När det är viktigare att synas än att verka

3 februari, 2015

Vilken målgrupp tror Länsstyrelsen Östergötland att de når genom en helsidesannons mot tvångsäktenskap, på akademisk svenska, på tredje sidan i DN?

De som bestämmer om deras anslag, naturligtvis.

Svensk offentlighets portalparagraf gäller fortfarande: Det är oväsentligt om det du gör får effekt, det viktiga är att det syns att du gör av med pengar.

Med resurstilldelningen i mycket av den offentliga verksamheten är det som med annat, storleken har liten betydelse. Det finns en undre gräns för att det över huvud taget skall fungera, men det är inte ofta den gränsen underskrids i verkligheten. Över den gränsen handlar det i praktiken lite om vad man har men desto mer om hur man använder det man har.

Det gäller vården och det gäller skolan, dessa områden har aldrig tidigare haft så mycket pengar som de har nu, så det är inte där skon klämmer. Granskar man hur mycket Sveriges kommuner lägger på skolan finns det ingen korrelation mellan pengar och resultat, alls.

Massiv misshushållning motverkas dock av att dessa politikområden i alla fall ligger i människors vardag, så folk har en viss uppfattning om vart pengarna tar vägen. För till exempel statliga informationskampanjer finns inte denna kontroll, de enda de behöver göra nöjda är de som bestämmer om hur mycket pengar de skall få, och det är inte så svårt, de har ju redan en gång tyckt att det var en bra idé.

Men själva paradexemplet på att det är viktigare att synas än att verka är det svenska utlandsbiståndet. Där är det uttalade och överordnade målet att göra av med pengar. Det är sagt att det skall vara 1% av BNI och då skall de pengarna göras av med, politikerna har inte varit intresserade av att få veta om det hjälper eller till och med stjälper, och organisationerna som lever på dessa miljarder har, av lätt insedda skäl, inte varit intresserade av att reda ut det heller.

Så när regeringen nu väljer att använda en del av denna heliga procent till att ta emot flyktingar i Sverige så har jag, till skillnad från många andra debattörer, inga principiella invändningar – Många biståndsmiljarder går till projekt som inte gör nytta eller till och med gör skada. –
Men eftersom regeringen* hela tiden struntat i vad som fungerar och vad som inte fungerar när anslagen höjts så så bryr den sig följdaktligen inte heller om vad som fungerar och inte fungerar när anslagen sänks. Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer tondövt att dra in på en av de få biståndssatsningarna som faktiskt gör bevisad nytta: Barnvaccineringarna… Jag vet inte vad som är värst, om de vet vad de gör eller om de inte vet det. Med tanke på Miljöpartiets inte alldeles helgjutna rykte vad gäller vaccin så kan det förstnämnda inte uteslutas.
foto av helsidesannons
Symptomatiskt

[uppdatering: Great minds, etc. I dag har SvD två ledarinlägg som handlar om just det jag skrivit om: Fler händer men mindre vård, Regeringen drar ner på vaccin till Världens fattigaste barn]

*Ja, ointresset fanns tyvärr även under Alliansregeringen, men Gunilla Carlsson startade i alla fall ett granskningsarbete innan hon avgick.

Absolutistisk makt korrumperar

2 februari, 2015

En grundsten i nykterhetsrörelsens agenda är att ständigt utvidga antalet alkoholfria zoner i samhället. Inte bara där det faktiskt finns vetenskapliga belägg för att alkoholbruk riskerar att skada andra människor (till exempel vid graviditet eller rattonykterhet) utan också sådana där inga skadliga samband går att vetenskapligt påvisa. Till exempel handlar om det om att skuldbelägga alla som inte är helnykterister medan de ammar(!) eller över huvud taget har barn under 18 år boende hemma(!!) Ibland lyckas de riktigt bra, då fular de inte bara ut ett i deras ögon oönskat beteende moraliskt, de lyckas få det förbjudet i lag:  Sjöonykterhetslagen.

PÅ motsvarande vis motsätter de sig varje liberalisering, hur liten den än är. Det är därför de är så rabiata motståndare till gårdsförsäljningsreformen.

I december skrev folkhälsoministern Gabriel Wikström (S) och IOGT-NTO:s förbundsordförande Anna Carlstedt en gemensam debattartikel i Aftonbladet. ”Vi stänger dörren för gårdsförsäljning av vin

Vänta nu, gemensam debattartikel? Sanna Rayman redde ut det:

Nu kanske du undrar hur det kan komma sig att IOGT-NTO är ”vi” med regeringen? Liksom jag tycker du kanske att det låter rätt märkligt att ordföranden för en intresseorganisation låter meddela att hon och hennes förening stoppar förslag och stänger dörrar?

Ja, det kan låta lite konstigt, givet att IOGT-NTO varken är folkvalda eller regeringsbildande. Men om man läser organisationens medlemstidning Accent (22/10) framstår det hela i ett förklarat sken. Där intervjuas nämligen Ellinor Eriksson, tillförordnad SSU-ordförande sedan nyss nämnde Gabriel Wikström lämnade sitt ordförandeskap för att bli folkhälsominister. Ellinor Eriksson är inte bara tillförordnad SSU-bas utan också medlem i IOGT-NTO. När Accent frågar vilken nytta organisationen kan ha av henne som SSU-ordförande förklarar hon glatt att ”Eftersom jag har tät kontakt med Gabriel Wikström och alltså bara är ett sms bort från en av våra viktigaste makthavare, så är det inte svårt att räkna ut att IOGT-NTO, via mig, har en direktkanal till makten.”

Så elegant. Två månader senare skriver hennes företrädare debattartiklar och förverkligar IOGT-NTO:s drömmar.

Läs också Thomas Engströms kommentar i Fokus:

Nykterhetsrörelsen, även känd som Hippies Utan Gruppsex, firar i dagarna nya triumfer. I ljuv om än torr förening med socialdemokraterna ser man till att det blir ett fortsatt förbud mot gårdsförsäljning av vin.[…]
Till sist: tack kära överhet för omtanken. Men det är inte era dörrar att stänga, det är våra förbannade dörrar – vi som bor här ute, vi som bygger och håller vid liv. Det är mitt liv, mina grannar och mitt landskap. Er folkhälsominister bidrar inte med någonting av värde till mig eller någon jag någonsin pratar med. Förr i världen kallade man sådant vid dess rätta namn: att vara samhället till last.

Förra veckan var det åter dags för IOGT-NTO att dra nytta av sin mullvad. Då han, denna gång i sin roll som idrottsminister, stödde ett förslag om alkotest för supportrar vid inpassering på de Allsvenska fotbollsarenorna.

Vilket naturligtvis inte har något med fotbollsvåld eller säkerhet på läktarna att göra. Fotbollsvåldet utspelar sig inte på arenorna utan på stan. De som är ute efter bråk dricker inte heller alkohol, eftersom det gör dem sämre på att slåss, däremot tar de andra droger.
Med vetenskap och beprövad erfarenhet har denna typ av politik inget att göra, med vilja att bestämma hur andra skall leva sina liv, allt.

Ikeahackers, hut går hem

2 januari, 2015

Som många andra multinationella företag med starkt varumärke har Ikea mängder av lojala fans, det har till exempel visat sig i rörelsen av ”Ikeahackers” som kombinerar, bygger om och till Ikeaprodukter på sätt som företaget inte nödvändigtvis avsett. Malaysiska bloggerskan Jules Yap driver sedan 2006 sidan Ikeahackers.net där hon samlar egna och andras bilder, tips och tricks för att kustomisera Ikeaupplevelsen hemma. Nu undrar den fåkunnige, vilka problem skulle möjligtvis Ikeas jurister se med att någon gör reklam för dem på detta sätt?
screenshot från Ikeahackers med ordet Ikea överstruket
Flera: hon tjänar pengar på annonser (fast hade hon inte haft annonserna hade sajten knappast varit så stor, att driva den är i sig ett deltidsjobb) och Ikea var oroliga att någon skulle bygga ihop saker på ett sätt som inte var avsett, skada sig eller andra och därefter stämma Ikea för att de tillät Ikeahackers att existera. Så i fjol hotade Ikea med att dra sajten inför rätta: Hon skulle inte få använda namnet Ikea på nätet och inte ens göra egna bilder i det blågula färgschemat. Detta tondöva angrepp från Ikeas juristgorillor mot en av företagets största supporters ledde till att Ikea drabbades en, fullständigt förutsägbar, massiv kritikstorm. Och Ikea tog till sig.

Fresh talks launched!

I somras kontaktade de Jules Yap och bjöd henne till Europa för visning av huvudkontoret och samtal om hur situationen skulle kunna lösas. Detaljerna är ännu inte klara, men med ledning av vad Jules Yap skrev i förrgår och det faktum att namnet Ikea fortfarande finns i sajtens namn samtidigt som annonserna är tillbaka verkar det som en överenskommelse som båda parter är nöjda med snart kan bli klar.

Säng som är inbyggd bakom bokhyllor och kan fällas ned när hyllorna viks ut

Och på tal om sängar…

En sajt som Ikea däremot gick hela vägen och drev igenom en nedläggning av var tumblrsidan Justanotherikeacatalog. Den inriktade sig på Ikeaprodukter som återfanns i heminspelade amatörhårdporrfilmer. Och de var inte så svåra att hitta, någondera. På animerade giffar visades ett kort utsnitt av filmen komplett med namn och pris på Ikeaprodukten i bakgrunden. Sajten fanns dock bara några månader innan Ikea stoppade den. Exempel på hur det såg ut finns här, (lustigt nog är det könsdelarna som censurerats i klippen, fast det ju var Ikeamöblerna och dess beskrivning som gjorde att sajten tvingades stänga.)
blondiner i strumpbyxor, linne och högklackat nojsar på röd soffa
Det här var den enda bilden jag hittade som var någotsånär familjevänlig

En sajt som Ikea också försökte stänga, men inte lyckades med, var porrparodisidan Hot Malm med bilder på sängen Malm i olika utföranden, konstellationer och vinklar. Vem blir inte intresserad av rubriker som ”Hot Malm’s Bottom Stuffed” och ”Check out the pussy on this Hot Malm”? Klickar man på bilderna kommer man till Ikeas egen produktsida.
screenshot på sajt med sängbilder

Översta tre bilderna från Ikeahackers.net, övriga från länkade sidor.

Social ingenjörskonst 2.0

10 oktober, 2014

Lokaltidningen Mitt i rapporterar denna vecka att det finns planer på att byta ut betongräckena på gångbroarna i Husby mot plexiglas, för att stenkastare inte skall kunna gömma sig där.
Stadsplanering för att bygga bort brottsliga miljöer, främst genom bättre synlighet, är inget nytt. Men det är första gången jag sett det angripa ett så konkret problem. Nå, det är ett bra förslag, och broarna skall ändå renoveras, så det kostar inte speciellt mycket extra, om ens alls. Det är däremot skandal att det gått så långt att det behövs.

I samband med kravallerna i Husby i fjol ville flera aktörer, till exempel organisationen Megafonen, sprida en bild av att det var ”förorten” mot ”polisen”. Vilken det naturligtvis inte var, de allra flesta förortsborna vill se polisen där. De vill inte se stenar mot brandkåren, de vill inte se bibliotekets fönster krossas och hemtjänstens och grönsakshandlarens bilar eldas upp. Och som framgår i Mitt i:s artikel är det inte heller ”bara” polisen som får saker slängda på sig från gångbroarna:

Kvinnan som körde bilen på Norge
gatan förra söndagen hade ingen aning om vad som väntade. På en gångbro stod några och kastade ner en cykel rakt på bilen.

I september tvingade akuta säkerhetsproblem – rånförsök, misshandel och stenkastning – DB Schenker att stoppa sina leveranser av bland annat läkemedel till Rinkeby. Då påminde Sanna Rayman om följande:

När det är oroligt i förorterna får vi ofta en förenklad bild där det verkar finnas två parter. Den ena parten är polisen, den andra är de som skapar oron, vilket inte sällan tolkas som lite av ett uppror med hela orten som avsändare. Men de där stenkastarna är inte representanter för hela förorten. Den där människan som ringer 112 och varnar poliser för bakhåll – den människan bor också i förorten. En inte alltför vågad gissning är att den människan föredrar polisnärvaro framför uteblivna medicin- och paketleveranser. För den människans skull får vi inte börja betrakta stenkastning och brinnande bilar som ett vardagligt inslag i förortsmiljön.

För ett par år sedan var vi i kommunen villiga att satsa hundratals miljoner kronor på att reparera det misstag som gjordes när Husby byggdes, att Norgegatan grävdes ut och blev ett schakt som delade Husby i två delar. Gatan skulle höjas upp till, eh, gatunivå och det skulle bli en vanlig stadsgata med övergångsställen och trottoarer. Det skule binda ihop stadsdelen och skapa ett mer levande centrumliv. Och, nej, stadsgator är inte farligare för barn, tvärtom. Risken att det kommer barn ut på gatan är lite större, men bilarna kör mycket långsammare. I veckans Mitt i säger Lars Matz, broingenjör på trafikkontor­et:

– Inom Järvalyftet har plankorsningar också diskuterats, men det föll inte alls i god jord bland de boende. Många kör ju väldigt fort och det finns en viss finess med 
separering, säger Lars Matz.

Ja, finessen med trafikseparering är att bilisterna tycker att de kan köra som blådårar… I stadsmiljö kan de inte göra det. Men

Känslan av att ett område är eftersatt kan paradoxalt nog medföra att de som bor där motsätter sig alla förslag som skulle kunna förbättra det. Det blir en känsla av att ”det är inte så bra, men det är vårt och ingen skall komma utifrån och ändra på det”. Det finns en inställning hos de som hörs mest i området att all förändring är fel, därför protesteras det högljutt när kommunen vill satsa hundratals miljoner på att bygga om Husby Centrum. Planen är att bygga mer bostäder, lokaler för handel och kultur och på en sträcka fylla igen det dike som sprängdes ut då stadsdelen byggdes, och som fortfarande delar Husby som en vallgrav, Norgegatan. Att forskningen visar att trafiksäkerheten blir bättre i ”vanlig” gatumiljö än i trafikseparerade miljöer med gångbroar över bilgator utan trottoarer hjälper föga mot känslan att det blir sämre. Förslaget har nu fastnat i beslutsprocessen.

Nå, renovering av gångbroarna borde inte ens Megafonen kunna stoppa. Men med tanke på hur de rödgröna agerat i opposition kan man tyvärr inte vara helt säker på att den nya majoriteten i Stadshuset har koll på vad den gör…

Obegriplig psalmsång

2 oktober, 2014

Medias roll sägs vara att göra världen begriplig. Men i rapporteringen kring åtalet av aktivisterna vid SvP-demonstrationen har det gång efter annan påståtts att de ”åtalats för psalmsång”? Men det är, naturligtvis, inte därför de har hamnat inför domstol, det är för ohörsamhet mot ordningsmakten. Och nej, ”bara sitta ner och sjunga” är inte självklart harmlöst. I Jönköping skapade det en potentiellt mycket farlig situation. Motdemonstranter, många beväpnade, tryckte på bakifrån, om demonstrationen då blir stillastående ökar risken för våld enormt. Att i det läget blockera vägen och vägra flytta på sig trots polismans uppmaning är att utsätta andra för direkt fysisk fara.

I går föll domen mot fem av de medverkande, i rubriker och text fortfarande benämnda som ”psalmsångare”. Tingsrätten konstaterade att åklagaren hade rätt i att de begått en straffbar handling, men rätten valde att använda en undantagsbestämmelse för att inte utdöma någon påföljd. Motiveringen var att det var i vällovligt syfte och att inget allvarligt inträffat till följd av det denna gång.

med hänsyn till den ringa påverkan av ordningen som gärningarna i praktiken kom att få

Hade utfallet blivit ett annat, att människor skadats på grund av demonstranternas blockad, hade straffet också blivit ett annat. Tingsrätten går här en balansgång mellan att inte vilja straffa ”psalmsångarna” och samtidigt markera att det de gjorde var potentiellt farligt och kunde fått allvarliga konsekvenser. Tingsrättsdomar är inte prejudicerande, så vi får se om någon av parterna överklagar, varför de nu skulle göra det?

Framtidspartiet Socialdemokraterna, från tvångssterilisering till tvångskönsbyte

2 september, 2014

Nu har Socialdemokraterna dragit igång kampanjsidan för hur det kommer att se ut i det Schlaraffenland som är Sverige år 2020, om du röstar dem till regeringsmakt alltså. Det blev mer sanningsenligt än de tänkt sig, för det spelar ingen roll vad du tycker, väljer du ”fel” så väljer Socialdemokraterna ”rätt” åt dig, av välvilja naturligtvis, som de alltid gjort.

Pröva att välja en manlig figur i början och sedan gifta dig med en manlig figur. Efter giftermålet är du inte man längre, staten har tvångsbytt kön på dig. Inga homopar på äldreboendet!

Hej heteronorm…

Det kan vara en ”tillfällighet” som gjorde att Socialdemokraterna gjorde bort sig här. Men det är ingen tillfällighet att det är M, och inte S, som är största parti bland hbtq:are. Det är inte en tillfällighet att hbtq-äldreboenden startas i Alliansstyrda kommuner. Det är inte en tillfällighet att det var en Alliansregering som gick från att bara prata till att faktiskt genomföra könsneutral äktenskapslagstiftning. Det är inte en tillfällighet att de första öppet bi- och homosexuella statsråden kom med en Alliansregering. Det handlar nämligen om att ta konsekvenserna av båda delarna av slagordet ”Alla lika, alla olika!” Inte bara den första halvan…

Svenska kyrkans skam

9 juli, 2014

PÅ SvD Brännpunkt påminner svensk-assyriern Robert Hannah om Svenska kyrkans enorma svek mot Iraks kristna. Medan biskoparna minglade och sippade vin i Almedalen korfästes kristna för sin tro i Irak. Efter att ha nyttjat sin vecka i rampljuset till att vinna priset som ”hetast i Almedalen”[*] checkade ärkebiskopen ut för semester. Hennes, bokstavligt talat, utrotningshotade trosfränder får hoppas på hjälp någon annan stans i från, från en av världens rikaste kristna kyrkor kommer den i alla fall inte.

Trots den extremt akuta situationen för Mellanösterns kristna är Svenska kyrkans intresse för dem obefintligt. Istället är Svenska kyrkans internationella arbete i området fixerat vid Israel-Palestina konflikten, en konflikt som till överväldigande del står mellan muslimer och judar. Att det pågår en etnisk rensning av ett av världens äldsta kristna folk, Iraks assyrier, nonchalerar Svenska kyrkan. Medan en hel miljon assyrier har tvingats lämna sina hem och fly jihadistiskt våld satsar Svenska kyrkan istället sina pengar på att lobba för att israeliska apelsiner inte ska säljas på ICA eller Coop. Att assyriska familjer inte har något att äta för dagen är inget som Svenska kyrkan bekymrar sig över.

Misstanken infinner sig att Svenska kyrkans engagemang beror på vem som är gärningsman, inte vad offren utsatts för. Och när jag skriver ”misstanke” menar jag konstaterande av faktum.

Av Svenska kyrkans hemsida framgår att man inte har några projekt för att stötta Iraks kristna. Det pågår heller ingen akutinsamling för Iraks kristna. Det är skamligt att Svenska kyrkan inte använder sitt bistånd för Mellanöstern till att återuppbygga krossade kristna församlingar och agerar för att assyrierna och andra kristna folk i Mellanöstern ska kunna överleva den korsfästelse som just nu pågår. Det handlar om kristendomens överlevnad i sitt ursprungsområde. Jag kräver att Jackelén och Svenska Kyrkan öppet redovisar till vilka grupper i Mellanöstern som deras bistånd går till och förklarar varför de kristna folken i Irak inte får någon del av biståndet.

Jag skrev om det i en bloggpost om kyrkans feghet i vintras, situationen för de kristna i Mellanöstern var redan då akut och har sedan dess gått från katastrofal till förestående utplåning av en nära tvåtusenårig kultur.

Svenska kyrkan bryr sig mer om situationen för muslimer som får glåpord efter sig i Sverige än om kristna som mördas för sin tro i Arabvärlden, Asien och Afrika. Man kunde iochförsig tycka att Svenska kyrkan skulle klara av att bry sig om både kristna och muslimer. Men de ser sig av någon anledning tvungna att välja, och då blir det inte de kristna.

Kristna är de troende som är mest utsatta för våld och förföljelse. I stora delar av Asien, Mellanöstern och Afrika är det direkt livsfarligt att vara kristen. Ivar Arpi skrev om det i en ledartext i höstas:

Den prisbelönte historikern William Dalrymple beskriver i From the Holy Mountain hur han reser runt i Mellanöstern för att se hur det står till med kristendomen. Han finner ruiner och lämningar efter regionens döende kristendom överallt. Kyrkor som byggts om till moskéer, lager, lador eller helt enkelt rivits. Boken gavs ut 1997. Under de sexton år som passerat har mycket hänt. Dalrymples dödsruna över kristendomens öde i dess ursprungsländer är ännu mer aktuell i dag. Snart återstår kanske bara ruiner av den kristna civilisationen i Mellanöstern

Men Svenska kyrkan bryr sig, det gör de faktiskt. Det finns ett land i Mellanöstern där själva det faktum att man bekänner sig till den kristna tron inte är förenat med livsfara. Gissa vilket land Svenska kyrkan driver bojkottkampanj emot?

* [uppdatering: Det visade sig inte vara så svårt att göra det, den pr-byrå som delar ut priset har nämligen Svenska kyrkan som storkund… Läs mer hos Patrik Pettersson.]

Det fina hatet från vänster, mediernas blinda fläck

5 juli, 2014

I går publicerades två debattinlägg som tar upp ett allvarligt demokratiproblem: Medias blinda öga för förtal, terrorstöd, rasism och sexism när det kommer från ”rätt” håll. Först ut var Fredrik Antonsson som beskrev ett parti med frikort. Inget parti har så konsekvent, och så länge, skyddats av svenska medier som:

Miljöpartiet, medias gullegrisar och partiet som i princip kan göra eller säga vad som helst utan att granskas. Miljöpartiet, partiet med frikort. Miljöpartiet som har en Fridolin som använder sina kompiskanaler i media till att sätta bilden av att han minsann bor miljonprogramsområdet Rissne i Sundbyberg när sanningen är den att han bor i överklassreservatet Duvbo i samma stad. Det passar inte in i bilden annars nämligen…

Miljöpartiet, partiet som verkar ha en hel kortlek av frikort när det kommer till att få ha galna politiker som beter sig galet utan att media reagerar. Miljöpartiet vars gruppledare i Riksdagen, Mehmet Kaplan, står i Almedalen och jämför de svenskar som vintern 1939-40 gav sig av till Finland med de jihadister som i dag reser i skytteltrafik mellan de flytande fronterna i det syriska inbördeskriget. Mehmet Kaplan tycker att det SÄPO oroar sig för – i form av radikaliserade och skadade unga män som kommer tillbaka från en smutsig konflikt där krigets regler spolats ner i avloppet – inte är något att oroa sig över, alls. Isis och andra grupperingar i inbördeskrigets Syrien är i Miljöpartiets gruppledares ögon nutidens svar på den svenska frivilligkåren och jag förstår vad Kaplan menar utan att kunna förstå att Kaplan kan tycka så.

Miljöpartiet, partiet som har en kandidat till Europaparlamentet som använder twitter till att jämföra den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali med polismördaren och krigsförbrytaren Jackie Arklöv. Bali är i kandidaten Kurdo Baksis ögon en avfälling, någon som är att jämföra med den mörkhyade nazisten – den nyttiga idioten som får göra skitgörat för att bana väg för sin egen undergång.

Men rasism behöver inte komma från Miljöpartiet för att vara helt kosher vad svenska medier anbelangar, det räcker att den kommer från vänster. Hanif, som av en ledande miljöpartist alltså jämförts med en rånare, krigsförbrytare och polismördare, skrev själv om detta på SVT Opinion i går.

Det är den sjuka tanken att invandrare inte kan vara borgerliga, de är Onkel Toms, det är en styggelse mot deras natur att kunna vara borgerlig. House Broken, tämjd mot min natur och arv.

Min mörka kropp förbinder mig biologiskt att ha en viss åsikt, allt annat är en herres dressyr av mitt vilda jag i utbyte mot brödsmulor vid maktens bord.

Det är intressant hur Olof eller Mona från överklassen helt fritt kan välja mellan att vara höger eller vänster, klasskrigare eller kapitalkramare. Utan att någon fråntar hen dess person och dess val, medan Hanif från Husby endast kan ha en politisk åsikt, för han är av sin etnicitet bunden till en denna åsikt, allt annat är ett brott mot hans natur och etnicitet.

Det får konsekvenser:

Nästa generation beslutsfattare med invandrarbakgrund faller av en efter en. Många orkar inte helt enkelt att engagera sig i ett samhällsklimat där minsta felsägning OM invandrare kan få krigsrubriker i media.

Men när ren avsiktlig rasism riktas från etablerade politiska företrädare från vänster MOT invandrade ungdomar som valt att engagera sig demokratiskt tas med en axelryckning.​

Den ”antirasistiska” rasismen har jag skrivit om förr, liksom den mycket märkliga ”antirasistiska” tanken att enbart ”vita män” har en egen förmåga att göra moraliska och politiska val.

Ironin, som varit tydlig länge, är att de som talar högst och helst om de förtryckande strukturerna av kön och etnicitet är samma personer som upprätthåller dem: Kvinnor och personer med utländskt urprung har bara ett värde om de tycker rätt, annars stämplas de som allt ifrån omedvetna, till hjärntvättade, ända till förrädare eller helt enkelt onda.

Som vit man drabbas jag inte av detta på samma vis, jag missar i och för sig chansen att nå ett antal skattebetalda glidartjänster vid de rasgenuspolitiska köttgrytorna, men jag slipper också utfrysningen när jag inte tänker som förväntas av min grupptillhörighet. För den friheten har man som vit man i den svenska debatten. Man är en myndig aktör med självklar rätt att vara vänster eller höger, för eller emot sexköpslag, genusteori eller vithetsstudier. Man tilltros, åtminstone ett minimum av, grundläggande förmåga att tänka själv, rätt att hysa åsikter och skyldighet att ta ansvar för dem – så mycket det nu går i Sverige. Som vit man sitter man tillsammans med alla andra i det fängelse som är den svenska debatten, men man får åtminstone röra sig fritt inne på anstaltsområdet.

Alltid något. Även om det är skillnad på folk och folk, även bland vita män. Jämför de mediala reaktionerna på examensfusk för Sven-Otto Littorin och Henrik Arnstad

Men är du inte etniskt svensk, heterosexuell och man så definieras i stället dina åsikter av din grupptillhörighet. Och inte ens din grupptillhörighet definieras av dig själv. Det är censorerna i debatten som avgör vad du ”skall” tycka, tycker du rätt belönas du, tycker du fel straffas du.

Siffertrixarna i Sandviken

1 juni, 2014

Som tidigare i veckan rapporterats i Arbetarbladet och Metro och nu i Dagens Nyheter och Expressen har Sandvikens kommun beställt en positiv rapport om invandringens ekonomiska vinster av konsultbolaget PwC, och det har den fått. Enligt rapporten tjänar Sandviken över en halv miljard per år på invandringen. ”Fakta är bästa vapnet mot rasism”, säger Patrik Häljeryd, vice ordförande i Arbetsmarknads- och trafiknämnden, i Arbetarbladet. I Expressen applåderas resultatet av Birgitta Ohlsson.

Men utredningen bygger på ett grundläggande tankefel, vilket naturligtvis också var kommunens mening med utredningsuppdraget. Om man nu skall räkna lönsamhet för olika grupper (vilket det finns principiella skäl emot, men Sandviken har nu uppenbarligen bestämt sig för att man skall göra det) så skall det vara rätt. Antingen räknar man rätt eller inte alls. Gruppen 20-64 skall gå med ett sjuhelsikes överskott, det är i princip den som bär välfärdsstatens finansiering. Grupperna 0-19 och 65+ nettobidrag är ju negativt. Kommunen har dock enbart räknat med gruppen 20-64  och dessutom tillgodoräknat sig värdet av hela deras bruttoinkomst – inklusive arbetsgivaravgifter och statlig/landstingsskatt – som en kommunal intäkt (plus de boendehyror som betalas med denna arbetsinkomst). 

Det gjordes ingen undersökning av hur mycket svenskfödda i samma åldersgrupp skickade in i kommunens kassa. Men redan av förvärvssiffrorna, 81% för svenskfödda, 59% för utlandsfödda, ser man det är mycket mer. På den finansiella plussidan för utlandsfödda finns att kommunen till del sluppit stå för barnomsorg/skola (vilket i viss mån kompenseras av extra utbildningsinsatser senare) och att utrikesfödda i allmänhet har kortare tid som 65+ are.

Men som systemet är utformat (över)kompenseras kommunernas förluster av staten. Samhällsekonomiskt är det fullständigt meningslöst att bara räkna på kommunnivå. Vi har ett ersättnings- och skatteutjämningssystem som gör det mycket ekonomiskt intressant för kommuner att ta emot invandrare som inte kan försörja sig själva men ekonomiskt tämligen ointressant för kommuner att faktiskt få dessa (eller infödda svenskar) i arbete.

Det finns många andra skäl förutom strikt kommunalekonomiska att ta emot invandrare och att få invandrare och infödda i arbete. Men att systemet i praktiken inte premierar de kommuner som faktiskt lyckas med integreringen är inget mindre än ett totalt systemfel.

Behändigt nog så finns inte rapporten tillgänglig på kommunens hemsida så att uträkningarna går att kontrollera…  [Hittade den på annat ställe, se nedan] Men jag räknade på SCB:s siffror på befolkningen 2012 och det innebär ca 2774 utlandsfödda i ålder 20-65 (andra intervall där, fick halvera intervallet 15-24). Av dem arbetar alltså 59%, det blir 1637 stycken, enligt Arbetarbladet och Expressen är medianlönen 25000 (medel hade varit bättre, men det är det jag har att räkna med). Det innebär att de arbetar ihop drygt 491 miljoner inklusive skatt, exklusive sociala avgifter. Detta får PwC till ett produktionsvärde på 540 miljoner. Vilket låter lite lite, det är ju mindre än de totala lönekostnaderna. Å andra sidan är det mycket märkligt att kommunen räknar in hela produktionsvärdet på kommunens pluspost. Om man nu räknar bort stats och landstings minusandel i kalkylen så måste man också räkna bort stats och landstings plusandel. Jag menar, något annat vore ju djupt ohederligt…

[Uppdatering: jag har nu fått en länk till rapporten. Den anger att 2774 var i arbetsför ålder, helt ok gissning alltså. Den anger också att 59% förvärvsarbetar, vilket enligt rapporten blir 1660 stycken. Men: det är bara 1334 av dessa som faktiskt uppbär förvärvsinkomst. Det innebär 48%(!) Det är alltså denna siffra som Sandvikens politiker slår sig för bröstet med och Erik Ullenhag och Birgitta Ohlsson anför som bevis på hur bra allt fungerar… Det förklarar också att uppskattningen av produktionsvärdet blev mindre än vad jag tyckte den borde varit givet 59% sysselsättning. PwC har räknat med den totala lönekostnaden inklusive löneskatter och avtalsförsäkringar som ett mått på produktionsvärdet, vilket är en rimlig approximation]

Även Tino Sanandaji har tittat närmare på rapportens påståenden:

Sandvikens politiker har misslyckats med att ge invandrare i sin kommun jobb. Kostnaden för A-kassa, arbetsförmedling och arbetsmarknadsprogram betalas dock av staten, subsidierat av skattebetalare i övriga landet. Dessa kostnader inkluderas inte i rapporten som Sandviken kommun nu fräckt skryter med.

Är jag verkligen tvungen att förklara för DN att det inte är lämpligt att exkludera stat och landsting när man räknar på invandringens samhällsekonomiska kostnad? Eller att media har en journalistiskt skyldighet att åtminstånde förklara rapportens oortodoxa metod för sina läsare?

Mau den som är utan skuld kasta första stenen

19 maj, 2014

Nej, Maud Olofsson har inte skött Nuonaffären bra alls. Men, det gäller hanteringen efter köpet. Själva köpet skötte hon inte sämre än Socialdemokraterna skulle gjort, tvärtom. Deras försök att skylla en förlustaffär på henne inget annat än patetiska. För det är inte så att Socialdemokraterna har någon historia av att ha skött Vattenfall bra, det är faktiskt motsatsen som gäller, vilket Anders Billing konstaterade i Fokus i fjol (min fetning):

Köpet av Nuon var bara nästa steg i den expansionsstrategi som förverkligades under Göran Perssons regering. Sättet som Nuonköpet genomfördes på skiljer sig inte nämnvärt från hur det gick till då. Snarast verkar det nya varit att regeringen alls diskuterade ett av Vattenfalls förvärv. Den typen av förankring var sparsam för affärer på totalt minst 70 miljarder – köp som i dag ifrågasätts lika mycket som Nuon.

Socialdemokraternas bristande styrning av Vattenfall de åren ådrog sig svidande kritik. En näringsminister (Björn Rosengren) anmäldes och hans regering prickades, och hans två efterföljare (Leif Pagrotsky och Thomas Östros) anmäldes till KU, men undgick prickning. Sommaren 2004 kritiserade Riksrevisionen Vattenfall och dess styrning. Men dåvarande socialdemokratiska regeringen, där Magdalena Andersson var en nyckelperson, har i praktiken hela tiden backat upp affärerna.

PM Nilsson skriver i Dagens Industri om hur oppositionen i sitt kortsiktiga politiska spel skadar Vattenfall:

Den viktigaste orsaken till de stora energibolagens värdeminskningar är att den amerikanska frackingrevolutionen har gjort energi billigt. Kol som tidigare brändes i USA skeppas i dag över till Europa och säljs till vrakpriser. En andra viktig orsak är att energikonsumtionen i dag sjunker i Europa, en följd av ändrade livsstilsmönster, digitalisering och avindustrialiseringen efter finanskrisen.

Detta kunde ingen förutse. Tvärtom trodde man på stigande energipriser och ökande konsumtion när de nya länderna i Öst- och Centraleuropa kom in på den gemensamma marknaden.

I backspegeln är det lätt att vara kritisk mot köpet av Nuon, men då affären genomfördes låg den i linje med vad övriga aktörer på marknaden gjorde och med EU:s önskan om transeuropeiska energibolag. Detta är det viktiga. Om Vattenfall hade gjort ett mer lyckat köp hade Konstitutionsutskottet knappast ödslat tid åt att reda ut exakt hur informationsgången i regeringskansliet gick till. Om Vattenfall köpt ett stort vindkraftföretag – även det affärer som drabbats av långvariga svackor – hade den rödgröna oppositionen troligen velat vänta in bättre tider innan man fällde domen. […]

Vattenfall är mycket mer än bara Nuon, det är fortfarande ett mycket värdefullt bolag, och det värdet riskeras nu genom oppositionens ansvarslösa agerande:

Den varaktiga skadan av oppositionens kritik är en politisering av Vattenfalls roll.

Vattenfall förtjänar en mer professionell ägare som inte styrs av jakt på kortsiktiga politiska poänger. Politikerna skall bistå med det bara de kan: Att tillhandahålla tydliga mål – mål som inte står i inbördes konflikt med varandra – och långsiktigt stabila spelregler. Det har inte varit fallet hittills. Fortums chefsekonom Simon-Erik Ollus, dömer ut de senaste årens energipolitik i EU, nybyggda gasverk står stilla och värden för 40 miljarder euro, 360 miljarder kronor, har skrivits av. Tvärt emot miljömålen ökar kolförbränningen:

”Faktum är att 90 procent av alla nya investeringar i energiproduktion numera baseras på subsidier. Knappt några nya marknadsbaserade investeringsbeslut tas längre i energibranschen i Europa.”

Ny kommersiell koldioxidfri elproduktion behöver ett elpris på minst 50 euro/MWh för varje timme under kraftverkets livstid för att täcka kostnader för kapital och drift. Det kan jämföras med att marknadspriset på el nu ligger kring 30 euro/MWh, och enligt prognoserna ska fortsätta hålla sig på den nivån.

För en hållbar och miljövänlig energiproduktion krävs att politiken sätter få – men hårda, tydliga och uppnåeliga – mål. Ollus ser nu ändå en ljusning:

EU-kommissionens aktuella förslag till klimat- och energipolitiskt ramverk för 2020-2030 gillar han på många sätt.

”Det positiva är att förslaget bygger på konkreta åtaganden, bara ett övergripande mål (40 procent reduktion av koldioxidemissionerna), mindre statlig intervenering och synsättet att klimat- och energipolitiken ska drivas integrerat, inte var för sig.”


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 40 andra följare

%d bloggare gillar detta: