Rogland kokar soppa på ett enda rättsfall

I går publicerades en artikel av åklagare Ulrika Rogland och psykologiprofessorn Sven Å Christianson på Brännpunkt. Tesen var att internet är fullt av slemmiga förbrytare som lägger sina lovar runt oskyldiga barn för att utnyttja dem sexuellt.

I artikeln radas tre exempel upp. Ett är, faktiskt, relevant för deras tes: Alexandramannen ägnade sig åt utbredd manipulation och glasklara olagligheter, han hade sex med flickor så unga som tolv år. Men en svala gör ingen sommar och en brottsling utgör inget enormt hot mot barnen som måste avvärjas med hjälp av en bok för 184 kronor. Författarna såg sig därför tvingade att fylla ut förbrytargalleriet med två exempel till, av avsevärt sämre kvalitet:

För ett tag sedan kunde vi läsa om hur en ung flicka blev bortrövad efter att ha stämt träff med en man hon hade fått kontakt med via internet. Som tur var lyckades hon få kontakt med anhöriga så att mannen och flickan kunde spåras och mannen gripas.

Ja det kunde man läsa för ett par veckor sedan. I förrgår kunde man läsa följande:

I över två veckor satt 32-åringen frihetsberövad för att ha kidnappat en 16-årig Kristianstadsflicka. Nu är han släppt och alla misstankar är avskrivna. Bevis i 32-åringens dator visar att flickan deltog frivilligt i bortförandet.

16-åringen blev inte bortrövad. Får vi se en rättelse?

Rogland & Co. fortsätter:

För en tid sen uppmärksammades ett fall där en ung flicka med svårt självskadebeteende kom i kontakt med en man via internet som hon sedan träffade utan att hennes föräldrar kände till det.

En [annan] 16-åring träffade alltså män utan att hennes föräldrar kände till det. Nej åklagare Rogland, det är faktiskt inte straffbart. Det är inte heller straffbart med ömsesidigt frivillig bdsm som inbegriper ringa våld. Det borde du veta, du kommer väl ihåg att du förlorade målet i tingsrätten, överklagade och förlorade igen i hovrätten?

Rogland känner vi alltså igen. Vem är då Sven-Åke Christianson? Han var en av de drivande i åtalen mot Thomas Quick, hans ”expertis” gav legitimitet åt Quicks narkotikadimmiga erkännanden och fick honom fälld för åtta mord han inte begått (och lät därmed också de riktiga mördarna gå fria). Under Hannes Råstams arbete med dokumentärfilmerna om fallet Thomas Quick vägrade Christianson svara på frågor:

Sven-Åke Christianson som är minnesforskare och docent i psykologi vid Stockholms universitet spelade en viktig roll i rättegångarna mot Quick. Han vägrade delta i dokumentärfilmen.

– Han var helt panikartat angelägen om att inte växla ett ord med mig. Han har varit ett smörjmedel längs vägen för att Quick ska kunna dömas, säger Hannes Råstam.

Ytterligare en som har all anledning att vara orolig inför den postuma publiceringen av Hannes Råstams bok, det är bara dagar kvar nu… Artikelförfattarna är alltså två strebrar mer intresserade av sina karriärer än av att skipa rättvisa, inte så konstigt att de funnit varandra. Varför skriver de då detta just nu? Svaret finns nog i fotnoten längst ned i artikeln:

Artikelförfattarna har skrivit boken ”Jag kände mig speciell” – Grooming på Internet

En bok helt klart riktad till de unga, men framförallt deras föräldrar, som Rogland och Christianson har som affärsidé att skrämma upp. Visst finns det faror på internet, men det finns det i verkligheten också. Om något är nätet faktiskt en tryggare plats. Hanna Fridén skrev om det i Expressen för tre år sedan: Sluta skrämma oss unga om nätsexet.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om nätsex, internet, moral, moralpanik, sex, bdsm, politik, juridik

Ryktet om ironins död är betydligt överdrivet: SVT ger ESC-finalen till Malmö

Efter att Göteborg dragit sig ur stod kampen om att få arrangera finalen i ESC (tidigare känt som Eurovisionsschlagerfestivalen) stod kampen mellan Malmö och Stockholm/Solna. Med tanke på Malmös historia vad gäller att arrangera stora evenemang där Israel deltar så borde de varit uträknade. Men inte för SVT, de har nu tagit beslutet att ESC 2013 hamnar i staden där Ilmar Reepalu styr med br… grönt stöd.

Så sent som i måndags skrev Reepalus partikollega, ersättaren i Malmös kommunstyrelse Adrian Kaba, en ledarartikel om en enorm ”judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning” i Broderskaparnas tidning Tro och politik. (I fredags kom en ursäkt från chefredaktören för ”formuleringar som inte är acceptabla och som aldrig skulle ha publicerats”, men Kabas ledarartikel ligger fortfarande kvar på nätet utan någon som helst kommentar.)

Men man skall inte måla fan på väggen, de flesta som styr är faktiskt inte antisemiter i Tredje rikets första stad:

SVT:s vd Eva Hamilton säger i en kommentar att Malmö lämpar sig bättre för arrangemanget ”med den lite intimare miljön”. SVT tycker alltså att Friends Arena med 35000 platser lämpar sig utmärkt för finalen i Melodifestivalen medan Malmö Arena med 15000 platser lämpar sig utmärkt för finalen i ESC.

Det kanske kan tyckas litet. Men om Israel kommer med till slutfinalen så kommer den ju å andra sidan att spelas utan någon publik alls.

(Tanken slår mig plötsligt att det kanske inte är vad det ser ut att vara. Kan SVT:s ledning vara så diaboliska att de dolt för Ilmar Reepalu att Israel kommer att vara med, då får jag omvärdera min inställning till dem radikalt.)

[uppdatering: Kjellberg tycker att det är bra  [edit: ser inte problemet]  att Malmö får arrangemanget och avfärdar kritiken som småaktig, han nämner dock inte med ett ord den kritik som framförts om Malmös styrandes inställningar till judar och till Israel, den som i mitt tycke väger allra tyngst. Maria ställer sig frågande till arenavalet, liksom Elias. Ville Nordström konstaterar att Stockholmarna hursomhelst får betala ändå, oavsett var ESC-finalen hamnar.]

[uppdatering2: Hanif Bali visar i Expressen att mångkulturargumentet knappast talar till Malmös fördel. Solna och Malmö ligger båda i toppen av listan på kommuner med störst antal utlandsfödda, skillnaden är att i Solna har integrationen fungerat. Eva Hamilton framhåller trots detta Malmö som det bästa exemplet på mångkulturalism, som Hanif konstaterar gör hon misstaget att jämställa mångkultur med problem, att det görs från ett välmenande ovanifrånperspektiv hjälper inte. För Lars Anders Johansson spelar det ingen roll vilken stad ESC-finalen hålls i så länge det inte blir Malmö.]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om esc2013, mel2013, antisemitism, judar, davis cup, israel, malmö, ilmar reepalu, svt, miljöpartiet, socialdemokraterna, musik, politik

Hen kan inte våldtas

I en mycket märklig dom friar Örebro tingsrätt en 61-årig man för våldtäktsförsök eftersom hans offer, som han trodde var kvinna, var en man som hormonellt men inte fysiskt bytt kön. Eftersom offret alltså inte hade en vagina så gick brottet enligt rätten inte att genomföra? På juridiska kallas det att brottet är otjänligt. I mina öron låter det mycket märkligt, det finns ju andra ställen än en vagina att våldta såväl män som kvinnor på. Och att övergreppet var av uppsåtligt sexuell natur stod ju fullt klart, så varför blev det inte ens sexuellt ofredande? Domen kommer med största sannolikhet att överklagas till Hovrätten så sista ordet är knappast sagt i målet.

Att transsexuella är utsatta för förtryck och diskriminering är ett faktum. Det handlar om mycket mer än lagstifning om krav på sterilisering vid könsbyte. Sverige har kommit hyggligt långt när det gäller sexuell tolerans, men den utvidgas bara genom att gränsstolparna flyttas, inte genom att de tas bort. Utanför gränsstolparna finns fortfarande till exempel polyamorösa, sexarbetare och transsexuella. Inte ens inom hbtq-rörelsen finns någon tolerans att tala om. Statusordningen är klar, finast är homosexualitet, därefter kommer bisexualitet, och redan den ses på med ifrågasättande och ogillande -varför kan de inte bestämma sig? Längst ner kommer de som inte alls går att stoppa in i ett tydligt fack.

Det finns alltså fortfarande ett mycket stort attitydproblem i samhället mot transsexuella. I skolan, i vården, i arbetslivet, i nöjeslivet, i rättsväsendet. I Örebro dömdes inte för ett våldtäktsförsök, i ett annat fall vägrade polisen att ens ta emot polisanmälan för en fullbordad våldtäkt.

Johan Hilton bloggar på Expressen och Torbjörn Jerlerup på Frihetssmedjan.

[uppdatering: Hans Engnell bloggar också]

intressant?

Hitlerhamburgare och hakkorshelikoptrar

Dödsnazistbarnindoktrineringen tar inte paus för att det är sommar. Tidigare har föräldrar (ok, faktiskt bara mammor, någon borde göra en sociologisk undersökning av det där, är  mammor mer lättupprörda eller bara mer benägna att kontakta pressen?) uppmärksammat media på vänsterhandsheilande Happy Mealfigurer och nazistiska skorpioner. Nu är det Liseberg som är i hetluften efter att ha gett en hakkorshelikopter i pris till ett barn.

Bild: GP

Skorpiontatueringarna var importerade från Kina där hakkorset, liksom i resten av Östasien, bara används som lyckosymbol. För det mesta iallafall. Det är inte orimligt att anta att även leksakshelikoptern, vars rotor pryds av ett hakkors och fyra hjärtan, är tillverkad i Östasien. Inför risken att framstå som kryptonazister inför, eh, sådär två personer, så drog dock Liseberg in leksaken. Lisebergs informatör meddelar i GP att ett hakkors inte är förenligt med nöjesparkens värderingar och att de tar avstånd från symbolen. Hur Liseberg ställer sig till historielös moralpanik var vid detta blogginläggs pressläggning inte helt klarlagt.

intressant?