Ett anspråkslöst sparförslag

Arbetsförmedlingen är en av Sveriges mest dysfunktionella myndigheter, den har en budget som är lika stor som två försvarsbudgetar, trots detta klarar den inte av sina två viktigaste uppdrag: att matcha sökande och arbetsgivare och att vidareutbilda de som inte har kompetens för att få en anställning:

Under år 2010 förmedlades i genomsnitt 9,5 jobb per arbetsförmedlare. För år 2011 var motsvarande siffra 10,3 jobb. Arbetsförmedlingens andel av det totala antalet förmedlade jobben låg på 12 procent under de båda åren.

Det har inte blivit bättre sedan dess:

flera av de program som den rödgröna regeringen introducerat har långt färre deltagare än i målsättningen. Extratjänster i välfärden sysselsätter något över 30 personer, och traineetjänster för unga enbart ett 40-tal individer.  Målet var 20 000 – 30 000 deltagare i respektive program.

Nyligen skulle Arbetsförmedlingen förnya sin webplats, budgeten var 100 miljoner. Efter att arbetet dragit ut på tiden och AF hade betalat leverantören ytterligare 20 miljoner så levererades till slut den nya webblösningen, som praktiskt taget endast bestod av en ny version av Platsbanken, övriga webplatsen var i stort som förut.

Effekten av det? Efter att ha lagt 120 miljoner på att inte lyckats förnya sin webplats sa halverade Arbetsförmedlingen sin kundnöjdhet, som inte var imponerande stor från början.

Kundnöjdheten låg ett halvår före lanseringen i november på 45 procent. Men enligt en ny granskning har kundnöjdheten sjunkit ner till 23 procent i februari 2017.

Enligt undersökningen anser en av fyra att de inte lyckats utföra det de velat göra på Platsbanken. Endast hälften har svarat att det är enkelt att hitta den information de söker efter på sajten.

Från början var planen att Arbetsförmedlingen skulle utveckla en helt ny webbplats men till slut blev det endast en ny version av Platsbanken och några övriga uppdateringar.

Förändring är alltså inte alltid förbättring, inte ens om den har kostat 120 miljoner skattekronor. Inte bara de jobbsökande är missnöjda med nya Platsbanken, arbetsgivarna är det också. Nu går det inte längre att filtrera ut sökande utan arbetslivserfarenhet.

Det leder till att företag som behöver rekrytera dem inte hittar dessa personer bland ansökningarna.

Sofie Guilotte är säljare och rekryterare på Bemanningsföretaget Aleja AB och letar efter personal till uppdrag inom lager, rivning och plattsättning. Aleja AB anställer ofta unga personer utan arbetserfarenhet. Men på grund av att matchningsfunktionen tagits bort har hon svårt att hitta den personal hon letar efter.

– Jag är tvungen att tacka nej till kunder dagligen på grund av att vi inte har tillräckligt med anställda. Tidigare kunde jag få in 250 ansökningar per dag men nu får jag endast 10 stycken. 90 procent av dem jag anställer är ungdomar.

Sofie Guilotte har ända sedan november försökt få arbetsförmedlingen att ta tillbaka funktionen.

– Jag har dagligen varit i kontakt med arbetsförmedlingen och de säger att de håller på att jobba med det. Men så har de hållit på att säga hela tiden.

Bengt Wiktorén, enhetschef på Arbetsförmedlingen, förklarar att funktionen fallit bort i samband med lanseringen av den nya matchningstjänsten på Platsbanken.

– Det är förstås olyckligt men ibland får man inte med alla äldre funktionaliteter till den nya ­lösningen och man får prioritera. I dag är det en väldigt viktig funktion och det är flera företag som hört av sig angående den. Vi jobbar på att ta tillbaka funktionen innan sommaren.

Jaja, en väldigt viktig funktion prioriterades bort, men var inte oroliga, AF räknar med att det bara tar ett halvår att få tillbaka den i systemet…

Jag har ett förslag: Strunta i polis och lagar, låt Arbetsförmedlingen ta över rekryteringen av jihadister så är det islamistiska terrorhotet borta inom ett par år. Den icke fungerande webplatsen kostade 120 miljoner, för det tiodubbla borde vi alltså kunna få en som inte matchar en enda sökande! Effektivare användning av en miljard har jag svårt att tänka mig.

Låt inte några få förstöra för alla

I går fick jag min första betalda opinionstext publicerad, som gästskrönikör på Dagens Samhälle. Jag skriver där om den olyckliga och märkliga allt-eller-inget-mentalitet som råder i svensk kultur. När en verksamhet missbrukas eller förstörs av några enstaka väljer vi att blunda så länge det går, när det inte längre går så blir reaktionen i stället att stänga hela verksamheten, för alla. Mitt förslag är att vi i stället prövar den för oss revolutionerande tanken att börja kommunicera och tillämpa reglerna.

Läs hela krönikan här.

Den nyvictorianska feminismen

I går mötte Feministiskt Initiativs nyvalda partiledare Victoria Kawesa moderata riksdagsmannen Hanif Bali i debatt i Expressen TV.  Bali refererade själv på Facebook:

Debatten mot Viktoria Kawesa (FI) blev tillslut av. Börja poppa popcorn. Kl 19:00 i Expressen sänds debatten – där ni kan höra för första gången någonsin att jag tappar talförmågan när Kawesa förklarar att utvisade ryssar och östeuropéer inte är ”vita”.

Enjoy.

Intressant att Kawesa således delar världsbild med förra sekelskiftets anglogermanska rasteoretiker. I slutet av 1800-talet ansågs av många (anglosaxare eller germaner alltså) att de som inte var anglosaxare eller germaner inte kunde vara vita. Italienare, spanjorer, polacker, judar, greker, med flera, utdefinierades. Fransmän godkändes dock motvilligt.

Det gjordes stora ansträngningar i London att förklara hur en nyazeeländare kunde vara vit medan en irländare inte var det. Vita ansågs nämligen ha rätt till självstyre i de så kallade ”white dominions” – Kanada, Australien och Nya Zeeland, och om man definierade irländare som vita skulle de ju också ha rätt till självstyre på Irland, och så kunde man ju inte ha det.

Rastänkandet är inte den enda värdering F! delar med den victorianska tiden, de tycker det är helt i sin ordning att kvinnor som inte klär sig ”dygdigt” utanför hemmet råkar ut för trakasserier, och i synen på pornografi och sexarbete står F! inte de victorianska moralisterna efter.