Från mörkret stiga vi mot ljuset

Jag ogillar i allmänhet symbolpolitik eftersom den brukar vara inriktad på att de medverkande skall känna sig goda och duktiga, inte sällan är det så att själva symbolhandlingen får motsatt effekt från vad de säger sig vilja uppnå. Earth Hour är inget undantag. Det handlar inte bara om det symboliska i att släcka ner, att föredra mörkret framför ljuset, det handlar om att Earth Hour riktar sig direkt mot användandet av elektricitet, en teknologi som mer än någon annan bidragit till mänsklighetens utveckling. Det blir inte ens någon praktisk nytta av aktionen, i stället för elljus uppmuntras användandet av paraffinljus och facklor. Två ljuskällor som må vara trevliga och mysiga, men som skadar miljön genom koldioxidutsläpp, hälsofarliga stoftpartiklar och utsläpp av cancerogena ämnen. Som symbolhandling är det rent ut korkat.

Som Lydiah Wålsten sammanfattar det:

1,3 miljarder saknar el. 1,5 miljoner dör varje år av vedförbränning. 800 000 är barn under 5 år. Och du vill att jag symboliskt ska släcka?

Lydiah skriver också på Newsmill. Men inget är så dumt att inte Frankrike kan hitta på ett sätt att göra det dummare, det diskuteras just nu i franska Energidepartementet ett förslag om att förbjuda varuhus, butiker och kontor att ha tänt mellan kl 01 och 06, förbudet skall även gälla reklamskyltar. Säg hej till otrygghet, inbrott och skadegörelse…

Ola Nordebo på Västerbottens-Kuriren tror inte på kärnkraft  som framtidsteknik men däremot storskalig vindkraft. Där är vi oeniga, jag tror tvärtom att teknikutvecklad kärnkraft är en framtidslösning. Men det grundläggande är vi eniga om: Framtidens utmaningar löses genom teknikutveckling, liksom teknikutvecklingen redan inneburit enorma framsteg för människors levnadsvillkor, hälsa och frihet:

Symboliken först: Elektriciteten hör historiskt sett till mänsklighetens stora, frigörande landvinningar i kampen mot svåra levnadsvillkor och maktlöshet. Den har främjat ljus, värme, möjligheter att resa över gamla gränser, att ta del av omvärlden och därmed mångfald, öppenhet, debatt och tolerans. Tillgången till elektricitet är en välstånds- och maktfråga.

Och mörkret som hot och kval är konkret erfarenhet. Än i dag är obelysta stadsmiljöer ett hinder för människors – framför allt kvinnors – möjligheter att röra sig och delta i nöjes-, fritids- och kulturliv. Att mörklägga som symbolhandling, är nästan alltid fel.

Symboliken i Earth Hour att miljöengagemang handlar om mörker och försakelse riskerar därför att göra mer skada än nytta, och väcka helt fel associationer. […]

Lidandet, förtrycket och skövlandet är fortfarande fasansfullt utbrett men det som mer än annat förbättrat situationen är internationellt utbyte, handel och ekonomisk utveckling. Att bekämpa extrem fattigdom och främja demokrati är också en av de viktigaste insatser som kan göras för miljön.

Nordkorea kommer att vinna, i år igen

Den enda vettiga Earth Hour-manifestationen jag sett är Svensk Energis beslut att skänka 100 solcellsdrivna lampor till skolbarn i Kenya:

GIVEWATTS arbetar på flera håll i Afrika med solcellsdrivna lampor. Så här långt har det visat sig ha tydliga och mätbara resultat i form av t ex:
Höjda betyg på grund av att eleverna får bättre möjligheter att studera.
Sparade pengar för familjerna, som idag betalar dyrt för att köpa fotogen som bränsle till lampor. Ibland går så mycket som 40 procent av den disponibla inkomsten till fotogen.
Renare luft inomhus, eftersom varje lampa eliminerar de 200 kg koldioxid som en fotogenlampa släpper ut under ett år.

Nå, Givewatts har än så länge väldigt liten verksamhet och deras uppfattning att det stora nedsmutsningsproblemet i inomhusluften skulle vara koldioxid är tämligen oinformerad. Men de börjar i alla fall i rätt ände, vi skall sträva efter ren och billig tillgång till ljus, inte efter mörker.

I SvD kan vi se att den enda partiledare som har cojones nog att stå emot spektaklet är Göran Hägglund. Norrbottens-Kuriren tycker inte det är upplyst att släcka lampan. Viktor Barth-Kron ser gärna mer belysning i det offentliga Stockholm, dock inte amerikanska filmbolagsekorrar.

[uppdatering: Sofia bloggar om avlat, business och misantropi, Göran undrar vem som ber dig släcka ljuset]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om energi, symbolpolitik, miljö, earth hour

Sjöstadens grundare kastas inte ut

Södermalmsnytt hade i sitt senaste nummer rubriken ”Nu vill staden kasta ut Sjöstadens grundare”. Bakgrunden är att namnet på paradtorget i Hammarby Sjöstad, Jan Inghe-Hagströms Torg, medfört sådana problem vid adressangivelser att ett stort antal boende kontaktad kommunen för att få det ändrat.

Som adress ställer namnet tydligen till problem. Alla tror att det handlar om ett dubbelförnamn, Jan-Inge, men i själva verket är mellannamnet första ledet i ett efternamn. Därför hamnar bindestrecket mellan efternamnen. Ingen stor grej kan tyckas. Men detta har gjort att leveranser inte kommer fram, post försvinner och taxibilar kör vilse. […] Adressen är också så lång att den ofta inte ryms i adressfönstret på brev eller i adressfältet när man utför ärenden via nätet.

Nå, namnet har 24 tecken, det finns flera etablerade gatunamn som är längre. Det längsta är Katarina Östra Kyrkogårdsgränd med 30 tecken… Hursomhelst, Namnberedningen tänkte över det namn som de själva föreslagit för bara ett par år sedan och kom fram till att lösningen på problemet var att ta ifrån den avlidne planarkitekten och stadsbyggaren hedersbetygelsen att få namnge torget, han skulle i stället i förkortad version få namnge kajen, där ingen bor. Torgets nya namn föreslogs bli ”Hamntorget”, vilket var det namn som först föreslogs då det skulle namnges första gången.

Bild: Wikipedia

Vi politiker i Stadsbyggnadsnämnden höll inte med. Hammarby Sjöstad hade inte blivit till utan Jan Inghe-Hagström och vi fastslog enhälligt att han även i fortsättningen ska hedras genom att ha stadsdelens vackraste plats uppkallad efter sig. Problemen det nuvarande långa namnet på torget har fört med sig löses genom en förkortning: Eftersom Jan Inghe-Hagström för många var minst lika känd under en kortare namnform – Jan Inghe – beslöt vi att torget i fortsättningen skall gå under namnet “Jan Inghes Torg”.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om stockholm, namnberedningen, stadsbyggnad, jan inghe-hagström, jan inghes torg

Värtan värd värdig entré

När till och med Skönhetsrådet och Folkpartiet tycker att de hus som Stadsbyggnadskontoret föreslår är för låga, då är de definitivt det: Planerna för Södra Värtan är nu ute på samråd, men det förslag som ligger ute har inte något politiskt stöd. Vi får nu se vad remissinstanserna säger, men det är klart att hushöjden skall upp igen, och det ordentligt.

Själv är jag en stark förespråkare för kringbyggda klassiska stadskvarter, den mest populära bostadsformen (vid sidan av villor) när människor själva får välja. Trots detta har den under snart ett sekel varit i princip bannlyst i nyproduktionen.

Men, slutna stadskvarter kan faktiskt ligga nästan varsomhelst, det kan inte en samling med riktigt höga hus. Värtan är det enda ställe i innerstaden där ”alla” är eniga om att det passar bra. (Dessutom är en mängd av de förslagna kvarteren faktiskt inte ens kringbyggda, utan har öppningar, vilket är obegripligt eftersom anledningen till utformningen sägs vara att minska bullerstörningarna)

Vision från 2008 Bild: Dynagraph, beskuren

Samråd 2012 Bild: Aaro Designsystem, beskuren, roterad

Det är inte så lätt att se den stora skillnaden på de båda bilderna eftersom de är från olika vinklar och avstånd, vid en första anblick är skillnaden i höjd på de tillkommande husen inte stor. Men jämför man storleken på silon och det röda hamnskjulet i nedre vänstra hörnet så ser man vad som har hänt: Ett kluster med hus upp till 40 våningar har skurits ned till kvarter med 6-8-våningshus. Ett ensamt höghus har tillkommit på en nyanlagd pir.

Det som motiverar kontorets planslipning av förslaget är bullerproblematiken. Den finns, men det finns tre stora invändningar mot att den tillåtits få de här effekterna:

1. Regler och praxis är för hårda, de tar inte hänsyn till att det i en stad faktiskt förekommer oönskade ljud vid bostäder, det är en del av att bo i en stad. Med dagens regler hade Sveavägen inte funnits. Reglerna gör också på ett ologiskt sätt skillnad på olika sorters buller, i Värtahamnen handlar det om trafikbuller (vilket är vägtrafik) och industribuller (annat). Bullerreglerna innebär att en lastbil då den kör in genom grindarna till hamnområdet plötsligt slutar producera trafikbuller utan i stället industribuller, och då blir kraven plötsligt mycket strängare. Det pågår en statlig översyn av reglerna i samarbete med bland andra Stockholms stad, men det är inte omöjligt att redan nu tolka reglerna på ett rimligare sätt.

2. Det går att med enkla medel minska bullret vid källan, kan vi ställa reningskrav som utestänger hälften av de ryska turistbussarna så kan vi också ställa krav på att angörande kryssningsfartyg skall kunna ansluta till det lokala el-/gasnätet för att inte behöva köra motorerna på natten.

3. Det går att bygga så att störningen av det buller som finns minimeras.

Yimby har lämnat in ett långt och välskrivet yttrande till Stadsbyggnadskontoret. Jag klipper en bit om bullerproblematiken därifrån:

Enligt uppgift från Klas Groth på SBK orsakas mycket av bullret av förtöjda fartyg som saknar elkoppling och han hänvisar till frånvaron av en internationell standard för sådana. Det är en miljöfråga som borde ges högsta prioritet eftersom ett sådant regelverk skulle eliminera såväl det statiska lågfrekventa bullret från motorerna som stora mängder orenade utsläpp från skorstenarna, något som annars starkt motverkar projektets höga miljöambitioner. Att låta en olägenhet som kan regleras bort med ett pennstreck styra utformningen av en hel stadsdel förefaller korttänkt.

Buller från hamntrafiken kan givetvis inte elimineras helt vid källan, men de högre frekvenser det rör sig om här sprids inte lika långt och är lättare att skärma av med beprövad teknik. Det enklaste är att bygga högre kontorshus närmast pirerna som tjänar som skärmar för det inre av området. Den möjligheten pekar man uttryckligen på i planen men begränsar sig märkligt nog till ett enda höghus.

Ett annat förslag som möjliggör högre bebyggelse med bostäder inom området är att förse husen med dubbelfasader, en teknik som kan minska bullernivån med upp till 30 dB beroende på riktning till bullerkällan.

Dubbelfasader fungerar alldeles utmärkt, jag har själv kunnat konstatera det vid nämndens besök i Stockholm Waterfront – trots att Klarastrandsleden ligger tio meter utanför den dubbla glasfasaden hör man inomhus ingenting av trafiken utanför.

Yimby pekar också på det viktiga i att det blir höga hus av hög kvalitet i Stockholms nya skyltfönster:

En uttalad ambition är att stadsdelen ska tjäna som en representativ port till Stockholm för resenärer som anländer med färjorna. Det är lovvärt och anknyter till Skeppsbroraden, som fyllt samma funktion sedan 1600-talet.

Skeppsbroraden var stadens högsta och mest påkostade hus när de uppfördes.

Utifrån den ambitionen är det viktigt att beakta två faktorer som skiljer sig från 1600-talet. Dels befinner sig den typiske resenären 25-30 meter högre upp och möter byggnaderna i höjd med 7:e eller 8:e våningen. Dels är Värtahamnsområdet fyllt av infrastruktur som förrycker skalan (silos, skorstenar) och förvandlar även ganska stora byggnader till leksakshus. Därför fylls den här funktionen bättre med en större skala än den föreslagna.

Yimby menar också att det finns en överhängande risk att den föreslagna stadsfronten genom sin enhetlighet och sin jämna och låga siluett, så fjärran från Skeppsbroradens stolta torn och mångfald av stilar, inte alls ger intryck av en ”spännande, dynamisk och attraktiv stadsdel” utan bara signalerar totalplanerad likformighet och frånvaro av framtidstro och visioner. Att det första som möter den som anländer till Stockholm sjövägen är åsynen av en liten stad med låga hus vars gräsklädda tak man kan titta ner på från fartygsdäck är också en sak som måhända kan förmedla en oönskad bild av Stockholms utvecklingsnivå. Så hade man definitivt inte utformat ”stadens skyltfönster” på 1600- talet.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om stadsbyggnad, södra värtahamnen, stockholm, skönhetsrådet, politik, stockholm

Stockholm på sju iPads

Reklamfrasen ”Capital of Scandinavia” finns det olika åsikter om. Men det här, tror jag alla kan enas om, det här är snyggt!

Presentationen gjordes på fastighetsmässan MIPIM i Cannes för tre veckor sedan.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om stockholm, mipim, ipad, reklam, magi

Tänka fritt är stort, men tänka misandriskt är större

Relationsvåld kan delas upp i fyra huvudgrupper: Mäns våld mot kvinnor, kvinnors våld mot män, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer*. Men Uppsala universitet kan sin Brasse: En skall bort!

Gissa vilken?

Uppsala universitet gjorde igår reklam för sin verksamhet med följande tweet:

Kunskapsbanken – samlad kunskap inom områdena mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld, våld i samkönade relationer.

Samma uppdelning finns på förstasidan på Kunskapbankens webbplats.

Thorild fick rätt, fast kanske inte på det sätt han tänkt sig:

Foto: Inger Olausson

* I och för sig skulle jag också vilja ha med ”övrigt familjevåld”: föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, men det går ju med skohorn att trycka in under de andra rubrikerna.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om misandri, feminism, jämställdhet, forskning, juridik, uppsala universitet

Direktpress kollar en bra story

Helene Claesson, Chefredaktör på Direktpress skriver om en bild som valsat runt på nätet i sin krönika i dag:

Jag såg bilden på Twitter och reagerade väl som de flesta andra med någon slags förbannad bestörtning. Det här är inte värdigt vår stad. Vi pratade på redaktionen och bestämde så klart att i morgon går vi dit. Vi måste skriva om det här.
Nu är det ju ingen hemlighet att Twitter är en ankdamm (om än en mycket användbar sådan) befolkad av framförallt mediefolk så vi borde kanske inte blivit förvånade när vi möttes av flera andra reportageteam den där morgonen. Men ganska snabbt fick vår reporter och fotograf en dålig magkänsla.
Dels för att det var uppenbart att människorna i den där kön mådde dåligt av deras närvaro, dels för att den berättelse de fick av kyrkans personal inte riktigt stämde med den de trodde att de skulle möta.

S:ta Clara kyrka har haft soppkök för behövande sedan 1989, då var statsminister, finansborgarråd och socialborgarråd socialdemokrater*, så när Alliansfritt, Aftonbladets ledarsida och Roger Mogert nu försöker ta poäng på det blir det rent pinsamt. Dagens Arena publicerade i måndags ett bombastiskt pekoral som de i eftertankens kranka blekhet nu raderat.  Inlägget är spårlöst borta från deras sajt. Men att radera det betyder inte att det försvinner från nätet: Mikael Färnbos förbluffande aktstycke finns kvar på Googlecache

”Denna bild förklarar mer än våra 6 800 inlägg”, skrev Alliansfritt Sverige.

Jag håller med. I framtiden är det bilden av soppkökskön den 14 mars 2012 utanför S:ta Clara kyrka som vi kommer att minnas.

Och vi kommer skämmas för att vi lät det gå så långt.

Dagens Arena skäms redan för den texten [Uppdatering: tydligen inte så mycket som de borde göra i alla fall, den har fått en ny adress, inte raderats].

Direktpress har däremot gjort det varje hederlig publikation bör göra: kollat en bra story. Efter att ha läst deras reportage kan man dra slutsatsen att allt visst är inte bra, det finns mycket kvar att göra, men att bilden på kön skulle vara en bild av ”Nya kalla Sverige” finns det inget fog för. Jag kan konstatera att antalet  bostadslösa i Stockholm sedan Alliansen fick makten 2006 har minskat med 250 personer, trots att befolkningen ökat kraftigt. Att soppkön är lång idag förklaras framför allt av två saker: 1. Gruppen har ökat med arbetssökande från utlandet, mest från EU-länder i öst, och asylsökande/papperslösa. 2. Maten har blivit bättre:

Från början riktades utskänkningen nästan bara till narkomanerna på Plattan.
– Men i dag har det mesta av narkomanin flyttat till Söder. I dag får vi hit fler psykiskt sjuka, ensamma och sköra människor i stället, säger [kyrkoherden] Carl-Erik Sahlberg.Många är bostadslösa svenskar, andra är gästarbetare eller asylsökande personer som inte har någon annanstans att ta vägen. Behovet har alltid funnits, men fördelningen av människor har varierat, säger  Carl-Erik Sahlberg. Kanske har antalet ökat på senare år, säger han.
– Just nu är det fler än på länge. Jag tror att det beror på att vi fått hit två nya volontärer som varit väldigt duktiga på att hitta nya ställen som vill skänka mat. Den enkla förklaringen till att det kommit fler de senaste månaderna är nog att vi har fått bättre mat, säger Carl-Erik Sahlberg.

* Statsminister var då Ingvar Carlsson (S).  I Stockholm rådde på den tiden samlingsstyre, men finansborgarrådsposten innehades av Mats Hulth (S) och socialborgarråd var Karin Jonsson (S).

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om hemlöshet, fattigdom, hyckleri, socialdemokraterna, stockholm, klara kyrka, politik

Socialdemokratisk Slussenvånda fortsätter

På SvD Brännpunkt skriver fyra socialdemokratiska oppositionsråd att de är emot det nuvarande förslaget till ny bussterminal vid Slussen. Vilket förslag de däremot är för, står ingenting om alls. Socialdemokraterna fortsätter därmed sin föga ärorika tradition från det senaste året: liksom i fallet med Slussenombyggnaden har de inget eget förslag som skulle lösa de problem de påstår finns. Och nej, ”vänta och se” är inte ett alternativ. Sedan de gjorde en helomvändning efter sommaren 2011 (innan dess stödde de ombyggnadsplanerna) så har de bara ägnat sig åt FUD-kampanjer. I dagens artikel kan vi till exempel läsa att de ”vill inte se ökad biltrafik i Gamla stan”. Men vem vill det? Nya Slussen byggs nämligen för att klara av dagens historiskt sett låga trafik, varken mer eller mindre. Kapaciteten mer än halveras jämfört med den nuvarande när tolv(!) bilfiler bantas till sex.

Artikeln består inte bara av spridande av osäkerhet, den består också av insparkande av öppna dörrar. Planarbetet med den nya bussterminalen har just börjat, arbetet är just till för att förändra och förbättra utformningen i linje med sanna och relevanta invändningar. En ombyggnad av Slussen kommer att innebära störningar i busstrafiken, oavsett var den nya bussterminalen ligger. Att SL för att ha ryggen fri redan nu skyller alla möjliga problem som kan uppstå i kollektivtrafiken på staden är måhända småaktigt, men inte speciellt märkligt. De socialdemokratiska politikerna anser i artikeln att bara det faktum att SL:s tjänstemän tycker något är argument nog. Den som till exempel följt hanteringen av den nya spårvagnsdepån i Ulvsunda vet dock att man inte automatiskt kan räkna med det. En sak kan jag ge SL rätt om i deras kritik, det första förslaget till bussterminal i Katarinaberget är inte anpassat för att SL skall köra dubbeldäckare där. SL har inte tidigare sagt att de har sådana planer, därför är det inte så konstigt att det inte finns med från början.

[uppdatering: svar på Brännpunkt från tre moderata företrädare]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om arkitektur, trafik, sl, stockholm, slussen, nya slussen, nimby, yimby

Nya bostäder i Högalid och gammal ponton vid Strandvägen

Torsdagens möte i stadsbyggnadsnämnden bjöd på flera intressanta ärenden, det mest medialt uppmärksammade är planerna på 60 nya bostäder på Hornsbruksgatan vid Högalidsparken. I sitt förslag till beslut ville Stadsbyggnadskontoret avbryta planeringen för bostäder och bara bygga ett nytt hus för tunnelbaneuppgången, men vi i Alliansen plus Socialdemokraterna beslutade att gå vidare med projektet. I det utökade samrådet hade många invänt mot höjden på husen, därför sänks i förslaget husens takfotshöjd till parknivån, i gengäld öppnas för att upp till hela gatans längd kan bebyggas. Lösningen räddar siktlinjerna, antalet bostäder behålls och en längre riktig gata är bara ett plus. En bred trappa i mitten av husraden gör det lättare än idag för allmänheten att komma till parken.

Som min kollega Erik Slottner påpekar innebär den fördjupade medborgardialogen (som nu använts för första gången) att de närboende och andra medverkande ges möjlighet att påverka hur det skall byggas, däremot inte att. Vi har tagit till oss synpunkterna och sänker därför hushöjden för att bevara siktlinjer och undvika en ”privatisering” av parken. De nya husen kommer inte bara att ge ett bostadstillskott utan också, mycket viktigt, skapa en stadsmässighet i vad som idag upplevs som en otrygg bakgata.

Det har påståtts att detta skulle öppna för byggen i stadens parker, det gör det inte, det här handlar om ett bygge vid en park, inte i. Det är skillnad mellan de gator som omger Högalidsparken: De andra gatorna möter parken i marknivå (förutom där det redan är byggt) men från Hornsbruksgatan möts man av en barriär av skog och utsprängda bergssidor. Det föreslagna bygget kommer tvärtom att öka tillgängligheten till parken med en ny entré via en välkomnande trappa. Så, nej, detta är inte ett prejudikat för att bygga i parker.

För övrigt vill jag kommentera argumentet att ”60 nya bostäder gör varken till eller från när målet är 20000 så bygg inte här”. Även en flod består av droppar, bland de andra projekt vi gick vidare med i torsdags är antalet nya bostäder till exempel 50, 60, 1, 270 och 23.

Så det blev inte enligt Lars Epsteins spådom (vilket det i och för sig aldrig var tal om – bostäderna skall ligga vid parken, inte i den) Inte heller den här spådomen föll in  – det kommer att byggas 23 nya bostäder vid Ullerudsbacken i Farsta strand.

I övrigt beslöt nämnden att ta ut en byggsanktionsavgift på 2,2 miljoner kronor av SL för att de påbörjat bygget av spårvagnsdepån i Ulvsunda utan att invänta startbesked från Stadsbyggnadsnämnden. (Enligt taxan skulle avgiften bli drygt 36 miljoner, men en begränsningsregel sätter stopp vid max 50 basbelopp). Jag kan avslöja att det inte var med särskilt tungt hjärta nämnden fattade detta beslut, vi är i alla partier tämligen irriterade på hur SL genom åren visat häpnadsväckande nonchalans i att hålla sig till byggreglerna. En postiv sak med nya Plan- och Bygglagen är att avgifterna för byggöverträdelser nu går till staden, med den gamla lagen gick de till staten. Att driva process mot landstinget var då inte speciellt intressant.

Det fanns också en begäran från ett antal närboende om att vi skulle stoppa bygget, men vi konstaterade att nämnden varken har skyldighet eller rätt att göra det, dels för att det anses sannolikt att de kommer att beviljas bygglov när alla överklaganden av detaljplanen är färdiga, dels för att det skulle orsaka oproportionerlig kapitalförstörelse att stoppa bygget innan saken är avgjord. (Prejudicerande domar i Regeringsrätten 1996 och i Mark- och Miljödomstolen oktober 2011)

Vi hade också glädjen att bevilja den så kallade AGA-pontonen, som legat vid Strandvägskajen sedan 1929, ett tvåårigt tillfälligt bygglov på kajplatsen bredvid den nuvarande. Detta för att ge ägarna i samarbete med Stockholms hamn tid att ordna ett permanent bygglov. Att fortsätta med tillfälliga bygglov är inte en framkomlig väg eftersom sådana med den nya lagen bara kan ges i sammanlagt högst tio år. Nämnden var enig i sitt beslut som också uppmanade Stockholms hamn att ansöka om planändring för att möjliggöra permanenta bygglov för denna och andra lämpliga och uppskattade verksamheter längs Strandvägskajen. Skönhetsrådet skrev för övrigt en inlaga om ärendet i måndags:

Pontonen som ansökan avser beställdes ursprungligen av Aktiebolaget Gasaccumulator, AGA, som depå för de gasflaskor och tuber som företaget levererade med båt till Stockholm från sin huvudanläggning på Lidingö. Av säkerhetsskäl fick flaskorna och tuberna inte förvaras i en byggnad på land, då hanteringen var förknippad med betydande brand- och explosionsrisker (det direkt[a] upphovet till pråmen vid Strandvägen var en olycka vid Nybroviken 1927, då en människa omkom och flera skadades). För att gestalta pontonens överbyggnad i det redan på 1920-talet stadsbildsmässigt känsliga läget vid Strandvägen engagerades professor Erik Lallerstedts arkitektkontor, där den unge medarbetaren David Helldén (sedermera ansvarig för utformningen av bl.a. Hötorgscity och Sergels Torg) svarade för projektet. Resultatet blev en originell byggnad med en stomme i stål och fasader gjorda i fartygsplåt som redan från början målades i en ljusblå färg. Utmärkande var också det flacka, välvda taket som på mitten bröts igenom av ett högre parti med platt tak och fönster på sidorna.

Skönhetsrådet är generellt sett emot att stadens vattenytor tas i anspråk för bebyggda pontoner och är därför också angeläget om att Stadsbyggnadsnämnden intar en restriktiv hållning i frågor av detta slag för att inte skapa prejudikat. Detta fall anser rådet dock vara unikt och därför möjligt att hantera just som sådant. Pontonen har alltsedan 1929 legat vid Strandvägskajen och även om användningen nu är en annan och vissa mindre fasadförändringar skett (bl.a. har fönstren gjorts större) utgör pontonen enligt Skönhetsrådet ett lika självklart som omistligt inslag i Strandvägskajens miljö. Av den anledningen vädjar Skönhetsrådet till Stadsbyggnadsnämnden att försöka hitta en kreativ lösning på hur pontonens fortbestånd på platsen kan säkras.

Redan innan vi fick inlagan var det klart att nämnden skulle ge bygglov, men det var intressant att få läsa mer om pontonens historia.

Blir kvar. Bild: Sjö & Land AB

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om stadsbyggnad, bostäder, politik, sl, nimby, högalid, hornsbruksgatan, aga-pontonen, stockholm

Några monarkistiska klarlägganden

Nej, prinsessa stavas inte med ”c”. Nej, rojalist stavas inte med ”y”. Nej, den framtida drottningen Estelle* kommer vare sig bli den första eller sista i dynastin Westling.
I Storbritannien är prins Charles fortfarande av ätten Windsor, på samma sätt är kronprins Frederik av Danmark en Oldenburgare. I Nederländerna har ända sedan 1890 huset Nassau-Oranien förts vidare av en följd med drottningar, det är först med kronprins Willem-Alexander som det återigen finns en manlig kronarvinge i tur att ta över. Om ett barn ärver regentskapet från en förälder så går ätten naturligtvis också vidare med barnet. Ätten Bernadotte kommer att fortleva även på drottningsidan, precis som Windsor, Nassau-Oranien och Oldenburg redan gör.

* För övrigt är det inte säkert att hon tar namnet Estelle som drottning, hon bestämmer själv själv vad hon vill bli kallad då hon tillträder. I t ex Danmark är det inte ovanligt att kungarna tar ett annat namn än de hade som prinsar.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om monarki, republik, victoria, estelle, prins daniel, westling, bernadotte