Vindkraft ett vågspel

Jag har ibland funderat över vad som skulle hända om vindkraften byggdes ut kraftigt, finns det verkligen hur mycket vind som helst? Hur påverkar det vindarna och havsströmmarna när skogar av hinder sätts upp i luften och i vattnet?

Det visar sig att jag inte är ensam. Fysikern Axel Kleidon menar att det vore ett stort misstag att satsa på vind- och vågkraftsutbyggnad för att ersätta fossila bränslen i mening att minska klimatpåverkan, IDG skriver om det idag:

Kraften från vind och vågor ses ofta som så ofantlig att människan knappast skulle kunna påverka den. Den uppfattningen är emellertid fel. Det menar i varje fall fysikern Axel Kleidon vid Max Planck [Institut für Biogeochemie] i Tyskland som räknat på hur energimängden i [atmosfären] skulle påverkas vid en massiv utbyggnad av vind- och vågkraft. Enligt Alex Kleidon är det nämligen en [missuppfattning] att vind- och vågenergi är verkligt förnybara energikällor.
– Bygg tillräckligt mycket vindkraft för att ersätta fossila bränslen så kommer vi att allvarligt tömma ut den energi som finns tillgänglig i atmosfären, vilket skulle kunna få väl så allvarliga konsekvenser som global uppvärmning, säger han till tidningen New Scientist.

Här finns Kleidons forskningsrapport (pdf). New Scientists artikel finns här, den ackompanjeras av en ledare som menar att den enda verkligt förnyelsebara energikällan är solenergin. För att vara en hållbar teknik måste de nya solcellerna reflektera ut den energi som inte omvandlas till el, annars kommer den att konverteras till värme och i sig bidra till den globala uppvärmningen…

Det som skulle behövas är således en teknik som omvandlar lågkvalitativ värmeenergi till högkvalitativ el, ljus och rörelseenergi (min fundering).

[uppdatering: på Newsmill skriver energiforskarna Pär-Anders Söderström och Mikael Höök en intressant artikel om den negativa miljöpåverkan vid brytningen av de sällsynta mineraler som behövs för vindkraft och hybridbilar. Energifrågan handlar inte om svart, vitt eller grönt utan olika nyanser av grått.]

A propos klimatdebatten har en docent i zoologisk ekologi, en doktorand i geokemi, en journalist, en Apple-tekniker, en gymnasielärare i fysik och en docent i datavetenskap (medlemmar i Uppsalainitiativet) skrivit ett inlägg på SVT Debatt som går ut på (deras artiklar brukar göra det) att de vet Sanningen om den globala uppvärmningen och att deras motståndare är betalda lobbyister. Denna gång anklagas motståndarna för att ha spridit osäkerhet om farligheten av passiv rökning (närmare bestämt påstods då passiv rökning vara kraftigt cancerframkallande, en hypotes som numera övergivits (däremot är det onyttigt av andra skäl)). En av personerna de försöker fula ut är Ingemar Nordin, som kommenterar påhoppet på följande vis:

Jag hade kollat upp noga, både i den publicerade litteraturen och med cancerepidemiologer här på stället. Detta var forskningsläget. Vad var det för konstigt med att jag redogjorde för det?

Tydligen var det mycket upprörande, ty det blev ett s.k. ”mediadrev” minns jag och jag var tvungen att ställa in ett par lektioner den dagen, och institutionssekreterarna blev ta emot massor med telefonsamtal. I en tidig morgonintervju (i 7.00-sändningen i P1) skulle jag diskutera med en dam från folkhälsoinstitutet. På min fråga om hon hade några andra uppgifter angående forskningsläget beträffande lungcancer och passiv rökning, så svarade hon att jag ”saboterade” deras anti-tobakskampanj.

[…] fortfarande är det så att många, många inte förstår eller blivit upplysta om de oerhört stora skillnaderna mellan passiv rökning, med en relativ förhöjd risk för lungcancer på mellan 0.0 och 0.3 – dvs knappt mätbart, å ena sidan och aktiv rökning, med en relativ förhöjd risk på uppemot 30,0, å den andra.

Lars Kamél förstår varför Uppsalainitiativet försöker koppla ihop rökningens risker med invändningarna mot klimatalarmismen:

Genom att välja just tobakens och dess skadliga konsekvenser för människors hälsa, väljer de klimathotstroende ett av de få exempel där alarmisterna hade rätt om ett hot.

Det finns åtskilliga exempel på att alarmisterna har haft fel när de larmat om hot. Ett klassiskt exempel är överbefolkning, tillsammans med en livsmedelsproduktion som inte kan hålla samma takt, och därav följande massvält. Alltifrån Malthus till Ehrlich (två gånger!) har denna alarmistförutsägelse förekommit. Och alltid varit fel. Befolkningen har inte alls ökat så snabbt som alarmisterna har förutsagt, och livsmedelsproduktionen har ökat snabbare än de trodde var möjligt.

Ett mer närliggande exempel är skogsdöden till följd av surt regn. Luftföroreningar orsakade surt regn, som skulle döda stora delar av Europas skogar, påstods det. Det ”bevisades” också genom att de flesta träd faktiskt dog i vissa områden.

Fast när allt kom omkring så skadade inte surt regn träden ett dugg. Antagligen var det torka som dödade de flesta av dessa träd som troddes ha drabbats av surt regn. Långt efter att larmet var över, visade i alla fall forskning att träden inte tog någon skada av det sura regnet. Fanns det någon effekt alls, var det snarare att det sura regnet gödslade träden lite grann.

Orsaken till magsår är väl ändå det bästa exemplet. I årtionden var konsensus bland läkare och medicinforskare att magsår orsakas av stress. Det larmades om att folk stressade för mycket och fick magsår på kuppen.

Konsensusen var dock inte total. En liten skara skeptiker ifrågasatte sambandet. Två av dem, Barry Marshall och Robin Warren, fick 2005 Nobelpriset i fysiologi eller medicin för att ha bevisat att magsår i själva verket orsakas av en bakterie, och inte alls av stress.

Varför ska vi tro att skeptiscism mot klimathotstron är mer likt skeptiscism mot tobakens skadeverkningar än skeptiscismen mot surt regn som orsak till skogsdöd eller mot stress som orsak till magsår?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimathot, klimatalarmism, global uppvärmning, stockholmsinitiativet, uppsalainitiativet

Copyswede gapar över mycket

Upphovsrättslobbyn är nu ute på rövarstråt igen, de gapar efter ännu mer och vill utöka kopieringssavgiften till att även omfatta hårddiskar, usb-minnen och mobiltelefoner. Detta eftersom det enligt vd Mattias Åkerlind är ”viktigt att behandla aktörer lika. Jag har förståelse för att mp3-spelartillverkare undrar varför mobiler ännu inte omfattas av privatkopieringsersättning”. Så oerhört generöst och välvilligt av Åkerlind…

De flesta partier ligger lågt och säger att detta är en sak för parterna själva. Detta är dock att fega ur, det är faktiskt en politiskt stiftad lag som gett Copyswede möjlighet att bedriva sin beskyddarverksamhet. De tre partier som är uttalat kritiska till att avgiftsbelägga lagringsmedia som externa hårddiskar och usb-minnen är Centerpartiet, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna.

I somras skrev jag att det var dags att stänga gräddfilen för upphovsrättslobbyn, det är lika sant idag:

För fem år sedan skrev jag om hur den dåvarande riksdagen klubbat igenom en avgift på inspelningsbara cd, dvd och mp3-spelare. Detta för att ”betala” för den lagliga  kopieringen för personligt bruk av lagligt inköpt musik och film(!) Jag undrade vad nästa steg skulle bli, en kopieringspappersskatt? Nu vet vi: De senaste dagarna har vi via media åter fått läsa om en grovt vinklad undersökning och om minskade inkomster för artister som skall rättfärdiga en ny avgift på hårddiskar, mobiltelefoner och minneskort som skall gå till ett självutnämnt frälse av rättighetsinnehavare för godtycklig kultur.

Henrik Sultan skriver om att fildelning faktiskt inte minskar intäkterna från musikförsäljningen. På Tumbled Logic kan vi läsa en grundlig genomgång av metodfelen i utredningen – som påstår att 1,2 miljoner jobb i EU hotas av fildelning de närmaste fem åren.

Marcus i Livbåten citerar Courtney Love som berättar att de verkliga parasiterna i sammanhanget är skivbolagen själva:

Today I want to talk about piracy and music. What is piracy? Piracy is the act of stealing an artist’s work without any intention of paying for it. I’m not talking about Napster-type software.

I’m talking about major label recording contracts.

Marcus visar vidare hur osannolikt giriga film- och musikbolagen är i sina juridiska konstruktioner. Till exempel har skådespelaren som spelade Darth Vader i ”Return of the Jedi” inte fått en cent i royalty eftersom filmen ”inte gått med vinst”… Domen mot bolagen är inte nådig:

De betalar multimiljonbelopp för att påverka våra politiker att ge upp våra friheter och vår integritet, de betalar multimiljonbelopp till advokater och privatspanare för att försöka skrämma skiten ur vanliga människor så att vi inte ifrågasätter deras rätt — allt medan de själva pissar på kreatörerna.

Läs bloggpostenn, den innehåller många bra länkar också.

Scaber Nestor tycker att psykosen nu är fullständig hos Copyswede. Själv tycker jag att Copyswedes metoder påminner om de brittiska militanta fackföreningarna, som tvingade British Rail att fortsätta köra med eldare på loken femton år efter att loken gått över till el- och dieseldrift.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, fildelning, ifpi, copyswede,upphovsrättsmaffian, integritet, lobbyism

Nedmonteringen av rättsstaten avbruten

För en tid sedan bloggade jag om Vänsterpartiets förslag att montera ner rättsstaten och ta bort kravet på dubbel straffbarhet, sedan dess har även Socialdemokraterna förfäktat samma åsikt. Idag svarar jag dem på SvD Brännpunkt på nätet.

Länder som Danmark och Thailand lär inte vara speciellt intresserade att handräcka oss i jakten på moralbrottslingar. Däremot finns det många andra länder som nog gärna skulle ta tillfället i akt om vi inleder en uppluckring av legalitetsprincipen. Så, vilka andra länders medborgare skall vi spana på och lämna ut uppgifter om så att de kan straffas i sina hemländer? Polskor som gör abort? Iranska homosexuella? Saudiaraber som har sex utanför äktenskapet?

Jag blev lite orolig ett tag eftersom den enda officiella reaktion som kom från vårt håll var ledamoten i justitieutskottet Krister Hammarbergh, som ville

att Sverige ska vänta och se hur det har fungerat i Norge.

– Att införa dubbel straffbarhet kanske kan vara en lösning, det vet vi inte ännu. Vi måste utvärdera och se hur den norska lagstiftningen har fungerat.

Glädjande nog har justitieministern nu satt ner foten på rätt sida, i en debattartikel i Aftonbladet avfärdar hon helt förslaget. Hon slog ett slag för rättstaten även i onsdags, kan man hoppas på att det är en trend? Ett litet kors i taket går också till Hanne Kjöller, det blir ingen tiopoängare dock:

Kjöllers grundinstllning till sexhandel är dock rent moralistisk. I Sverige bestämmer politikerna över din sexualitet, även när du har blivit myndig. Hanne Kjöller kallar det ”utveckling”. Vi har nått lite längre än andra länder. Men sedan när blev en från politiskt håll dikterad sexualmoral lika med utveckling?

Men man får vara glad för det lilla.

Håller med mig gör t ex Oskar Lindgren och Blogge, håller inte med mig gör Hans Lind.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, sexköpslagen, legalitetsprincipen, socialdemokraterna, vänsterpartiet, beatrice ask

Hyllas den som hyllas bör

Som bekant är jag inte sen att kritisera vår justitieminister när jag tycker hon är fel ute. Därför gläds jag nu över att kunna berömma henne när hon är rätt ute. I SvD idag går hon emot Ecpat som vill utvidga lagen om registerutdrag. Beatrice Ask varnar för att vi då hamnar i ett kontrollsamhälle utan att vinna någon säkerhet:

Registerutdrag kan också leda till en falsk trygghet. De flesta övergrepp mot barn sker i familjen och inom nära relationer och det kan man ändå inte skydda sig emot med hjälp av registerutdrag. Annars får vi en diskussion som den vi har haft i EU, registerutdrag på medlemmar i föreningar som till exempel i scouterna. Vi kan inte kontrollera alla som kommer i kontakt med barn.

Bra! Vare sig Ecpat eller SvD skall skriva lagarna genom kampanjer. Det skall politikerna göra, och det skall vara fungerande lagar efter genomtänkta överväganden och inte som reaktion på mediadrivna indignationsstormar.

[Uppdatering: Hanne Kjöller sågar SvD:s kampanjjournalistik.

SvD har trålat i polisanmälningarna mellan 2007 och 2010 och, förutom några misstänkta stölder och sexuellt ofredande mot barnvakterna, uppenbart funnit en sexdömd 38-åring som vid ett tillfälle försökte få uppdrag som barnvakt åt en familj. Men där föräldrarna samma dag blev kontaktade av säkerhetschefen på den sajt där mannen erbjudit sina tjänster

Men hon vore ju inte Hanne Kjöller om hon inte slentrianmässigt samtidigt passade på att kollektivt utmåla Sveriges fäder som presumtiva barnövergreppsmän.För det första är det fel som princip att göra en hel grupp ansvarig för vad en medlemmar gjort. För det andra är det fel i sak – den enskilt största gruppen förövare är barnens biologiska mammor, därefter kommer styvpappor.]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, media, ecpat, beatrice ask

Vänstern vadar vidare i moralistträsket

Ett gammalt förslag från Vänsterpartiet poppade upp i går igen när ledamoten av Justitieutskottet Lena Olsson (V) på Brännpunkt krävde att det skulle vara straffbart att köpa sex även i länder där det inte är straffbart. Tydligen bara för män som köper sex av kvinnor dock, några andra sexköpare syntes inte till i artikeln. Efter att ha läst Olssons debattartikel ställde sig Torbjörn Jerlerup frågan:

Är Arne Weise ett ”stackars offer”, och en ”utnyttjad hora”? Om inte, varför beskriver man kvinnor som har samma yrke som Arne Weise en gång hade som offer och utnyttjade?

han fortsätter:

När man undersökt hur många av Sveriges ungdomar under 30 år som sålt sex visar det sig att 1,5% av männen gjort det och 0,5% av kvinnorna. Men män som säljer sex till män eller till kvinnor eller par, har väl aldrig den här Vänsterpartisten hört talas om.

Eller så har hon det… Det är bara att män som säljer sex inte är nåt ”problem” i mångas ögon.

Det var ett program på SVT som jag såg förra veckan med rubriken ”kvinnor som köper kärlek”, om kvinnor som åker till Bali och köper sex. Det var nästan helt utan moraliska pekpinnar.

Kvinnor köper kärlek, heter det i filmen som fick sändas i TV… Män som köper sex beskrivs alltid som elaka, hemska och fula sexköpare… Tänk er att ett lika objektivt program hade gjorts med rubriken ”män som köper kärlek” som i sympatiska ordalag pratar om detta. En omöjlighet. men kvinnor som köper sex, det är en annan femma.

Hax konstaterar att likhet inför lagen inte är något för V:

Det borde vara självklart att man, i princip, bara är skyldig att följa lagarna i det land som man befinner sig i.

Men om man går vänsterpartiets väg, vad finns det då för skäl till att det bara skall handla om sexköp? Öppnar man då inte även vägen för att svenskar skall kunna straffas för att de har rökt på i Holland, kört utan bilbälte i Spanien eller ordnat en pokerturnering i Las Vegas? Vad är det för princip som gör just sexköp till ett brott som skall särbehandlas?

Plockar man sedan även in andra länders eventuella möjlighet att göra samma sak i ekvationen, då blir det riktigt rörigt. Skall till exempel inte polskor få göra abort i Sverige? Skall inte litauer få gå i Pride-paraden i Stockholm?

Blogge målar upp det drömsamhälle där svensk lag gäller i hela världen (under en övergångsfas innebär det förvisso att iransk och kinesisk lag gäller i Sverige också, men sådant får man ta för den goda saken) På samma sida förklarar signaturen Celsius varför Thailand inte skulle bry sig ett spår om vad vi i Sverige hittar på. Sexhandel för vuxna är där helt ok, sexhandel med underåriga är däremot, oavsett vad svenska sexköpslagslobbyister vill tro, helt no-no: Bodström trodde han hittat tolvåringar på barer i Phuket. Idiot!

Hans Engnell ser sexmoralister på frammarch:

Vänsterpartiets Lena Olsson påstår att det handlar om att skydda kvinnor i andra länder mot sexköpande svenska män (notera att hon inte tycks ha reflektera över att även kvinnor köper sex och att män säljer, men det var väl inte heller att vänta). Det är förstås struntprat. Sexköpslagen har aldrig handlat om att skydda någon, lagens förespråkare har aldrig på allvar varit intresserade av hur sexsäljarna mår, vad de tycker om sitt arbete och hur lagen påverkar dem i realiteten. De använder ständigt ett von oben-perspektiv. Det är därför första rangens hyckleri som Lena Olsson sysslar med i sin debattartikel. Hon vill påtvinga oss en viss (inskränkt) sexualmoral och att denna moral ska bli global.

Per Westberg tycker att Vänstern tummar på legalitetsprincipen. Han gillar sexköpslagen men gillar ändå inte idén att frångå kravet på dubbel straffbarhet, de undantag som redan finns motiverar han med att det gäller sådant som i regel är straffbart i västvärlden (Här blir det dock en tankevurpa, på exakt samma sätt kan då t ex muslimska länder motivera straff för otrohet eller homosexualitet som praktiserats utomlands.)

Svensk myndighetskontroll skriver om kompetensbefriad sexlagstiftning, även Liberaldemokraterna och Lars Ivarsson är inne på samma spår. Det finns dock ett fåtal bloggare som faktiskt tycker att Vänsterpartiets förslag är bra, Hans Lind är en.

[Uppdatering. PLC, Pandaflickan och bloggen minsalbei skriver också.]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, prostitution, morallagar, sexköpslagen, vänsterpartiet

DN och sorkjakten

När jag läste DN:s ledarsida i går gick tanken till den knarklangande diktatorn Dr Kananga i Bond-filmen Live and Let Die:

Man or woman, black or white. I don’t discriminate.

Tidningen har på ett föredömligt sätt anställt såväl kvinnliga som manliga stolpskott. Erik Helmerson presenterar sig för den breda allmänheten genom att försvara den kommunala fritidspersonalens diskriminering av sorkar i Hemse. En diskriminering som såväl skolans rektor som regionrådet bett om ursäkt för. Erik vet bättre:

Om man på allvar tror att pojkarna tillfogats oläkbara själsliga sår av något så trivialt som att snuvas på en semla är det kanske också läge att rikta en skarpare blick mot situationen i klassrummet de 364 dagar som inte är kvinnodag. Vilka barn är det då som hukar under bråk och oväsen? Vilka sitter i gräddfilen?

Jadu Erik… 1. Att tro att man motverkar en orättvisa genom att införa en annan är inte en listig idé. 2. De som sitter i skolans gräddfil är flickorna, de får genomgående bättre betyg än pojkarna vid samma prestation.

Johan Ingerö är arg och skrattar på samma gång:

När svenska styrkor bekämpar talibaner och skyddar flickor och kvinnor som utsätts för syreattacker, som får öron och näsor avskurna, som förväntas leva sina liv under heltäckande dukar, ja då undrar DN:s ledarsida ”vad Sverige gör i Afghanistan”.

Men när en hop stenkorkade fritidsfröknar bestämmer sig för att sukta några helt oskyldiga skolgrabbar med semlor i akt och mening av att ”lyfta fram tjejerna”, ja då anser samma ledarsida att detta är en lämplig pedagogisk utgångspunkt för ett djupare samtal med våra barn om det världspolitiska läget.

Kan man annat än skratta åt människor som är så fisljummet menlösa, så totalt frånkopplade från verkligheten och som förmodligen knappt ens vet vad som är bak och fram på en unge?

Bloggen Aktivarum skriver om skillnaden mellan misstag och fel:

Poängen är att det är en sak att  göra ett misstag – det är mänskligt. Det är en annan och betydligt värre femma att upprepa eller förespråka någon annans misstag. Då är det felaktigheter.

Med den filosofiska positionen i minnet så är det förståeligt att fritidspersonal gjorde misstaget att tro det var en god ide att semle-diskriminera pojkar på internationella kvinnodagen.

De gjorde ett misstag, gör om – gör rätt!

De som däremot försöker argumentera för den positionen kan inte hänvisa till den ursäkten.

Sålunda så finns ingen ursäkt alls för dårskapen från människor som Erik Helmersson i DN-ledaren. Inte nog med att Helmerssons argumentation är usel. Det var inte ens ett argument från början.

Grovt Initiativ konstaterar att denna sorts beteende ger genuspedagogik ett dåligt namn. Det tycker jag också, men jag beklagar det däremot inte.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, dn, feminism, statsfeminism, pk, skolan, könsdiskriminering

Krösa-Majorna smider medan reaktorhärden är varm

Efter självmordsattentatet i Stockholm i december twittrade Alexandra Brunell (SD) med taggen ”#äntligen”. Det fick hon vederbörligen ordentligt med skit för, på nätet och i prasselmedia. Efter att tsunamin i Japan i helgen orsakade ett kärnkraftshaveri i Japan, twittrade Helle Klein (S): ”Härliga tider”.

Vad hände? Inte så mycket. Somligas smaklösheter ter sig straffria. Men inte att förvånas över, i princip hela Mediasverige har gått i spinn och tävlar om att leverera domedagsprofetior om kärnkraften. Och det gäller inte bara Sverige, i Tyskland tvingas myndigheterna klargöra att folk inte skall äta jodtabletter. På Snopes kan vi läsa om en förfalskad nedfallskarta med förfalskad avsändare som cirkulerar på nätet.

Aftonbladets korrespondent i Japan meddelar att Japan har fått sitt Tjernobyl. Vilket är ett mycket märkligt uttalande eftersom reaktorn inte är av samma typ och en olycka inte kan få samma förlopp. Aftonbladet har dock lyckats gräva fram en expert som säger det de vill höra: Frigyes Reisch har inte arbetat med frågan på 14 år, men det hindrar honom inte från att från andra sidan Världen slå fast att ”Det här är absolut jämförbart med Tjernobyl.”

Även SvD refererar Reisch, de låter dock också två aktiva experter som motsäger hans tes komma till tals.

Erik Laakso sätter händelserna i Japan i sitt sammanhang.

Samtidigt har minst en vattendamm raserats och orsakat en bortspolning av omkring 1800 hem. Hur mycket oljeutsläpp som skett i samband med tsunamin och jordbävningen finns det inga uppgifter om så vitt jag kunnat se men det torde vara avsevärda mängder när en så lång kuststräcka drabbas. Andra kemikalieutsläpp ska vi inte ens tala om i sammanhanget. Hur mycket av det har du sett och läst om i rapporteringen? Inte så undra på att just kärnkraften blir så skrämmande. Jag såg en läsarkommentar på Aftonbladet som undrade om det var tryggt att åka till Thailand i nuläget. Mellan Japan och Thailand är det över 500 mil. Rädslan trycker upp dumheten till ytan.

Erik jämför med andra energikällor:

Machhu II, Indien, 1979, vattenkraftsdamm som brast, 2500 döda.
Hirakud, Indien, 1980, vattenkraftsdamm som brast, 1000 döda.
Asha-ufa, Sibirien, 1989, läcka i naturgasledning och brand, 600 döda
SL-1, USA, militär forskningsreaktor 1961, 3 döda operatörer, mycket små radioaktiva utsläpp.
Three Mile Island, Harrisburg, inga döda.
Tjernobyl 4, Ukraina, 1986, 47 anställda och brandmän (36 omedelbara dödsfall). Cirka 100 akut strålskadade. Minst 1.800 barn har fått sköldkörtelcancer. Annan förhöjning av cancersjukdomar har inte kunnat konstateras enligt statistik från UNSCEAR, maj 2000.

En utmärkt genomgång av vad som faktiskt har hänt i reaktorerna har gjorts av signaturen Heresiarch:

Omedelbart vid jordbävningen snabbstoppades alla reaktorer genom att kontrollstavarna automatiskt fördes in mellan bränslestavarna. Därmed var kärnreaktionen avstannad och det som återstod vara att kyla ner stavarna, mellan tre dagar och en vecka tar det innan reaktorn är helt ”avstängd”. Det som hände var att tsunamin slog ut energitillgången till vattenpumparna. Den sista utvägen är att nödkyla med havsvatten. Att det inte skedde omedelbart berodde inte så mycket på att det var dyrt – en reaktor som nödkyls med havsvatten blir förstörd och går inte att använda – utan på att Japan efter allt energiproduktionsbortfall behöver all produktionskapacitet de kan uppbringa. Att då i onödan förstöra reaktorer vore ansvarslöst.

Han klargör också skillnaden mellan en reaktor av Tjernobyl-typ (grafit) och en av Fukushima-typ (lättvatten, samma som vi har i Sverige). När en grafitreaktor tappar vattentillförseln så rusar kärnreaktionen, grafiten tar eld och sprider radioaktivt avfall i röken. När en lättvattenreaktor tappar vattentillförseln så avstannar kärnreaktionen, bränslet smälter av den kvarvarande värmen, strålningen är kraftig men lokal. Olyckan är allvarlig och skall inte trivialiseras, men det är inte i närheten av att vara den katastrof som boulevardpressen vill skrämma oss till och de nymornade kärnkraftsmotståndarna försöker påskina. De som påstår att detta är ett nytt Tjernobyl är antingen illasinnade eller illa informerade, bara att välja.

Förre Miljöministern Lena Sommestad (S) avstår dock från de värsta överorden. I hennes bloggpost om slutet på atomåldern, tar hon bland annat upp det enorma bortfallet av energi då el produceras. Och visst är det så att väldiga mängder värme släpps ut i havet, till glädje mest för de djur som bosätter sig i den konstgjorda sjön vid Forsmark och forskarna som studerar dem. Men vi skall minnas vilkas fel det är att sakernas tillstånd är som det är.

Det fanns under 80-talet långt gångna planer på hetvattentunnlar från kärnkraftverken för att värma upp bostäder och kontor i Uppsala, Göteborg och tillochmed i Stockholm. Men dessa planer stoppades av personer på Sommestads sida – kärnkraftsmotståndare som var livrädda för att låta kärnkraften spela för stor roll i energiförsörjningen. De lät med berått mod hellre värmen gå rätt ut i havet medan vi i stället fick använda oss av fossila bränslen för uppvärmningen.

Det är alltså på grund av Sommestad och hennes gelikar som två tredjedelar av energin från reaktorerna går till spillo och vi i stället är tvungna att elda olja för att värma upp våra bostäder, bra jobbat där…

Det är inte bara jag som stör mig på hur Krösa-Majorna i media och oppositionspartier inte drar sig för att försöka utnyttja den väldiga naturkatastrofen på andra sidan Jorden till sin fördel. Blogge säger nej tack till antiatomkedjor, Fredrik ser att kärnkraftsfobikerna vädrar morgonluft och Christoffer skriver om det blinda kärnkraftshatets fula ansikte.

Maggie Thauersköld skriver på SVT Debatt att det är  allvarligt om olyckorna i Japan stoppar utbyggnaden av kärnkraft

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kärnkraft, alarmism, jordbävning, japan

Skillnad på folk och folk

I kväll framför Sara Varga i Globen sin pk-dänga ”Spring för livet” som handlar om en kvinna som misshandlas av sin (manlige) partner. Det är så den allmänna konsensusen ser ut: män är förövare, kvinnor offer. Naturligtvis ser det inte så svartvitt ut i verkligheten vilket jag har skrivit om tidigare. Kvinnor använder våld mot partnern lika mycket som män och våld förekommer minst lika mycket inom samkönade förhållanden som inom olikkönade, så mycket var teorin om könsmaktsordning värd.

På Newsmill skrev igår pseudonymen Pia Larsson om hur det gick till när polisen kom efter att hon och hennes sambo misshandlat varandra på fyllan. Trots att båda hade slagit den andre och trots att det fanns misshandelsskador på mannen valde polisen och hela rättsväsendet att enbart tro på hennes version. Mannen fick 15 månaders fängelse för misshandel, hon fick inget straff alls.

Ett fritids i Hemse ville tydligen inte vara sämre än våra rättsvårdande myndigheter och firade kvinnodagen i måndags med handfast könsapartheid bland barnen:

Barngruppen delades i tisdags, på internationella kvinnodagen, upp i två grupper: killarna i den ena och tjejerna i den andra. Eftersom det samtidigt var fettisdagen, valde man att ge semlor till tjejerna, medan killarna fick äta vanligt mellanmål i matsalen. Och vanligt mellanmål, det innebär knäckebröd och mjölk.

En av föräldrarna som reagerat är Carina Kvarnberg, som är mycket upprörd över personalens agerande.

– Det är helt sjukt! De jobbar med en likabehandlingsplan på fritids, och så gör man så här – det är ju barn det handlar om, de ska väl behandlas lika i alla lägen, säger hon upprört.

Hennes båda söner, Viktor och Emil Juteskog, sex och nio år gamla, går båda på fritids i Hemse sedan i höstas. De är också besvikna på att bara tjejer fick semlor och förstår inte vitsen med en sådan uppdelning:

-Det var tråkigt, vi ville ju också ha semlor, säger Viktor.

– Vi fick knäckebröd i stället, kanske med något pålägg på. Och så mjölk eller vatten, berättar Emil.

Personalen på fritids vill inte prata om händelsen när GT hälsar på, men säger att man inte anser att man begått något fel.

– Vi ville göra något speciellt för tjejerna just den här dagen, kvinnodagen, och eftersom det var semmeldag också så fick de semlor, det är inget konstigt med det, menar en fritidsledare.

– Att blåsa upp det här är att göra en höna av en fjäder, säger en annan.

Rektorn begriper dock att förfarandet att diskriminera sexåringar inte var alldeles lämpligt:

Men Lekbir Belmhamdi, rektor för fritids och årskurs F-6 på Högbyskolan i Hemse, som inte var på plats på fritids den aktuella dagen, erkänner att ett fel har begåtts:

– Syftet var att uppmärksamma tjejerna, men vi hade nog inte funderat djupare än så.

Även ledande lokalpolitiker på Gotland beklagar det inträffade, men man undrar ju vad det är som gör att personalen tycker att trakasserier av småpojkar är rätt väg att gå i jämställdhetsarbetet?

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, rättssäkerhet, kvinnodagen, feminism, statsfeminism, könsapartheid, hemse, gotland

Ett autoimmunt lagförslag

Regeringen har kommit överens med Miljöpartiet om invandringspolitiken. Partierna försöker i vanlig ordning att både äta kakan och ha den kvar. De vill inte stå för de problem dagens reglerade invandring medför, med hjärtknipande historier om utvisningar av fattiga till Kosovo och dödshotade till Bagdad. Men de vill inte heller förespråka en fri invandring, eftersom en sådan skulle omöjliggöra det högskatte-/hög offentlig välfärds-samhälle vi är vana vid och som samtliga riksdagspartier står bakom. Miljöpartiet hycklar i och för sig på ett annat sätt, eftersom de faktiskt officiellt vill ha fri invandring, men de aktar sig dock noga att tala om vad det skulle innebära för välfärdssystemen.

Det kommer alltid att finnas inkompatibiliteter mellan lagstiftning och verklighet, men man löser inte problemet genom att göra lagstiftningen inkompatibel med sig själv. Vilket påpekas av många debattörer från såväl höger- som vänstersidan. Lennart Eriksson skriver:

I stället för att, som sker genom denna överenskommelse, understödja en verksamhet i vilken myndigheterna ska räcka varandra fingret, borde regeringen mera ta fasta på sitt uttalande att de som har fått ett avlägsnandebeslut är skyldiga att lämna landet. Denna överenskommelse motverkar direkt en sådan målsättning.

Detta tyder på att regeringen nog egentligen inte alls tycker att de är skyldiga att lämna landet. I så fall vore det mera rakryggat att i Utlänningslagen införa en bestämmelse med innebörden att barnfamiljer med skolbarn har rätt att ovillkorligen erhålla permanent uppehållstillstånd i Sverige. För det är ändå detta som denna överenskommelse kommer att leda till: Alla barnfamiljer med skolbarn som vill ha tillstånd i Sverige kommer att få det.

Enklare då att säga det rakt ut, och därmed bespara Migrationsverket, Migrationsdomstolarna och polisen onödigt arbete, än att hymla med saken i ohelig allians med Miljöpartiet.

Den tidigare stenhårde randianen, sedermera miljöpartiväljaren, Mattias Svensson, synes nu ha gått vidare på skalan när han på Neos blogg kommer ut som en vilt vevande do-gooder med andras pengar.

I andra länder löser man detta med idealitet, välvilja och genom att se mellan fingrarna

Ja, Mattias, inget hindrar dig att göra det. I stället har du blivit statskramare och förespråkar att andra människors pengar, i just detta fall, skall betala. Ingen har heller sagt att de som inte följer lagen inte skall få vård. Det debatten handlar om är ifall de som vistas här illegalt och inte deltar i/bidrar till socialförsäkringssystemet skall ha rätt till subventionerad vård. Och det handlar inte som vissa debattörer tror – eller låtsas tro – om barnen, barnen har redan rätt till fri vård.

Thomas Gür tycker på Svenska Dagbladets ledarsida att invandringspolitiken inte hänger ihop och en osignerad ledare i samma tidning ställer frågan hur högt priset blir för snällismen.

Bloggaren tidigare känd under namnet Blogge är kluven. Å ena sidan gillar han uppgörelsen, å andra sidan anser han den vara en halvmesyr. Han förespråkar en tulipanaros där alla som vill får flytta till Sverige, men under de första åren innan de etablerat sig som medborgare omfattas de inte av hela välfärdspaketet utan bara dess allra mest basala delar:

I praktiken innebär det att Sverige ger fristad åt långt fler behövande, men de kan räkna med att få bo i en dragig barack och få 25 kronor om dagen för att överleva. Glöm platteve, dator, mobil och skinnjacka! Vi ger dig frihet, elementär sjukvård och möjligheter, resten får du jobba ihop till själv.

Detta är den sorts lösning jag personligen ser mest positivt på, dock är det så att

Resonemanget förutsätter förstås en brutalt annorlunda politik, med minskad facklig makt, åtminstone för detta segment, och en betydligt mindre byråkrati, allt i syfte att skapa en välsmord arbetsmarknadspolitik som ger goda incitament att snabbt kravla sig ur gyttjan och komma sig upp. Jävlar vad snabbt man lär sig ett nytt språk under sådana betingelser! Modellen förutsätter också mekanismer för att förhindra att en underklass permanentas; det måste finnas bortre parenteser och säkerhetshål.

Och därför har det inom överskådlig framtid inga som helst möjligheter att bli verklighet.

Erik Laakso kommer fram till en liknande slutsats i Voltaire:

Det som nu regeringen kommit överens med Miljöpartiet om, handlar om att personer som uppehåller sig illegalt i Sverige ska ha rätt till fri vård. Jag är osäker på om det betyder att de ens ska betala samma summor som landets medborgare och legitima invånare får göra, det vill säga besöksavgifter mm, eller om det med fri också menas “gratis”. Hur som helst är det så att ingen nekas vård i det här landet men om man inte är här legitimt eller omfattas av vårt försäkringssystem (eller har en privat tecknad försäkring) så får man betala kostnaderna själv. Det tycker faktiskt jag är rättvisa under de lagar vi har stiftat i landet. […]

Våra lagar är till för att skydda landets invånare och alla som välkomnas hit inkluderas fullt ut under det skyddet. Nu bygger regeringen ihop med Miljöpartiet ett semisamhälle där de som inte fått rätt att stanna, de som inte brytt sig om att söka rätt att stanna och andra som helt utan samhällets översyn väljer att befinna sig här i strid med lagen, får en halvmesyr till välfärd att hanka sig fast vid. Hur har de tänkt sedan, när den gömda familjens barn ska gå på gymnasiet, söka till högskolan eller skaffa ett jobb? Det kommer ju inte att gå på den vita marknaden eftersom personen inte finns i egentlig mening, alltså bygger man långsiktigt upp en svartsektor där illegala invandrare i andra och tredje generation jobbar.

Målar jag inte fan på väggen nu? Så många är de ju inte och så hårdhjärtad kan man ju inte vara. Kanske det, men då får ju lagarna ändras först. Att ha en regering som beslutar om att vissa personer ska kunna kringgå lagar som riksdagen bestämt är ett i grunden folkföraktligt experiment.

Jag är för varje solidarisk handling och alla vi/ni som vill visa solidaritet, gör gärna det men använd den egna plånboken och inte den generella välfärdens. Jag har gömt flyktingar och skjutsat över gränser för att nya chanser ska kunna ges men jag har också berättat för personer som fått grundliga avslag att det bästa för att kunna förändra något och få en annan start i livet faktiskt är att åka tillbaka därifrån man kom, inte leva ett liv som gömd och jagad i ett land man inte är delaktig i. Det ligger ingen framtid i att befinna sig illegalt i Sverige. Om nu inte regeringens nya linje är ett steg mot allmän asyl för alla gömda och vidöppna gränser för alla som vill komma. Det är i så fall en linje jag kan sympatisera med men vårt välfärdssystem måste göras om helt för det kommer inte att hålla för den tyngden i dagens utformning så jag vill gärna se planen först.

Niclas Berggren funderar vidare i Blogges härad, det vill säga om libertarianer bör valkomna fri invandring till välfärdsstaten och citerar några olika inlägg, dels från nämnde Mattias, som tycker det är en bra idé , dels från Tino Sanandaji, som är av helt motsatt åsikt.

Johan Ingerö har skrivit om saken på opinionsplats i Aftonbladet och utvecklar saken vidare på sin egen blogg: Empati som subtstitut för kunskap. Philip Wendahl tycker liksom Ingerö, att uppgörelsen är en björntjänst mot alla asylsökanden med verkligt skyddsbehov.

Min kollega, kretsordföranden för Moderaterna i Botkyrka Jimmy Baker tycker att den nya migrationslagstiftningen är ett politiskt misstag. Stig-Björn funderar kring snällismens återkomst. Tidigare LUF-ordföranden Frida Johansson Metso tycker på Newsmill att de som är emot förslaget inte är riktiga liberaler.

Sanna Rayman har efter påhoppen på henne skrivit ett långt inlägg som reder ut vad hon faktiskt tycker och hur märkligt hennes självutnämnt ”liberala” motståndare resonerar. Hon avslutar med att konstatera att

[nu ignoreras] den grundläggande poängen med medborgerliga rättigheter och skyldigheter som fundament i ett fungerande samhälle. Man öppnar för att institutionalisera olika nivåer av medborgar/invånarskap, en elasticitet som på goda grunder kan antas skada legitimiteten för hela samhällskonstruktionen och naturligtvis också möjligheten till gemensamma lösningar.

Själv gillar jag klassiker som rule of law, medborgarrättigheter och skyldigheter. Jag vill också behålla möjligheten till gemensamma lösningar, som tex välfärd. Vidare anser jag inte att vi befinner oss i ett läge där oreglerad invandring är realistiskt, även om jag i och för sig kan sympatisera med tanken på en mer utopisk nivå. Förvånande nog är det få av mina åsiktsmotståndare i den här frågan som säger sig vilja ha en helt fri invandring – en hållning som hade gjort deras ståndpunkt betydligt mer rimlig.

Kort sagt. Jag tycker inte att man lättvindigt ska gröpa ur viktiga och grundläggande begrepp. Särskilt inte om de kan antas göra ganska liten nytta samtidigt som de skapar flera av de helt nya problem jag har nämnt. Det finns andra vägar och sätt att göra nytta. Snabba upp asylprocesserna och gör det uppenbart för professionella människosmugglare att rådet ”släng ditt pass” inte är ett gott, utan ett dåligt råd. Se till att avvisningsbeslut faktiskt verkställs snabbt och minimera förutsättningarna för det papperslösa samhället att växa. Gör hellre arbetskraftsinvandring till den föredragna vägen in för dessa människor. Gör mer för de civilsamhälleliga insatser som hjälper papperslösa i behov av vård. Då uppstår åtminstone inte samma målkonflikter mellan samhällets grundvalar och vår önskan att hjälpa. Åtgärda ut de hinder som gör att redan existerande rättigheter till akutvård och barnvård inte uppfylls.

Gör gärna allt detta. Men försök inte inbilla mig att statligt sanktionerade parallella samhällssystem är rätt väg.

Mattias svarar på Neos blogg, viftandes med insinuationer om personlig snålhet hos hans meningsmotståndare, det går sådär.

Att denna uppgörelse som dess påhejare tror också skulle desarmera Sverigedemokraterna är inget annat än dumliberal självsuggestion. Merit Wager refererar på Newsmill ett mail hon fått från en utlandssvensk:

”Min svenske kollega var för en tid sedan i Sverige på besök. Hans son blev sjuk och de var tvungna att uppsöka sjukhus. När allt var överstökat så hittade sjukhuset inte sonen i sina register, han är ju inte folkbokförd i Sverige längre. Således blev min kollega tvungen att betala i runda slängar 3.000 kronor för undersökning samt mediciner.”

Personer som bryter mot lagen och befinner sig olagligt i landet, ges således rätt till ”subventionerad hälso- och sjukvård” medan svenska medborgare får betala fullt pris för densamma.

Och en sådan ordning är alltså av regeringen och Miljöpartiet tänkt att minska Sverigedemokraternas väljarstöd?

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, invandring, papperslösa, regeringen, miljöpartiet, sverigedemokraterna, snällism