Prilliga politiker eniga i Essunga

Det är snart ett år sedan Essunga kommun sin vana trogen senast syntes i spalterna i mindre smickrande sammanhang, men nu är det dags igen. Kommunen har börjat driva igenom det enhälliga politiska beslutet från 2009 att förbjuda allt tobaksbruk för anställda, alltså även snus, under arbetstid. Varför? Tja, för att de kan. Ett nyhetsinslag i Västnytt från igår kan ses här och Radio Skaraborg refererar debatten idag.

Min partikollega folkhälsorådet(!) i Essunga Marie-Louise Svensson visar sig i tv-inslaget inte ha funderat på hur långt man kan gå i att inskränka medarbetarnas levnadsvanor, det borde hon göra. Lagen ger arbetsgivaren långtgående möjligheter att reglera vad personalen gör på arbetstid, men det innebär inte att arbetsgivaren bör syssla med att lägga sig i vilka saker som får stoppas i munnen så länge det inte påverkar arbetet negativt. Jag betvivlar starkt att en snusare, som inte vill sluta, utför ett bättre arbete utan sin prilla än med.

Jag får erkänna att jag själv delvis är skyldig till att det fortfarande över huvud taget finns en kommunledning i Essunga. Detta efter att ha stött det lokala näringslivet genom att handla cd-skivor från Nossebros stolthet – Ginza – för ett antal tusen kronor på 90-talet. Det borde vara preskriberat nu.

Men styret i Essunga agerar inte ensamt, det finns allför många politiker som vill detaljreglera vad vi, även icke kommunanställda, skall äta och göra. Ofta ”bara” klåfingrigt, ibland rent kontraproduktivt. Elina Wessman skriver ett försvarstal för rätten till de dåliga lasterna i Tidningen Liljeholmen/Älvsjö. I Spiked kan vi läsa hur användandet av snus har minskat tobaksdödligheten kraftigt i Sverige, ändå är det snus som är förbjudet i resten av EU, inte cigaretter.

I Expressen bloggar Eric Erfors om Grönköping, förlåt Essunga:

Dessa allianspolitiker är folkhälsoarbetets dolda hjältar som har sett de dödliga riskerna med passiv snusning. De har förstått det gigantiska samhällsproblem som drabbat Essunga och den sociala oro som uppstår på torget när en kommunanställd avslöjas med en dosa portionssnus.

Fast han är lite snål i berömmet, samtliga partier i fullmäktige var faktiskt med och stödde beslutet. Erfors inspirerade mig också att ändra rubriken på mitt inlägg, men länken förblir densamma

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om snus, tobak, rökning, förmynderi, folkhälsopolitik, politik, essunga, grönköping

Löjeväckande lag

För ett par veckor sedan skrev ett antal personer, varav många kända kulturprofiler, en debattartikel på Brännpunkt där de kritiserade den nya sjöfyllerilagen. Inlägget möttes av en storm av självrättfärdiga och halvtänkta repliker som lustiggjorde sig över undertecknarnas yrken och tolkade deras personliga syften med debattartikeln. För att få lustifikationerna att verka rimliga fick dock definitionerna av att ”hårdsupa” och ”fylleri” utvidgas till att handla om ett glas mellanöl till lunchen. Exempel ur högen är Hanna Fahl som i DN hånfullt talade om rätten ”att manövrera motorfordon efter en flaska Jäger” Så, Hanna, du tror alltså att man får 0,4 promille av att dricka en flaska Jäger? Det får allt vara en _mycket_ liten flaska då.

Felet artikelförfattarna gjorde var att ha med en för stor skara undertecknare med sysselsättningar som inte självklart innebar förtroende för deras kompetens i sakfrågan. ”Höhö, Vanheden vill få supa på sjön”. Det avslutande inlägget undertecknades också av bara två personer och den hade också den hänvsining till juridisk auktoritet som borde varit med från början.

Som vanligt när det gäller moraliserande lagar har dess försvarare i allmänhet mycket dimmiga begrepp om vad lagen faktiskt förbjuder: IOGT-NTO:s ordförande Anna Carlstedt avslutade sin replik i SvD med att

guldkant på tillvaron och socialt umgänge förutsätter inte vin i glaset för den som kör båten.

Vilket visar att IOGT-NTO antingen bluffar eller helt enkelt inte begriper ett dugg vad lagen säger. (Inte för att det gör praktisk skillnad för dem, de tycker ju inte att guldkant förutsätter vindrickande av någon, någonsin). Lagen förbjuder inte bara den som framför båten, utan också passagerare som fullgör ”en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss” att ha alkohol i blodet. Och vem som gör det avgörs inte av föraren utan av polisen. Tidningen Bohusläningen rapporterar:

Gunilla lät båten småputtra fram i vad hon uppskattade till 2 knop. Plötsligt dök en polisbåt upp för att genomföra ett slumpmässigt LAU-prov (Lagen om alkoholutandning). Gunilla ombads att lägga till vid polisbåten.

– Jag blev nervös och lite stirrig, berättar Gunilla Malmberg som är mer van att köra en lite mindre båt än deras nästan 10 meter långa Sea Ray Sundancer.

Polisen ansåg inte att Gunilla kunde lägga till vid polisbåten med tillräcklig smidighet och noterade i förundersökningsprotokollet att Thure kom med råd till Gunilla hur hon skulle hantera ratt och reglage.

– Jag säger till henne att hon inte fått i backen riktigt, medger Thure Andersen.

Då chockar polismännen paret genom att be Thure blåsa i alkoholmätaren. Att han i lagens mening var onykter var inget som Thure förnekade, men han förstod inte varför han behövde blåsa.

Men polisen ansåg att Thure fullgjorde ”en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss” som det står i sjölagen. Därför är han nu polisanmäld för sjöfylleri, trots att han inte körde båten.

Bloggen Morgonsur konstaterar att ingripandet var helt i linje med lagen. Den som fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för sjösäkerheten skall inte vara full, problemet med den nya lagen är att den sätter gränsen för ”full” vid att ha druckit en mellanöl.

Enligt statistiken (sedan 1994)  har det ännu inte ens inträffat att någon blivit påkörd och allvarligt skadad eller dödad av att någon med 0,2 – 1,0 promille kört på dem p g a “berusningen”. Olyckorna (17 st allvarliga sedan 1994 av den typ som lagen adresserar) har generellt minskat trots fler och större båtar, och fler besökare i skärgården. Således är hela det “problem” nya sjöfyllerilagen kraftfullt angriper inte ens existerande. Rädslan för att bli påkörd av salongslulliga fritidsskeppare – hela grunden för införandet av en absolut 0,2-promillegräns – är totalt ogrundad.

Vi har således fått en för skärgårdsbefolkningen starkt frihetsbegränsande inskränkning som helt och hållet grundats på one-linern “alkohol och trafik hör inte ihop” och en irrationell rädsla för något som ännu aldrig (sic!) inträffat. Trots 500 000 båtägare och 2,5 miljoner människor i skärgården varje sommar.

Det torde i sammanhanget inte komma som en överraskning att många ser det som rätt viktigt att umgås kring god mat och dryck under sommaren. Samt att ta sig hem till den egna ön efter besöket hos grannen på andra sidan viken. Och som många av oss kritiska röster påpekat – och som media nu äntligen börjat upptäcka – kan man tämligen godtyckligt anses vara sjöfyllerist även som passagerare. Nyss nämnda gäller redan vid ett föga kontroversiellt eller omdömeslöst alkoholintag.

Svenska Dagbladets nyhetsredaktion ser sig av någon anledning föranlåten att belåtet utropa att den nya sjöfyllerilagen har brett stöd. Enligt en opinionsundersökning gjord av Livräddningssällskapet tycker åtta av tio svenskar att det är lika omdömeslöst att köra båt med alkohol i blodet som att köra bil. (Det framgick naturligtvis inte av frågan att lagen även gällde passagerare). Därmed är saken avgjord, tycks reportern mena. SLS hade hellre velat ha lag om obligatorisk flytväst. (Där håller jag helt med, det skulle visserligen också krångla till det för båtlivet, men det skulle, till skillnad från 0,2-promillesgränsen, få en påvisbar positiv effekt på olyckorna) men förbundet är är ändå positiv till lagen för de ”signaler” den sänder ut. SLS representant framhåller att

Lagen om nykterhet gäller båtar över tio meter och båtar som går över 15 knop. Det är också de båtarna som är farligast för mindre båtar vid en kollision.

–Det är de mindre båtarna som drabbas av drunkningsolyckor. Stora båtar klarar sig ofta med krockskador, säger Anders Wernesten.

Öh, ja. Alldeles riktigt. Men antalet inträffade olyckor av den typen där föraren av den stora båten hade druckit två glas vin är praktiskt taget icke existerande, det handlar då om alkoholhalter i blodet på långt över 1,0 promille, dessa fall täcktes alltså in redan av den gamla lagen. De flesta dödsolyckor är och har varit singelolyckor i båtar som inte täcks in av den nya lagen heller. Den nya lagen riskerar tvärtom att bli direkt kontraproduktiv: I stället för att ta en större och sjösäkrare båt och riskera åtal kommer den som druckit två glas vin i stället använda sig av en liten jolle, då undviks hotet om åtal, men å andra sidan ökar skaderisken enormt, den som lagen påstod sig vilja minska.

Skärgårdslandstingsrådet Gustav Andersson anser det orimligt att jämställa framförandet av en båt i några knop på en fjärd med framförandet av en bil i 90 km/h på en väg med ett par decimeters marginal. Hanna-Karin Grensman avfärdar argumenten för den nya lagen som förmynderi. Mattias Svensson ställer frågan varför det är så jävla viktigt att få göra saker som inte ses med gillande av hela omgivningen. Ekurirens ledarsida tycker att fylla bakom ratten är lika fel i vatten. Aktionsgruppen Båtfolket har gjort en vitbok (pdf) om den nya promillegränsen, de gillar den inte. Finlands riksdag beslöt i somras att behålla gränsen för roderfylleri i allmän sjötrafik på 1,0 promille, den gräns som förut gällde i Sverige, de såg inga sakliga skäl att sänka den.

Ett huvudargument för lagens förespråkare är det känslomässiga ”det skall inte vara skillnad att framföra fordon på land och till sjöss”. Jaha ja? Då får vi ändra några regler för landtrafiken:

• Hastighetsbegränsning i tätort kommer i fortsättningen att vara 9 km/h.
• Allmän fordonsbesiktning kommer att avskaffas och inte längre gälla vanliga motorcyklar och personbilar.
• Likaså försvinner även kravet på körkort för de flesta vägfordon, inklusive majoriteten bilar och motorcyklar.
• Högerregelns tillämpning gäller olika för olika fordonsslag, sportbilar väjer i normalfallet för bussar och lastbilar.
• Det kommer att vara tillåtet för barn att framföra motorfordon på allmän väg.
• 0,2-promillesgränsen gäller även passagerare om polisen anser att den skall göra det.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om förmynderi, sjöfyllerilagen, båtliv, segling, politik, moralism

Järna immunitet men först en rejäl infektion

Antalet fall av röda hund i Järnaområdet är nu uppe i 47, men mörkertalet misstänks vara stort. Sjukdomen är nu så spridd att den inte kommer att klinga av förrän alla som inte var immuna har injuknat. Det är mycket stor risk att den kommer att sprida sig till resten av Sverige.

Återigen: detta är inte bara ett problem för barnen till de föräldrar som inte låter sina barn vaccineras mot de vanliga barnsjukdomarna. Det är inte ens ett bara ett problem för familjerna. Det är ett problem för hela samhället. MPR-vaccinet har en god skyddsverkan – 95% – men det fungerar inte på alla, det finns de som det inte är effektivt på och det finns de som av olika skäl inte kan vaccineras. Dessa måste lita till flockskyddet för att inte smittas.

Vaccination är solidaritet mot alla ofödda barn vars mödrar inte velat/kunnat/haft möjlighet att få immunitet genom vaccination. Vaccination är solidaritet mot de små infektionskänsliga barn för vilka en vanlig, ”oskyldig” barnsjukdom kan innebära döden. Stephanie Tatel skrev i Slate för tre år sedan om hur hennes cancersjuke son inte kunde gå på dagis eftersom där fanns ett barn vars föräldrar valt att inte vaccinera det mot barnsjukdomar. Detta utgjorde ett dödligt hot mot sonen, som inte hade motståndskraft mot sjukdomarna och inte heller kunde vaccineras på grund av cancerbehandlingen som inföll då han egentligen skulle vaccinerats. (Även om han redan hunnit vaccineras skulle cancerbehandlingen troligen förstört skyddet)

I asked: ”Are any of the children here unvaccinated?” the hope of my son’s perfect day care experience burnt to a little crisp. As it turned out, one child had a philosophical or religious exemption—a convenient, cover-all exemption that many doctors grant, no questions asked, when a parent requests one. (I still do not understand how the state can allow one to attribute his or her fear of vaccines and their unproven dangers to religion or philosophy. But that’s a question for another day.)

Ordinarily I wouldn’t question others’ parenting choices. But the problem is literally one of live or don’t live. While that parent chose not to vaccinate her child for what she likely considers well-founded reasons, she is putting other children at risk. In this instance, the child at risk was my son. He has leukemia.

What does any of this have to do with vaccinations? While the purpose of chemotherapy is to kill the cancer, it also kills the good cells—most notably the infection-fighting white blood cells. That means my son has limited ability to fight off anything. A single unimmunized child in an ordinary child care setting is the equivalent of a toddler time bomb to him.

So while this nonvaccinated cancer-free child (and I’m sure she is a lovely child!) enjoys a normal white blood count of anywhere between 5,000 to 10,000 on any given day, my son is lucky if his ever breaks 2,000. An ordinary virus or some other seemingly trivial illness can cause his white count to plummet to zero—”the big egg,” as one of his oncologists describes it. A fever over 101 degrees earns him a couple of nights in the hospital. On top of all that, his chemotherapy—a bewildering array of pills, IV treatments, and spinal injections—prevents his own vaccinations from working, so he cannot be vaccinated at all in treatment. My son, like other children in treatment for cancers and HIV, is ”medically exempt” from being vaccinated while in treatment. In fact, most children with cancer will have to be completely revaccinated when they finish their chemotherapy, because the treatment often wipes out any immunity they may have achieved from their pre-cancer vaccines.

According to Paul Offit, the chief of the infectious diseases division at Children’s Hospital of Philadelphia and author of Autism’s False Prophets: Bad Science, Risky Medicine, and the Search for a Cure, the danger that nonvaccinated children pose to immunocompromised children couldn’t be clearer. Those who cannot be vaccinated, including young babies, transplant, and cancer patients, depend on the immunity of the herd to protect them. In recent years, in communities where many parents opt out of vaccinating their children, the herd has diminished. As a result, unvaccinated children have died from totally preventable infectious diseases such as measles, meningitis, and pertussis.

En myt som ofta sprids av motståndarna till barnvaccinering är att vaccinering mot mässlingen skulle ge upphov till allergier.  Men det finns inget samband mellan vaccinet och allergier. Däremot mellan mässling och allergier.

Även Mats Reimer på Dagens Medicin skriver om detta, han finner inget stöd för Vidarklinikens påstående att ovaccinerade som fått mässlingen är mindre allergiska. Ledarsidan på Länstidningen i Södertälje skriver däremot om hetsjakt på antroposofer och menar att kritiken är onyanserad

Tvärtom visar utbrottet av såväl mässlingen som röda hund att människor som har gjort ett medvetet val (att inte vaccinera sina barn) är beredda att ta konsekvenserna. Och som mamman Amaldina Wells-Leroux konstaterade i fredagens LT: ”De blir inte särskilt sjuka och får den starkaste och livslånga immuniteten mot sjukdomen.”

Visst finns en risk för gravida kvinnor som smittas av röda hund, den ska man inte bortse från men inte heller överdriva.

Signaturen Anna kommenterar detta på LT:s websida:

Enligt WHO föddes 4 av 1000 barn med skador efter röda hund innan allmän vaccination infördes. Vilket således innebär att skulle vi sluta vaccinera oss så ökar sjukdom och lidande för ca 400 nyfödda barn varje år. Inget konstigt med det. Konstigt bara att ledarskribenten tycker annorlunda. Antalet barn som skulle födas skadade idag är sannolikt lägre än 400 då man rekommenderar abort om den gravida kvinnan smittas av röda hund. Skadorna på fostret är såpass svåra. Vid smitta överförs viruset i 90% av fallen till fostret, utan att bot eller lindring finns.

Jag är gravid och bor i närheten av Järna, för mig är detta inget abstrakt. Då jag dessutom jobbar inom vården har jag svårt att undvika alla potentiella smittbärare. Jag är vaccinerad. Men det finns personer som inte blir immuna trots vaccination. En del av dem blir gravida. Och några av dem bor i närheten av Järna-Södertälje.

Knappast att överdriva alltså, ledarskribenten Tomas Karlsson förbigick dessutom helt mässlingens farlighet. Den som får mässlingen riskerar allvarliga komplikationer som orsakar livslång invaliditet eller död. har komplikationerna satt in finns det inget läkekonsten kan göra, inte ens i vår utvecklade del av Världen. Så sent som 2010 dog 25 personer av mässling efter stora sjukdomsutbrott i södra Europa. Jag skrev ett längre blogginlägg om det i vintras: Vaccin är solidaritet.

Ida Thulin Gävle Dagblad vill i Gefle dagblad att landstinget skall sluta skattefinansiera antroposoferna. Marcus Svensson undrar i Smålandsposten varför antroposoferna är beredda att vaccinera sina djur men inte sina barn, han tycker att antroposoferna är osolidariska. Ungefär samma tankar är Hanne Kjöller inne på i DN.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, medicin, vaccin, humbug, antroposoferna, järna, vidarkliniken, mässlingen, röda hund