I dag står det ”Halloween” i almanackan, jag uppmärksammar det med en favorit i repris från för tio år sedan, förra gången personer från Socialdemokratiska Arbetarepartiet satt i regeringen. Det är nästan så man längtar tillbaka…
Från Resumé nr 44, 2005, klicka här för större bild
Sedan en tid bloggar jag även av och till hos vännen Fredrik Antonsson, han drev tidigare blogg under namnet Tokmoderaten men numer sprider han sin visdom under namnet Sjätte mannen.
Hittills har det blivit: Ett inlägg med länktips till en mycket intressant och dagligen uppdaterad blogg:
Bloggen listar avrättningar, men även dödsdomar och benådningar som inträffat på dagens datum. Det rör sig om kända personer, okända personer, redan döda personer, legender och litterära figurer. Inriktningen må låta makaber (och är det till viss del också) men bloggen är en guldgruva med upplysningar om historia, militärhistoria, kriminalteknik, sociologi, politik…
Och en sågning av Dagens Nyheter, vars allt överskuggande pressetiska princip verkar vara att till varje pris undvika att ta in något som skulle kunna chikanera deras eget stall av skribenter med att påvisa att de bevisligen har fel i sak.
Och i går bloggade jag om hur idén om Kulturell appropiering, denna exotism från en annan kultur, de senaste åren helt oironiskt appropierats av den svenska identitetsvänstern.
Jag skall försöka komma ihåg att plinga till på denna blogg även när jag skriver ett inlägg någon annan stans. Vill du lägga in ett bokmärke för bloggen du läser detta på just nu, så att du ser när det kommer något nytt, vare sig det är en länk eller ett helt inlägg: RSS-feed här.
Vill man se dagliga inlägg från mig åtgärdas detta enklast genom att följa mig på Twitter.
Jag ser att den socialdemokratiska riksdagsledamoten Catharina Bråkenhielm har återupplivat ett gammalt förmyndarförslag. För redan våren 2006 föreslog dåvarande infrastrukturminister Ulrica Messing obligatorisk cykelhjälm för alla.
Marcus Fridholm var inte road :
Men är det inte skillnad på den lugna cykelturen på grusväg från torpet till badklippan och den hetsiga morgonpendlingen mitt i storstan? Fattar inte sossarna att allt inte är föremål för lagstiftning? Det finns något som heter eget ansvar och omdöme!
Det uppstår lätt en mental fnurra hos ett folk där alla riskbeteenden är reglerade i lag – en fnurra som innebär att man slutar tänka själv. Eller för att uttrycka det cyniskt: “om det inte är förbjudet kan det ju inte vara farligt, eller?”
Stig-Björn Ljunggren funderade allvarligt på att byta parti:
Först på valdagen brukar jag bestämma mig för vilka jag ska rösta. Men Ulrika Messing verkar göra det lättare för mig den här gången. Hon lovar, enligt Dagens Nyheter, att det snart ska bli en lag om cykelhjälm. Och där går, kan jag lova, gränsen. Jag kommer att ha mycket svårt att rösta med ett parti som tänker försöka tvinga på folk cykelhjälm. Det handlar om principer, människosyn och praktiskt sinnelag.
Om Stig-Björn sedan bytte parti vet jag inte, men tillräckligt många andra gjorde det, och Ulrica Messing kunde aldrig göra sin plan till verklighet.
För mer hårda fakta i målet kan man gå till Bicycle Helmet Research Foundation, de visar att överallt där cykelhjälm har blivit obligatoriskt har cyklandet sjunkit kraftigt, med försämrad folkhälsa som följd, dessutom har andelen olyckor ökat bland de kvarvarande cyklisterna.
Statistiken visar ett tydligt samband: Mellan hög hjälmanvändning och hög dödlighet. Det som verkligen påverkar antalet dödsolyckor är andelen trafikanter som cyklar, ju fler cyklar ute i trafiken, desto säkrare blir det. Men, kraftiga kampanjer och lagstiftning för hjälmanvändning minskar andelen cyklande. De som slutar tycker t ex att det är jobbigt att krångla med hjälm. Eller blir skrämda att tro att det är farligt att cykla, vilket det inte är, som Stefan Olsson visar är det lika farligt att cykla som att städa, och mycket mindre farligt än att åka bil eller att simma.
Allt annat lika är det säkrare att cykla med hjälm än att cykla utan hjälm. Men allt annat är inte lika, forskning visar att bilister håller mindre säkerhetsavstånd till cyklister som har hjälm än till de som inte har det. En lösning är att cykla iförd långhårig peruk, samma forskare visade nämligen att bilister höll ett större avstånd till cyklister som de tydligt uppfattade som kvinnor. Eller så återinför man stingpinnen (fast nackdelen är nog att den ökade säkerhet man med den skulle uppnå i förhållande till bilister skulle negeras av att man blir ett störningsmoment för de medcyklister som har mer bråttom än man själv).
Mellan tummen och pekfingret skulle jag uppskatta att hjälmanvändning ändå är att föredra i det individuella fallet. Men, som sagt, det måste vara ett personligt val, lagstiftning och skrämselkampanjer leder till att färre cyklar vilket ökar ohälsan hos de som slutar cykla och utsätter de som fortfarande cyklar för större risker i trafiken.
Allt som allt är förslaget ett paradexempel på den svenska definitionen av politisk handlingskraft: Det viktiga är att se ut som man gör något åt ett problem, om åtgärderna i verkligheten är verkningslösa eller t o m skadliga är irrelevant.
Ett bättre sätt att få upp hjälmanvändningen och få bilisterna att hålla större säkerhetsavstånd vore att börja marknadsföra designade cykelhjälmar, för olika smaker och årstider:
Tyska marininfanteriet i Kina, 1886-1915: Lebendiges Museum Online
Sovjetiska Röda armén, 1917-1923: Colemans.com
No size fits all 