Allt innanför staten, ingenting utanför staten

Ett gammalt trick för makthavare som vet att de kommer att få kritik för ett beslut är att släppa beskedet medan folk är upptagna med annat, en favorittid är fredag eftermiddag. Fredagen den trettonde kom så (det i och för sig väntade) beskedet från regeringen att de går vidare med förslaget att slopa avdragsrätten för gåvor till välgörande ändamål. Denna avdragsrätt har inneburit att aktörer som Stadsmissionen och Läkare utan gränser fått kraftigt ökade donationsintäkter. Dessa organisationer utför ett värdefullt socialt och medicinskt arbete utanför statens direkta kontroll, och så kan man ju inte ha det. Allt innanför staten, ingenting utanför staten, som det heter.

Men detta är inte det enda angreppet mot det civilsamhälle som vänstern har så förvivlat svårt för att begripa sig på. Skatteverket driver på för att momsbelägga ideell verksamhet och finansministern låter hälsa att hon inget kan göra, vilket naturligtvis är strunt. Det går alldeles utmärkt att låta bli att tolka EU-direktiv på ett sätt som uppenbart strider mot andemeningen. (Även om svenska byråkrater inte sällan sätter en ära i att tolka regler på skadligast tänkbara sätt, både när det gäller EU-direktiv och hemsnickrade bestämmelser.)

Som Göran Johnson påpekar handlar det inte om att en skatterabatt tas bort utan att en extraskatt läggs på:

Om dessa organisationer drabbas av momskrav blir det inte bara en dråpslag för en för samhället bra verksamhet, det är dessutom i sak orättfärdigt, eftersom det innebär en slags dubbelbeskattning.
Kommersiella verksamheter redovisar moms vid försäljning men får också dra av den moms de betalat för inköpen. De ideella verksamheternas försäljning bygger på gåvor av böcker, möbler, kläder och annat där moms redan har betalats en gång, när varan en gång köptes.

Skälet som anges för de nya reglerna är att välgörenhetsbutikerna står ”direkt i konkurrens med den kommersiella handeln”. Men

Tror man det har man inte fattat ett dyft av hur loppis- och antikvärldens lilla ekosystem ser ut. Hälften av dem som hänger på låset när myrorna i Ropsten öppnar klockan 10 är inköpare. Deras fynd kan efter bara några timmar dyka upp i något av antikvariaten och antikhandlarna i city eller på Blocket. Håller man ögonen öppna på Stadsmissionens butik vid Nytorget kan man se Lisa Larsson köpa vintagekläder till sin egen legendariska second hand-butik på Bondegatan. Välgörenhetsbutikerna förser de kommersiella aktörerna med varor. Det enda Myrorna konkurrerar med är soptippen.

Om Skatteverkets nya regler får stå sig kommer vi få se ett stort slöseri, mänskligt och miljömässigt. Men framförallt vore det ett moraliskt fel, som att plocka mynt ur fattigbössan.

Som argument för att momsbelägga ideell verksamhet säger regeringen att det handlar om ”EU-anpassning”. Sverige var sista landet i EU som införde avdragsrätt för gåvor till välgörande ändamål, avskaffas den blir vi enda EU-land som inte har den. Men i det fallet är följsamheten mot EU ointressant för finansministern. Det enda röda tråden som finns i regeringens agerande är oginheten och girighetenmen Åtta år av Alliansregering ledde till att folk glömde bort hur småsint och girig den socialdemokratiska synen på civilsamhället var. Med tanke på att S och V är ensamma bland riksdagspartierna om att vilja avskaffa avdragsrätten för gåvor så borde det finnas hopp, men efter Decemberöverenskommelsen vet man tyvärr inte vad man skall tro.

När det är viktigare att synas än att verka

Vilken målgrupp tror Länsstyrelsen Östergötland att de når genom en helsidesannons mot tvångsäktenskap, på akademisk svenska, på tredje sidan i DN?

De som bestämmer om deras anslag, naturligtvis.

Svensk offentlighets portalparagraf gäller fortfarande: Det är oväsentligt om det du gör får effekt, det viktiga är att det syns att du gör av med pengar.

Med resurstilldelningen i mycket av den offentliga verksamheten är det som med annat, storleken har liten betydelse. Det finns en undre gräns för att det över huvud taget skall fungera, men det är inte ofta den gränsen underskrids i verkligheten. Över den gränsen handlar det i praktiken lite om vad man har men desto mer om hur man använder det man har.

Det gäller vården och det gäller skolan, dessa områden har aldrig tidigare haft så mycket pengar som de har nu, så det är inte där skon klämmer. Granskar man hur mycket Sveriges kommuner lägger på skolan finns det ingen korrelation mellan pengar och resultat, alls.

Massiv misshushållning motverkas dock av att dessa politikområden i alla fall ligger i människors vardag, så folk har en viss uppfattning om vart pengarna tar vägen. För till exempel statliga informationskampanjer finns inte denna kontroll, de enda de behöver göra nöjda är de som bestämmer om hur mycket pengar de skall få, och det är inte så svårt, de har ju redan en gång tyckt att det var en bra idé.

Men själva paradexemplet på att det är viktigare att synas än att verka är det svenska utlandsbiståndet. Där är det uttalade och överordnade målet att göra av med pengar. Det är sagt att det skall vara 1% av BNI och då skall de pengarna göras av med, politikerna har inte varit intresserade av att få veta om det hjälper eller till och med stjälper, och organisationerna som lever på dessa miljarder har, av lätt insedda skäl, inte varit intresserade av att reda ut det heller.

Så när regeringen nu väljer att använda en del av denna heliga procent till att ta emot flyktingar i Sverige så har jag, till skillnad från många andra debattörer, inga principiella invändningar – Många biståndsmiljarder går till projekt som inte gör nytta eller till och med gör skada. –
Men eftersom regeringen* hela tiden struntat i vad som fungerar och vad som inte fungerar när anslagen höjts så så bryr den sig följdaktligen inte heller om vad som fungerar och inte fungerar när anslagen sänks. Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer tondövt att dra in på en av de få biståndssatsningarna som faktiskt gör bevisad nytta: Barnvaccineringarna… Jag vet inte vad som är värst, om de vet vad de gör eller om de inte vet det. Med tanke på Miljöpartiets inte alldeles helgjutna rykte vad gäller vaccin så kan det förstnämnda inte uteslutas.

Symptomatiskt

[uppdatering: Great minds, etc. I dag har SvD två ledarinlägg som handlar om just det jag skrivit om: Fler händer men mindre vård, Regeringen drar ner på vaccin till Världens fattigaste barn]

*Ja, ointresset fanns tyvärr även under Alliansregeringen, men Gunilla Carlsson startade i alla fall ett granskningsarbete innan hon avgick.

Absolutistisk makt korrumperar

En grundsten i nykterhetsrörelsens agenda är att ständigt utvidga antalet alkoholfria zoner i samhället. Inte bara där det faktiskt finns vetenskapliga belägg för att alkoholbruk riskerar att skada andra människor (till exempel vid graviditet eller rattonykterhet) utan också sådana där inga skadliga samband går att vetenskapligt påvisa. Till exempel handlar om det om att skuldbelägga alla som inte är helnykterister medan de ammar(!) eller över huvud taget har barn under 18 år boende hemma(!!) Ibland lyckas de riktigt bra, då fular de inte bara ut ett i deras ögon oönskat beteende moraliskt, de lyckas få det förbjudet i lag:  Sjöonykterhetslagen.

PÅ motsvarande vis motsätter de sig varje liberalisering, hur liten den än är. Det är därför de är så rabiata motståndare till gårdsförsäljningsreformen.

I december skrev folkhälsoministern Gabriel Wikström (S) och IOGT-NTO:s förbundsordförande Anna Carlstedt en gemensam debattartikel i Aftonbladet. ”Vi stänger dörren för gårdsförsäljning av vin”

Vänta nu, gemensam debattartikel? Sanna Rayman redde ut det:

Nu kanske du undrar hur det kan komma sig att IOGT-NTO är ”vi” med regeringen? Liksom jag tycker du kanske att det låter rätt märkligt att ordföranden för en intresseorganisation låter meddela att hon och hennes förening stoppar förslag och stänger dörrar?

Ja, det kan låta lite konstigt, givet att IOGT-NTO varken är folkvalda eller regeringsbildande. Men om man läser organisationens medlemstidning Accent (22/10) framstår det hela i ett förklarat sken. Där intervjuas nämligen Ellinor Eriksson, tillförordnad SSU-ordförande sedan nyss nämnde Gabriel Wikström lämnade sitt ordförandeskap för att bli folkhälsominister. Ellinor Eriksson är inte bara tillförordnad SSU-bas utan också medlem i IOGT-NTO. När Accent frågar vilken nytta organisationen kan ha av henne som SSU-ordförande förklarar hon glatt att ”Eftersom jag har tät kontakt med Gabriel Wikström och alltså bara är ett sms bort från en av våra viktigaste makthavare, så är det inte svårt att räkna ut att IOGT-NTO, via mig, har en direktkanal till makten.”

Så elegant. Två månader senare skriver hennes företrädare debattartiklar och förverkligar IOGT-NTO:s drömmar.

Läs också Thomas Engströms kommentar i Fokus:

Nykterhetsrörelsen, även känd som Hippies Utan Gruppsex, firar i dagarna nya triumfer. I ljuv om än torr förening med socialdemokraterna ser man till att det blir ett fortsatt förbud mot gårdsförsäljning av vin.[…]
Till sist: tack kära överhet för omtanken. Men det är inte era dörrar att stänga, det är våra förbannade dörrar – vi som bor här ute, vi som bygger och håller vid liv. Det är mitt liv, mina grannar och mitt landskap. Er folkhälsominister bidrar inte med någonting av värde till mig eller någon jag någonsin pratar med. Förr i världen kallade man sådant vid dess rätta namn: att vara samhället till last.

Förra veckan var det åter dags för IOGT-NTO att dra nytta av sin mullvad. Då han, denna gång i sin roll som idrottsminister, stödde ett förslag om alkotest för supportrar vid inpassering på de Allsvenska fotbollsarenorna.

Vilket naturligtvis inte har något med fotbollsvåld eller säkerhet på läktarna att göra. Fotbollsvåldet utspelar sig inte på arenorna utan på stan. De som är ute efter bråk dricker inte heller alkohol, eftersom det gör dem sämre på att slåss, däremot tar de andra droger.
Med vetenskap och beprövad erfarenhet har denna typ av politik inget att göra, med vilja att bestämma hur andra skall leva sina liv, allt.