Efterlyses: seriös hovbevakning

I DN Kultur har tv-recensenten Johan Croneman sett en BBC-dokumentär om den 60-årsjubilerande drottning Elisabeth och imponerats:

Det första avsnittet av den brittiska tv-dokumentären om drottning Elizabeth, ”Diamantdrottningen” var suveränt –­ när får vi en liknande kartläggning och analys av det svenska kungahuset?

Förmodligen aldrig. SVT tycks varken ha tid eller lust,

Eller något annat svenskt mediabolag heller, kan tilläggas. Här håller jag helt med Croneman, det saknas tid, lust och förmåga. Men han verkar också driva tesen att det beror på någon slags undergiven rojalism i media:

de sliter just nu mest för att få till en snygg hovnigning. När de inte helt knäfaller.

Ursäkta, vilken planet befinner sig Croneman på om han tror att journalister i gemen är rojalister? Journalister är liksom resten av tyckarklassen med få undantag republikaner. Men problemet är inte så mycket deras personliga åsikter, det är deras obefintliga professionalitet. En seriös rapportering om kungahuset syns mycket sällan i Sverige, det finns bara två lägen, och dessa har svenska media växlat mellan alltsedan kungen besteg tronen 1973 och redan innan det: Servil okunnig underdånighet och mobbande okunnig pöbel. Det finns naturligtvis undantag, till exempel må Johan T Lindwall vara servil, fast han vet i alla fall vad han talar om. Men vare sig media haussar eller baissar kungahuset så bryr de sig om att gå på djupet.

I september 2013 har kungen innehaft sitt ämbete i fyrtio år. Det skulle vara ett ypperligt tillfälle för en produktion som under lång tid följer kungens och hovets arbete och sätter in det i ett historiskt sammanhang på ett intresserat och respektfullt, men inte servilt, sätt. Tyvärr finns i dagsläget inget som tyder på att något sådant blir verklighet.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om monarki, media, republik

Juholtiseringen av Löfven fortskrider

Stefan Löfven har fått respekt och gett bra opinionssiffror åt sig och sitt parti genom att framstå som motsatsen till sin företrädare. Huvudsakligen har detta skett genom att han helt enkelt hållit tyst. På sistone har han dock talat offentligt vid flera tillfällen och då alltmer visat en dragning mot Juholts fäbless för slagkraftiga uttalanden. Löfvens argumentation går alltmer mot hållet ”hellre” än mot ”bra”. Ett exempel fick vi höra i går, när han talade för LO-kongressen:

”Det behövs ingen disputerad nationalekonom för att förstå att långsiktighet, det är inte ett järn på krogen, det är järnväg på marken.”

Det är så mycket feltänkt och ofärdigt så man inte vet var man skall börja:

1. Alkoholdrycker starkare än folköl beskattas fortfarande med 25% moms, oavsett var den säljs.

2. Det är fullständigt orimligt att beskatta mat olika i affär och på restaurang.

3. Socialdemokraternas track record på investeringar i infrastruktur imponerar sannerligen inte.

Och förresten:

4. I valet 2010 hade de rödgröna som vallöfte att: Sänka restaurangmomsen.

Det torde framgå intuitivt att det är fel att ha olika moms på samma vara eller tjänst beroende på var den säljs. Men för att förtydliga så skall jag här reda ut hur fel det blir:

I vanliga fall så motsvaras momsen in av momsen ut, man betalar bara moms på det extra värde som tillförts – moms står ju för mervärdes- och omsättningssskatt. Men när en restaurang köpt in mat har den betalat 12% i moms, som de får dra av, när de sedan säljer maten i sin lokal måste de betala 25%, men inte bara på mervärdet utan på hela summan.

Exempel:

Ett snickeri köper in skruv och brädor för 100 kronor + 25% moms (25 kronor), det säljer sedan det tillverkade trädgårdsbordet för 200 kronor + 25% moms. (50 kronor) Moms betalas in till staten med 50 kronor men snickeriet får samtidigt tillbaka de 25 kronor det betalde för materialet. Den effektiva momsen på mervärdet 100 kronor blir 25 kronor, fortfarande 25%.

En restaurang köper in kött, potatis och grönsaker för 100 kronor + 12% moms (12 kronor), den säljer sedan middagen för 200 kronor, men eftersom maten inte säljs i en butik utan på en restaurang blir momsen nu 25% (50 kronor). Moms betalas in till staten med 50 kronor men restaurangen får samtidigt tillbaka de 12 kronor de betalde för maten. Den effektiva momsen på mervärdet 100 kronor blir 38 kronor, alltså 38%

Det fungerar åt andra hållet också. Aftonbladet, vars ledarsida hårt angripit den lokalneutrala livsmedelmomsen, köper in papper och trycksvärta för tryckning av sin tidning, de köper också transporter och annat som de betalar 25% moms på. Denna får de sedan tillbaka av staten. När de sedan säljer papperstidningen betalar de 6% moms (den momssats som gäller för ”kultur”). Beroende på hur stor del av lösnummerpriset som består av dessa kostnader kan alltså den moms Aftonbladet betalar bli negativ. Aftonbladet får då pengar av staten för att sätta trycksvärta på papper och sälja det till ett högre pris

Finanspolitiska Rådet sade i sin rapport nyligen att sänkningen av restaurangmomsen kan ses som ett branschstöd, ja, det stämmer, liksom den tidigare matmomssänkningen kunde ses som ett branschstöd till matbutikerna. Att momssatserna för mat i butik och restaurang nu igen blir lika är det enda rimliga.

Rådet har alldeles rätt i sin slutsats, en enhetlig momssats på allt, i stället för de nuvarande 6%, 12% och 25% vore att föredra ur samhällsekonomisk synvinkel. Det skulle göra att de märkliga momseffekter jag beskrivit skulle försvinna. Det skulle också eliminera de bisarra gränsdragningar som gör att porrtidningar blir kultur (6% moms) medan liftkort är nöje (25% moms).

Något säger mig dock att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som var snabba att använda Finanspolitiska rådets åsikt om restaurangmoms som ammmunition mot regeringen inte är speciellt villiga att följa Rådets rekommendation: Att höja momsen på kultur och mat för att få en lägre, enhetlig moms på allt som är momsbelagt…

Birgitta har också bloggat om Löfvens märkliga resonemang, liksom Thomas.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, restaurangmoms, matmoms, skatt, löfven

Mediabolagens olidliga sätt

Maximen om att inte kolla en bra story lever än, uppgiften att den USA-baserade upphovsrättsorganisationen RIAA stämt fildelningssajten LimeWire på 72 biljoner amerikanska dollar fick stor spridning de senaste veckorna. Det visade sig vara en anka, i det här fallet dock beväpnad med kniv.

RIAA stämde alltså inte LimeWire på mer pengar än det finns i hela Världen, ”bara” på mer pengar än vad hela musikindustrin tjänat sedan fonografen uppfanns…

Jag bloggade om bolagens girighet även i höstas:

Marcus [Fridholm] illustrerade förra sommaren hur osannolikt giriga film- och musikbolagen är i sina juridiska konstruktioner. Till exempel har skådespelaren som spelade Darth Vader i ”Return of the Jedi” inte fått en cent i royalty eftersom filmen ”inte gått med vinst”… Domen mot bolagen var inte nådig:

De betalar multimiljonbelopp för att påverka våra politiker att ge upp våra friheter och vår integritet, de betalar multimiljonbelopp till advokater och privatspanare för att försöka skrämma skiten ur vanliga människor så att vi inte ifrågasätter deras rätt — allt medan de själva pissar på kreatörerna.

2009 stämdes Music Canada, vars fyra största medlemmar är Warner Music Canada, Sony BMG Music Canada, EMI Music Canada och Universal Music Canada, på upp till motsvarande 40 miljarder kronor för att utan lov eller ersättning ha sålt vidare ett stort antal artisters verk. (Om ni tycker att det är fantasisummor så beror det på att artisterna räknade på exakt samma sätt som skivbolagen gör när de kräver piratkopierare på ersättning). I januari i år gick skivbolagen med på att betala motsvarande 295 miljoner kronor till artisterna och de andra rättighetsinnehavarna samt att införa rutiner för att se till att de får betalt även i framtiden. Bra där…

Ett annat exempel på de stora spelarnas omåttliga arrogans mot kulturskaparna kunde vi läsa om i fredags. Ett par kompisar hade 2007 gjort en parodi på en valfilm och lagt upp den på YouTube. 2009 användes den av Jay Leno i hans show, de fick vare sig cred eller betalt men tänkte inte så mycket mer på det. Tills deras egen video, som de spelat in, blev blockad på YouTube efter att NBC anmält dem för att ha stulit den från Jay Leno Show(!) Tror ni att de fått någon ursäkt? Nu har en av de på riktigt bestulna skrivit ett öppet brev till Jay Leno. Läs det!

The Story of Jay Fucking Over Brian and Travis

Written and copyrighted by Brian Kamerer (not Jay Leno or NBC)

INT. WRITERS ROOM

You (Jay Leno) walk into a room filled with writers.

JAY LENO

Writers! Find me some funny video on the internets.

WRITER

Ok, we found this funny music video/campaign commercial, should we take it and play it on your TV show?

JAY LENO

Yes.

WRITER

Should I get in touch with the guys who made it on YouTube or something, and tell them we are going to play it?

JAY LENO

No, of course not.

WRITER

Really? It would be super easy, I could just click here and tell them when the video will air?

JAY LENO

Don’t you dare contact those two boys. Why would two aspiring comedians who made a funny video be interested in their own network television debut? What are they going to do, tell their Moms and their friends that they are going to be on NBC’s The Jay Leno Show? Who cares? Fuck those guys.

The writer shrugs and does his cold dead job for Mr. Leno. Cut to three years later. You, Jay Leno, walk back into the writer’s room.

JAY LENO

Hey remember those loser kids, we played their bit once, remember those guys? Let’s get em.

WRITER

What? Who? Why?

JAY LENO

Those guys, we took their video about three years ago and played it, I loved that song, remember?

WRITER

Oh yeah, sure, I remember those guys. So, what is it you want to do to them?

JAY LENO

I want to have the boys at NBC say that we own the video, so that if they try to watch their video on YouTube, they won’t be able to, and it will look like they stole the video, like Carlos Mencia!

WRITER

Or we could just leave those two nice boys alone. After all, you loved that song, remember?

JAY LENO

You’re fired!  Secretary! Get me someone who has the balls to frame these two unknown assholes, so that eventually their work will be blocked on YouTube!  And I need fifty more classic cars!

THE END

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, copyright, musik, kultur

Hundra nyanser av brunt, gult, grått, rött, vitt och svart

I går var jag tillsammans med mina kollegor från Stadsbyggnadsnämnden Regina Kevius, Erik Slottner, Elina Åberg, Roland Bjurström och några till på besök hos Statens Fastighetsverk som berättade om arbetet med att renovera Stockholms Slotts fasader.
Ledordet i renoveringsarbetet är ”återhållsam dominans”. Slottet tar ensamt upp nästan en fjärdedel av Gamla Stans yta och norra och östra fasaderna är höga som elvavåningshus. Slottet är en väldig byggnad, omfattningen av renoveringsbehovet blir därefter. Arbetet att byta och renovera de tio tusen kvadratmetrarna sten beräknas ta 22(!) år. Arbetet startades i fjol och blir alltså klart någon gång runt 2033.

Sandstenen från Gotland som användes då Slottet byggdes är lättarbetad, finkornig och mycket lämplig för skulpturer och fina detaljer, nackdelen är att den håller dåligt. Därför kommer de för vädret hårdast utsatta partierna att ersättas med tåligare sandsten från Tyskland. När skulpturerna skall renoveras är dock originalsten absolut att föredra. På Gotland bryts för närvarande ingen sandsten, men det finns täkttillstånd för brytning i Grötlingbo (Söder om Hemse) och Valar (söder om Burgsvik). Informationen vi fick igår var att det lutar åt att det kommer att startas brytning på nytt.

Samtidigt med stenarbetena diskuteras putsen, det finns inga tekniska skäl att ta bort den, tvärtom, den är av så stark kvalitet att man skulle förstöra tegelväggarna den sitter på om man försökte ta bort den helt. Däremot måste den bättras på i kanterna där stenen har bytts, det går också att byta ytlagret för att ändra färgsättningen om man skulle vilja det. På 90-talet fördes diskussioner om att ändra färgen på Slottet, då lutade jag också åt att det vore roligare med en gul fasad, som Slottet hade under en del av 1700-talet. Men efter att ha hört redovisningen igår tycker jag nog att den nuvarande nyansen, som samspelar med sandstenen, är att föredra.

Förr hade man ett friare färgval eftersom man då också målade stenen, men det är inte ett alternativ längre, det riskerar att förstöra den. Dessutom är slottet som sagt enormt stort. En kraftig färg skulle göra att Slottet tog över omgivningen helt. Projektledningen räknar med att fatta beslut om Slottets framtida färg inom ett halvår, även om det blir samma som idag så måste putsen färgas in igen eftersom pigmenten har lakats ur.

Det är dock inte så att Slottet nu bara är ”brunt”, tittar man närmare ser man mer:

Här syns tydligt färg- och strukturvariationen i ballasten, det fina grus som används som utfyllnad i Slottets puts. Röda, grå, svarta och vita nyanser med inslag av kvarts som gnistrar i solen. Reliefen gör att det blir liv i fasaden, något helt annat än en slät målad yta.

Och så här ser samma puts ut på avstånd. Bilden visar den nyrenoverade norra längan. Den nya sandstenen syns tydligt men den kommer med tiden att närma sig den gamla i färg. Det går också att patinera ytan så den får samma nyans som den gamla. Varken den slutliga utformingen eller metoderna att komma dit är färdiga, det  är ett läroarbete där de enklaste delarna tas först.

Sockeln är utförd i Roslagssandsten med sin fantastiska färgvariation, den är ännu svårare att få tag på än gotländsk sandsten. Roslagssandstenen kom från flyttblock i Norra Uppland och Gästrikland men det finns knappt några sådana kvar längre, därför ersätts den med andra bergarter. Under arbetet har varenda sten i sockeln plockats ner och de gamla fästena ersatts av nya i rostfritt syrafast stål. De gamla fästena hade rostat sönder och därvid expanderat med sådan kraft att de sprängde loss delar av fasadstenen.

Hela det enorma renoveringsarbetet bottnar ytterst inte i estetiska skäl utan i säkerhetsskäl. Tunga stenar har fallit ned från fasaden, det är därför stora delar av den, till exempel mot Yttre borggården, nu täcks av väv. Det enskilt största renoveringsbehovet gäller balusterdockorna – ”staketpinnarna” på taket – de är i mycket dåligt skick och står för en tredjedel av renoveringsbehovet. Det var när en 50 kg tung balusterdocka föll från taket 2005 som Fastighetsverket insåg att läget var akut.

Att arbetet tar så lång tid beror på många saker; Dels så finns det inte så många kunniga hantverkare tillgängligt, dels är det brist på rätt sorts sten, dels är det begränsade anslag varje år, dels är det ett arbete som man måste lära sig från grunden och anpassa till just den här byggnaden och dels går det inte att arbeta i den del av Slottet som renoveras eftersom buller och damm gör det omöjligt att vistas i rummen innanför. Det är inte så att Slottet står tomt, det är fyllt med verksamhet, och när det skall utrymmas en del så är det ett väldigt pussel att hitta ersättningslokaler, ju mer som skall utrymmas desto svårare.

Om man tycker det här med olika bergarters egenskaper, logistik för stenförsörjning, urgamla hantverkskunskaper och mändger av obskyra byggnadstekniska termer är intressant kan man nörda ner sig hur mycket som helst, en bra början är att läsa Fastighetsverkets förstudie från 2009.

[uppdatering: första etappen är nu klar, i höst kommer Statens Fasrighetsverk att utföra provputsningar med olika nyanser på fasaden]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, byggnadsvård, historia, arkitektur, stockholms slott, sfv

En stjärna döps

Som P J skriver, i dag var en bra dag i konungariket Sverige. solen lyste över den skira grönskan och vår arvprinsessa döptes. Men som vanligt var också Republikanska Föreningen i farten, de kräver enligt hemsnickrad logik replikrätt varje gång monarkin syns i ett positivt sammanhang, vid nationaldagar, nobeldagar, kungliga födelsedagar och bröllop. Av ”demokratiskäl” skall enligt RepF statsskicket vid varje sådant tillfälle ifrågasättas. Vilket är lika logiskt som att varje sändning från fotbolls-VM skulle avbrytas en kvart efter matchstart för att låta en panel diskutera om inte bandy egentligen är en bättre publiksport som borde sändas i stället. Ett statsskicket mer närliggande exempel är att tv inte skulle få ha en partiledardebatt om vård eller arbetspolitik utan ett obligatoriskt studioinslag där själva valsystemet ifrågasattes av folk som vill ha enmansvalkretsar eller ändrade regler för personvalskryss. Det finns en tid för ifrågasättande och debatt, men den är inte ”alltid”.

Republikanska Föreningens och deras sympatisörers tourettegastande på twitter blev idag så påträngande att det fick mer än en principiell republikan att börja luta åt monarkisthållet.

Tips från coachen till RepF: Vill ni bli det minsta tagna på allvar, sluta gnälla sönder varje fest!

Fredrik Westerlund skrev om de svenska republikanernas bristande verklighetsförankring i vintras.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om monarki, republik, historia, victoria, daniel, estelle

Skolbetygen och X-kromosom-faktorn

I dag presenterades återigen en undersökning som talar om vad alla redan vet, pojkar får mycket sämre betyg än flickor, bara i sju av landets kommuner fick pojkarna högre betyg än flickorna. Räknar man i stället på snittet för 2009-2011 så fick flickor högre betyg än pojkar i samtliga landets 290 kommuner. Vad som inte framkom i rapporteringen var dock att pojkar därmed inte nödvändigtvis kan mindre. De skriver bättre än flickor på de nationella proven men missgynnas konsekvent betygsmässigt, medan pojkar som grupp får 1% högre betyg än vad de har på nationella prov så får flickor 10% högre.

Skolverket säger att de driver projekt för att jämna ut de omotiverade betygsskillnaderna. Det syns inga resultat av projekten än, men de finns, i alla fall ett. För två år sedan skrev jag om Arabyskolan i Växjö, ett sällsynt undantag där pojkarna fick bättre betyg än flickorna. Man kunde ju inte ha könsskillnader i betygen sa skolan och sökte och fick 76400 till ett projekt för att förbättra flickornas betyg. Projektet har dock inte lyckats, ännu. I rapporten från Skolinspektionen från april i år konstateras att

I den senaste tillsynen påtalades förhållandet att flickornas resultat är lägre än pojkarnas. Detta problem består […] Skolan behöver här gå vidare med såväl fördjupade analyser som nya insatser.

Bloggaren David Holman skriver på SVT Debatt: Pojkar diskrimineras i skolan.

Att pojkar har lägre betyg är för mig inget konstigt när man får se hur samhället ser på misslyckanden mellan könen. Om flickor gör sämre ifrån sig är de diskriminerade och man pratar om ett jämställdhetsarbete för att ändra på detta. Om pojkar gör sämre ifrån sig så är det deras eget fel och man pratar om en ”anti-pluggkultur”.

Jag skrev för ett år sedan om det misandriska skolsystemet.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om
politik, utbildning, betyg, skola, högskola, universitet, genus, diskriminering, könsmaktsstruktur

Sätt stopp för den suboptimerade snålhetsen

I en artikel på Brännpunkt kritiserar en mängd välrenommerade forskare regeringens planer på att göra om folkbokföringen. Indelningen av befolkningsstatistiken i socknar och församlingar hotas nu av räknenissarna på Finansdepartementet, Anledningen anges till ”kostnadsskäl”. En dumsnålhet som förutom att den kraftigt kommer att försvåra och fördyra historisk forskning kommer att rasera en stor del av det svenska levande kulturarvet.

För det första förloras den statistiska kontinuiteten, och därmed framtidens möjligheter till analys av samhällsutvecklingen, ett område där Sverige genom sina långa källserier hittills haft en särställning.

Forskningsbehovet gäller inte bara historia, utan lika mycket medicin, ekonomi och samhällsvetenskap. Till dem som tidigare protesterat hör institutioner som Karolinska institutet, Patentverket och inte minst SCB. Behovet finns också inom hembygds- och släktforskning, med mängder av utövare som är beroende av att uppgifterna finns snabbt tillgängliga utan krav på ekonomiska insatser.

Härtill kommer indelningens praktiska betydelse. Enligt utredningens enkät anser över hälften av tillfrågade myndigheter, företag och organisationer att deras verksamhet påverkas negativt om den försvinner. […]

Forskare som Robert Putnam och Francis Fukuyama har visat betydelsen av hävdvunna sociala gemenskaper som förenar och skapar förtroende. Den svenska sockenidentiteten kan ses som urtypen för en sådan social tillgång. Till allt detta är det en av de viktigaste kulturarvsfrågor vi någonsin stått inför. Församlingsindelningen är, liksom socknarnas namn, levande historia med stark livskraft under nära tusen år och en integrerad del av landskapsmiljön.

Peter J Olsson på Kvällsposten vill låta historien leva:

När Malmö stad inför förra valet gjorde rent hus med församlingsnamnen i valdistriktsindelningen blev det för oss med det specialintresset mycket svårare att följa stadens politiska geografi över tiden.

Men ibland behövs inte ens ett skäl för att behålla ett gammalt namn. Personnumren har faktiskt inte gjort våra vanliga namn obehövliga …

Socken- och församlingsnamn är precis samma sak, det är kulturlandskapets tilltalsnamn. Så varför inte strunta i [det] hyperrationella [och] bevara namnen?

Kostnadsskäl är faktiskt rena tramset. Har vi haft råd att till föga nytta införa folkbokföring på våningsplan och lägenhetsnummer så kan man nog registrera församling också.

Sedan borde allt man uppmuntra både de uråldriga gårdsnamnen och den fina [seden] att namnge även nyare villor! Och härader har visserligen i viss mån återinförts i försvarets nya kompaninamn, men mer kan nog göras för att använda de namnen.

Per Westberg bloggar om smolkbokföring och kristofobi:

Att folkbokföringsutredningarna varit tendentiösa och inskränkt sig till fiskala myndigheters intressen är uppenbart. I  folkbokföringsutredningens slutbetänkande (SOU 2009:75) finns ett fullständigt absurd argument. Man skriver (sid. 32):

Att folkbokföringsorten och födelsehemorten i dag utgörs av en församling innebär vissa problem, främst att orterna kan ha kristna namn, vilket undanröjs. Problem!!! Hur tänkte man här? Att vi har församlingar som heter Maria Magdalena och Sankt Pauli vet jag. Men det finns även hedniska namn som Odensvi, Torshälla och Västra Frölunda. Vissa namn kanske uppfattas stötande som Sexdrega församling i Svenljunga kommun. Svenljunga kommuns namn kanske också är knepigt då det kan tydas alltför nationalistiskt. Om man nu vill slippa kristna namn i folkbokföringen får man givetvis problem med Staffanstorp och Eskilstuna.

Skulle regeringen gå på Finansens linje så har jag ett ännu bättre förslag på att spara pengar: Vi avskaffar det arkaiska bruket av personnamn. Det räcker ju med nummer. Nummer avslöjar heller ingenting om någons kulturella eller religiösa traditioner. Rotlöst. Rationellt. Alla har ett nummer, och de som inte har ett får ändå inte vara här, har de ingen benämning så finns de inte, det visste redan Storebror. Dessutom är numren unika, ingen risk för förväxling, aldrig mer problem med två Amir eller tre Arvid i en förskoleklass!

…Eller så lyssnar regeringen på de välunderbyggda åsikter som framförts alltsedan det första förslaget om kraftig ändring av principerna för folkbokföring kom för tolv år sedan.

Så regeringen, låt inte den suboptimerade snålhetsen förstöra för kulturarv och vetenskap! Släng Finansens förslag i papperskorgen den här gången, inte återvinningen där det hamnade sist det begav sig.

[uppdatering: ser i en kommentar att Länsmuséet Gävleborg också bloggat om frågan: Rädda folkets historia]

[uppdatering: min partikollega Elias Granqvist har jobbat i folkbokföringen och tror inte att en omläggning ens skulle spara pengar, på hans blogg ser jag också att det finns en politiker som tycker förslaget är bra. Smålandsposten skriver däremot till socknens försvar]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, kulturarv, ortsnamn, statistik, folkbokföring, suboptimering, politik

Hindenburg 75 år senare

I dagarna är det 75 år sedan luftskeppet Hindenburg mötte sitt öde på Lakehurst i New Jersey. 35 av 97 ombordvarande plus en på marken omkom i den explosionsartade branden som utbröt vid landningen.

Oh, the humanity!

Den fantastiska sajten airships.net har naturligtvis också en stor avdelning om luftskeppet LZ-129 ”Hindenburg”, med bland annat tekniska data, dess användning i propagandan, dess ettåriga karriär i den reguljära flygfarten mellan Tyskland och USA och slutligen Hindenburgkatastrofen. Skeppet var tillsammans med sitt systerskepp LZ-130 Graf Zeppelin II de största flygande objekt som någonsin byggts. 246 meter långa, en Boeing 747 Jumbojet är 70 meter lång…

Sajten har också en sektion med myter, den avhandlar dock inte, som man kunde tro, rykten om [anti]nazistiska agenter och hemliga supervapen. Det är vätgaslobbyn som genom åren lagt ner en enorm ansträngning på att försöka visa att det faktum att skeppet var fyllt med vätgas inte hade något att göra med att skeppet brann upp på en halv minut.  Jag kunde förstått vätgaslobbyns ansträngningar att spela ner vätgasens farlighet om de försökte sälja in idén om luftskepp, men det gör de inte, de försöker sälja in idén om vätgasbilar, vilket gör deras kampanj inte bara osann utan också onödig.

The great irony is that the nonsensical claims about the Hindenburg disaster offered by these hydrogen advocates, which so badly undermine their own seriousness and credibility, are completely unnecessary to their cause. The fact that hydrogen was responsible for the Hindenburg disaster is completely irrelevant to whether or not hydrogen makes a good alternative to fossil fuels. In fact, hydrogen could (theoretically) be both a wonderful alternative fuel and a terrible lifting gas for passenger airships; there is no necessary contradiction between the two. Many substances which are ideal for one application are hazardous in another, and hydrogen advocates like those mentioned above, who can’t seem to understand or express this simple concept, just raise questions about their own analytical abilities. Many people support solar energy, but they don’t feel the need to claim that sunlight never causes skin cancer.

Hindenburgs undergång innebar slutet på lättare-än-luft-eran, men katastrofen orsakade inte övergången till tyngre-än-luft-eran, den gjorde bara att det som var på väg att went out with a whimper i stället went out with a bang. Olyckor hade hänt tidigare, både med vätgas- och heliumfyllda luftskepp. Den dödligaste olyckan skedde då den heliumfyllda USS Akron kraschade i en storm 1933 och 73 av 76 i besättningen omkom. Det som var speciellt med Hindenburgkraschen var att den filmades och rapporterades ”direkt” i ett radioreportage som blev legendariskt: ”Oh the humanity”

Bild: airships.net

Då Hindenburg gick upp i lågor hade den tekniska utvecklingen sprungit förbi de stora luftskeppen. När Pan Am började flyga över Atlanten 1939 i sina flygbåtar Boeing B-314 var restiden, med alla mellanlandningar, två dygn. Lika lång som med Hindenburg och med mycket sämre komfort. Men, flygplanet som tog lika många passagerare som Hindenburg, krävde bara en fjärdedel så stor besättning. Det blev alltså avsevärt mycket billigare.

Den ende kvarvarande överlevande från katastrofen är skeppsgossen Werner Franz från Frankfurt a. M., som var 14 år gammal vid kraschen. En lång artikel om honom finns på Faces of the Hindenburg, en blogg med biografier på alla människor som var med på Hindenburgs sista resa. Där ser jag också att två svenskar var med på skeppet:  Rolf von Heidenstam (som ett halvår senare blev chef för AGA efter Gustaf Daléns död) och journalisten Birger Brinck från Stockholms-Tidningen som var på väg till USA för att intervjua Pennsylvanias guvernör inför 300-årsminnet av grundandet av kolonin Nya Sverige. Inför landningen gick Brinck till sin hytt för att hämta sin kamera, han hann aldrig ut och omkom i branden.

Jag har tidigare bloggat om zeppelinare, då handlade det om det betydligt mer lyckosamma passagerarskeppet Graf Zeppelin.

Vetenskapsradion Historia sände för ett par veckor sedan ett inslag om Hindenburgkatastrofen och luftskeppens nutida återkomst.

[uppdatering: The Atlantic har en lång fin bildserie med exteriörer och interiörer från skeppet]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, historia, hindenburg, graf zeppelin, luftskepp, zeppelinare, tyskland

Om debattörers ordval

Mikael ”Linslusen” Trolin kände antagligen att han varit borta ur offentligheten för länge, så när en debatt plötsligt flammade upp om statsministerns ordval i en TT-intervju tog han sin chans att skicka ett öppet brev.

Iranfödde riksdagsledamoten Hanif Bali (M) försvarade å sin sida statsministern och framhöll att kritikerna inte ville se vad det handlade om, att arbetslösheten i  Sverige ser väldigt olika ut för olika grupper och att konjunkturella insatser inte hjälper mot strukturell arbetslöshet.

Det uppskattades inte av icke riksdagsledamoten för Socialdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet Mikael Trolin:

Malcolm X stavade sitt namn med c. Bild: Facebook, upplagd av Hanif Bali på hans websajt

Det är ett faktum att det är från just självutnämnt progressiva man ser de mest öppna rasistiska och misogyna uttalandena. Inte så konstigt egentligen, dessa personer har ju definierat sig själva som ofelbart goda, ergo är allt de säger och gör ofelbart gott, och den som inte håller med är ond, eller dum i huvudet* . Den kvinna som förkastar könsmaktsordningen som förklaringsmodell lider således av falskt medvetande och den icke-etniskt svenske som inte ser sig som ständigt underordnad är husneger. Eller var. Numera heter det inbäddad informant, men innebörden är exakt samma. Det verkar dock som Trolin inte fick memot.

Vi får se om Trolins partikamrat Maria Wetterstrand kommer på något sammanhang där ”husneger” och ”Onkel Tom” passar.

Etnisk, ja, det var det som många debattörer hakade upp sig på. Fast när det visar sig att samma personer som nu menar att uttrycket ”etniska svenskar” är inneboende rasistiskt själva bekymmersfritt använder sig av det blir det ju pinsamt. För dem.

Andreas Johansson Heinö skriver att det visst finns etniska svenskar och att SvD:s ”faktakoll” där var rent vilseledande. Han anser att problemet med Reinfeldts uttalande är:

att han öppnat upp för tolkningar att regeringen accepterar en högre arbetslöshet bland gruppen icke-etniska svenskar. Den dörren måste stängas snabbt och resolut.

Niklas Lindgren skriver:

Om vi inte ens får säga att invandrare eller unga har högre arbetslöshet än genomsnitten så lär vi aldrig kunna lösa problemet, nämligen att invandrare och unga faktiskt HAR högre arbetslöshet än genomsnittet (se Hanif Balis suveräna inlägg). Gissningsvis kan vi ju behöva reagera på detta faktum annorlunda, än om arbetslösheten i vårt land var jämt fördelad mellan inrikesfödda och utrikesfödda, samt gammal som ung. På samma sätt, om vi inte får säga att hatbrotten mot judar i Malmö begås av enskilda individer ur en invandrargrupp från mellanöstern istället för skinnskallgäng, så kan vi aldrig göra någonting åt det.

Det är ett viktigt klargörande. Då Stefan Löfvén menar att vi inte skall ”pekar ut folk” så kommer han aldrig någonsin att lösa det ofantliga problemet med utanförskap i exempelvis Rosengård. Han kommer gissningsvis att fortsätta försvara turordningsregler, kräva att deltidsanställda har rätt till heltid och instifta allehanda innovationspolitiska råd som inte kommer att skapa ett endaste jobb. Allt detta medan invandrare i vissa områden fortsätter att vara arbetslösa en masse, med alla dess följdproblem.

* (Det finns naturligtvis också andra som hyser rasistiska och misogyna åsikter men det är i princip bara de som är övertygade om sin egen politiska korrekthet som visar dem helt öppet)

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om rasism, politik, moderaterna, miljöpartiet, fredrik reinfeldt, hanif bali, mikael trolin

Manga kan inte våldtas

I dag har Högsta Domstolen hållit huvudförhandlingar för den från Hovrätten överklagade mangadomen. Där hade en serieöversättare från Uppland fällts för ringa barnpornografibrott eftersom det bland de miljontals serierutor med japanska mangaserier han hade i sin ägo fanns några dussin med barnpornografiska inslag. Dom i HD väntas om ett par veckor. HD har dock inte så mycket val om de vill följa lagen, förarbetena uttrycker explicit att inga övergrepp behöver ha förekommit, inget verkligt barn behöver ha stått förlaga för en bild. Bilden skall vara olaglig eftersom den kränker barn som grupp.

De möjligheter HD har att fria är att använda undantagen i lagen, den gäller t ex inte för ”konstnärliga” framställningar. De skulle också kunna pröva den mot Yttrandefrhetsgrundlagen eller Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Men även om HD skulle hitta ett sätt att fria betyder det inte att problemet med lagen är ur världen. Det är lagen som är pervers, den kriminaliserar fantasier. Och när jag och Madeleine Leijonhufvud är överens om att en lag går för långt, då gör den det.

I går skrev Björn Sellström vid Rikskriminalpolisens barnpornografigrupp på Brännpunkt: Låt oss bekämpa riktig barnporr. Att låta polisen jaga teckningar utan verklighetsbakgrund förlöjligar deras arbete mot barnpornografi och tar resurser från de fall där riktiga övergrepp har förekommit. Marcus Fridholm beskriver Brännpunktsartikeln som ett plötsligt och oväntat utbrott av sunt förnuft.

Juridikprofessor Mårten Schultz följde förhandlingarna i dag och rapporterade direkt via twitter. Expressens ledarsida undrar varför det inte hörs mer kritik mot lagen från Sveriges gestaltande konstnärer. TT har rapporterat från förhandligarna idag. Aftonbladet publicerar Karl Anderssons intervju med tecknaren bakom en av bilderna som fälldes i Tingsrätten men friades i Hovrätten.

För den som vill engagera sig i frågan på facebook finns gruppen Stop comics censorship in Sweden! En mängd länkar finns i ett blogginlägg jag skrev för ett år sedan sedan.

För den som vill fördjupa sig mer: the Leorio Show har genomfört en mycket ambitiös genomgång av lagstiftningen, dess uppkomst och konsekvenser.

[uppdatering: Mårten Schultz har också skrivit på Brännpunkt, han tycker att lagstiftaren borde ta sitt förnuft till fånga och ändra lagen]

[uppdatering: jag har skrivit om det här så många gånger så det finns självklarheter i ärendet som jag inte nämner i varje inlägg, men en borde varit med: Bevisen är hemligstämplade, allmänheten får alltså inte veta vad som är förbjudet(!) Påmindes om det av Björn Nilsson aka Beelzebjörns bloggpost]

[uppdatering: Sanna Rayman frågar i dagens huvudledare i SvD hur vi blir tryggare av ett mangaförbud]

[uppdatering, Hans Engnell är inte överdrivet hoppfull att något kommer att förändras till det bättre, Hanne Kjöller skriver att moralpaniken skymmer ett verkligt problem]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, barnporr, barnpornografi, morallagar, moralpanik, manga, mangadomen, simon lundström