Jönssonligan och den svenska knarkpolitiken

Det finns smarta och mindre smarta härskartekniker. I länder där de styrande är på något sätt beroende av folkets acceptans så gäller följande:
Smarta makthavare vet att om man tillskansat sig den totala makten på något område så skall man absolut inte slänga det i ansiktet på folk. Det enda det leder till är att de börjar fundera på om de verkligen vill ha det så – väck inte den björn som sover. Andra är däremot berusade av sin makt och vill visa för alla vem som bestämmer…

I ett nytt inlägg fortsätter Roger Jönsson att vägra svara på mina frågor och fortsätter att avkräva mig svar trots att jag redan svarat på hans fråga: Jag tycker att den nuvarande repressiva narkotikapolitiken inte har uppnått sina mål alls. Hurden skall förändras har jag inte bestämt mig för ännu.
Att Roger och Mikael fullständigt saknar respekt för att en person i Sverige vill värdera svensk politik med argument för och emot för att därefter komma till en slutsats är tråkigt för dem och deras parti, men det är deras problem, inte mitt.

Men för den som tror sig ha alla svar på hur saker skall göras och är övertygad om att hans sida är den enda som över huvud taget vill väl så är det naturligt att slå ner på alla avvikelser – de är ju inte bara dåliga utan dessutom ondsinta. Rogers skinande självbild lyser fram här:

”Varför har Per Hagwall inte från början bestämt sig i kampen mot droger, kampen för människor? Vad finns det att tveka om?”

Wow Roger, där satte du den allt! Vem är emot människor…?

…Vad det finns att tveka om? Tja vad sägs om: hur fungerar det nu?

Parat med en total oförmåga att förstå vad han själv skriver så blir effekten ibland rent surrealistisk:

”I dagens Aftonbladet går det att läsa om en ung man som dödade en person och skadade tre andra med knivar efter att ha blandat droger och alkohol. Han hade suttit en längre tid och tagit droger och sen gick det på detta sättet. Nu kanske någon vill skylla på alkholen men då missar man att drogerna.
För en tid sedan fick vi läsa om en ung kille som beställde drog via nätet och dog.
Är det ett sådant samhälle vi ska komma till eller?”

Vilket land tror Roger att tidningen skrev om?
Det är det samhället vi har idag, med hans politik.

Men för herrar Larsson och Jönsson är det alltså inte tillräckligt att det är förbjudet med innehav av narkotika, nej, de vill dessutom förbjuda innehav av tankar som inte är 100% positiva till den svenska narkotikapolitiken.

För en ändring av svensk narkotikapolitik är inte någon fråga jag driver i mitt politiska arbete, innan Mikael fick för sig att avkräva mig ansvar för vad en enskild riksdagsledamot i ett annat parti tycker hade jag inte uttalat mig i frågan.
Före gårdagen hade jag inte skrivit en rad om svensk narkotikapolitik på min blogg.
Inte heller Fredrick Federley driver frågan, att vi vet hans åsikt beror enbart på att han svarade på en direkt fråga, och man får leta bra länge och veta exakt vad man letar efter för att hitta detta uttalande.

Grattis Roger och Mikael! Genom era inkvisitionsfasoner har den svenska narkotikapolitiken åter kommit upp till diskussion i bloggosfären, den diskussion som ni vill sätta munkavle på. Min tes om socialdemokrater som bryr sig oändligt mycket mer om att säga ”rätt” saker än vad effekterna blir i verkligheten har åter besannats. Bra jobbat!

Grattis också till er nya hobby att avkräva varenda politiker i Sverige en offentlig lojalitetsförklaring till den heliga, odelbara och eviga (nåja, 19 år) svenska narkotikapolitiken. När ni är klara med Ystad och Huddinge har ni ett smörgåsbord av kommuner, landsting, riksdag, EU-parlament och andra politiska församlingar att hugga in på. Glöm inte heller alla SSU-medlemmar (men det går ju rätt fort nuförtiden).

Uppdatering: Erik Laakso och Louise P har också petat i getingboet.

intressant?
Andra bloggar om: droger, narkotika, socialdemokraterna, s-info, moderaterna,centerpartiet, cuf, fredrick federley

Storinkvisitorerna på (s)-info

Ser man på, jag har blivit tagen i upptuktelse på (s)-info och fått en bloggpost tillägnad mig med mitt namn i rubriken och ämnestaggarna. Jag skall minsann passa mig, för jag är förtroendevald i kommunen och mitt parti och mina väljare ser inte mellan fingrarna på hädare i narkotikafrågan, tycker Roger Jönsson i Ystad. Och Mikael Larsson i Huddinge är ”helt övertygad om att medborgarna i Bromma skulle reagera kraftigt om de vet om att en ledamot ”tvekar” i en sån viktig fråga.”

Man skulle alltså kunnat tro att jag förespråkat fri försäljning av rökheroin till lågstadiebarn. Men allt denna vitriol kommer sig av att jag vägrade att ta avstånd från Fredrick Federleys avståndstagande från delar av den nuvarande repressiva narkotikapolitiken (Om ni läser länken kan ni se att Mikaels fullständiga likgiltighet för argument som inte passar honom och hans bruk av misstänkliggörande som universalmetod mot meningsmotståndare var fullt utvecklade redan då). Federley hade uttryck sympati för ett avkriminaliserande av narkotikainnehav, en hållning som för övrigt delades av samtliga svenska partier före 1988. Jag vägrade fördöma Federley, jag höll heller inte med Federley men dristade mig till att uttrycka tvivel på att den hårt repressiva narkotikapolitik som förs verkligen leder till önskat resultat.

Roger och Mikael har onekligen vissa talanger som storinkvisitorer, Torquemada skulle varit stolt över dem. Argumentationstekniken är en exakt kopia av den George W Bush använder: ”Den som inte är med oss är mot oss”.

Jag har ställt två frågor till Mikael och Roger:

Tycker ni verkligen att den narkotikapolitik som Sverige nu för leder till önskade resultat?
Vill ni förbjuda innehav av alkohol (en drog som orsakar oändligt mycket våld, olyckor, sjukdomar, dödsfall och familjetragedier)?

Om någon vill prova sina argument för den nuvarande svenska narkotikapolitiken rekommenderar jag ett besök hos Louise eller Blogge. (Sidorna är naturligtvis inte att rekommendera för dem som är så osäkra på sina argument att de tror att de omvänds till fradgande knarkliberaler bara av att klicka på länkarna.)

intressant?
Andra bloggar om: droger, narkotika, socialdemokraterna, s-info, moderaterna, centerpartiet, cuf, fredrick federley

Kränkhetshetsen når nya nivåer

I veckan kunde man läsa att hotellkedjan Scandic fallit undan för påtryckningar från en, 1, ”kränkt” gäst och brutit en hundraårig tradition av att ha biblar på hotellrummen. Per Westberg (troende) och Per Gudmundson (ateist) hör till dem som delar min åsikt att Scandic visat en extrem ryggradslöshet när de faller undan för fundamentalistiska påtryckningar. Johan Ingerö sågar i ett osande inlägg Humanisterna – ateismens Hizbollah.

I linje med det exempel som satts av Scandic kan nu vem som helst känna sig kränkt å andra gruppers vägnar. (Göken som mailade Scandic gömde ju sin fundamentalism bakom föregiven hänsyn till muslimer och andra troende).
Alltså:

TV är kränkande för blinda. Bort tv.
Tavlor på rummen är också kränkande för blinda. Bort tavlor.
Radio är kränkande för döva. Bort radio.
Tidningar i lobbyn är kränkande för blinda, analfabeter och sådana som inte kan språket. Bort tidningar.
Minibaren kränkande för absolutister, choklad- och nötallergiker. Bort minibar.
Kniv och gaffel kränkande för asiater. Bort kniv och gaffel.
Ätpinnar kränkande för europeer. Bort ätpinnar.

Ovanstående bortplockade saker kommer endast att finnas tillgängliga vid direkt förfrågan hos receptionen, men…

Rumspriserna är kränkande för fattiga. Bort priser.
Tvingas jobba gratis är kränkande för personalen. Bort personal.

Eller så kan man tolerera, och bli tolererad…

intressant?
Andra bloggar om: scandic, humanisterna, kristendom, biblar

Är Mona frälsaren? Knappast.

Flera bloggar har den senaste tiden handlat om Mona Sahlin som föregiven frälsare för det socialdemokratiska parti som förra året gjorde sitt sämsta riksdagsval sedan den allmänna rösträtten infördes.

Till exempel görs en stor sak av att Sahlin fick 41% i en förtroendeundersökning, men i samma undersökning fick Fredrik Reinfeldt 52% och Maud Olofsson som leder ett många gånger mindre parti fick exakt samma stöd som Sahlin.

Hennes prioritering av samarbetet med LO får inte oväntat applåder från LO Ung. Men en ensidig satsning på det krympande LO, till skillnad från de växande TCO och Saco (som nu för första gången tillsammans är större än LO) är kanske inte ett alldeles säkert framgångsrecept. Björn är också inne på de tankarna.

Om Mona Sahlin, förvisso ivrigt applåderad av många partiaktivister, fortsätter att driva sitt krav på snabb och total avveckling av kärnkraften, så kommer industrifacken att vara mycket ljumma i sitt valarbete 2010, och de LO-medlemmar som bytte till Moderaterna 2006 kommer att minnas varför de gjorde det.

Kärnkraftsfientligheten är inte ens en säker röstvinnare bland dem som prioriterar miljöfrågan högst. Även om Sahlin försöker låtsas att svensk elproduktion inte har med olja, kol och gas att göra så har den det. Även om det vore sant som Sahlin påstår, att svensk elproduktion kan ersättas av biobränslen så är det vansinne att avveckla kärnkraften. Det finns inte en isolerad svensk elmarknad, det finns en europeisk. Så länge det finns ett enda fossileldat elkraftverk kvar i norra Europa betyder en stängning av svenska kärnkraftverk en enorm ökning av utsläppen av växthusgaser.

intressant?
Andra bloggar om: mona sahlin, val2010, socialdemokraterna, fredrik reinfeldt, maud olofsson, lo, tco, saco, kärnkraft

Debattguide för kritik av alliansförslag

Jag blev inspirerad av att höra Pär Nuder uttala sig om borttagandet av fastighetsskatten. Ja, alltså, av att höra en så felskorrande klasskampsretorik. Man kan vara trovärdig med den sortens tal om man är vänsterpartist eller klubbordförande med skit under naglarna, men Nuder. Nej, jag väntar hela tiden på att programledaren skall komma in och säga ”Välkomna till Parlamentet!”

Men om man borser från vem som framför retoriken är ju principen enkel att lära sig. Jag är lite avundsjuk på hur lätt det är att göra sossekommentarer till Alliansens förslag, det är bara att följa formulär 1A: Allt som Alliansen gör har som syfte att ta från de fattiga och ge till de rika:

För hur skulle det sett ut om Nuders kommentar i går varit:
”Borgarna låter dem som säljer med stora vinster betala avskaffandet av fastighetsskatten”…?

Nej såhär skall det se ut:

Alliansen sänker matmomsen:
Borgarna låter de fattiga subventionera täbydirektörernas oxfilé.

Alliansen inför åtgärder mot växthuseffekten:
Borgarna låter folket betala för att rädda djurholmsdirektörernas strandtomter.

Wow! Det är ju enkelt det här!

Alliansen inför 20kr enhetstaxa på SL:
Borgarna låter skattebetalarna subventionera östermalmsdirektörernas slottsutflykter.

Alliansen avskaffar avdraget för hushållsnära tjänster:
Borgarna tvingar tiotusentals servicearbetare att jobba svart och bli utnyttjande av lidingödirektörer.

(Direktörsepitetet kan iofs bytas ut till askim- höllviken-, båstads- eller örgryte-, men stockholmsöverklass är default)

Så höll jag på att glömma, reportrarna ställer ibland en fråga till efter ”vad tycker ni om alliansförslaget?”. Nämligen: ”kommer ni att riva upp beslutet om ni vinner valet?”, det svaret är ännu enklare att lära sig:

Nej.

intressant?
Andra bloggar om: retorik, propaganda, alliansen, socialdemokraterna, fastighetsskatten, pär nuder

Varsågod indignationsreportrar, jag gjorde er hemläxa

Senaste veckorna har stockholmsmedia fyllts av vänsterpolitiker som gråter floder över återgången till det ”orättvisa” zonsystemet i SL, ett system som funnits under hela SL:s historia, under både borgerligt och socialistiskt styre, med undantag för ett par hundra dagar med start några månader före valet. Det framhålls hur mycket dyrare en långresa betald med kontanter blir utan att någonsin efterföljas av frågan varför den varit så billig och varför någon systematiskt skulle välja att betala dubbla priset i stället för att köpa förköpshäfte?

Och hade någon enda journalist gjort hemläxan hade de naturligtvis räknat efter vad samma resa kostade för precis ett år sedan, under vänstermajoriteten. På den tiden då inga domedagsrubriker om skinnade Nynäshamnsfamiljer eller krokodilgråtande vänsterpolitiker syntes så långt ögat kunde se.

Vi tar alltså favoritexemplet två vuxna + två barn Nynäshamn-Stockholm t o r

Med nya systemet:

kontant 512kr, förköp 256kr

Med gamla systemet:

5 kontantkuponger (maxantalet) per person och riktning ger 20 kontantkuponger för vuxna och 20 för barn.

Men se, kontantkupongerna fanns då inte med reducerat pris.

Det gör 40 kontantkuponger till fullt pris – 15 kronor.

Jepp, 600, du läste rätt, sex hundra kronor piskade den blodsugande, barnhatande och cylinderhattsförsedda vänstermajoriteten ur den stackars familjen på den tiden.

(Familjen kunde även på den tiden köpa förköpshäften, då kostade resan ett 20-kupongers förköpshäfte jämnt för vuxna respektive barn, 145+95 kronor blir 240 kronor.)
kontant 600kr, förköp 240kr

Det är som med plusjobben, det finns inget som i vänsterns agitation raserar hela välfärdsbygget så fullständigt som att ändra ett vänsterbeslut som bara gällt i ett par hundra dagar…
intressant?
Andra bloggar om:
sl, enhetstaxan, alliansen, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, media