Idag presenterade Riksbanken de nya 100- och 500-kronorssedlarna och de nya mynten. Därmed är serien komplett, och det återstår bara att ogiltigförklara de gamla dubletterna, vilket sker tämligen snart, 30 juli.
Förvånande nog har jag inte sett en enda debattartikel som rasar mot det faktum att det bara är män porträtterade på mynten, annat var det när sedlarnas utformning blev känd.
En proffskränkt ‘liberal’ räknade då ut att det var orättvist att summan av valörerna på de ”kvinnliga” sedlarna var lägre än för de ”manliga”… Men som Zac konstaterade så blir ju totalsumman 1870 kronor, det skulle inte bli jämt ens om ena könet fick bara tusenlappen och det andra resten.
Men det är inte heller så att alla sedlar används lika mycket, männen har där definitivt dragit det kortaste strået. Räknar man på de sedlar som faktiskt är i omlopp framkommer en bild av massiv kvinnodominans. Det kommer att vara kvinnor på 72% av antalet sedlar och på 62% av värdet. Birgit Nilssons femhundring utklassar ensam alla andra sedlar tillsammans i värdetävlingen. Man kunde alltså ha gott fog att skriva en upprörd debattartikel om hur det i själva verket är männen som sedeldiskrimineras. Men man låter bli, och konstaterar att man inte är en sån som vill vädra sina lokaltidningsbesvikelser i riksmedia. (En inställning som dessvärre inte delas av alla, Speciellt inte vad gäller Evert Taubes medverkan på frimärken och sedlar, en mycket känslig fråga för somliga.)
Vart tog silverkronan vägen?
Pengabalansen jämnas ut av att det på mynten bara förekommer män, eller, ja, en man, på tre valörer. Det roliga är att kopparpengarna kommer tillbaka. Det tråkiga är att den klassiska enkronan, som sett i stort sett likadan ut sedan 1830, nu försvinner. Den kommer att ersättas av en krona som är mindre och kopparfärgad, den får ungefär samma mått som den sista 50-öringen, som försvann för sex år sedan.
De nya mynten skall bland annat skilja sig från mynt i grannländerna. Och där är väl en förklaring till att silverkronan försvinner efter 187 års tjänst varav 144 under sitt nuvarande namn (tidigare hette den riksdaler). Det innebär också en återgång till den tradition där de minst värda mynten är kopparmynt, men varför femkronan skall byta färg kan jag faktiskt inte begripa. Riksbanken hade möjligheten att återställa den klassiska uppdelningen koppar-silver-guld†, men gjorde det inte. Kopparn kom tillbaka men silvret‡ försvann. Nu kommer det ett kort tag att se ut så här trevligt blandat, men…
…efter den 30 juni 2017 blir de gamla mynten ogiltiga som betalningsmedel, då försvinner en över tusen år gammal tradition att använda silvermynt i Sverige.
Bilder: Riksbanken
* Ah, kommer ni ihåg? Detta var på den tiden då proffskränkta fortfarande i skaror sökte sig till statsfeminismen, numera är det som bekant identitetspolitiken som är den huvudsakliga födkroken.
† Någon kanske invänder att det är serien brons-silver-guld som är klassisk, men traditionen att dela ut medaljer i de valörerna började inte förrän 1904, vid OS i St Louis. Koppar- silver- och guldmynt har däremot funnits parallellt i tusentals år.
‡De svenska ”silver”- och ”guld”-mynten innehåller inte längre dessa metaller, men ni fattar.