Archive for november, 2011

Mer snusförnuft i EU tack!

30 november, 2011

EU-byråkraterna sysslar inte bara med att försöka driva igenom en superstat under förevändning att lösa den ekonomiska krisen. Henrik Brors avslöjar idag i DN hur EU-kommissionen har ljugit om svaren i ett offentligt samråd för att motivera ett fortsatt exportförbud för svenskt snus. Christofer, en av våra tre visaste män i Bryssel (de andra är naturligtvis Henrik och Gunnar), kommenterar:

Låt oss börja från början: Kommissionen har hållit en så kallad öppen konsultation kring översynen av tobaksdirektivet, där medborgare fått delge sina synpunkter. Tjänstemännen på kommissionen blev ganska chockade då de mottog hela 80 000 svar, vilket är ett klart rekord i dessa sammanhang. Jag bidrog säkerligen själv genom att uppmuntra till engagemang i frågan med webbsidan eusnus.se.

När kommissionen summerat detta hävdade dem att det fanns ett brett stöd för förbudet. Men det Henrik Brors uppmärksammar i DN-artikeln var att det i själva verket är helt tvärt om! Europas medborgare menar att Svenskar som bor i Bryssel faktiskt ska kunna få köpa snus. Det är en stor majoritet som ville upphäva förbudet. Separerar man svaren från medborgare, lobbyistföretag och regeringar fann man inte i någon av dessa tre kategorier en majoritet för ett handelsförbud för snus. Kommissionens fulspel är oacceptabelt och jag har därför begärt ett möte med deras ansvarige enhetschef för en förklaring. Finns det ingen sådan, kan det nog vara tid för uppläxning av kommissionen.

Det handlar inte bara om en frihetsfråga för svenskar, det handlar om stora pengar och stora lobbyister, på den ena sidan står tobakslobbyn som vill kunna sälja snus av svensk typ, det marknadsförs som hjälp till rökavvänjning. På andra sidan står läkemedelslobbyn. De drar in enorma belopp på sina nikotinprodukter för rökavvänjning, och de vill definitivt inte att folk slutar röka med hjälp av snus.

[uppdatering, Fjellner skriver på Newsmill]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Lögn, förbannad lögn och kändisupprop

29 november, 2011

I går bordlades som väntat beslutet om Nya Slussen i kommunfullmäktige, det kommer upp till beslut igen 12 december och då kommer beslut att tas – minoritetsåterremiss eller minoritetsbordläggning får bara användas en gång. I går presenterade staden också sin attitydundersökning, gjord bland 989 personer – närboende, cyklister, kollektivtrafikresenärer och bilister. Två tredjedelar var positiva till Nya Slussen.

Modell av Nya Slussen sedd från norr

Nya Slussen, bild: Yimby

I tidningsspalterna fortsätter den svenska kultureliten sitt quixotiska svingande mot väderkvarnar, mer tragiskt än ärofullt dock. Vartenda ett av deras inlägg jag läst är behäftat med mängder av grova sakfel. Rena osanningar. En del härrör från inaktuella planer, annat har aldrig varit sant. Det går lätt att kontrollera i dokument och plankartor hur trafiklösningen i Nya Slussen kommer att se ut, okunnighet är ingen ursäkt.

Men det hindrar dem inte. I Expressen sprider en rad kulturpersonligheter de vanliga myterna, ”sämre framkomlighet för rörelsehindrade”, ”gallerian höjer torgnivån”, ”vid slussningar kommer man inte över”.

Det finns massor av avvägningar att diskutera när en ny förbindelse mellan norr och söder skall byggas, men en sådan debatt handlar i stort om värderingsfrågor, om tycke och smak. Vill vi ha siktlinjer eller stadsväv? Vill vi ha vattenspegel eller ett accentuerat näs?

Det borde gå att diskutera, men de kritiker till förslaget om Nya Slussen som hörs i debatten tror sig inte kunna vinna en sådan debatt. Jag kan inte se någon annan förklaring till att de ständigt återupprepar påståenden om förslaget till Nya Slussen som de fått påvisat är falska. En debatt med sådana personer har inte speciellt bra förutsättningar att bli fruktbar.

I DN skriver Marianne Lindberg De Geer att hon har satt sig in i förslaget till Nya Slussen och därför anser det uselt:

Jag blir så trött när jag tänker på hur krönikören Benke Ohlsson [DN] om tjugo år ångerfullt skriver om hur fel han hade på 2011-talet. När han erinrar sig en På Stan-krönika där han kräktes över dem som ville ha en återremittering av förslaget om Slussen. När han står på plats tjugo år äldre med sin cykel och sina dåliga knän och väntar på båtslussningen i 15 minuter och ser upp mot trapporna, höga som fyravåningshus och fulla av snö. Trappor som han sedan får bära upp cykeln i till sitt älskade Söder. Om han inte föredrar att ta den med sig in i den underjordiska gallerian tillsammans med alla andra cyklister och fotgängare. Och där leta upp en hiss (om den går alternativt om han får plats)? Svårt att tro va? Ja jag förstår det, men så är det planerat.

Nej fru Lindberg De Geer, så är det inte planerat. Man behöver inte vänta på båtslussningarna eftersom vid slussningen den ena bron alltid är öppen (Det är liksom hela poängen med en sluss. Öppnar man båda portarna samtidigt blir det inte en sluss längre, då blir det ett vattenfall…)

Om man av valfritt skäl inte vill passera vid vattennivån, så kan man använda någon av trottoarerna eller cykelfälten på huvudbron, motsvarande som man gör idag alltså. Eller så kan man ta den nya  gång- och cykelbro som förbinder Götgatan med Gamla stan vid Munkbron och fortsätter till Tegelbacken.

Det alternativ som finns idag kommer alltså att finnas kvar (fast med mindre branta lutningar) dessutom tillkommer två ytterligare möjligheter.

Jag kan tillägga att Lindberg De Geers farhågor för att trapporna på Södermalmssidan vid slussning skulle vara fulla av snö i och för sig inte är helt grundlösa. Men med tanke på att slussning bara pågår under sommarhalvåret är risken inte överdrivet stor.

Malin Siwe drar paralleller mellan det stora stationsbygget i Stuttgart och Nya Slussen. Både här och där velade socialdemokratin och ville helst inte tycka något alls, i Tyskland straffades de i valet. Och väljarna, den tysta majoritet som inte skrev på upprop i tidningar, sade också ja till projektet i en folkomröstning:

flertalet tyskar, som svenskar, föredrar förändring. Även om de inte gör något väsen av sig. Och de föredrar politiker som har en bestämd uppfattning och argumenterar för den framför dem som evigt ska avvakta.
Varken Stuttgart21 eller förevarande Slussenritning är ideala. Men den perfekta lösning som godtas av alla finns inte. Ens i Utopia.

Mark Isitt skrev i går i DN om debatten som förstörde Slussen:

Slussendebatten har kantrat. Den har blivit ensidig och snedvriden. Få oliktänkare lyckas göra sig hörda över alla bongotrummor och besvärjelser, få vågar uttala sig när hela kultureliten står beredd att slå tillbaka.

I veckan var det nationalsymbolen Benny Andersson som skrev ett långt och öppet och argt brev [i DN] till finansborgarrådet Sten Nordin (m): ”Det är svårt att hitta en enda människa som inte tycker att Stockholm är en fantastiskt vacker stad. Då duger det inte med Foster and Partners och Bergs katastrofala idé om hur Slussen ska utformas.”

Säger Benny. Och då lyssnar naturligtvis de opinionskänsliga politikerna. Nu senast var det Socialdemokraterna som u-svängde, i slutet av augusti sade man plötsligt nej till nya Slussen, kallade den för undermålig. Gång efter annan har kommunledningen tvingats återkomma till Sir Foster – jag menar Lord Foster – för att be honom blidka de högljudda kritikerna. Kunde han ta bort ytterligare några hus, månne? Måste torgen vara så definierade? Och skulle inte herr mästerarkitekten kunna tänka sig att bli lite mer … svensk? Please?

Vilket han uppenbarligen accepterat. Tyvärr. För det förslag som [kommunfullmäktige] ska ta ställning till redan i morgon måndag uppvisar mycket lite av ursprungsritningarnas brittiska enkelhet och esprit. De dansande gångbroarna är borta, det mesta av bebyggelsen likaså. Och vore det inte för någon park här och något glashus där skulle ritningen kunna misstas för det förslag som gav Nyréns segern i tävlingen 2004. Trots att Nyréns förslag var just det som Foster och de övriga stjärnarkitekterna ombads förädla, smycka och förvandla från ren trafiklösning till attraktiv arkitektur.

Göran Fröjdh är inne på samma linje, han tycker att Foster & Bergs urprungsförslag var mycket bättre och gillar inget av alternativen som diskuteras: en kopia av nuvarande Slussen, KulturSlussen eller Nya Slussen. Viktor är inte imponerad av kulturparnassens motstånd. Daniel Åberg är däremot orolig för att politikerna viker ner sig inför kändisarnas anstormning, det är dock inte jag. Helen Törnqvist ser fram emot att få trycka ja 12 december. Per Ankersjö bemöter myter och lögner om Nya Slussen på Brännpunkt och tror att oppositionen förlorar på sin feghet och opportunism.

Intresserade medborgare rekommenderas Yimbys serie om Slussenmyter, det är inte löst tyckande baserat på ett upprop som marknadsförts med ordet ”kultur” i namnet, det är metodiska genomgångar av tillgängliga dokument med källhänvisningar. Till exempel myten om att nuvarande Slussen är en genial trafikmaskin och allt kommer att fungera sämre:

Det blir inte sämre framkomlighet för vare sig gångtrafikanter, cyklister eller handikappade. Det blir bättre, de får tre vägar över vattnet, i stället för dagens enda. På Södermalmssidan kommer att finnas hissar, rulltrappor och ramper. Om man inte planerar spränga bort hela Katarinaberget blir det inte lättare att komma fram än så.

Och den som vill kan också läsa hur det av kultureliten framhållna idealet KulturSlussen kommer att (inte) fungera. Observera källhänvisningarna, notoriskt frånvarande i nämnda elits insatser i debatten.

[uppdatering: Maria Schottenius skriver en bombastisk hyllning till sin egen tidnings enorma inflytande på samhällsdebatten och passar på att bygga en panegyri över borgarrådet (S) Tomas Rudin. Benke Ohlsson svarar i samma tidning MLDG (Note to self: Försöka vinna en offentlig beef med Benke? Glöm det.) På Brännpunkt skriver att antal folkpartister slutreplik i polemik med Per Ankersjö, de felaktigheter som de beslagits med låtsas de inte om]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Det devalverade miraklet i Essunga

28 november, 2011

För fyra år sedan hade högstadieskolan i Nossebro, den enda högstadieskolan i Essunga kommun, de näst sämsta resultaten i Sverige för behörighet till gymnasiet. Sedan dess har skolan gjort en fantastisk resa och 2010 hade den de högsta resultaten. Sydsvenskan rapporterade exalterat:

Förändringen tog tre år. Den kostade inga pengar och betydde ingen extra arbetstid för lärarna.

Vilket kinderägg! Essunga har följdaktligen blivit en förebild för andra kommuner som vill förbättra sina skolors resultat.  Det lät dock för bra för att vara sant. I dag rapporterar DN att ”mirakelskola” gav elever överbetyg, men Jonas Vlachos i Ekonomistas var där och nosade på överbetygen redan  för tre veckor sedan, han frågade: är Nossebos synvända en synvilla?

Essunga kommun kallade det hela ”Att göra en synvända” och Skolsverige applåderade: media rapporterade, Skolverket hyllade arbetssättet, forskningsprojekt har dragits igång och skolfolk vallfärdar till Essungas fullbokade konferenser för att bättre förstå deras arbetssätt.

Själv går jag istället till Skolverkets Siris-databas och tar fram nedanstående diagram. Mycket riktigt verkar synvändan lett till något verkligt positivt de första åren men mellan 2009 och 2010 händer något konstigt: måluppfyllelsen ökar markant men samtidigt ökar även andelen elever som får högre betyg än resultat på de (lokalt rättade) nationella proven mycket kraftigt. När man tittar närmre på siffrorna visar det sig att andelen elever som inte uppnår godkänt på de nationella proven i matematik bara sjunkit från 18 till 16,5 procent mellan 2007 och 2010.

Detta väcker frågor om hur uppföljning och utvärdering av skolan egentligen fungerar i Sverige. Varför verkar ingen ha noterat att Essungas framgångar till en betydande del kan förklaras av generösare betygssättning? Hur kommer det sig att forskare i pedagogik, skolvårdande myndigheter och en samlad journalistkår okritiskt verkar ha accepterat Essunga kommuns beskrivning av resultatutvecklingen?

Min misstanke är att det till stor del kan förklaras av att den ”synvända” Nossebro skola använt sig av ligger nära vad många redan på förhand tror fungerar. Man har helt enkelt fått sina fördomar bekräftade och när projektet väl fått uppmärksamhet och uppskattning så finns det mycket prestige att förlora genom att kritskt granska vad man håller på med.

Ytterligare en lärdom är att betygsinflation och resultatmanipulation har fler förklaringar än konkurrensutsättning och fritt skolval: Nossebro skola är kommunal och saknar dessutom lokal konkurrens. Drivande verkar istället varit skolans önskan att uppnå de mål som utbildningsförvaltningen beslutat om.

Vlachos avslutar:

Det finns ingen anledning att kritisera Nossebro skola och Essunga kommun för att ha de försökt vända en dålig utveckling; likgiltighet inför dåliga resultat vore betydligt värre. Dessutom verkar synvändan haft vissa positiva effekter, om än inte så dramatiska som betygsutvecklingen antyder. Däremot finns det anledning att ifrågasätta den lätthet med vilken olika metoder och modeller för skolutveckling kan sprida sig i landet. Behovet av en mer kritisk och vetenskapligt baserad granskning av skolan är utan tvekan stor.

Bara att hålla med! En positiv attityd – att tro det faktiskt går att uppnå bättre resultat – gör förbättringsarbetet mycket lättare att genomföra. Har man en negativ attityd blir förändringsarbetet i princip omöjligt.

Men enbart ett glatt sinnelag hjälper inte, det krävs arbete, av elever, föräldrar och lärare, mycket arbete. (Däremot inte nödvändigtvis mer pengar, det finns ingen som helst korrelation mellan resurstilldelning och kvalitet mellan Sveriges kommuner).

För övrigt är Nossebro skola inte bara känd för sina skolresultat.

intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Fred-på-Jorden-och-alla-barn-får-glass-Slussen

26 november, 2011

En minut i tolv har Sveriges kulturarbetare tydligen upptäckt att Slussen i Stockholm skall byggas om. I går kväll höll de möte på Benny Anderssonägda biografen Rival. Min kollega från Stadsbyggnadsnämnden Tomas Rudin var där och försökte skära pipor i vassen hos de församlade, enligt honom hundra stycken, enligt SvD ett femtiotal. Nå, det kan han ju behöva. Och kultureliten har väl aldrig lagt överdrivet många röster på min sida planhalvan, vi anses ju  per definition ”kulturfientliga”, att det statliga kulturstödet aldrig tidigare varit så stort som nu spelar i sammanhanget  ingen roll.

Undertecknarna för KulturSlussen borde läst Herberts lustmord på förslaget innan de skrev på. KulturSlussen innebär jämfört med Nya Slussen en sämre trafiklösning för såväl bilar, kollektivtrafik, fotgängare, cyklister som rörelsehindrade, en blockerad utsikt både mot Saltsjön och Mälaren och en två till tre gånger bredare bro. Dessutom minskas avrinningskapaciteten till katastrofalt riskabla nivåer.

Men det räckte tydligen att skriva ”kultur” i namnet för att kulturarbetarna skulle nappa.

Mitt motförslag är därför att staden döper om Nya Slussen-förslaget till ”Fred-på-Jorden-och-alla-barn-får-glass-Slussen”.

That would do it.

[uppdatering: på Brännpunkt skriver ett antal folkpartister utan direkt inflytande i Stockholmspolitiken under ledning av Bonnie Bernström ett inlägg där de tycker att beslutet om Nya Slussen bör skjutas upp ytterligare ett antal år. I argumentationen kolporterar de tyvärr de falska uppgifterna att Nya Slussen kommer att få sämre framkomlighet för rörelsehindrade och att bussterminalen kommer att bli mycket dyr (vilket inte är sant, den utnyttjar till stor del redan utsprängda bergrum).

Även föreningen Bevara Slussen skriver i SvD, de vill, tja, bevara Slussen. I spalterna ser jag också att Länsstyrelsen konstaterat att den befintliga Slussen inte kan förklaras som byggnadsminne, de utredde saken redan 2006 och kom då fram till att det var orimligt för en så stor trafikkarusell. Maria har f ö motvilligt gett sig in i debatten, Per skriver om ärkekonservativa folkpartister, på tal om ärkekonservativ, i SvD skriver Eva Eriksson inlägg nummer 65932, på ett ungefär, i sin egen tidning, på temat att absolut ingenting i Stockholm får förändras eller förnyas]

[uppdatering2: som väntat tog vi inget beslut om Slussen på kvällens fullmäktige. Beslutet minoritetsbordlades till nästa möte 12 december. I DN vet inte Peder Alton till sig av superlativ över KulturSlussen, ”elegant”, ”känsligt”, ”försiktigt”, ”realistiskt”, han har nog inte läst Herberts genomgång av KulturSlussen]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Med båda fötterna i klaveret: Om föräldraledighet och KulturSlussen

26 november, 2011

När man satt foten i klaveret skall man stå still tills omgivningen inte tittar på en längre, sedan skall man försiktigt lirka sig loss så att det inte hörs alltför mycket. Gårdagen bjöd på två praktexempel på debattörer som missat denna enkla maxim:

I Svenska Dagbladet havererade samma två miljöpartister som förra veckan havererat i Aftonbladet.

Vi har därmed fått lära oss att enligt Miljöpartiet skall män skall ta ut mer föräldraledighet för då får de ligga mer med sina kvinnor, kvinnor skall däremot ta ut mindre föräldraledighet för då får de mindre stryk av sina män. Joråsåatte…

…och så var det den där petitessen med korrelation och kausalitet, att två företeelser förekommer samtidigt är inte ett bevis på att det ena beror på det andra.

Gustav Almestad agerar surgubbe i sammanhanget. På Expressen Debatt skriver förresten Peter Santesson om hur förmynderiförespråkare tänker:

Kvotering är klart populärare i den grupp som tror att andra än de själva lever i ojämställda förhållanden. Där ligger kvoteringsstödet på 26 procent. Bland de som före­språkar kvotering tror nästan en tredjedel att ojämställda parrelationer är det typiska i Sverige. Det kan kontrasteras mot svarande som tror att även andra lever jämställt – det vill säga just så som majoriteten faktiskt beskriver sina egna relationer. Här stöder endast 11 procent en kvoterad föräldraförsäkring.
Paternalismens och förmynderiets psykologi bottnar i att tillskriva sig själv ett större förstånd än sin omgivning.

Att gå den opinionen till mötes är att utforma en politik åt lappskrivare och gardintittare, som på tveksam grund sätter sig till doms över andra och önskar regleringar som de visserligen inte behöver för egen del, men som grannen skulle må bra av. Människor som nöjer sig med att tala i egen sak vill sällan avveckla sin egen val­frihet.

För den andra insatsen stod Benny Anderssson, han nöjde sig inte att sätta ena foten i klaveret, han satte med berått mod även ned andra foten där. I DN visar han att han ingenting lärt och ingenting förstått, han hotar Sten Nordin och anklagar projektledaren för Nya Slussen, Andreas Burghauser, för att ljuga.

På sin blogg Stockholm 2.01 begår Herbert Tingesten ett formligt lustmord på förlaget ”Kulturslussen”, det som Benny satt sitt goda namn i pant på: Att sminka en padda: KulturSlussens nya kläder.

KulturSlussen, modellbild från Södermalmssidan

KulturSlussen, tydligare än så här är inte förslaget med vad som är körbana, cykelbana, kollektivkörfält och trottoar. Dock ser man att den öppna utsikten effektivt avskärmas av glastaken till öster och väster samt de rundade taken på bodarna vid kajen. En stor avlång rondell tvingar all trafik, även cykel, att åka fram och tillbaka över vattnet för att nå ett mål på samma sida den startade på. Bild: Herbert Tingesten

[Initiativtagaren Mats] Edblom är en erfaren arkitekt och vet att det är ett kardinalfel att bygga modeller där man inte ens kan avgöra var gatorna går, så det är lite svårt att tro att det bara skett av misstag. Hans tidigare modell led heller inte av det problemet […]

Vad gäller trafiklösningen i det övre planet så ser det ut som om Edblom inte tagit till sig av kritiken mot den gigantiska fyrkantiga cirkulationsplatsen han vill ersätta Slussenkringlan med. Eftersom det är omöjligt att avgöra var gatorna går är det inte lika uppenbart som i den tidigare modellen, men all trafik mellan Katarinavägen och Hornsgatan (inklusive cykeltrafiken) ska troligtvis även nu tvingas köra över bron till Gamla stan och sedan tillbaka igen över den andra bron. Samma med trafiken mellan Munkbron och Skeppsbron, fast åt andra hållet. Cirkulationsplatsen, som med fördel kunnat läggas helt på Södermalmssidan och därmed göras betydligt mindre, förefaller vara helt motiverad av ambitionen att bevara tvåbroarslösningen till varje pris. Någon funktionell trafiklösning är det inte. […]

Utsikten skyms inte bara av bron utan även av en rad ”paviljonger” som ska ligga längs kajen. Det är svårt att förstå varför de försetts med de rundade taken, vars enda funktion tycks vara just att skymma utsikten från Stadsgårdspromenaden.

Även saluhallens välvda glastak […] tycks designat just för att skymma sikten — det sticker upp just så mycket att vyn mot Saltsjön från Ryssgården blockeras helt.

Och vyn mot Mälaren? Jo, den har Edblom också tänkt på och blockerat med ett stort hus ovanpå t-banan […]

Både [medlemmen i projektgruppen] Bohlin och Edblom har tidigare skrivit ett protestyttrande mot planförslaget just med motiveringen att bron är för bred med sina åtta filer, och det är förstås värt att notera att deras bro är närmare tre gånger så bred som planförslagets på bredaste stället och dubbelt så bred på det smalaste. […]

Det är nya problem som har uppstått i och med Edbloms ambition att göra förslaget mer säljande, och det är betecknande att han väljer att göra modellen så otydlig som möjligt och att inte släppa några plankartor till allmänheten. De flesta av problemen som den tidigare versionen hade har heller inte åtgärdats. Så är t ex avtappningskanalerna bara hälften så breda som beslutat, vilket innebär att risken för en katastrofal översvämning i Mälaren inte elimineras. Vill man gå från Gamla stan till Södermalmstorg utan att gå i trappor måste man fortfarande passera två starkt trafikerade gator. Den märkliga rondellen med sina långa omvägar, sina många rödljus och sin döda mitt finns kvar.
Och fortfarande har, märkligt nog, KulturSlussen precis vartenda fel Edblom och hans kändiskohorter tycker sig se i det liggande planförslaget, fast i än högre grad: Flera gånger så bred 8-filig bro, skymda utsikter åt alla håll som ”blockerar vyer och geologiska motiv”, tre (i stället för två) klaffbroar där man ”måste stå och vänta i femton minuter”, trappor mellan kajplanet och torgplanet där ”föräldrar med barnvagnar, rörelsehindrade eller äldre måste ta sig upp för lika många trappsteg som i ett fyravåningshus i is och snö”, en lika stor eller större ”kommersiell galleria” (fast kallad ”generös saluhall”) som ”skulle kunna användas till människors behov av service och särskild handel.” Osv.

De citerade delarna är bara en liten del av inlägget, som dessutom innehåller massor med bilder och plankartor (fast inte för det senaste förslag till KulturSlussen, konstruktören har inte offentliggjort några plankartor men vill ändå ha stöd för sitt förslag…) Läs! Läs!

Uppenbart är att namnet ”KulturSlussen” varit tillräckligt för att kultureliten skulle tappa koncepterna, innehållet var för dem oväsentligt. Magnus Orest har slutligen lackat ur och ber Benny att, seriöst, hälla käften. Yimby fortsätter sin serie om Slussenmyter: ”En galleria lika stor som NK”.

[uppdatering: SvD rapporterar från Benny Andersson-ägda biografen Rival hur kulturfolket håller möte mot Nya Slussen]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Kulturskymning, Kulturelit och Kultursluss

21 november, 2011

Benny Andersson väljer sannerligen sitt politiska engagemang, tidigare har han drivit kampanj för en förlängning av upphovsrätten på inspelad musik från 50 till 95(!) år, till slut drevs en utökning till 70 år inom EU igenom av musikindustrilobbyn. Benny Andersson motiverade den förlängda tiden med att han minsann hade rätt att slippa höra den musik han dragit in pengar på i femtio år förekomma i ett reklaminslag. Och för hans egos skull skall alltså hans storsäljare fortsätta rendera honom royalties samtidigt som den förkrossande majoritet av alla inspelningar som inte är kommersiellt intressanta under ytterligare 20 år överhuvud taget inte kommer gå att få tag på på ett lagligt sätt.

70 år är en löjligt lång skyddstid, patent som tagit åratal av forskning och kostat miljarder gäller max 20 år, möjligen kan läkemedel med långa utvecklingstider få några år till för att hinna dra in utvecklingskostnaderna. Slagdängor som komponerats på en kafferast åtnjuter däremot gratis skydd och hjälp med inkassering från samhällets våldsmonopol i 70 år efter att de spelats in. Är det verkligen det skapandet som är allra viktigast för samhället att stödja och skydda?

Nu tar Andersson, tillsammans med ”kultureliten”, strid för en sönderfallande motorvägskorsning i Stockholms hjärta. I ett öppet brev till finansborgarrådet Sten Nordin visar han vådan av att vara van att få skriva sina berättelser själv. Men stadsbyggnad är inte en låttext eller ett musikalmanus, det går inte bara att hitta på fakta och sedan kräva att bli tagen på allvar. Så för att bemöta en del av de osanningar han spred idag:

Skeppsbron skall inte breddas 20 meter, det kommer inte att bli stopp vid slussöppningar eftersom minst en bro alltid är öppen, tillgängligheten blir mycket bättre än idag och har fått godkänt av Handikapprådet, gallerian blir inte 35000 kvm utan hälften och det går lätt att vända med en buss på nya Slussen.

Göran Johnson aka Fredman på Kvarnberget kommenterade i september det förslag som kultureliten stödjer i sitt upprop, ”Kulturslussen”:

som i princip gör Slussen till en stor cirkulationsplats, med försämrad framkomlighet för kollektivtrafik och fotgängare, och som exponerar hela trafikleden mellan Söder Mälarstrand och Stadsgården i ett upphöjt läge. Dessutom skyms utsikten mot Saltsjön av ett mystiskt glastak på bågar, i stället för den föreslagna Katarinaparken nedanför KF-huset. Bevare mig

Mark Klamberg undrar hur någon först kan klaga på att Nya Slussen, med 8 filer inklusive kollektivfiler, ger för stort utrymme åt bilarna för att sedan förespråka ett förslag med 10 filer. Viktor BK ser framför sig hur stadsarkitekten extraknäcker som musikkritiker.

I kväll pågår en debatt om Slussen på Debaser Slussen, i serien ”Prat om bostad”. O-rådet Rudin är där i publiken, vilket även Magnus Orest noterat. Det hade varit intressant att vara där men jag hade inte möjlighet idag.

[uppdatering: Sten Nordin och Regina Kevius skriver i dag i SvD, Nordin även i DN men det är ännu inte på nätet]

[uppdatering2: Projektledaren för Slussen, Andreas Burghauser intervjuas i DN: ”Benny Andersson har missförstått en del saker”, SvD har ringt runt och konstaterar att det blir ja till Nya Slussen senast 12 december, Orest har bloggat]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Polisen inbjuder till medverkan om relationsvåldshandbok

17 november, 2011

Återkommande bloggläsare vet att jag är engagerad i likabehandling av män och kvinnor i rättsväsendet. Kvinnor får mildare straff än män för samma brottsliga handling. Kön är den helt dominerande faktorn i den skiljande bedömningen, långt tyngre än utseende, socioekonomisk status eller etnicitet.

Att kvinnor av rättsväsendet ses som ”godare” (eller knappt myndiga, beroende på hur man ser det) visas gång efter annan i praktiken, till exempel i Knutbyfallet. Det illustreras av att från år 1900 till 2006 bara sex kvinnor i Sverige dömts till livstidsstraff för mord.

På motsvarande sätt som kvinnor inte tas på allvar som gärningsmän tas män inte på allvar som brottsoffer. Relationsvåld mot män (homo-, hetero- eller hedersvåld) trivialiseras ofta av polis och sociala myndigheter.

Men förra veckan såg jag så ett inlägg av Pelle Billing på hans blogg:

[Lisbet Bolin från Rikspolisstyrelsen] berättade att RPS handbok Brott i nära relationer nu ska uppdateras. Hon inbjöd oss att komma med ändringsförslag så att boken inte bara blir könsneutral utan även tar fram att kvinnor och mäns våld i nära relationer är på ett ungefär lika utbrett

Det här är riktigt bra! Bolin är intresserad av att få synpunkter med fakta och källhänvisningar om alla sorters brott i nära relationer så att handboken kan bli heltäckande. Det handlar om våld och trakasserier män-män, män-kvinnor, kvinnor-kvinnor, föräldrar-barn, hedersvåld med mera.

Den som vill bidra kan kontakta RPS, kontaktuppgifterna finns här, kom ihåg att ange Lisbet Bolin som mottagare. Handboken kan laddas ner här. Det här tyckte förresten Brå om handboken för tre år sedan.

Min partikollega i Värmland, kommun- och landstingspolitikern Malin Lennartsdotter Hall skriver klokt i Värmlands Folkblad:

Våld i nära relationer skiljer sig från andra typer av våld då det oftast utövas under längre tid och att det under tiden trappas upp. På så vis blir våldet mer och mer ett förväntat och accepterat inslag.

Det förekommer tyvärr också ibland att kvinnan, med hjälp av lögner, anmäler mannen för övergrepp, hot och våld för att få till ett besöksförbud. Detta leder då oftast även till att han inte får träffa sina barn. Som förälder inser man att detta också är en slags psykisk misshandel.

Jag vill här påpeka att jag är fullt medveten om att det finns många kvinnor som verkligen lever under hot och våld och som behöver skyddas från sina män. När sådana här anklagelser sker på falska grunder ökar det ”misstänksamheten” även mot de kvinnor som verkligen råkat illa ut.

Kvinnors våld mot män är tabubelagt, det ingår inte i mansrollen att vara ett offer – och i synnerhet inte att bli slagen av en kvinna. Hur blir en man bemött av exempelvis polis, vårdpersonal eller sociala myndigheter när förövaren är en kvinna? Finns det en uppfattning i samhället att det är mer OK att en kvinna misshandlar en man än tvärtom?

Långsamt långsamt blir det lite bättre, i alla fall här i Stockholm. Kommunen arbetar inte längre bara mot ”mäns våld mot kvinnor” utan mot allt relationsvåld, inklusive hedersvåld, och vartefter nya åtgärdsprogramprogram tas fram anpassas språket för att täcka in verkligheten.

Nu finns det alltså möjlighet att göra ordentlig skillnad för Rikspolisstyrelsens nya handbok. De lokala polismyndigheterna väljer visserligen själva hur de vill använda sig av informationen, men det är en kraftig markering att bemötandet måste förändras.

[uppdatering: Stockholms Läns Landsting väntas på tisdag ta beslut att inrätta ett kunskapscentrum för allt våld i nära relationer, bra där, Birgitta Rydberg!]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Något är ruttet i Eken

16 november, 2011

I dag står det klart att rötangreppen på eken utanför tv-huset på Oxenstiernsgatan är allför omfattande. Eken skall fällas nästa vecka. Jag håller helt med stadens trädexpert Björn Embrén, en man som sannerligen inte tillåter att en ek sågas ned i onödan:

Ge trädet ett värdigt avslut ute på Djurgården, där resterna kan bli hem åt en rad arter som behöver det, istället för att låta det stå kvar som ett absurt lik.

Ekoxarna på Djurgården kan nu få glädje av eken, liksom babianerna på Skansens apberg.

Vi har blivit lovade några grova grenar. De är hållbara att klättra i och babianer har en väldigt destruktiv förmåga. Och var passar en tusenårig ek bättre än på en 120-årig kulturinstutition? säger Skansenakvariets chef Jonas Wahlström.

Om fällningen blir av, vilket allt nu pekar på, så blir dock effekten att det världsunika bygget av en stödstruktur för ett dött träd – som Viktor B K konstaterade antagligen det första bygge som föreslagits av den innerstads-stockholmska proteströrelsen – inte kommer till stånd.

[uppdatering: eken kommer att fällas fredag morgon klockan 6, enligt Resumé kommer det att direktsändas på webb-tv]

[uppdatering2: eken är fortfarande inte fälld, Magnus säger vad han tycker om de som tror att en konspiration ligger bakom att eken skall fällas]

[upppdatering3: i går kom det skriftliga omdömet från den oberoende experten Erik Solfjeld, det gick i linje med vad han sagt sedan han undersökte eken: ”i oacceptabelt skick”, i natt fälldes eken (bilder här):

– Vid halv två började det. Det fanns väl några där som protesterade, men det gick lugnt till. Nu sågas den upp i mindre bitar och forslas bort, säger Göran Kallervik vid Stockholmspolisen till DN.se.

Enligt polisen tog det ungefär tre timmar att få ner eken bit för bit och efter kapningen av stammen ska ett stort hål ha avlöjats medan det i ena kanten ska ha varit några decimeter frisk ved.]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Mangamålet, tredje domen gillt?

16 november, 2011

Det blev som jag hoppades 1 augusti: Högsta Domstolen meddelade förra veckan att de beslutat att ge prövningstillstånd i mangamålet.

Saken har diskuterats under hösten, Markus Berglund drog igång en debatt på sr:s hemsida genom ett inlägg i Ring P1 och jag själv berörde saken i min Brännpunktsartikel om moralpanik och nakenskräck. I SvD Kultur skrev Ricki Neuman en artikel om en tecknad gråzon  :

I Sverige får barnpornografiska bilder endast förekomma hos upphovsmännen, tecknarna, konstnärerna, och då bakom stängda dörrar – samt inom de tre ”icke straffbara områdena”: forskning, opinionsbildning och seriös nyhetsjournalistik.

Även konsten borde få vara en frizon, tycker en del bedömare.

Frågan hör ihop med en annan av riksåklagarens rekommendationer till HD: Titta närmare på de tre ”icke straffbara områdena”! Kanske finns där utrymme för ett till.

Även om det blir en prövning räcker inte det, som straffrättsjuristen Madeleine Leijonhufvud ser det. Hon menar att det bästa vore en ny, bättre lag, istället för att lappa ihop en gammal, dålig.

–Lagen från 1999 blev en olycklig kompromiss, och man borde förstås ha försökt skilja på fiktion och dokumentation. Som det nu är kan vi gå till bokhandeln och köpa Nabokovs Lolita, som ju innehåller pedofili. Det är tillåtet. Fast skulle någon göra om boken till en grafisk roman, ja, då fälls han eller hon. Är det rimligt?

När Madeleine Leijonhufvud tycker att lagen gått för långt, då är lagen extremt extrem. Grundproblemet med lagen löses dock inte genom att utvidga undantagen, problemet med lagen är grundläggande: Den förbjuder fantasier utan förlagor i verkligheten.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ett lyft för Husby

14 november, 2011

Staden planerar nu för en storsatsning i mina gamla hoods i Husby. Två alternativ finns, ett där staden satsar 70 miljoner och ett där staden satsar 170 miljoner, och det lutar det senare: Det väldiga utgrävda dike som nu delar Husby på mitten – Norgegatan – skall på en lång sträcka fyllas igen och gatan skall följa den naturliga topografin, Husby skall också förbindas med Kista med en ny stadsgata som går norrut från Norgegatan till Hanstavägen.

Förslaget får inte bara rosor, en lokal opinion går emot förslaget eftersom de är rädda att det blir farligare vägar. Forskning visar dock att trafikseparering, som det är nu, leder till färre men allvarligare olyckor och större otrygghet. DN rapporterar ensidigt, ABC flersidigt, liksom Radio Stockholm.

Jag tycker att det är mycket bra att Husby binds ordentligt samman med Kista och blir en del av rutnätsstaden. Naturligtvis bryr vi oss om vad lokala opinioner tycker, men vi måste också tänka på alla de boende som inte går på protestmöten och de som ännu inte flyttat in i området. Det gäller oavsett om det är ytterstaden eller innerstaden. Och till den som tror att vi viker ner oss för en grupp röststarka innerstadsakademiker utan hållbara argument säger jag bara: bostäderna vid Engelbrektsskolan.

Här kan man följa processen på Stadsbyggnadskontorets hemsida. Förslaget till strukturplan finns att läsa här som pdf (6,3MB)

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


%d bloggare gillar detta: