnyttjande av djur, hur ska man då behandla artificiell inseminering av djur, som är en mångmiljardindustri – långt större än djurporrindustrin – som grundas på just sexuellt utnyttjande av djur? Artificiell inseminering handlar ju om att handjurs könsorgan stimuleras till ejakulation och att hondjur penetreras och fylls av sperma – av människor, med händer eller verktyg, och under tvångsliknande förhållanden.
Kan den visa människan som förklarar varför djur lider mer av sex än slakt också vara snäll och upplysa om varför artificiell inseminering av djur inte är ett synnerligen grovt exempel på just den typ av sexuellt utnyttjande som lagen i så fall bör förbjuda?

Kulicks fråga står fortfarande obesvarad.

Jag tycker att man, om man svänger sig med moralistiska argument, måste vara konsekvent. Förbudsförespråkarna vill förbjuda sexuella handlingar mot djur som görs för njutning medan de vill tillåta exakt samma sak om det görs för att tjäna pengar. För djuret självt spelar bevekelsegrunderna absolut ingen roll. Inte så lätt att se konsekvensen där, och det gjorde ju inte Kulick heller.

Jag är mycket medveten om att tillvaron inte går att dela upp i svart eller vitt, det är fullt av gråzoner och man måste agera efter hur verkligheten ser ut. Det jag vänder mig emot är alltså det självförhärligande moraliserandet i debatten. Det finns hos de som t ex förespråkar ”all kärlek är bra kärlek!” (…om det inte gäller polygamister förstås), eller att ”sexuella handlingar mot djur skall vara straffbart!” (…om man inte tjänar pengar på dem).

Jag vill inte förbjuda vare sig artificiell insemination eller köttätande. Jag inser att dessa saker rör sig i en moralisk gråzon. Därför är det mig också fullständigt främmande att anföra moralistiska skäl till att t ex förbjuda tidelag och samtidigt tycka att det är ok med att tillåta artificiell inseminering.

Själv tycker jag också att det verkar äckligt att ha sex med djur, men vad jag eller riksdagen tycker är ”äckligt” bör inte påverka lagstiftningen. Om nu tidelag förbjuds av djurskyddsskäl så skall av samma skäl också artificiell insemination förbjudas.

Zac skriver också om det och jag själv skrev om det förra gången, i november 2008. Läs också Hanna som då gjorde en mycket gedigen genomgång av frågan och smulade sönder alla förbudsargument som framfördes.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, djursex, djurskydd, moralpanik, eskil erlandsson, hyckleri, dubbelmoral, zoofili

En liten snaps till sillen, en stor skål för äldres värdighet

För fyrtioett år sedan sjöng Hasse & Tage i 88-öresrevyn ”…men man hoppas att barna ändå får ett glas öl”

Barnen fick det nog  när de blev vuxna, värre var det för de medverkande och publiken på revyn. När man blev äldre i Sverige förr i tiden ansågs man inte längre fullt myndig, länge gällde det fullständigt alkoholförbud på många äldreboenden och vårdinstitutioner. Människor som hela livet druckit vin till söndagsmiddagen eller snaps till sillen förvägrades detta då de blev gamla.

Tack och lov är förmynderiets och översitteriets dagar räknade. En utredning som överlämnas till regeringen i dag föreslår att alla särskilda boenden ska få möjlighet att servera alkohol till måltiderna från den 1 april 2012. IOGT-ordföranden Anna Carlstedt gillar dock inte förslaget:

– Vi moraliserar inte, men man ska veta att drickandet ökar bland äldre, särskilt bland äldre kvinnor. Det är kopplat till lådvinerna, säger Carlstedt, som ser förslaget som ett symtom på samhällets förändrade alkoholsyn.

– Det känns sorgligt att alkoholen måste vara med överallt.

CUF-Eric från Jönköping svarar:

Jag har full respekt för att IOGT-NTO vill förbjuda all alkoholkonsumtion. Jag har full respekt för de flesta åsikter. Men jag respekterar inte ren diskriminering. Man kan i n t e legitimera förbud mot alkohol bland äldre genom att säga att ”det känns sorgligt att alkoholen måste vara med överallt”. Det är ju som så att alkoholen är en vana i vårt samhälle, inte bara bland de äldre. […] Om de nu vill förbjuda alkohol så är det väl ultrakorkat att börja med de som ändå kommer dö härnäst?

Johan PLC är glad att gamlingarna vunnit mot prussiluskorna:

IOGT-NTO är en farlig sekt, moralimperialister vars lust för frihetsinskränkningar saknar begränsningar. Att ge dem inflytande är att öppna dammluckorna till en moralpolisstat där allt som gör människor till människor till slut kommer att vara förbjudet.

Mary är också glad, även om det kom för sent för hennes far, som fick sin snapsflaska beslagtagen av personalen på äldreboendet i Sundbyberg.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, äldreomsorg, alkoholpolitik, förmynderi, iogt-nto

(S)egraren skriver historien

Det gick inte så bra för Socialdemokraterna i höstens val, men i Göteborg satt de kvar, och arbetar tydligen på att fortsätta göra det. Göteborgs-Posten rapporterar om det informationsmaterial som kommunala tjänstemän tagit fram för nyanlända invandrare:

Under rubriken industrialiseringen och politiska partier växer fram nämns enbart det socialdemokratiska partiet med namn.

I boken uppges att enbart arbetarna kämpade för allmän och lika rösträtt i Sverige.

Tre politiska ideologier anges i boken: liberalism, konservatism och socialism. Socialister uppges vara de enda som arbetade för allmän rösträtt.

Den enda statsminister som nämns i kursboken är socialdemokrat.

Problem? Inte för (S):

Dario Espiga (S), ordförande i sociala resursnämnden, säger att samhällsinformationen till nyanlända är bra. Han skrattar när han hör att alliansen tycker den är för sosseinriktad.

Lika nöjda är inte Alliansens politiker eller G-P:s ledarsida, och det synes som Espiga nu backat en aning när han låter Länsstyrelsen titta på saken.

Fredrik Segerfeldt, som tidigare skrivit om fenomenet med kommuner där ett parti suttit vid makten väldigt länge skriver om Göteborg på Newsmill idag. Min partikollega Maria Hagbom bloggar också.

Och på förekommen anledning och för (S) lärdom repriserar jag en del från en bloggpost jag skrev strax före valet:

1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
– Fel! Högern genomförde den allmänna rösträtten för män till riksdagens andra kammare 1907. [Socialdemokraterna och liberalerna ville införa majoritetsval i enmansvalkretsar, som i Storbritannien. Branting och Staaff röstade därför nej till Högerns förslag om allmän rösträtt för män, men förslaget vann ändå och allmän rösträtt för män infördes till valet 1909.]
När den liberal-socialdemokratiska regeringen Edén lade sin proposition om avskaffandet av den 40-gradiga röstskalan till kommuner och landsting (som i sin tur valde riksdagens första kammare) på hösten 1918, var högern allt annat än entusiastisk, men man accepterade förändringen. När beslutet togs i riksdagen den 17 december 1918, var det utan votering i första kammaren och med ett ändringsförslag från högern (som röstades ned) i andra kammaren. Men högern gick inte emot propositionen.

1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
– Fel! Beslutet om den kvinnliga rösträtten fattades (av konstitutionella skäl) först på våren 1919, men det var en del i samma ”paket” som den lika rösträtten till kommuner och landsting för män. Högern röstade inte mot den kvinnliga rösträtten. Beslutet togs utan votering den 24 maj 1919.

[uppdatering: Eskilstuna-Kuriren (vars politiske chefredaktör är nybliven ordförande i Sveriges Vänsterpressförening, som alltså är liberal) skriver på ledarplats]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, korruption, göteborg, maktmissbruk, val2011

Påven och laman i olika ligor

Tänk er två äldre män i fotsida dräkter som anländer till Sverige, de predikar fred på jorden och kärlek till nästan, men har en syn på homosexualitet och aborter som är ljusår från vår lagstiftning och huvudfåran i svensk debatt. Den ene möts av ett nästan unisont fördömande från kultur- och tyckareliten, den andre hyllas, med några få undantag, av samma elit som en rockstjärna.

Bild från Martin Edgélius

Tidningen Dagen hade ett mycket ambitiöst fyra sidors reportage förra veckan som försöker reda ut varför Dalai Lama behandlas med silkesvantar, rekommenderas: Scenbuddhismen – ett Dalai-drama i åtta akter. I Expressen skrev Johannes Forssberg om mannen som kommer undan med, och tillochmed förväntas, att säga självklarheter som skulle kunna komma från vilken tredje klassens livscoach som helst.

Nå, utredningen om vem och vad Tenzin Gyatso representerar sköts på ett utmärkt sätt av kännarna Niklas och Hans. Jag funderar ett varv till på vad som skiljer mottagandet av olika religioners dignitärer. En påve som framför samma åsikter som den hyllade Dalai Lama möts av motdemonstrationer, medan en imam eller rabbi som gör det i stället ignoreras av offentligheten.

Det är alltså något speciellt med just katolicismen i den svenska debatten (och inte bara här). Det har sin grund i seklers propaganda och de ränderna går inte ur så lätt, antikatolicismen var en av de bärande idéerna i det svenska EU-motståndet långt in på 80-talet. Ett exempel är att Sverige är ett av få länder där ordet ”liga” fått en negativ klang, en klang som först nu börjar försvagas på grund av ordets flitiga användning inom fotbollen. Orsaken hittar vi i 30-åriga kriget då den Katolska ligan stod mot det Evangeliska förbundet.

Sinnebilden för katoliken i allmänhet och jesuiten i synnerhet var för generationer svenskar (och finländare) den som gavs i Topelius‘ Fältskärns berättelser där den onde jesuiten Hieronymus hade en dolk dold i sitt krucifix.

Carl Larsson: Den lömske pater Hieronymus försöker mörda hjältekonungen med en kula stöpt av guld från jungfru Marias mantel 

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, dalai lama, tibet, kina, katolicismen, påven, religion, hbtq

Lex Sala, varför inte en samvetsköpslag?

Sala kommun har beslutat ändra i den lokala ordningsstadgan för att kunna bötfälla tiggare, eftersom dessa anses utgöra ett så problematiskt inslag i gatubilden. Förbudet sägs lösa problemet med aggressivt tiggeri (men påfluget tiggeri är redan förbjudet i lag, det kallas ofredande) och det faktum att en del av tiggarna är utsatta för människohandel.

Chefredaktören för Situation Stockholm skriver på Brännpunkt:

Det finns redan lagar i ordningsstadgan som är tillämpliga inom området. Handlar det om att man vill skydda människor från att utnyttjas av andra eller trafficking finns lagar som reglerar det också.

Det är liksom inte där det brister.

Vad man vill med ett sådant här förslag är att visa väljarna att man gör någonting, finna en enkel väg att röja ett beteende från sin stads gator, ett beteende man skäms över.

Och den enklaste vägen är att skjuta det från sig själv, upphöja det till lag och därigenom frånhända sig ansvaret för det.

Rolf Nilsson, Föreningen Stockholm hemlösa, är förbannad på att hemlösa och andra utslagna förbjuds tigga, medan de organisationer som säger sig arbeta för dem, men behåller de mesta pengarna själva, får fortsätta göra det. Liberala Åsa Carlsson ser ett mångbottnat problem i tiggeriet men tror inte att förbud är lösningen, liberala Hanna tycker att tiggeriförbud är korkat.

Den lokala polisen välkomnar förbudet medan polisen på riksnivå är mer tveksam, motsvarande gäller också för partierna på riksnivå.

Själv har jag sett förbudsdebatten förr, få se nu:

Tiggarna har ibland haft en problematisk uppväxt: check
Många tiggare skulle hellre försörja sig på annat sätt: check
Somliga tiggare är offer för människohandel: check
Många anser att det är ett ovärdigt sätt att försörja sig på: check
Många tycker inte om att se verksamheten föregå öppet: check
Verksamheten är beroende av att det finns de privatpersoner som vill betala: check

Det är uppenbart att Sala inte har läst memot. Den rådande svenska humanistiska lösningen är:

Straffa de som ger pengar till tiggare. (Sedan vräker vi tiggarna från deras lägenheter, om de har några, och tar ifrån dem vårdnaden om deras barn, kom ihåg, det är för deras eget bästa)

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, tiggeri, trafficking, moral, sexköpslagen, sala

Det man inte vet…

Jag är, liksom Mymlan, inte speciellt förvånad över nyheten att det i iPhone lagras en hemlig fil som med stor precision visar var telefonen befunnit sig. (Ja, data lagras även när GPS:en är avstängd, den positionsbestämmer med hjälp av mobilmasterna). Funktionen infördes med iOS4, men står inte listad under dess ”Hundreds of amazing features”. (Nej, jag tror inte att det bara är Apple som samlar in personliga data utan att tala om det).

Joakim Jardenberg är rasande arg på Apple:

Jag är transparensivrare och kör själv realtidslokalisering via Latitude – men det är MITT val. När jag reste runt i Egypten i november på uppdrag av Svenska Institutet så var jag noga med att tänka på skillnaden mellan min transparens och andras transparens. Jag ville inte utsätta de jag träffade för någon risk, och aktade mig nog för mitt vanliga beteende.

Och nu visar det sig att jag passerat genom Egyptisk säkerhetskontroll på flygplatsen (och turkisk också för den delen) med all den här informationen i min dator och i mina telefoner! Apple, fattar ni hur mycket det SUGER?

Det är skillnaden mellan transparens och övervakning som så många inte begriper. De säger att ”vadå, ni talar ju ändå om på Facebook vad ni gör, då kan ni ju inte klaga om FRA eller skivindustrin följer vem ni träffar, vem ni pratar med och var ni är.”

Det första har man valt själv, man väljer själv hur mycket information man vill lämna ut, när och till vem. När vi utan vårt medgivande övervakas elektroniskt så kan vi inte välja vad vi vill dela ut om vårt privatliv eller vem som skall få reda på det.

SvD rapporterar:

Att Apple valt att ha en sådan fil i sina telefoner utan att informera sina användare tycker han är helt fel. Till saken hör även att det inte går att stänga av funktionen.

– Jag blir arg och lite ledsen. Jag hade inte trott att Apple skulle göra en så dumhet. Jag tror att de bara inte tänkt sig för, de står oftast på barrikaderna för det goda.

Joakim Jardenberg har två alternativa förklaringar till filens existens. Antingen för att rätta till klagomålen mot Apple om iPhonens dålig mottagning eller för att använda informationen till riktad marknadsföring.

– Ironisk nog är det enda sättet att bli av med filen att jailbreaka, alltså knäcka, telefonen och det gillar ju inte Apple, säger han.

Har du iPhone och vill kolla vad den lagrat kan du göra det med det här programmet (som medvetet visar ganska oprecisa koordinater, själva datafilen har dock mycket exakta data). Skaparna av programmet förklarar varför existensen av denna fil är ett problem:

Det mest omedelbara problemet är att dessa data lagras i en lättläst form på din maskin. Alla andra program du kör och alla användare med tillgång till din maskin kan se den.

Det mer grundläggande problemet är att Apple överhuvudtaget samlar in denna information. Mobiloperatörer samlar in motsvarande data som en naturlig följd av deras verksamhet, men det stannar bakom deras brandvägg. Det behövs i normala fall en husrannsakningsorder  för att komma åt dem, men denna fil är tillgänglig för alla som kan lägga händerna på din telefon eller din dator.

Genom att passivt logga din position utan ditt medgivande har Apple gjort det möjligt för vem som helst från en svartsjuk partner till en privatdetektiv att få en detaljerad bild av hur du rört dig.

Det är inte bara snokande anhöriga och arbetsgivare som kan komma åt uppgifterna. Numera har tullen vid gränserna rätt att genomsöka dina datorer, mp3-spelare, mobiltelefoner och kameror ”i jakt på piratkopierade varor” och annat och i USA kan din mobiltelefons innehåll numera kopieras av polisen när de stannat dig för en trafikkontroll.

Och det är inte bara säkerhetstjänster från mer eller mindre demokratiska stater som tycker att sådan information är högintressant.

För övrigt verkar det som Scoopertino hade lite mer rätt än de trodde.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, integritet, övervakning, iphone, apple

Vem har rätt till sin kropp sa du Ylva?

Två filosofer vid Stockholms Universitet skrev i söndags om abortfrågan på DN Debatt, deras resonemang var inte alldeles stringent, men de problematiserar en fråga som i den allmänna debatten är tabu. En annan akademiker, Marcus Ohlström bemöter deras sakargument på ett civiliserat sätt, Malin Lernfelt gör det mindre civiliserat. Kandidaten till ordförande för s-kvinnor Ylva Johansson har släppt alla anspråk på såväl stringens som civiliserad ton. Hennes huvudsakliga argument är invektiv och den i Sverige meningslösa klyschan ”kvinnan har rätt till sin egen kropp”.

För Ylva Johansson – och, jag vågar påstå, de allra flesta andra som använder argumentet – menar ju i själva verket inte alls att kvinnan (och mannen) har rätt till sin egen kropp. Vad har Ylva Johansson gjort för att avkriminalisera droganvändning, sexarbete och försäljning av organ? Vad har hon gjort för att kriminalisera manlig omskärelse på barn?

Vem bestämmer över din kropp? I Sverige är det ofta staten, och det finns argument för och emot det i de olika fallen, men argumentet om ”människors rätt till sina kroppar” är slappt, slarvigt och ogiltigt – om man inte är konsekvent med det.

Bengt Held sammanfattar problematiken bra när han kommenterar ett inlägg av  Karin Långström Vinge:

Folk som är för fri abort i Sverige är ofta bortskämda i debatter. Det gör att man sprider klyschor heller än verkligen fixar en nyanserad debatt. I USA är folk som är för fri abort mycket skickligare debattörer, av den enkla orsaken att de varit tvungna till det. […]

Notera att jag är för nuvarande abortlag och jag skriver inte den här kritiken mot dig för att jag är ond. 🙂 Men jag skulle vilja att abortdebatten höjdes från klyschor som folk oftast inte menar. Samma människor som värnar rätten att själv bestämma om sin kropp är ofta för totalförbud mot narkotika, för sexköpslagen, accepterande av manlig omskärelse.

Då framför man inte principer. Då tillämpar man en princip godtyckligt bara när det gynnar ens egen argumetation i en viss debatt.

Bara att hålla med. Abortfrågan kan och bör diskuteras, det är ingen alls enkel fråga. Men det måste gå att resonera och motivera bortom enkla slagord och utfulning av oliktänkande.

Som upplysning har jag landat i att nuvarande abortlagstiftning är som demokrati är som styrelseform – den sämsta, om man inte räknar alla andra alternativ som hittills prövats.

[Uppdatering: forskarna Espinoza och Peterson replikerar att de inte vill begränsa kvinnors rätt till abort mer än idag och påpekar att det även idag finns gränser. Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni och generalsekreterare i RFSU Åsa Regnér svarar också, de har ett par giltiga argument men det de använder mest är det gamla vanliga nonsensargumentet ”Det är aldrig acceptabelt att begränsa kvinnans rätt att bestämma över sin kropp.”]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, moral, mr, abort, sexköpslagen, narkotika, omskärelse

Välkommen till Sverige Max Raabe!

I dag medverkade Max Raabe åter i Veckans föreställning på SVT, om ni missade den kan ni se den på SVT24 i morgon 17 april kl 22 eller på SVT Play fram till 16 maj.

Jag har skrivit om fenomenet Max Raabe tidigare. I dag köpte jag biljett till hans och Palast Orchesters turnéframträdande på Konserthuset 10 september, (jag försökte köpa för två veckor sedan men bokningssystemet kraschade min webläsare så det blev inget av då, nu var det i grevens tid, det finns inte många platser kvar.)

Läser Schyman vad hon skriver?

Schyman och hennes medpassagerare skriver idag en slutreplik, avmätt von oben, och levererar där bland annat denna häpnadsväckande utsaga:

Om [Greta/Linnea] inte vill ha skadestånd eller kompensation så behöver hon inte använda den här lagen, men de som blir vräkta eller förlorar jobbet – problem för prostitutionerade personer som artikelförfattaren uppmärksammar – kan lättare få kompensation och stöd som ett resultat av förslaget.

Bästa Ebon, Ewa, Luis, Gudrun, Olga, Eva-Britt, Max och Ann. Jag skall nu tala om en sak för er:

Det är ju kopplerilagen, det andra benet i er ”progressiva” sexlagstiftning, som gör att de prostituerade blir vräkta och förlorar jobbet!

Idag försöker också ovan nämnde Max att i bloggkommentarer, bland annat till min förra bloggpost, leda i bevis att de egentligen inte menade ”brott mot mänskligheten” när de skrev ”brott mot mänskligheten”.

Han menar att de egentligen avsåg skriva att det var “ett brott mot kvinnors mänsklighet”.

Men de skrev inte:

Sexköp är ett brott mot kvinnors mänsklighet.

De nämnde faktiskt inte kvinnor alls i den famösa meningen, de skrev:

Sexköp är ett brott mot mänskligheten, jämlikheten, och värdigheten hos den köpta personen.

För att deras reviderade resonemang skall hålla krävs att man använder ordet ”mänskligheten” med en betydelse som i princip aldrig förekommer i dagligt tal.

Det krävs också att man bortser från det avgränsande kommat som står före ”och”. Ett komma som betyder att de två första orden ”mänskligheten, jämlikheten” handlar om generella termer, medan ”värdigheten” som kommer efter handlar specifikt om ”den köpta personen”.

Om man ändå skulle acceptera den tolkningen så följer därav att sexköp är “ett brott mot den köpta personens jämlikhet”, en ännu märkligare språklig konstruktion.

Varför skall vi tro på de forskningsrapporter de citerar när de inte ens kan citera sig själva?

Och när kommer förklaringen om vad de egentligen menar med stycket om att de som drabbas av statens kopplerilag skall få kompensation av sexköparna?

För övrigt har Alice pratat sexköpslag på Radio 1 tillsammans med en vänsterpartistisk kvinna, en man som köpt sex och dömts för det samt den kvinna han köpt sexet av.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, prostitution, sex, sexköpslagen, kopplerilagen, gudrun schyman

Den fallna kvinnan tiger inte längre i debattförsamlingen

Gudryn Schyman och ett antal meddebattörer förordade på Brännpunkt förra veckan att sexsäljare (alla sexsäljare) skulle få status av brottsoffer. Fast de kallades ju inte sexsäljare, utan prostituerade. Förslaget fick inte det översvallade positiva bemötande artikelförfattarna uppenbarligen förväntat sig. Tvärtom så blev de bemötta av en sexarbetare, som betackade sig för deras anspråk på att föra hennes talan. Det var Greta Garbo, välkänd för alla som följt debatten.

Mårten Schultz baxnar inför Schymans huvudlösa jämförelse i Brännpunktsartikeln:

Ett brott mot mänskligheten, enligt Nürnbergstadgan, är definierat som ”mord,utrotning, slaveri, deportation och dylika handlingar mot civilbefolkning. Vidare inräknas det som begicks i koncentrationsläger och förintelseläger samt förföljelser i politiskt, rasligt och religiöst syfte. Enskilda mordaktioner, massavrättningar verkställda av SS-trupper och Einsatzgruppen, räknas även hit; förintandet av de två tjeckiska byarna Lidice och Ležáky i juni 1942 samt den franska stadenOradour-sur-Glane i juni 1944.” (Klippt från Wikipedia.) En liknande definition följer av Romstadgan. Brott mot mänskligheten är primärt alltså gärningar där ett folk eller en grupp utsätts för utrotning. Helvetiska brott.

Pretty serious shit. Jag hör berättelserna från A Problem from Hell, Samantha Powers mäktiga bok om folkmord, för mig själv när jag läser en debattartikel om brott mot mänskligheten i Svenska Dagbladet. Gudrun Schyman och några andra skriver nämligen att ”Sexköp är ett brott mot mänskligheten”. De skriver inte bara det (den fullständiga meningen är ”Sexköp är ett brott mot mänskligheten, jämlikheten, och värdigheten hos den köpta personen.”). Men det är denna formulering som har svetsat sig fast i mitt huvud. Sexköp är alltså ett brott i paritet med Förintelsen, folkmordet på armenierna eller Rwanda. Det är där vi nu har hamnat.

Det finns något sorgligt över den här debattartikeln. Jag är själv skeptisk mot sexköpsförbudet, men känner inte så oerhört starkt för min skepsis. Men vad jag känner starkt för är hur nyanserna totalt fallit bort ur det samtal som först. Och inte bara nyanserna, allt vett har försvunnit i kampanjerna för ett starkare samhälleligt avståndstagande från sexhandel.

Åsa Carlsson gillar inte heller den svartvita diskussionen. Och det är ju som Thomas Gür påpekar, Sverige är inte landet lagom i värderingsfrågor:

En viktig förklaringsfaktor till de radikala lappkasten finns i de värderingar som präglar det svenska samhället: det land i världen som är mest rationalistiskt och mest besatt av jagets behov, som framgår av det samhällsvetenskapliga nätverket World Values Surveys Inglehart-Welzel Cultural Map of the World.

Den överdrivna rationalismen formuleras i principer som ”Har man sagt A, får man säga B”, varpå man raskt rusar ända till alfabetets sista bokstav.

Och det är i ett sådant land en justitieminister kan förorda gredelina kuvert till misstänkta sexköpare och en partiledare utan att blinka kan jämställa ett sexköp mellan två myndiga samtyckande människor med Förintelsen, Rwanda och folkmordet på armenierna…

Lena Holfve är glad över att en sexsäljare tar plats i offentligheten och bemöter också en anonym självutnämnd ”systers” nedlåtande syn på kvinnor. Helena Sandklef debatterar också gärna saken öppet.

Greta svarar på kommentarerna till hennes artikel.

Kommentarstråden till Gretas inlägg innehöll från början hyggligt balanserade synpunkter. Snart dränktes den dock av inlägg från två anonyma personer synbarligen utan annan dagsysselsättning. Dessa självutnämnda vita riddare och beskyddare av de prostituerade tävlar också på den enes blogg med sällskap av ytterligare en anonym person om att berömma varandra och nedvärdera vittnesmålet från den sexsäljare som inte uppförde sig som det offer de tyckte hon borde vara:

Hur många torskar efterfrågar 56-åriga tanter?
Allvarligt?

Inte undra på att hon måste argumentera för torskarna då? Har hon fått betalt för att ställa upp och göra det också..?

SVD har tappat ansiktet. För många Hagwallare på den redaktionen. Vad är deras agenda? För vem/vilka skriver dom?

Ser man på.

Ja, SvD har en agenda, som skiljer sig från till exempel DN:s, de vill låta flera åsikter komma till tals. Som Niklas konstaterat:

Hade det gällt DN hade debattartikeln förstås aldrig kommit in. Vi som är lite luttrade i denna debatt vet ju hur DN till och med aktivt blockerade Isabella Lund från att twinglylänkas (!!) från tidningens artiklar, ty DN är en sant radikalfeministisk tidning som verkligen omhuldar Melissa Farleys och den svenska statsfeminismens djupt schizofrena underlandsföreställning om sexsäljare som traumatiska offer för brott mot mänskligheten…

[…]

Men nu gäller det inte DN eller Newsmill och de förment goda statsfeministerna därstädes, utan Svenska dagbladet och dess mer tuffa stil. Här får sexsäljare faktiskt yttra sig i den debatt som gäller dem, i ett ämne där man annars alltid talar över huvudet på dem och gör sig till tolk för dem, där deras åsikter aldrig efterfrågas – ty i den statsfeministiska ideologin ljuger sexköpare för sig själva, de lider av stockholmssyndromet och skulle egentligen vilja ta sig ur eländet oavsett vad de själva säger! […] de vet inte sitt eget bästa – det vet istället sådana goda människor som […] Kajsa Ekis Ekman och Gudrun Schyman. Och DN-människorna.

Det är således mycket glädjande när en samhällets stöttepelare och en vardagens hjältearbetare som Greta Garbo tar sig ton och tar ner debatten till en mer verklig och jordnära nivå bortanför Schymans och statsfeminismens fantasivärld. Vill man förstå hur svensk sexhandel ser ut är Greta Garbo en bra representant att betrakta, ty det är ungefär så snittet är, med mogna svenska kvinnor i vardagen som drar in lite extrastålar på lyxmassage – extremerna och de problem som finns där är aldrig typiska, utan just extremer som bör behandlas som extremer.

Det är slutligen så sexhandeln måste betraktas även i Sverige, och så kommer förstås att ske en dag, om än avlägsen. Man får då angripa problem som tillfällig fattigdom och missbruk där de existerar istället för att allmänt attackera de symptom (exempelvis prostitution) som kan göra sig gällande av dessa problem, samtidigt som man lämnar den problemfria verksamheten i fred, på alla nivåer och för alla parter. Det är rationell och effektiv politik som respekterar människors fria val.

Att sexsäljare så sällan hörs i offentligheten beror inte bara på direkt censur – den är bara moraletablissemangets sista försvarslinje – utan på det stigma och den ringaktning de utsätts för av samhället. Allra mest från de som påstår sig kämpa för deras eget bästa. Ovan nämnda Isabella Lund slutade blogga efter att en motståndare som från debatter kände till hennes riktiga namn hotade att avslöja det. Och det var inte bara gliringar på ICA hon då skulle fått stå ut med, utan även handfasta myndighetsingripanden. Som Greta beskriver det:

Är det något vi frivilliga eller ofrivilliga sexsäljare, vi som mår bra eller de som mår dåligt är offer för, så är det attityden som prostitutionsmotståndarna vill plantera och förstärka i samhället. Offer är de sexsäljare som blir fråntagna sina barn, som blir vräkta från sin bostad, som får sparken från jobbet eller blir utestängda från sina studier. Sådant händer, trots att det inte är något brott att sälja sexuella tjänster.

Newsmill har ännu inte tagit in något inlägg från en sexarbetare, vem vet, det kanske kommer. Dock tar de in texter från motståndare till sexköpslagen, bra sådana. Idag påvisar Dick Wase vilket oerhört svagt forskningsunderlag Schyman och hennes meningsfränder stödjer sig på – de publikationer som utgjorde underlag till Anna Skarheds utvärdering av sexköpslagen. Av dem är det bara en som håller godkänd vetenskaplig standard. Den handlar enbart om gatuprostituerade och artikelförfattarna säger att inga som helst slutsatser kan dras om andra grupper (Skarhed gjorde det naturligtvis ändå, liksom Schyman med flera).

Idag skriver också förre åklagaren Rolf Hillegren om hur juridiken kring skadestånd fungerar, något Schyman et al inte har den minsta koll på:

Vid bestämmande av skadeståndsbelopp gäller dessutom att beloppet kan jämkas om den drabbade varit medvållande till skadan. Så kan det exempelvis bli om den som misshandlats varit provocerande. Ja, ett skadeståndsbelopp kan rentav jämkas till noll. Mot den bakgrunden är det en intressant fråga hur man ska bedöma sexköp där säljaren inbjuder till den brottsliga gärningen. Minst lika rimligt vore att se den säljande som anstiftare av brott, vilket visar på en av lagens absurditeter.

[…]

Om en sådan här reform skulle genomföras blev naturligtvis följden att prostitutionen fick ett uppsving som ingen sexsäljare vågat drömma om. Prostitutionen skulle därmed huvudsakligen bli finansierad av staten då skadestånden skulle bli den huvudsakliga inkomstkällan medan intäkterna för de sexuella tjänsterna blev sekundära. Är det verkligen så Schyman & Co vill ha det?

Att sexköpslagen inte har någon förankring i den allmänna rättskänslan är inte så märkligt. Den infördes med det uttalade syftet att skapa en moral. Helt i linje med den Hägerström-Lundstedska förfärliga rättspositivismen som dominerat Sveriges rättsväsende i åttio år. Maciej Zaremba:

Som vi minns fann den rättspositivistiska skolan allt tal om värden och orubbliga normer ”lika meningslöst som ett papegojas pladder”. Wilhelm Lundstedts syn på förhållandet mellan lagen och moralen var i själva verket raka motsatsen till det ovan citerade. Moralen var en direkt följd av lagen. Om människor kände att en handling var omoraliskt så berodde det på att de under långa tider bestraffats för sådan handling. Följaktigen var meningen med straff inte att skipa rättvisa eller beivra omoral utan tvärtom: att skapa moral, det vill säga betinga till beteendemönster som var nyttiga för samhället.

Att det förresten är en före detta åklagare som vågar kritisera lagen är ingen tillfällighet, det svenska systemet är svårartat politiserat, och det gäller inte bara utnämningen av nämndemän. Zaremba igen:

En finsk, dansk eller norsk domare kan bara avskedas av en domstol. I Sverige kan han både förflyttas och avskedas av ett regeringsorgan. I de flesta länder är därtill utnämningen av domare reglerad i lag som ger domarkåren (och ibland företrädare för advokaterna, de juridiska fakulteterna och allmänheten) avgörande inflytande över utnämningsmakten. I Sverige tillsätter regeringen enväldigt och utan minsta kontroll eller insyn cirka 150 av de högsta domartjänsterna. I själva verket äger demokratin större insyn i den kommunala parklekens personalärenden än i utnämningarna av de främsta bland rättens väktare.

Liberaldemokraten Alexander Bard undrar varför Schyman vill att han skall få pengar av. Pinglan och Charlotte bloggar också, liksom Hans och Jasmine.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, sexköpslagen, kopplerilagen, moralpanik, prostitution, gudrun schyman, anna skarhed