Jag har ibland funderat över vad som skulle hända om vindkraften byggdes ut kraftigt, finns det verkligen hur mycket vind som helst? Hur påverkar det vindarna och havsströmmarna när skogar av hinder sätts upp i luften och i vattnet?
Det visar sig att jag inte är ensam. Fysikern Axel Kleidon menar att det vore ett stort misstag att satsa på vind- och vågkraftsutbyggnad för att ersätta fossila bränslen i mening att minska klimatpåverkan, IDG skriver om det idag:
Kraften från vind och vågor ses ofta som så ofantlig att människan knappast skulle kunna påverka den. Den uppfattningen är emellertid fel. Det menar i varje fall fysikern Axel Kleidon vid Max Planck [Institut für Biogeochemie] i Tyskland som räknat på hur energimängden i [atmosfären] skulle påverkas vid en massiv utbyggnad av vind- och vågkraft. Enligt Alex Kleidon är det nämligen en [missuppfattning] att vind- och vågenergi är verkligt förnybara energikällor.
– Bygg tillräckligt mycket vindkraft för att ersätta fossila bränslen så kommer vi att allvarligt tömma ut den energi som finns tillgänglig i atmosfären, vilket skulle kunna få väl så allvarliga konsekvenser som global uppvärmning, säger han till tidningen New Scientist.
Här finns Kleidons forskningsrapport (pdf). New Scientists artikel finns här, den ackompanjeras av en ledare som menar att den enda verkligt förnyelsebara energikällan är solenergin. För att vara en hållbar teknik måste de nya solcellerna reflektera ut den energi som inte omvandlas till el, annars kommer den att konverteras till värme och i sig bidra till den globala uppvärmningen…
Det som skulle behövas är således en teknik som omvandlar lågkvalitativ värmeenergi till högkvalitativ el, ljus och rörelseenergi (min fundering).
[uppdatering: på Newsmill skriver energiforskarna Pär-Anders Söderström och Mikael Höök en intressant artikel om den negativa miljöpåverkan vid brytningen av de sällsynta mineraler som behövs för vindkraft och hybridbilar. Energifrågan handlar inte om svart, vitt eller grönt utan olika nyanser av grått.]
A propos klimatdebatten har en docent i zoologisk ekologi, en doktorand i geokemi, en journalist, en Apple-tekniker, en gymnasielärare i fysik och en docent i datavetenskap (medlemmar i Uppsalainitiativet) skrivit ett inlägg på SVT Debatt som går ut på (deras artiklar brukar göra det) att de vet Sanningen om den globala uppvärmningen och att deras motståndare är betalda lobbyister. Denna gång anklagas motståndarna för att ha spridit osäkerhet om farligheten av passiv rökning (närmare bestämt påstods då passiv rökning vara kraftigt cancerframkallande, en hypotes som numera övergivits (däremot är det onyttigt av andra skäl)). En av personerna de försöker fula ut är Ingemar Nordin, som kommenterar påhoppet på följande vis:
Jag hade kollat upp noga, både i den publicerade litteraturen och med cancerepidemiologer här på stället. Detta var forskningsläget. Vad var det för konstigt med att jag redogjorde för det?
Tydligen var det mycket upprörande, ty det blev ett s.k. ”mediadrev” minns jag och jag var tvungen att ställa in ett par lektioner den dagen, och institutionssekreterarna blev ta emot massor med telefonsamtal. I en tidig morgonintervju (i 7.00-sändningen i P1) skulle jag diskutera med en dam från folkhälsoinstitutet. På min fråga om hon hade några andra uppgifter angående forskningsläget beträffande lungcancer och passiv rökning, så svarade hon att jag ”saboterade” deras anti-tobakskampanj.
[…] fortfarande är det så att många, många inte förstår eller blivit upplysta om de oerhört stora skillnaderna mellan passiv rökning, med en relativ förhöjd risk för lungcancer på mellan 0.0 och 0.3 – dvs knappt mätbart, å ena sidan och aktiv rökning, med en relativ förhöjd risk på uppemot 30,0, å den andra.
Lars Kamél förstår varför Uppsalainitiativet försöker koppla ihop rökningens risker med invändningarna mot klimatalarmismen:
Genom att välja just tobakens och dess skadliga konsekvenser för människors hälsa, väljer de klimathotstroende ett av de få exempel där alarmisterna hade rätt om ett hot.
Det finns åtskilliga exempel på att alarmisterna har haft fel när de larmat om hot. Ett klassiskt exempel är överbefolkning, tillsammans med en livsmedelsproduktion som inte kan hålla samma takt, och därav följande massvält. Alltifrån Malthus till Ehrlich (två gånger!) har denna alarmistförutsägelse förekommit. Och alltid varit fel. Befolkningen har inte alls ökat så snabbt som alarmisterna har förutsagt, och livsmedelsproduktionen har ökat snabbare än de trodde var möjligt.
Ett mer närliggande exempel är skogsdöden till följd av surt regn. Luftföroreningar orsakade surt regn, som skulle döda stora delar av Europas skogar, påstods det. Det ”bevisades” också genom att de flesta träd faktiskt dog i vissa områden.
Fast när allt kom omkring så skadade inte surt regn träden ett dugg. Antagligen var det torka som dödade de flesta av dessa träd som troddes ha drabbats av surt regn. Långt efter att larmet var över, visade i alla fall forskning att träden inte tog någon skada av det sura regnet. Fanns det någon effekt alls, var det snarare att det sura regnet gödslade träden lite grann.
Orsaken till magsår är väl ändå det bästa exemplet. I årtionden var konsensus bland läkare och medicinforskare att magsår orsakas av stress. Det larmades om att folk stressade för mycket och fick magsår på kuppen.
Konsensusen var dock inte total. En liten skara skeptiker ifrågasatte sambandet. Två av dem, Barry Marshall och Robin Warren, fick 2005 Nobelpriset i fysiologi eller medicin för att ha bevisat att magsår i själva verket orsakas av en bakterie, och inte alls av stress.
Varför ska vi tro att skeptiscism mot klimathotstron är mer likt skeptiscism mot tobakens skadeverkningar än skeptiscismen mot surt regn som orsak till skogsdöd eller mot stress som orsak till magsår?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimathot, klimatalarmism, global uppvärmning, stockholmsinitiativet, uppsalainitiativet