Roliga texter, inte alltid att skratta åt åt vänster

Jag har i och för sig gjort en uppdatering av förrgårdagens postning, men nu blev saken så stor så det får bli en egen post om det: Som jag och många andra bloggat om har utmärkta Sanna Rayman and Peter Santesson spelat in en progglåt med de sunkigaste argumenten för bevarandet av Slussen (den lät så autentisk att de fick kommentarer från folk som inte förstod satiren). De använde musik från Mikael Wiehe, inte för att han hade något särskilt med Slussendebatten att göra utan för att han skrev bra progglåtar och hans stil var lätt att parodiera. Men, som Peter skriver:

Uppmärksamheten blev större än vi kunde ana. Det är alltid roligt när fler delar ens humor. Men någon som uppenbarligen inte skrattar är Wiehe själv. Nu har vi kontaktats av Anders Larsson, vd för United Stage, som företräder Mikael Wiehe. Han menar att ”detta är absolut inte tillåtet utan tillstånd utan är ett intrång i upphovsrätten”. Därför ombeds vi nu att ”omedelbart ta bort detta från er hemsida och alla andra eventuella sammanhang”.

Litet häpen blir man allt. Och hjärtats lilla fågel huttrar.

Men de stod inte ensamma, genast visades stöd runtom på nätet, Anders ”Dibbuk” Engström menar att

Wiehes högtravande principer om egendomsgemenskap – allt åt alla, eftersom egendom är stöld – gäller tydligen bara på distans. I länder på bekvämt avstånd. Delvis för att han slipper se vad hans priniciper ofelbart leder till i praktisk handling, men kanske framförallt eftersom hans egna intressen förblir ohotade.

Därför blir det ofrivilligt komiskt när Mikael Wiehe genom ombud försöker tysta satiren (då den sker till tonerna av en låt han en gång skrivit, vilket han också får cred för)

Johan Ingerö är inne på samma spår på SvD:s ledarblogg:

Mikael Wiehe har dessutom en lång historia av engagerat försvar för sin egen äganderätt. Redan 2008 gav han sig med liv och lust in i debatten om fildelningen, vilken ”degraderar musikerna till hjon” och berövar dem deras ”inkomster och stolthet”. Gott så, om det inte vore för att andras inkomster uppenbarligen inte var vatten värda för den grånade kommunisten.

Nåväl, även juridiskt är Wiehe med bolag möjligen ute och cyklar. Upphovsrätten medger enligt uppgift plagiering i parodisyfte, och Sannas och Peters sång torde vara ett klockrent exempel på parodi.

Liksom för övrigt Wiehe själv.

Här är den: Sång till en sluss – med Sanna Plong Rayman and The Inslag Santesson Orchestra

Sophia Blomqvist

blir genuint glad av människor som förverkligar små idéer och som dessutom besitter både humor och musikalitet. Vi saknar sådant i Sverige! Det är inte genom att sitta på ett torg man utmanar makten utan att genom att håna den på fyndiga och smarta sätt.

Det är därför nedslående och ledsamt att läsa att Wiehes skivbolag nu kontaktat dem med krav om ta bort inspelningen överallt där den kan tänkas finnas. Upphovsrätten ni vet … Jag undrar stillsamt hur mkt av Karl Gerhards produktion som raljerade med allt och alla som gjorde bort sig som funnits om dagens lagstiftning gällt då.

Det var några år sedan som jag läste upphovsrätt så jag satte mig och läste igenom de förändringar som gjorts 2010 och 2011 och det var ingen upplyftande läsning.

Men satir har ett starkt skydd i praxis, det visas till exempel av att radioprogrammet Pippirull frikändes för att ha använt material från Björn Gustafssons inläsningar av Gunilla Bergströms ”Alfons Åberg” och varvat med klipp från den danska knark- och våldsfilmen ”Pusher”.

Micke ”åsiktstorped” Kazarnowicz har en lång bloggpost om upphovsrättens pedagogiska problem, den landar i att det i det här fallet ändå inte är några problem, det passerar som parodi.

På Newsmill skriver Adam Cwejman om hur Wiehe ropar på kapitalet för att tysta kulturarbetare. Anders Larsson från skivbolaget svarar på Newsmill och visar mailväxlingen mellan honom och Peter Santesson. Larsson kommer inte att driva saken vidare. Som jag tolkar mailväxlingen var detta inte av välvilja, han förstod att han inte hade en chans att vinna. Vilket han kanske insett tidigare om han brytt sig om att lyssna på låten, vilket han enligt egen utsago ännu inte gjort(!)

Emma ”opassande” Andersson tror att det handlar om skrämseltaktik, skivbolagen tar i tills de möter motstånd. Den här gången gav de sig på fel personer.

Men det är inte bara Wiehe (eller åtminstone hans agent) som stör sig på nya texter till gamla låtar, i Expressen kan vi läsa om  hur oppositionsborgarrådet Tomas Rudin (S) blev ursinnig på kommunfullmäktiges julmiddag förra måndagen. Anledningen var en sångtext i den traditionella nidvisetävlingen där C/KD häcklade Miljöpartiet(!).

Inte speciellt mycket att hetsa upp sig för, andra partier var vassare mot varandra. Själv tycker jag att MP borde vunnit med sin ”Det är borgarnas fel”. Bäst text, men det musikaliska utförandet lämnade dock en del att önska.

Hos Sven-Erland har Tomas frågat Juholts talskrivare om låttexten är godkänd av VU, jag vill tro att han skämtar, men han är ju Stadshusets argaste man. Birgitta slår fast att Juholt aldrig kan toppa Rudin.

Andra som har bloggat är Attila, Isobel, Niklas, Maria, Johan, Juristen och Mark

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om slussen, satir, humor, kultur, upphovsrätt, mikael wiehe, sanna rayman, peter santesson, tomas rudin

Envar sin egen rivningskula

Idag levererade Public Service-tv lite extra för licenspengarna: SVT presenterade webspelet ”Riv Slussen”. En retrovariant av plattformsspel från 80-talet.

Bild: Från spelet: svt.se/humor

Det blir svårare efter ett tag, jag har lyckats komma upp i 80%. Skaparna verkar dock ha något speciellt emot Posten och SL…

Sedan tidigare finns spelen SJ – var god dröj | Souvlaki hero | Chatta med Zlatan | Dödstackla | Gör en Juholt | Håll SAAB vid liv | Utförsäkring – The Game | Lars vs Cannes | Eurovision scentekniker | Gurkroulette 

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om humor, slussen, svt, public service, retro

Bennykrati, när artisten själv får välja

Det går inte att undvika, det blir ytterligare en sammanfattning av den senaste tidens tilldragelser vad gäller passagen mellan öarna Stadsholmen och Södermalm i Stockholm. Ytterligare en tid då ett antal kulturyttrare anser sina röster väga så tungt att de inte ens behöver informera sig om enkla sakförhållanden för att kräva ett avgörande inflytande. Vi kan kalla det Bennykrati – alla har en röst men det är den som skriker högst som bestämmer.

Före beslutet:

Trafikplanerare Martin Nilsson tycker att ett nytt Slussen inte kan vänta. Lars Epstein hoppas få se några nya Ture Königson. I Aftonbladet utövar Herman Lindqvist  sin traditionella research och källkritik:

Bussarna vid bussterminalen under Slussen tvingas vända vid Kungsträdgården eller Medborgarplatsen, för att kunna köra söderut. […] Enligt planerna för det nya Slussen kommer nu en motorväg bred som Essingeleden att stryka nedanför Logårdstrappan.

Nya Slussens projektchef Andreas Burghauser tycker Herman skall läsa på bättre:

Slussenbygget kommer inte överhuvudtaget att påverka Skeppsbron, annat än precis där bron landar i det allra mest sydöstra hörnet av Gamla stan. Herman Lindqvist och andra turister kan alltså fortsätta att strosa nedanför slottet, där kommer att se precis likadant ut som i dag.

Bussarna från Nacka och Värmdö kommer givetvis att kunna vända vid Slussen även i framtiden – i den helt nya varma, ljusa inomhusbussterminalen i Katarinaberget. Alltså inga omvägar runt Gamla stan, som Herman Lindqvist skriver.

(Och för den som tyckte det där var en väl beskedlig sågning och längtar efter underhållningsvåld så rekommenderar jag Peter Englunds klassiska lustmord)

Kajsa Althén sprider konspirationsteorier i DN och får mothugg. Benny Andersson ”hotar” med att återförena ABBA för att stoppa planerna för Nya Slussen, men det är inte bara motståndarsidan som har kulturskapare:

Sång till en sluss – med Sanna Plong Rayman and The Inslag Santesson Orchestra

[uppdatering: om ni vill lyssna på sången får ni skynda er, Wiehes bolag har krävt att tolkningen omedelbart tas bort från offentligheten, hittills har det gått sådär]

Birgitta Holm ser fram emot en riktig sluss och på dagen för beslutet publicerar nätverket Yimby del elva i sin stora granskning av Slussenmyterna: Den åttafiliga motorvägsbron.

Efter beslutet:

En mer insatt Lindqvist, Mats E P, bloggar om hur det gick till då Miljöpartiets medlemsmöte beslöt att frångå den förhandlingslinje som faktiskt givit dem stora framgångar, det gör också Elina Åberg, båda är kollegor till mig i Stadsbyggnadsnämnden och tillhör den pragmatiska delen av Miljöpartiet i Stockholm.

Viktor BK var på plats utanför Stadshuset i måndags och ger oss demonstrationen mot Nya Slussen på ljud och bild. Det är ett ytterligt fascinerande dokument.

Lars Epstein är besviken över beslutet och står och blickar nostalgiskt ut över motorvägskringlan, på annan plats i DN lägger Sten Nordin och Regina Kevius ännu en pusselbit till det växande Stockholm.

En del av motståndarna respekterar utslaget av den demokratiska processen, till exempel Leif Pagrotsky, andra gör det inte. Till exempel Benny Andersson, som inte vill att hans ansikte skall möta resenärerna på Arlanda längre. Hans Engnell tycker att Benny gärna får ta hem affischen och sätta på väggen och Arlandas informationschef Jan Lindqvist(!) förklarar att Arlanda

har ingen uppfattning alls om Slussen. I den frågan sitter vi på läktaren och är överhuvud taget inte involverade som flygplats.

Hall of Fame är en turistkampanj som drivs av Swedavia och Arlanda för att sälja Stockholmsregionen.

Jesper Svensson tycker att Arkitekt-Bohlin och Abba-Benny sitter på höga hästar då de anser sig ha större rätt att bestämma än de folkvalda.

Erik Helmerson (som har artat sig riktigt väl efter debuten) skriver på DN om Slussendebatten, och hur den är ett exempel på hur kultureliten har tappat sitt stora inflytande i samhällsfrågor. Hans tes är att det är de sociala medierna som demokratiserat samtalet. Det är nog inte hela förklaringen, men en stor del. Artikeln följdes upp med ett studiosamtal, där förre socialdemokratiska kulturministern Bengt Göransson med sin oinformerade elitism gjorde bort sig storligen. Göran Johnson på Kvarnberget bloggar om kultureliten och Kulturslussen.

Andra som bloggar är Fredrik Strage, som sörjer Debaser, och Jens Fagerlund, som tycker att det är obstruktionen som är odemokratisk.

[uppdatering: Jan Lööf skriver i DN att gamla Slussen är lätt att hitta i och att Greklands drakma bör återuppstå]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om
arkitektur, trafik, kultur, stockholm, slussen, kulturslussen, nya slussen, nimby, yimby, abba, benny andersson

Kläderna gör vetenskapsmannen

I DN skriver Lena Andersson idag på ledarsidan om Nobelfestens paradox. Hennes tes är att kvinnor som lyckats ta sig fram i vetenskapen lägger mindre tid på sitt utseende och därmed förmanligas. Hon tycker att:

I den vetenskapliga utvecklingens namn borde därför Nobelfesten spegla ett frihetligt samhälle.

Men jag begriper faktiskt inte vad i festarrangemangen hon vill ändra på, förutom att drottningen tydligen ägnar för lång tid åt sin frisyr.

P J Anders Linder föreslår som ”lösning” träningsoverall till alla gäster, med Nobellogga på ryggen. Och det kunde vara en tanke, nu när APEC verkar ha övergivit sin tradition att klä de närvarande ledarna i lokala utstyrslar.

Bild: Toru Ymanaka/AFP/Getty Images

Asia Blog har också ett bildspel med vinkande världsledare, mer eller mindre utklädda, som vi kan inspireras av.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om nobelfesten, vetenskap, nobel, könsroller, mode, dn, lena andersson

Ekot gör höna av fjäder och driver på dålig politik

I går gick Ekot ut stort med den braskande nyheten: En undersökning vid Södersjukhuset påstods visa att en tredjedel av personalen på Nordens största akutmottagning, Södersjukhuset i Stockholm, anser att det är kvinnans fel om hon blivit misshandlad.

Det lät otroligt, men många hakade villigt på, trots att varningsklockorna ringde med ett öronbedövande oväsen – Ekot hade nämligen inte redovisat vare sig metodik eller frågor. Bland de som högg direkt fanns de moderata riksdagsledamöterna Andreas Norlén och Ewa Thalén Finné som arbetar med ett projekt för att utveckla Moderaternas politik mot våld i nära relationer. (Läs: vissa sorters våld i nära relationer.) ”Avslöjandet” passade dem som hand i handske.

Men det var fel, Ekot hade genomfört ett stycke riktigt undermåligt hantverk.

Arbetarbladet är den enda dagstidning som tagit sitt journalistiska uppdrag på allvar:

När Arbetarbladets ledarsida ringer upp professor Maaret Castrén, ansvarig för studien, visar det sig att det inte ens finns någon studie publicerad som vi kan läsa för att faktakontrollera Ekots uppgifter. Vad som finns är en ännu opublicerad studie, ett utdrag ur en bok där uppgifterna finns med och en föreläsning, vilken Ekot refererat till. Därför blir den naturliga frågan till Maaret Castrén om medieuppgifterna rörande vad som i nyheterna refereras till som studie stämmer. Svaret på den frågan från ansvarig professor blir:

– Nej.

Dagens Medicin har tagit upp saken, liksom Second Opinion, fler har jag ännu inte hittat. Rättelsen får en bråkdel av den spridning den felaktiga uppgiften fått (artikeln här lyckas tillochmed sätta en felaktig rubrik på ett felaktigt innehåll).

Men felaktiga medieuppgifter som Ekots innebär inte bara att en hel yrkeskår oskyldigt smutskastas. Den ger också, som jag visat ovan, vatten på kvarn hos de inom mitt eget parti som har som uttalat mål att inte vidga samhällets stöd för de som blir psykiskt och/eller fysiskt misshandlade i nära relationer. Tvärtom så vill de snäva in det till att handla om ”rätt sorts” misshandlade.

För två veckor sedan såg jag en artikel i SvD med en märklig rubrik: ”Stockholm kartlägger kvinnovåld”. Märklig eftersom Stockholms stad sedan tidigare utvidgat sitt intresse även till andra typer av relationsvåld. Jag förutsatte att det var tidningen som satt den avgränsande rubriken, men det visade sig att det faktiskt var så utredningen skulle fungera.

Jag blev besviken.

Samtidigt som Rikspolisstyrelsen söker kunskap för att hantera alla sorters relationsvåld och Stockholms läns landsting inrättar ett centrum för kunskap om alla sorters våld i nära relationer går Stockholms stad alltså motsatt väg. Pelle Billing konstaterar:

Allt relationsvåld ska kartläggas, utom de fall där en kvinna slår en man. Den typen av våld är tydligen tabu, eftersom det utesluts ur kartläggningen.

Men läser man dokumentet ser man att det inte är det enda som missas, även hedersvåld mot män och mäns våld mot män i samkönade relationer utesluts aktivt. Vuxna barns våld mot föräldrar, något som polisen nu börjat uppmärksamma som ett betydande problem, omnämns överhuvud taget inte. Dock står det:

Det är här viktigt att notera skillnaden mellan programmet, som anger den övergripande inriktningen för stadens kvinnofridsarbete, och vad som åligger socialtjänsten. Socialtjänsten har ansvar för att ge stöd och skydd till alla personer som utsätts för våld i nära relationer, oavsett kön eller könsidentitet.

Så generöst att vi i Stockholm i alla fall säger oss följa det lagen tvingar oss att göra.

Anledningen till att enbart våld mot kvinnor skall inventeras sägs vara att det utgör den största och allvarligaste delen av våld i nära relationer. Det låter inte otroligt. Men ingen vet, för någon systematisk kartläggning av annat relationsvåld har aldrig gjorts, vare sig i Stockholm eller i riket. Men även om vi förutsätter att det är den största och allvarligaste delen är det ändå feltänkt. Tänk er att man behandlade någon annan folkhälsofråga på liknande sätt; att man aktivt valde att enbart undersöka symptom på hjärtinfarkt hos män, eftersom det är fler män än kvinnor som dör av hjärtinfarkt.

Själv tycker jag att det enda rimliga i Sverige år 2011 är att inventera allt relationsvåld för att kunna genomföra verkningsfulla åtgärder mot allt relationsvåld.

Maria bloggar också om ämnet. [uppdatering, det gör Sophia också, liksom Aktivarum]

[uppdatering2: Centerkvinnornas presidium borde nog kollat källorna mer kritiskt innan de skrev sitt inlägg på Brännpunkt]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om media, journalistik, mediakritik, sr, ekot, relationsvåld, politik, stockholm

Ett Nobelpalats för 2000-talet

I dag delas Nobelprisen ut i Konserthuset och festen för pristagarna hålls i Stockholms stadshus, men det kunde blivit annorlunda…

I förra veckan blev det klart att arbetet kan börja med ett nytt Nobelcenter som kan hysa Nobelstiftelsen (nu på Sturegatan) och Nobelmuséet (nu i Börshuset i Gamla Stan). Stockholms stad skänker tomten, värd uppskattningsvis 700-800-miljoner, till Nobelstiftelsen. Bygget väntas kosta en miljard och skall få sin finansiering genom offentlig och privat sponsring. (Nobelstiftelsen får inte använda några av sina egna pengar till bygget.)

Bild: Jeppe Wikström, DN

Tomten det handlar om är trekantig och ligger bakom Nationalmuséum, ena långsidan är idag bebyggd med två röda hamnmagasin. Hösten 2012 räknar Nobelstiftelsen med att inbjuda till en arkitekttävling. Målsättningen är byggstart 2015 och invigning hösten 2018. Men med tanke på hur det brukar gå när något skall byggas i centrala Stockholm skulle jag nog säga att den tidsplanen är väldigt optimistisk, efter att Slussenplanerna antagits i morgon behöver ju nimbyiterna något nytt att säga nej till. Jag hoppas dock att det kan bli ett verkligt spännande hus, gärna i nyjugend eller nybarock eller nyklassicism, bara inte ännu en kloss i nyfunkis.

Det finns färdiga ritningar att arbeta vidare på. Redan då de första Nobelprisen delades ut 1901 diskuterades behovet av ett kombinerat kontor för stiftelsen och festhall för utdelningen av priserna. Uppdraget gick sedermera till Ferdinand Boberg som för 100 år och en månad sedan lade fram sitt förslag: Nobelpalatset.

Bild: Nobelstiftelsen

En väldig skapelse som tornade upp sig på Ladugårdsberget vid Strandvägens fond. En blandning av islamsk moské, italiensk Frascativilla, indisk pagod och amerikansk skyskrapa. En hetsig stadsbyggnadsdebatt bröt ut och efter två år drog sig Nobelstiftelsen ur samarbetet.

Nobelprisets utdelning och Nobelfesten hamnade så småningom hos Bobergs kontrahenter, nämligen i Tengboms Konserthuset respektive i Östbergs Stadshuset. Idag påminner enbart namnen på parken (Nobelparken) och den intilliggande gatan (Nobelgatan) samt den idag fortfarande gällande stadsplanen från 1911 om Ferdinand Bobergs stora projekt.

Gamla Skogsinstitutet, byggt 1773 och renoverat 1856-58, ligger fortfarande kvar i Nobelparken, det byggs nu om för att hysa den israeliska ambassaden.

Det finns en diskussionstråd på Yimby om det nya bygget av Nobelcentret.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om nobel, nobelpriset, nobelstiftelsen, nobelmuseum, nobelpalatset, stadsbyggnad, stockholm

Inget dåligt väder, bara dåliga medier

DN tar upp det faktum jag skrev om i maj: Antalet klimatflyktingar har inte ökat, vilket många förutspått och använt som argument i klimatdebatten. Tvärtom har de områden som pekades ut som värst drabbade av FN för sex år sedan nu ökat sin befolkning.

Artikelförfattaren Anders Bolling påminner också om fakta vad gäller ett annat påstående som ofta förekommer i klimatdebatten – Att extrema väderhändelser blir fler och kraftigare (och blir det som en effekt av den globala uppvärmningen).

Som DN.se tidigare berättat finns ännu få tecken på att antalet väderkatastrofer i världen ökat, annat än att antalet varma dagar gått upp och antalet kalla gått ner.

Men varför verkar det inte så när man följer media? Jo:

Däremot har antalet rapporterade katastrofer ökat kraftigt

– Det känner vi igen från medierapporteringen

– samtidigt som antalet dödsfall i väderrelaterade katastrofer minskat ungefär lika dramatiskt.

– Det känner vi inte igen från medierapporteringen.

Jag tror inte på någon konspiration i meningen dold agenda. Däremot är det så media fungerar, dåliga nyheter och domedagsprofetior får större utrymme än goda nyheter och rapporteringar om framsteg. Dessutom vill media väldigt gärna ha nyheter som passar in i mallar. Rådande inneteori är att temperaturen stiger på grund av mänsklig påverkan och att det leder till extremare väder, följdaktligen lyfts katastrofer som passar i denna teori fram och får stor uppmärksamhet. Väderrelaterade katastrofer är inte fler än förr, de bara rapporteras mycket mer ingående. Den tekniska och samhälleliga utvecklingen gör också att det blir mindre mänskliga skador. Allt blir inte sämre, mycket blir bättre. Kudos till DN som faktiskt skriver om detta.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om klimathotet, migration, vetenskap, media, fn, dn

Konventioner och granater!

Aftonbladet rapporterar (ursprungligen från Kotaku) att Röda korset snart kommer att göra ett uttalande om bristen på regler för hur man får bedriva krig i spel:

– Alltjämt som organisationen arbetar intensivt med att främja den internationella humanitära lagen över hela världen finns det en publik bestående av ungefär 600 miljoner spelare som kanske bryter mot IHL (international humanitarian law) virtuellt, står det i tillställningens beskrivning.

Undersökte ”Battlefield”

– Exakt hur tv-spel påverkar individer är ett hett omdebatterat ämne, men för första gången diskuterade organisationens medarbetare vår roll och vårt ansvar att agera mot eventuella överträdelser mot IHL i tv-spel.

Idén att undersöka krigsspelens roll och möjliga ansvar kommer ursprungligen från Genève-baserade organisationen Trial, som hjälper till att stävja internationella brott som folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott.

2007 publicerade Trial en rapport som undersökte om den internationella humanitära lagen respekteras i spel. I projektet tittade de på hur gamers tog sig an spelserier som ”Call of duty”, ”Battlefield” och ”Rainbow six”, och om utvecklarna hade gjort några försök att förhålla sig Genève- och Haag-konventionerna. Det mest överraskande med rapporten, enligt Trial, var inte att spelarna hela tiden bröt mot IHL – utan att reglerna knappt existerade.

I den svenska megastorsäljaren Battlefield 3 går det dock inte att döda civila, tillverkaren tyckte inte det var etiskt, det hindrade dock inte djurrättsorganisationen Peta att bli upprörd eftersom man i spelet möter en grupp råttor som man måste hugga ihjäl för att komma vidare:

I ”Battlefield 3” kan spelaren avliva en råtta med sin kniv, lyfta råttan i svansen – och kasta iväg den.

Sadistiskt, menar djurrättsorganisationen Peta i ett pressmeddelande:

”Att döda virtuella djur kan ha en förråande effekt på den unga manliga målgruppen. Det har funnits upprepade fall av djurplågeri i Tyskland, där unga personer dödar djur. Inspirationen till dessa handlingar har ofta kommit från filmer och datorspel.”, skriver Peta.

Det är ännu oklart hur Peta ställer sig till övriga former av våld i spelet. Bland annat kan man skjuta virtuella människor i huvudet.

Peta bryr sig ju inte så mycket om människor, men varken de eller Röda korset behöver vara oroliga. För som, ytterligare, en stor undersökning visar: Datorspel orsakar inte aggressivitet. (Det finns en högre aggressivitet hos de som spelar mycket våldsamma spel, men det beror på att de som redan är aggressiva söker upp sådana spel. A leder till B, inga belägg finns däremot för att B leder till A).

Jag har inte spelat de spel Röda korset talar om, men att det skulle vara ett genomgående tema att man kan göra vad som helst utan att det händer något låter mycket märkligt, sådana spel låter tämligen tråkiga i längden. Brian Crecente på Kotaku är inne på samma linje – det borde finnas en marknad för FPS-spel som problematiserar kriget mer. Själv föredrar jag adventure-/strategispel, och där är det ofta så att det finns moraliska sanktioner. I ett adventurespel kan dåliga handlingar mot någon ge ett sämre anseende hos dennes vänner vilket gör att folk till exempel blir mindre villiga att hjälpa till och tar mer betalt för förnödenheter (å andra sidan blir den drabbades fiender mer positiva till dig). I ett strategispel leder krigshetsande och avtalsbrott till att du får samma mynt tillbaka – även av de som inte direkt drabbats.

Jag kan dock utan att riskera fördömelse från Röda korset fortsätta spela det femton år gamla Lords of the Realm 2, enligt min mening det bästa medeltida-borgkrig-spel som gjorts, det utspelar sig nämligen långt före den första Genèvekonventionen från 1864.

Några andra som, något oväntat, fått kritik för att de sysslar med krig, är Armémuseum. De säljer nämligen julgranspynt utformat som handgranater i sin butik, vilket fått en del besökare att ta illa vid sig. Att det kom från en hjälporganisation, som ville påminna om att för många familjer är krigets vapen en vardagsrealitet, imponerade inte på kvinnan som intervjuades av ABC-nytt. Inget nytt under solen där.

Bild: ABC-nytt

För övrigt så är det fritt inträde på Armémuseum resten av året, bara att gå dit och se utställningarna. Jag har själv inte varit där sedan det öppnade efter ombyggnaden år 2000. Huvudutställningen var då tämligen värdelös, den fokuserade genomgående på krigets brutalitet, ondska, futilitet och armod. Vilket gjorde att den inte förklarade något alls. Varför sysslade människor med något så dåligt? Varför längtade till och med en del efter det? Svaren: status, ära, mat och husrum, karriärmöjligheter och så vidare fick inte plats, hoppas att huvudutställningen blivit bättre nu.

Bonusinfo: Det är inte granatäpplet somn fått namn av sin militära like, det är vapnet som fått namnet efter frukten – som i sin tur fick namnet från latinska granatus som betyder “har många frön/korn”.

[uppdatering: Joshen bloggar också]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om röda korset, dataspel, moralpanik, armemuseum

DN:s ansvar och Ekens kis

De tjänstemän som tog beslut om fällningen av ”tv-eken” har utsatts för allvarliga hot, bland annat har lappar satt upp vid deras bostäder, nu tvingas en tjänsteman använda sig av livvakt medan andra utrustats med överfallslarm. Magnus Orest är mycket upprörd, speciellt på Dagens Nyheter som han menar bär ett stort ansvar för att ha trissat upp stämningen

Att Embrén som trots att han är stadens främste (avlönade) trädkramare ställde sig bakom beslutet trots sitt envetna motstånd i andra frågor är helt oväsentligt. Konspiration. Så kan allt förklaras om man inte orkar sätta sig in i frågan. (Samma sak med Slussen…)

Men att det nu gått så långt att tjänstemännen på staden fått ta emot hot och behöver skydd är en ren skandal. Jag skulle vilja rikta en fråga direkt till DN i det här fallet – hur ser ni på er egen del i det hela, med tanke på att ni låtit de här konspirationsteoretikerna härja fritt bland bloggkommentarer och liknande utan att notera att det ofta handlar om personangrepp och förtal?

Jag tänker i första hand på Lars Epsteins blogg. Jo, Epstein är ju inte journalist utan främst pensionerad fotograf, men genom att blogga hos DN blir han en del av DN. DN ställer sig alltså bakom det Epstein skriver. Vilket är väldigt ensidigt. Allt som skrivits om eken på den bloggen har handlat om hur fel det är att den fälls, och att de ”oberoende experterna” ansett att det var ett felaktigt beslut. Däremot har jag sett väldigt lite om vad andra experter (som givetvis inte kan vara oberoende eftersom de kommer fram till andra slutsatser än trädkramarna och deras tillresta sanningssägare) haft att säga i saken på den bloggen.

Det har inte bara handlat om en extremt vinklad rapportering, DN har tillåtit hetsande och personangrepp i kommentarerna utan att göra något åt det:

Så nu tycker jag att det är dags att DN – och i förlängningen Lars Epstein – tar bladet från munnen och anger hur de ser på sin del i detta. Ja, DN och Lars Epstein, hur ser ni på att tjänstemän som bara gjort sitt jobb blivit hotade eftersom ni inte gjort någonting för att styra upp det här pöbelbeteendet?

Nå, hela DN är inte dåligt, åsiktsmaskinen kommenterade i fredags:

Trädmordet på Oxenstiernsgatan, mer känt som ”fällningen av Tv-eken”, engagerade också många men upprörde desto färre. De som blev upprörda blev å andra sidan synnerligen upprörda och den som trodde att historien tog slut i och med motorsågarnas framfart tog definitivt miste. När aktionsgruppen i lördags höll ”minnesstund” med ljus (!), blomnedläggning (!!) och tyst minut (!!!) kunde vi notera Stockholms mest bisarra händelse på länge. Åtminstone sedan skådespelaren Bill Murray togs för rattfylla under en färd i golfbil på Birger Jarlsgatan 2007.

Tyvärr stannade alltså inte ”engagemanget” vid en bisarr minnesstund. Eken då? Den ligger numera på Djurgården för att gynna insektsarter som är beroende av död och murken ved. Några tvärsnitt finns vid receptionen på Tekniska nämndhuset på Fleminggatan så att allmänheten skall kunna se hur angripen eken var, några av grenarna glädjer nu babianerna på Skansen.

Redan för flera år sedan planterades ekollon från tv-eken för att få fram ett nytt träd som skulle kunna ersätta den, eken var redan då i konstaterat dåligt skick. Lilleken växte upp på Oxenstiernsgatan men flyttades till ett säkert ställe innan tv-eken togs ner, planen är att den skall planteras på samma plats som sin anfader och också få mer plats än vad föregångaren hade.

[uppdatering: Björn Embrén intervjuas i Östermalmsnytt: Trädkramare under attack]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om stockholm, tv-eken, epstein, politik, miljö, 08pol

Slussen Särimner

Debatten om Nya Slussen är samhällsdebattens galten Särimner, det spelar ingen roll att rader av påståenden om Nya (och gamla) Slussen gång efter annan bevisas vara oriktiga, varje morgon vaknar de slaktade argumenten till liv och fortsätter spridas av  de som inte vill att planerna skall antas i kommunfullmäktige 12 december. Sedan i förrgår har det kommit två nya inlägg som fortsätter sprida myter:

Jan Ohlin vill renovera den nuvarande Slussen eftersom den  klarar av trafikflödet bättre ”på alla punkter”. Ja, förutom vad gäller gångtrafik, rörelsehindrade, cyklister och kollektivtrafik då. Att nuvarande Slussen har bättre framkomlighet för bilar är Nya Slussen kommer att få är ingen hemlighet. Slussen från 30-talet är byggd för bilismens behov, med en kapacitet på 100000 fordon/dygn, alla andra trafikslag fick stå tillbaka. Nya Slussen får en kapacitet på 30000 fordon/dygn – det motsvarar dagens trafik, och det är också kapaciteten hos de omgivande vägarna. Nya Slussen kommmer med sina åtta filer, mot dagens tolv, varken att vara över- (som den nu är) eller underdimensionerad (som den skulle bli med Miljöpartiets förslag om sex filer).

Lars Epstein refererar från ett möte på ABF-huset där bland andra Benny Andersson medverkade, Andersson varnade för ”en åttafilig motorväg”. Det måste vara världens kortaste motorväg, dessutom med trottoarer och övergångsställen. Signaturen Erik bemötte i kommentarerna de flesta oriktiga uppgifter som spreds, och det var inte lite:

”Själv var jag [Benny Andersson] okunnig till för tolv dagar sedan då jag blev insatt genom min vän Mats Edblom.”

Med tanke på att nästan allt han kritiserade var inaktuella uppgifter och han blev rättad (se länk), kan han nog även nu titulera sig som okunnig och att han i framtiden inte kan lita på de uppgifter han fått från sin ”vän”.

”Det planeras en bred trappa med 90 trappsteg”

Höjdskillnaden är 11 meter (som spanska trappan). Detta motsvarar runt 70 trappsteg [på det allra högsta stället är det 77].

”Det planeras hissar inne i en galleria.”

Hissarna hamnar i glashus som är ämnade för kultur.

”Gallerian byggs i tre plan”

Enligt planen är den i två våningar.

”så att det blir högre nivåskillnad mellan Slusstorget och kajplanet”,

Höjdskillnaden blir runt en meter mindre än idag.

”Benny Andersson trodde inte att det bara är många vanliga stockholmare som är okunniga om vad det nya Slussenförslaget innebär utan att det också gäller politiker i Stockholms kommunfullmäktige som kanske skulle kunna förmås att tänka om i fall de sätter sig in i förslaget.”

Till att börja med borde han sätta sig in i förslaget själv och inte bara lita på sin ”vän” som uppenbarligen ljugit för honom.

”Svante Forsström menade också att tunnelbanebron mellan Gamla stan och Slussen som är i dåligt skick bör ersättas med en nedgrävd tunnelbana under Söderström ”

Det kostar 7-12 miljarder extra, ger ingen extra kapacitet. Det gör däremot att vatten vid ev översvämning kan rinna rakt ner i t-banan via de nya nedgångarna i kajplanet.

”Arkitekten Eva Björklund [ja, den Eva Björklund] talade om förhinder i Nya Slussen. ”Trots ledstjärnan tillgänglighet, så är det trappor, trappor, trappor. Längre gångvägar.”

Man kan välja att gå i trappor, ta rulltrappor, ta hiss, eller som idag gå i uppförsbacke.

”Kort väg bara för de som orkar ta sig upp fyravåningshöga trappor (10,8 meters nivåskillnad). Andra hänvisas till enda vägen, dubbelt så lång och brant.”

Som sagt finns det hiss och rulltrappa. Bron blir inte dubbelt så lång eller dubbelt så brant. Den blir faktiskt mindre brant.

”Arkitekten Tor Edsjö förutspådde trafikkaos vid Slussen om det nya förslaget blir verklighet med bussar och annan trafik som inte kan vända vid Slussen”

De kommer kunna vända. Dessutom är det inga linjer som vänder vid Slussen [alltså vid bron med T-korsningarna. Nacka/Värmdöbussarna kommer att vända i bussterminalen i berget]

”smalare och längre övergångsställen för fotgängarna.”

I dag finns det ett övergångsställe. Det ersätts med två något smalare. Idag är dess längd runt 27 meter. Det kortas av till 21 meter.

Men det finns också en del som inte är hittepå i DN:s Slussenbevakning, tidningen rapporterade om en dokumentation av den faktiska verkligheten: konstnären David Molander har sammanställt en fascinerande komposit av bilder på Slussens alla nivåer han tagit under ett års tid. Slussen i genomskärning:

Bild: David Molander

Förespråkarna för Slussen som det ser ut i dag anser att verket reflekterar deras åsikter om det unika. De som vill riva eller bygga om tycker däremot att bilden tydligt visar hur fult och ogästvänligt det är. Verket kan ses i sin helhet på Urbananatomy.se

Hos Lena Krantz förs en debatt om nuvarande och kommande Slussens förtjänster, gå gärna dit och delta.

På Newsmill skriver Patrik Kronqvist om hur nätet driver fram krav på en ärligare debatt, han exemplifierar bland annat med Slussendebatten:

Slussendebatten är ett väldigt bra exempel på hur samhällsdebatt passar betydligt bättre på nätet än i papperstidningar. En seriös diskussion om ett komplicerat infrastrukturbygge i mångmiljardklassen är helt enkelt svår att klämma in på 2 500 tecken utan bilder. På nätet finns det dock hur mycket plats som helst för personer som läst alla planritningar att diskutera lutningar, tillgänglighetsfrågor och tunnelbanedragningar.

Att yttrandefriheten nu också kan nyttjas i praktiken leder till en bättre debatt och – är jag övertygad om – i slutändan till bättre politiska beslut. För det går inte längre att obemärkt fula i en debatt, man kommer obönhörligen att bli påkommen om man slarvar med fakta.

Även om man heter Benny Andersson.

Göran Johnson sätter Nya Slussens trappa i perspektiv och pekar på en mängd världsberömda trappor som är längre än den, och till skillnad från Nya Slussens trappa inte erbjuder passage med hiss eller rulltrappa. Han avslutar med de trappor som leder upp till där han själv bor, Kvarnberget på Södermalm.

I morse hade jag för övrigt precis skrivit klart ett svar till Marianne Lindberg De Geers något… egna… verklighetsbeskrivning i DN. Så såg jag att  Slussens projektchef, Andreas Burghauser redan svarat mycket uttömmande på hur man tar sig mellan Gamla Stan och Södermalm om man inte använder motorfordon. Så då får jag väl publicera mitt svar här då:

Det finns mängder av avvägningar att diskutera när en ny förbindelse mellan norr och söder i Stockholms hjärta skall byggas, en sådan debatt handlar i mycket om värderingsfrågor, om tycke och smak. Vill vi ha siktlinjer eller stadsväv? Vill vi ha vattenspegel eller ett accentuerat näs?

Det borde gå att vara klar med fakta och därifrån diskutera prioriteringar, men det är inte en sådan debatt som nu förs i spalterna. Vartenda ett av de inlägg, kritiska till Nya Slussen, jag läst är behäftat med mängder av grova sakfel. En del härrör från inaktuella planer, annat har aldrig varit sant. Det går lätt att kontrollera i dokument och plankartor hur trafiklösningen i Nya Slussen kommer att se ut, okunnighet är ingen ursäkt.

I DN skriver Marianne Lindberg De Geer att hon har satt sig in i förslaget till Nya Slussen och därför anser det uselt. Hon föreställer sig DN:s krönikör Benke Ohlsson stå med sin cykel och sina dåliga knän och vänta på båtslussningen i 15 minuter för att sedan bära sin cykel uppför fyra våningar höga trappor fulla av snö. Om han inte vill trängas i hissen inne i gallerian. “Så är det planerat”, skriver fru Lindberg De Geer.

Nej, så är det inte planerat. Man behöver inte vänta på båtslussningarna eftersom vid slussningen den ena bron alltid är öppen (Det är liksom hela poängen med en sluss. Öppnar man båda portarna samtidigt blir det inte en sluss längre, då blir det ett vattenfall.)

Om man av valfritt skäl inte vill passera vid vattennivån, så kan man använda någon av trottoarerna eller cykelfälten på huvudbron, motsvarande som man gör idag alltså. Eller så kan man ta den nya  gång- och cykelbro som förbinder Götgatan med Gamla stan vid Munkbron och fortsätter till Tegelbacken.

Det alternativ som finns idag kommer att finnas kvar (fast med mindre branta lutningar) dessutom tillkommer två ytterligare möjligheter. På Södermalmssidan kommer att finnas hissar, trappor, rulltrappor och ramper. Om man inte planerar spränga bort hela Katarinaberget blir det inte lättare att komma fram än så.

Jag skall dock ge Marianne Lindberg De Geer rätt i en sak. Hennes farhågor för att trapporna på Södermalmssidan vid slussning skulle vara fulla av snö i är inte fullständigt grundlösa.

Men med tanke på att slussning bara pågår under sommarhalvåret är risken heller inte överdrivet stor.

[uppdatering: Epstein refererar från lördagens manifestation där Petter rappade mot nya Slussenförslaget]

[uppdatering2: SvD Kultur har ett uppslag med frågor och svar, hela upplägget ”Slussens ömma punkter” insinuerar att det finns massor av dem, men ett fall framåt från tidningen som annars inte är pigg på att låta någon som gillar Nya Slussen komma till tals redaktionellt, tidningen rapporterar också från måndagens fackeldemonstration]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om arkitektur, trafik, kultur, stockholm, slussen, kulturslussen, nya slussen, nimby, yimby, abba, benny andersson, marianne lindberg de geer