Archive for april, 2010

Samma Bushbashing nu som då

27 april, 2010

Johan Ingerö noterar att Expressen rubricerar nyheten om den förre amerikanske presidentens memoarer med att ”George W Bush ger ut bok – om sig själv”. Ja, memoarer brukar handla om den som skriver… Men det är ju skillnad på folk och folk, att Obama gav ut två böcker om sig själv, innan han ens blivit presidentkandidat hålls ju inte mot honom.

Bushbashingen är alltså fortfarande i lika god form som den var när jag skrev om svenska mediers behandling av orkanen Katrina:

Svenska media är fulla av skadeglädje över att amerikaner drabbas av död och förstörelse och anklagelser om att president Bush, tom personligen, skulle vara ansvarig för katastrofen. Vilket, förutom smaklösheten, visar på ett stort antal felslut:

* Även om man tar för givet att det finns en global uppvärmning och att den skulle vara orsakad av människor, så är orkanen Katrina ett mycket dåligt exempel på dess effekter. Den var inte speciellt kraftig, den skilde sig inte från tidigare orkaner och de senaste årens orkaner är varken fler eller kraftigare än tidigare, tvärtom.

* Det är inte bara G W Bush som sagt nej till Kyotoavtalet, även europeiska medias gullegosse Clinton gjorde det, och även om de hade sagt ja hade det inte spelat någon roll eftersom över 90% av kongressen hade röstat emot.

* Det är enligt lag förbjudet för federala soldater att i fredstid (samma som här alltså) utföra polisiära uppgifter i USA. Och det skall väldigt mycket till för att deklarera undantagstillstånd. Tyckarna här vill inte förstå att myndigheterna i USA är extremt decentraliserade och dessutom håller extremt svartsjukt på sina egna revir. Detta är en medveten följd av hur samhället organiseras. Det har som synes inte alltid bara fördelar, men det är inget man kan skylla vare sig presidentämbetet eller dess nuvarande innehavare för.

Vem som i dag är den svenska motsvarigheten till Bush är svårt att säga, desto lättare att peka ut motsvarigheten till Obama. Hur ofta hör du en journalist ställa en kritisk fråga till Maria Wetterstrand?

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Verklighetsförfalskningens folk

26 april, 2010

I Svenska Dagbladet leds det ”journalistiska” betongkramandet av två Andersson (jag har inte lyckats utröna om de är släkt) som dock aldrig är betrodda att skriva nyheter. Desto mer plats får de att bre ut sig i krönikor, kommentarer och kulturartiklar.  Magnus Orest skriver här om Elisabet Anderssons brännvinsjournalistik. Den andra Andersson, Ola, har belönats med stipendium av en av de organisationer han förväntas granska, vilket väl inte kan anses så himla lämpligt kanske… Magnus har kollat vilka som sitter var i det stockholmska bevarandekonglomeratet.

Ola Andersson förekommer på prominent plats hos Lars ”gamla fina, välfungerande Slussen” Epstein när denne refererar bevarandedemonstrationen som hölls i lördags. Enligt Epstein tycker Andersson att

Det är Slussens förtjänst att innerstan i dag knyts samman till en enhet.

I det nya förslaget är det tänkt att fotgängarna ska ta sig på en blåsig sluttande hundra meter lång gångbro över vattnet mellan stadsdelarna. Den nya Slussen är planerad för bilismen. Den åttafiliga motorleden har större kapacitet än nuvarande Slussen trots att ansvariga politiker sagt sig vilja bygga om Slussen för mindre biltrafik än i dag. Dagens Slussen är genialisk och framstår som än mer genialisk för varje nytt arkitektförslag som presenteras.

Reality check: uncheck.

Läs hela inlägget, det är ingen ände på hur bevarandevärd talarna tycker en sönderfallande, vindpinad, överdimensionerad betongtrafikapparat i hjärtat av Stockholm är.

Varför åtta filer är en motorled medan tolv filer knyter samman staden framgick inte av referatet… Men här kan den som göra sig en egen uppfattning jämföra trafikytorna för bilar respektive gångtrafikanter i den nuvarande Slussen och i förslaget till ny lösning. Ledtråd: det nya förslaget innehåller åtta filer för motorfordon, den befintliga Slussen tolv till fjorton beroende på var man räknar.
Gamla Slussen från ovan
Nya Slussen från ovan
Bilder: Magnus Orest

Papperstidningen DN  meddelade i söndags att det nya förslaget för Slussen innebär ”bredare broar över Mälarens vatten”. Man förstår att artikelförfattaren ville vara anonym…

[uppdatering: i DN 27/4 skriver Rasmus Wærn en bra och konstruktiv artikel, även om DN:s ingress (föga överraskande) är missvisande. Författaren – arkitekt och arkitekturhistoriker som arbetade med Wingårdhs förslag till Slussen – skriver inte alls att Slussenförslaget ger mer än det tar, däremot att vissa detaljer gör det.]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vårdslöshet i trafik

21 april, 2010

De rödgrönas besked om Förbifarten i går var inte bara fegt och ett uttryck för svagt politiskt ledarskap. Det visade att oppositionen var beredd att skjuta beslutade, finansierade och ytterst viktiga trafikinvesteringar på framtiden och att strunta i grundlagen, bara för att sopa ett samarbetsproblem under mattan tills efter den 19 september.

Jag har i debatten sett flera som tror att det var riksdagen som beslutade om folkomröstningen om trängselskatt 2006, så var det inte, det gjorde kommunerna själva med sina respektive politiska majoriteter. Riksdagen får nämligen, enligt grundlagen och kommunallagen, inte utlysa kommunala folkomröstningar. (Däremot var det riksdagen som – efter folkomröstningen – stiftade lagen om trängselskatt. Anledningen till att Stockholm inte tog det beslutet är att en kommun enligt lagen bara kan beskatta sina egna invånare.)

Mona Sahlin säger till TT att hon har rådfrågat grundlagsexperter som sagt att deras förslag är lagligt, hon uppgav dock inte vilka dessa experter skulle vara.

Flera sossebloggare har i sina kommentarer låtit meddela att den utlovade folkomröstningen är höjden av demokrati. Tja.. Jag låter Martin Tunström på Smålandsposten bemöta det:

Stärker det demokratin? Ett svar är att demokratin snarare försvagas. Ty vem är ansvarig om väljarna röstar nej, medan majoriteten av de politiker som ytterst styr kommunen faktiskt anser att projektet är viktigt för stadens utveckling? De folkvalda politikerna ska då driva en politik som de själva inte tror på.

Statsvetaren och folkomröstningsexperten Olof Ruin är också tvivlande inför lämpligheten av en folkomröstning enligt de upplagda linjerna.

Jag anser också att om man tar en fråga till omröstning, bryter man ut den ur ett större sammanhang. Ofta är ju politikens uppgift är att binda samman eller att ha en överblick av hur olika frågor hänger ihop, säger han.

Jonas Eliasson, professor i transportsystemanalys på KTH påvisar i sin debattartikel i DN i dag hur allvarligt detta skulle skada Sverige om de rödgröna skulle vinna valet och lyckas driva igenom sin trafikpolitik.

Därför var det ett avgörande framsteg när regeringen och Stockholmsregionen lyckades komma överens om ett paket där regionen fick avgörande inflytande över vad trängselskattepengarna skulle användas till. Oavsett vad man tycker om paketinnehållet var det väsentligt att regionens egna folkvalda var de som bestämde vad regionens egna pengar skulle användas till. Det var nyckeln till att vi äntligen kunde få till stånd en trängselskatt i Stockholm, något som genererat enormt intresse från hela världen.

Infrastrukturplaneringen i Sverige har länge dragits med ett annat problem, nämligen att olika regioner haft så mycket att vinna på att överdriva nyttor och underskatta kostnader av investeringar. Om det ändå är staten som betalar, så har ju varje region alla skäl i världen att medvetet eller omedvetet överdriva hur billig och bra en investering i just deras region är.

Helt nyligen har nu staten börjat betona att regioner själva ska vara med och bekosta investeringar som gynnar dem. Det är klokt, eftersom det minskar incitamenten till glädjekalkyler och kostnadsöverdrag.

Dessa två reformer – trängselskatt och ökad regional medfinansiering – är bland det viktigaste som hänt överhuvudtaget på infrastrukturområdet i Sverige på många år. Det är dessa framsteg som står på spel om Cederschiöldspaketet om Stockholms infrastruktur rivs upp.

Bägge reformerna hänger på att regioner måste våga lita på att staten håller ingångna avtal – även vid ett regeringsskifte. Om regionerna inte tror att slutna avtal respekteras – varför ska man då bidra med egna pengar, insamlade via trängselskatter eller på annat sätt?

De rödgrönas agerande kan inte beskrivas med svagare ord än skandalös ansvarslöshet. De är villiga att manipulera grundlagen och att förstöra de två viktigaste framstegen för infrastrukturen i landet på decennier. Makten framför allt, vad den används till är för dem sekundärt…

För övrigt sammanfattar Eliasson koncist varför det behövs både Förbifart och utbyggd kollektivtrafik:

Förbifarten minskar trängseln på Essingeleden och vissa andra leder, minskar sårbarheten och oförutsägbarheten i transportsystemet, och framför allt ökar den tillgängligheten till arbetsmarknad och bostäder i hela länet och bidrar därmed till högre sysselsättning och mindre överhettad bostadsmarknad.

Investeringar i kollektivtrafik är utmärkt och mycket angeläget, men kommer inte kunna minska vägträngseln väsentligt, och utanför Stockholms mest centrala delar och existerande spårkorridorer blir det snabbt orimligt dyrt att med kollektivtrafik skapa stora ökningar av tillgängligheten.

Att ställa Förbifarten mot kollektivtrafikinvesteringar är som att avkrävas att välja mellan en hammare och en skiftnyckel.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

En studie i grönrött

20 april, 2010

Socialdemokraterna i Stockholm har visst förnyat sig! I alla fall lite grann… Nu sviker de sina vallöften före valet i stället för efter, alltid något. Som jag misstänkte för tre veckor sedan så var Jämtins löfte om att driva igenom bygget av Förbifart Stockholm mer att se som en målsättning. Idag bedyrar hon att hon inte känner sig överkörd när de rödgröna meddelar att de skall lösa problemet genom att inte lösa det. Om de vinner valet skall i stället en regional folkomröstning hållas i september 2012 som ställer Förbifarten mot utbyggd kollektivtrafik. Den som vill ha båda kan se sig i stjärnorna efter det. Eller rösta på Alliansen. Trängselavgift på Essingeleden blir det hursomhelst från 2011 om olyckan skulle vara framme, alltså minst 9 år innan en alternativ väg kan stå klar.

De spårsatsningar de rödgröna talar om är så gott som samtliga antingen redan igångsatta eller föreslagna av Alliansen, skillnaden är dock att Vänsterkartellen saknar finansiering för hälften.

Tokmoderaten har förtjänstfullt kommenterat den tillbakaburna långbänken på sin egen blogg och även på den nya gruppbloggen Moderata Perspektiv, där efterlyser han sossebloggare som är positiva till dagens besked. Jag har faktiskt hittat ett par som är rent lyriska: Tord Oscarsson och Johan Sjölander. Peter Karlberg tycker däremot att Socialdemokratin har sålt ut Stockholmarna för makten.

Socialdemokraterna och speciellt Jämtin är förlorarna idag, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är vinnarna. Yvonne Ruwaida tror att alla är nöjda med den här uppgörelsen, det är hon nog rätt ensam om, däremot är det många som undrar vad den som vill ha både utbyggd kollektivtrafik och Förbifarten skall rösta på i omröstningen, om det kunde hon inte ge några besked.

P J tror i SvD inte att sannolikheten ökat för en rödgrön valseger i höst, han tror att väljarna vill ha besked, och en regering som regerar:

[S]kolan, Afghanistan, kriminalpolitiken, allt det som plötsligt dyker upp och måste hanteras utifrån omdöme och klokskap…. Hur många vill verkligen ha ett styre som placerar samordningskansliet hos Valmyndigheten?

Johan Ingerö undrar hur de rödgröna tänkt sig att ändra grundlagen på bara en mandatperiod för att kunna tvinga ett borgerligt styrt landsting att genomföra en kommunal folkomröstning.

Det här gänget kan inte knyta sina egna skosnören, än mindre styra ett land. Men så länge åtminstone ett av partierna inte tilldrar sig minsta kritiska mediegranskning lär de kunna surfa på.

Min kollega i Stadsdelsnämnden, folkpartisten Hans Åberg konstaterar att detta bara är en i raden av testballonger från Jämtin som skjutits ned.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Slussdebatten breddas

19 april, 2010

Slussendebatten går vidare, nu börjar andra röster än de rigida bevararnas höras allt mer. För en vecka sedan startade jag Facebookgruppen ”Förnya Slussen”. I skrivande stund så har den 336 medlemmar, 14 länkar och 55 foton. Under veckan har Jerker Söderlind publicerat ett upprop som bemöter Konstakademiens ett år gamla åkallan av ”skam och förbannelse över de nidingar” som inte vill bevara dagens överdimensionerade, bilcentrerade och sönderfallande betongmonument. Ursäkta, den ”vidunderliga” och ”geniala” Slussen… Man kan skriva under det nya uppropet:  ”Bygg Nya Slussen Nu” här på nätet.

DN Kultur överraskade i fredags genom att ta in en framstegsvänlig artikel i frågan. Jonas Thente angrep där ”kultureliten” vars högsta önskan det är att konservera 1971 i rödvinsgelé och underteckna protestlistor mot alla som tycker annorlunda. Men eliten har vänner också, på Expressen Kultur kallade Peter Cornell Thente för populist

I kväll hade ABC-nytt ett inslag där Yimby berättar om sin syn på gamla och nya Slussen, inslaget börjar 10.45 in i klippet (som kan ses fram till 26 april) bland annat får vi se hur Slussen såg ut innan flera kvarter revs för att ge plats åt dagens betongsnurra. Inslaget kom sig av att Yimby lämnat in ett yttrande i samrådet om nya Slussens utformning.

[uppdatering: nu finns inslaget som egen film i SVT Play]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

sex, våld och symbolpolitik

9 april, 2010

För ett år sedan blev det ett himla liv då vice chefsåklagare Mikael Hammarstrand gjorde ett utspel om att åtala alla barnmorskor som skriver ut p-piller till flickor under 15 år för medhjälp till våldtäkt. Men i Sverige straffar dygden sig själv, han fick mestadels skit för att han påpekade det uppenbart orimliga i att kalla frivilligt sex för våldtäkt. Det handlar om lagen från 2005 som klassade allt sex med personer under 15 år som ”våldtäkt på barn”, som infördes då Thomas Bodström var justitieminister. Är det ett tecken på att Bodström insett det idiotiska i att devalvera våldtäktsbegreppet att han och Claes Borgström nu föreslår ytterligare en ny brottsrubricering: ”Synnerligen grov våldtäkt”?

Svensk sexlagstiftning ter sig alltmer märklig. Numera kallar vi även sexualbrott där varken våld eller hot förekommer för våldtäkt. Detta för att ge ”signaler” att det som tidigare kallades sexuellt utnyttjande av minderårig – och också då i allvarliga fall kunde leda till fängelsestraff – var dåligt. I ett fall har en man redan dömts för att ha haft sex med två stycken 14½-åringar. Sexet var ömsesidigt frivilligt och domstolen visste om detta, för detta dömdes den 27-årige mannen till 3 års fängelse. Ett straff som det är nästan omöjligt att komma upp i när det gäller grov misshandel.

Men i de fall där det förekommit grov våldtäkt (med ångest, riktigt våld och riktiga hot, med fysiska och psykiska skador) så håller sig domstolarna oftast ändå i botten på straffskalorna.

Problemet med straffmätningen i svenska domstolar är generellt inte straffskalorna eller brottsrubriceringarna (även om de nu är på väg att bli…) utan att domstolarna konsekvent, med det stora undantaget narkotikabrott, dömer i de allra lägsta delarna av straffskalorna. Det är ett stort problem, men det löses inte genom att ytterligare etiketter klistras på som devalverar vad både våldtäkt och misshandel innebär.

Beatrice Ask skriver att det som föreslås av B&B iofs är bra men att det redan finns med i regeringens utredning. Kent Persson välkomnar åter hårdare tag mot kvinnovåldet. Själv vill jag ha hårdare tag mot allt våld.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Stadens idé är att ställa många hus på samma plats

8 april, 2010

I går hölls den avlutande hearingen i ABF:s serie om Stockholms stadsplanering. Jag var inte i stan då och missade den tyvärr. Hearingen kommenteras hos Yimby av Anders Gardebring som även filmade den. Av rapporteringen så verkar det dock ha varit den gamla vanliga publiken – innerstadsbor med sitt på det torra som motsätter sig all form av förändring påhejade av debattledarna.

Därför blev jag extra glad när jag såg Jerker Söderlinds Brännpunktsartikel idag, han tycker det är för mycket gnäll i stadsbyggnadsdebatten. Och det kan man verkligen hålla med om. Debatten har både i SvD och DN såväl som i lokaltidningarna, med några undantag, dominerats av stjärnskott som exempelvis Alexis Pontvik, professor i stadsbyggnad och ledamot av konstakademin, som motiverar sitt motstånd mot den nya planen på följande sätt:

Den smäckra stadsbron är med sina åtta filer bredare än den befintliga bron för söderleden som har sex filer.”

Goddag, Yxskaft, hälsar oss således professorn, och hoppas att ingen skall märka att den åttafiliga bron skall ersätta den nu tolvfiliga betongsnurran… Pontviks tidigare insats i Slussendebatten har jag kommenterat här.

Nya och gamla Slussen

Så kan det bli och så ser det ut nu. Bild: SvD

Som Per Ankersjö uttrycker det, Söderlind sätter en hockeyklubba i myrstacken, och det är välgörande:

Stadsbyggnadsdebatten i Stockholm kan sammanfattas i tre meningar: Det är fel att bygga hus. Det är fel att bygga vägar. Det är fel att tjäna pengar.

Mellan 1629 och 1669 såldes marken på Skeppsbron till privata intressen.

Gamla Stans hus ut mot vattnet var självfallet ”spekulationsobjekt”, alltså hus som var efterfrågade och därför lönsamma. De utgör också en ”mycket stor byggnadsmassa” som skymmer husen längs Österlånggatan och Järntorget. Var det fel att bygga den högexploaterade Skeppsbron? Är kostnadstäckning suspekt?

Slutsats: Stadsbyggnad är i grunden är en lönsam verksamhet där kostnader för infrastruktur motsvaras av intäkter från de byggnader de möjliggör.

Stadens idé är att ställa många hus på samma plats så att de skymmer utsikten för varandra. Gatans och brons idé är att möjliggöra rörelse och skapa byggbar mark för nya hus. Städer har alltid vuxit genom att skogar och öppna fält omvandlats till stad. Dagens projekt kan snarare kritiseras för att de inte är tillräckligt lönsamma och skapar för lite riktig stad.

Anders Orest tycker att det var kloka ord från Söderlind medan Lars Epstein däremot spekulerar i en ny almstrid. Jerker Söderlind utvecklar sitt resonemang i en längre bloggpost.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om

Internetfestung Europa

8 april, 2010

Då Cecilia Malmström utnämndes till svensk EU-kommissionär så var jag av uppfattningen att hon var kunnig och kompetent. Jag har fått revidera den uppfattningen. Inte minst på grund av det hårt kritiserade förslaget om nätcensur (för goda syften, naturligtvis…) som hon lägger fram för EU-parlamentet. I går debatterade hon förslaget i Studio Ett med Piratpartiets Europaparlamentariker Christian Engström. Inslaget kan höras här.

För en månad sedan publicerade debattören Dick Wase ett mycket välskrivet inlägg på Newsmill där han ställde frågan: Måste man vara okunnig för att vara EU-kommissionär? Han visade hur hon villigt och utan minsta rimlighetskontroll tuggat i sig alla fantasisiffror hon matats med av självutnämnda ”experter”.

Det brukar heta att problemet med sextrafficking är enormt i Europa, att man hittar så lite beror bara på att man inte satsar några resurser. Men I Storbritannien satsade man: Operation Pentameter Två gavs gigantiska resurser under lång tid i ett av Europas största, och för trafficking mest attraktiva länder – med sitt språk och de omfattande personliga banden mellan det tidigare moderlandet och dess tidigare imperium. Operationen marknadsfördes som en succé, men sanningen var att den gav noll(!) dömda för trafficking i utdelning (även med den mycket vida brittiska definitionen där något tvång inte behöver ha förekommit, det räcker med att man hjälpt en sexsäljare in i landet). Siffrorna hemligstämplades (så, praktiskt…). Men The Guardian gick till domstol och fick efter en lång strid ut dem.

Det var ingen tillfällighet att Malmströms märkliga utspel även denna gång handlade om sexbrott. Det är något som får annars vettiga människor att helt tappa tankeförmågan för att i stället låta reptilhjärnan ropa på censur, straff för den ena parten i frivilliga relationer mellan myndiga människor och när det inte räcker, skamstraff för den som blott är misstänkt för ett brott.

(Till Malmströms heder skall sägas att hon slutade använda sig av de värsta hjärnspökena om trafficking sedan hon överbevisats om att de saknade täckning i verkligheten, det är alltså bara att ligga på, man måste ju hoppas på att hut går hem hos makthavarna (även om gudarna skall veta att så inte alltid är fallet))

Som Christian konstaterade i debatten är det ingen som försvarar utnyttjandet av barn, tvärtom blir de flesta mycket upprörda. Detta faktum används medvetet som murbräcka för att få igenom allehanda åtgärder som allmänheten aldrig annars skulle gå med på. Fantasisiffror sprids och media vidarebefordrar dem glatt i stället för att sköta sitt jobb. Men när väl filtren finns där så kommer de säkert som amen i kyrkan att användas till att censurera mer än vad de infördes för. Detta eftersom det första de censurerar är de egna listorna, ingen utomstående har rätt att se vad som finns i dem, de som sprider innehållet riskerar tvärtom att straffas:

Oscar Swartz har granskat delar av filtret i Sverige, men han har än så länge sluppit rättsliga efterverkningar… I Finland ville debattören Matti Nikki visa hur godtycklig censuren var och offentliggjorde vilka sajter som fanns i det finska ”barnporr”filtret. (Enligt uppgift (på Blogges gamla nu raderade blogg) samma lista som används i Sverige men eftersom även den är hemlig kan man inte vara helt säker).
Spärrlistan var fullständigt missvisande. Inte ens en procent (2 av 700) skulle med någon vettig definition kunna kallas barnpornografi. Det handlade i stället om t ex dockförsäljning, bonsaihemsidor och datorreparationer… Det allra mesta var helt vanlig – legal – porr och diskussionsgrupper för homosexuella män.

Vad blev resultatet? Rensades den listan upp? Nej, Nikki hamnade på censurlistan själv.

Den som vill fortsätta tro att filtret inte missbrukas här också skall inte läsa om censuren av The Pirate Bay.

Så, vi vet att denna censur missbrukas och åstadkommer stor skada. Gör den då någon nytta? Nej, som Christian också påpekade i Studio Ett så handlar det bara om att sopa problemet under mattan. Det verkningsfulla skulle vara att gå mot de som tillverkade barnporren och i andra hand mot de sajter som tillhandahåller den. Follow the money. Eftersom mängder av de blockerade sajterna ligger i USA där barnpornografi ses med lika oblida ögon som i Europa så skulle de varit stängda för länge sedan – om det verkligen var barnpornografi det handlade om. Att det går att stänga ned olagliga sajter bevisas av att snittiden för att stänga ner en falsk sajt som försöker lura bankkunder nuförtiden är nere på fyra till åtta timmar (för fem år sedan var den genomsnittliga tiden 5 ½ dygn).

Malmströms argument var att det som finns på listan är barnporrsajter som blir rika på att få många sökträffar och att det därför är viktigt att de döljs. Men så ser verkligheten inte ut. Om man rensar bort ovan nämnda sidor med bonsai, dockor och legal porr så hittar man till slut några sajter som utger sig för att vara barnporrsajter och kräver betalning för medlemskap. Rent bondfångeri alltså, dock inte olagligt. (Men om de däremot inte varit lurendrejare och faktiskt tillhandahållit den barnporr de utlovat hade de åkt dit). En viss del av trafiken genererar faktiskt också annonsintäkter, men det handlar då om trafik genererad av virus och malware, trafik som kan skickas till vilken halvskum sajt som helst som vill ha lite stålar.

Olof Bjarnason visar hur dessa filter (inte) fungerar och hur Malmström har börjat i helt fel ända av problemet. Men Cecilia Malmström behöver inte ge sig ut och leta på nätet för att se vad som är fel med hennes förslag, det räcker om hon läser kommentarerna på sin egen blogg. Som väl är får kommissionären inte bara mothugg från vanliga medborgare och debattörer, utan också från högsta politiska nivå: den tyska justitieministern Sabine Leutheuser-Schnarrenberger är mycket kritisk mot förslaget, även den tyska organisationen för de som utsatts för sexuella övergrepp som barn är emot det, deras motto är: Avlägsna, spärra inte! – Agera, och titta inte bort!

Organisationen MOGiS påpekar också att det inte alls borde kallas för barnporr, det som det handlar om är bilder av sexövergrepp på barn. Den definitionen skulle ha två fördelar, dels att de som ser bilderna påminns om vad det verkligen handlar om, dels om att de saker som felaktigt hamnar i dagens definition skulle hamna utanför. Inga barn kränks av att en 25-årig porrstjärna med små bröst poserar med tandställning, inte av att nittonåringar skickar in bilder av sig själva i Sloggitrosor till en reklamkampanj, inte heller av tecknade serier med storögda japanska flickor i Tokyodistriktets skoluniform. Sådant utgör inte och uppmuntrar inte till övergrepp på barn, även om den Australiska regeringen fått för sig det. Tvärtom kan vi konstatera att det offentligt sexliberala Japan, där tecknad porr, full med barn, våld och tentakler säljes och läses öppet har den lägsta andelen verkliga sexuella övergrepp i Världen.

Finns det då inga dokumenterade sexuella övergrepp på barn på internet? Jodå, en del, men den huvudsakliga distributionsvägen har där länge varit via mail eller i krypterade P2P-nätverk. Det liggande förslaget om censur löser inte detta problem, däremot skapar det nya.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Biståndsblasfemi

5 april, 2010

I helgen kom ett eko från forntiden då två (S)-märkta tidigare generaldirektörer för Sida i en osammanhängande debattartikel på DN angrep biståndsminister Gunilla Carlsson (M).  Bo Göransson och Carl Tham ansåg att ”Sverige måste återta sin roll som biståndsnation”. Ordvalet är mer avslöjande för deras prioriteringar än de menade: vi skall ge bistånd för att döva vårt samvete, ju mer desto bättre, om det i själva verket skadar i stället för att hjälpa bryr de sig inte om. Själva medelstilldelningen visar på orimligheten av biståndsmålet: det finns bara ett budgetområde som får tilldelning efter procent  i stället för efter behov: biståndet. Gunilla Carlsson svarar i DN: de vill vrida klockan tillbaka.

Sidas nuvarande generaldirektör Anders Nordström är dock medveten om att biståndet måste förändras för att göra mer nytta, vilket framgick i hans debattartikel där han kommenterar en Sifo-undersökning som visade på starkt svenskt stöd för biståndet, dvs att ”de flesta svenskar anser att internationellt stöd kan medverka till utveckling och fattigdomsminskning”.  Fredrik Y Törn läste och konstaterade att innehållet i artikeln lika gärna kunde motiverat rubriken “Biståndet troligtvis meningslöst” eller “Den globala utvecklingen viktigare för u-länderna än biståndet”.

Journalisten Bengt Nilsson har i boken Sveriges afrikanska krig beskrivit hur vårt bistånd hållit militärregimer under armarna. Det finns också alltfler tongivande afrikaner som säger detsamma, västs bistånd gör mer skada än nytta, det premierar ett klientskap av evigt beroende i stället för ett entrepenörskap som lyfter länderna ur fattigdom. Det bästa väst kan göra är att sluta ge bistånd och i stället öppna upp sina marknader för afrikansk export.

Afrika är juvelen i kronan för västvärldens missriktade biståndsvälvilja, men det finns naturligtvis stora problem på andra ställen också. Jag har flera gånger skrivit om den missriktade välviljans skadeverkningar på biståndet, eftersom jag är av åsikten att göra gott är bättre än att göra av med pengar.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


%d bloggare gillar detta: