Ketchupens ögonblick

Ibland inträffar det ett Sanningens ögonblick. Något man sett som en del av livet visade sig inte alls vara det man trott…

De där pappmuggarna man fyller ketchup i på hamburgerrestaurangerna. Det är ju miljövänligt och så, men muggarna är så små att man måste ta flera och det är ju slösigt, borde inte någon ha tänkt på det?

Det visar sig att någon redan gjort det. Den veckade pappen är inte där av estetiska skäl, den är för att muggen skall kunna vikas ut. Så här:

Min världsbild har rasat

Foodbeast skrev om det i somras och har också gjort en instruktionsfilm:

Fast låter det riktigt så där? Och vem doppar femton pommes frites samtidigt?

Pappmuggarna är inte det enda exemplet på förpackningsdesign som inte fungerar eftersom folk inte vet hur smart det är tänkt. Minns ni sockerbitsförpackningarna som fanns förr i tiden? En liten papperskub som innehöll två platta sockerbitar, man brukade öppna den från sidan med ett försök till estrellaryck, vilket fick till följd att en stor del av bitarna transformerades till strösocker. En dag för sådär två decennier sedan sedan, när portionsförpackade sockerbitar knappt fanns kvar på marknaden, upplystes jag om den smarta designen: Man skulle ha satt en nagel mellan de två bitarna och vikt upp förpackningen som en bok: snyggt och inget spill. Förpackningen hade kostat en halv miljon (på den tiden man fick en Ängbyvilla för en halv miljon) att utveckla men eftersom ingen begrep hur den skulle användas hjälpte inte den smarta konstruktionen.

Sagan om Ringen: Jar Jars återkomst

I dag blir det två varianter av Sagan om Ringen. Tolkiens böcker är grunden till dagens D&D-rollspel, men de har nu glidit ifrån varandra så mycket att bara en galning skulle försöka återförena dem. Shamus Young gjorde en seriesida för att illustrera hur det skulle se ut, han fick så mycket uppskattning för den att det till slut blev blev sådär hundrafemtio stycken!

Lord of the Rings is more or less the foundation of modern D&D. The latter rose from the former, although the two are now so estranged that to reunite them would be an act of savage madness. Imagine a gaggle of modern hack-n-slash roleplayers who had somehow never been exposed to the original Tolkien mythos, and then imagine taking those players and trying to introduce them to Tolkien via a D&D campaign.

Henrik Tomenius har å sin sida illustrerat hur det skulle se ut om Sagan om Ringen regisserades av George Lucas:

En makalös manick

Det är inne nu med tv-program där affärsänglar bedömer uppfinningar och affärsidéer inför kameran. Men som finansieringsinstrument till nya innovationer hjälper det inte långt. Ett annat sätt, som gjorts praktiskt användbart med nätets genombrott, är crowdfunding, många människor lägger ett litet bidrag var. Ett av de intressanta projekten på crowdfundingsajten Kickstarter just nu är denna uppfinning som vill återskapa den gamla glödlampans enkelhet och varma ljus men utan nackdelen av hög energiförbrukning och med nya fördelar. Den nya lampan passar i gamla armaturer, den kopplas upp via det trådlösa hemnätverket och kan fjärrstyras med en iPhone eller Androidtelefon.

Liksom en klassisk glödlampa kan den dimmas, men lifx-lampan kan inte bara ändra ljusstyrka steglöst, den kan göra likadant med färgen. Fjärrstyrningen öppnar också för en mängd tillämpningar; tidsstyrning, ljussättning av musiken, sov-/väckningfunktion o.s.v.

Ser alltså ut att bli en riktigt smart produkt. Det som avskräcker är priset, motsvarande 320 kronor för en lampa, men om den håller upp till 25 år som de påstår, så är det inte så illa. Gensvaret har varit stort, när jag skriver det här finns det 1 plats kvar för den som vill vara med och betala så mycket att vederbörande får vara med i första leveransen av lampor i mars 2013.

En liknande produkt beskrivs i dagens SvD Kultur, men där handlar det alltså om en hel armatur.

intressant!

Läs även andra bloggares åsikter om glödlampor, ledlampor, ljus, teknik, innovation, crowdfunding, lifx

Speltips: King of Dragon Pass

Många av de bästa datorspel jag spelat gjordes redan på 90-talet. Tyvärr går flera av dem inte att spela på dagens datorer. En del skulle gå att ge ut igen med bara en liten uppfräschning, andra skulle gå att ge ut igen rätt av. Ett av dessa är King of Dragon Pass, ett spel där man leder en stam genom generationerna, det utspelar sig i samma fantasivärld som t ex RuneQuest. ”It blends interactive stories and resource management into an epic saga of conflict, magic, and community.”  Det var svårt för speltidningarna att kategorisera det, men den definition som skaparen själv gör är nog närmast: ”a storytelling strategy game”

Spelet kom ut 1999 men när jag några år senare hörde talas om det gick det inte längre  att få tag på i Sverige. Jag lyckades få tag på mitt exemplar i en amerikansk webbutik 2004. Spelet håller fortfarande en enastående kvalitet och skulle göra sig utmärkt för betald nedladdning, men originalet programmerades för att kräva en cd och det är ingenting man enkelt ändrar på.

Sedan länge kan jag inte spela det på min Mac eftersom den är för ny. Jag har ibland gått in på utvecklarens hemsida för att se om det kommit någon uppdatering eller nytt spel men sidan har varit oförändrad år efter år, jag började undra om bolaget ens fanns kvar. Men i förrgår gick jag in på iTunes för att ladda ner ett spel från en annan favoritleverantör: Spiderweb, vars spel jag spelat – och köpt fullversioner av -sedan mer än femton år, hade helgrabatt på en iPadversion av ett av sina nyare äventyrsspel och jag tog tillfället i akt. Iofs får jag inte ”min” iPad från kommunen förrän i mars, men spelet kan ju ligga på hårddisken så länge.

Då upptäckte jag i listan med ”liknande spel” att King of Dragon Pass också fanns för iOS. Det visade sig vara lättare att konvertera till iOS än att göra en nedladdningsbar version för vanliga datorer, det gav också tillgång till en större marknad. Här kan man köpa spelet, sjuttifem spänn, ett fynd! Det går att spela på iPhone också, men jag väntar tills uppdateringen som drar nytta av iPadens större skärm kommer om ett par månader.

Både Spiderweb och A# (A-Sharp) är mycket små företag som funnits länge, de gör spel där krutet läggs på att skapa en trovärdig spelvärld och en historia man skapar själv genom sina val. Ens handlande får konsekvenser åt ena eller andra hållet. Det finns inga 3D-animationer eller surroundljud, men ljuden och grafiken passar syftet  utmärkt – att berätta och skapa en god historia. Så stöd dem gärna, Spiderweb har stora demos där man kan spela en bra bit av det riktiga spelet gratis, hittills har de dock alla varit så bra att jag betalt för att spela hela spelet. King of Dragon Pass har ingen demo för iOS-varianten, (Apples regler tillåter inte det) däremot en blogg och ett twitterkonto, båda uppdateras ofta.

Om du har en dator som uppfyller de tretton år gamla systemkraven från 1999 kan du prova demon, för Macintosh eller Windows.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om datorspel, kultur, king of dragon pass, kodp, ipad, avernum, avadon

Kvinnliga dryckesproblem och mäns salladsätande

Att ensamhet är en riskfaktor för hälsan är välkänt. Till exempel orsakar den problem med drickandet. Men av någon anledning gäller det nästan bara kvinnor:

Bilden är en genrebild för reklam och kommer från en samling på the hairpin. Det är fascinerande vilken efterfrågan det finns på foton av kvinnor som dricker vatten men – bara – inte – lyckas – träffa – rätt. Ännu fler bilder finns här, de har dessutom beskrivande text.

Ensamma kvinnor kan dock trösta sig med att grönsaker är nyttigt, och jätteroligt…

…och det gäller glädjande nog även för män. Fast effekten verkar inte riktigt lika kraftig där:

Grönsaker var ju lagom kul, men fruktsallad!

Fruktsallad! Det är nästan lika kul som att vara inkontinent, mäns kompensation för att de inte får upplevan glädjen i att ha mens.

Som bonus: Kim Jong-Il tittade på saker, nu tittar även Kim Jong-Un på saker.

Oh, how I loves teh interwebs!

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om humor, internet, reklam, foto, vatten, sallad, fruktsallad

Kultur- och nöjeslänkar en oktobersöndag

Det här, det är riktigt snyggt: Spanjoren Lorenzo Durán skapar konst genom att skära ut mönster ur blad och löv, en konstform som funnits länge i Fjärran Östern men som är tämligen okänd här i Europa. På sin webplats berättar han hur han gör, det går också att beställa från honom (sidan är på spanska).

En annan person som gör en kulturgärning på nätet är Herr Dryck, som driver bloggen Katastrofala omslag.  Han samlar och kommenterar craptastiska skivomslag, företrädesvis till vinyl. Här nedan är ett par av hans senaste fynd:

Detta trodde jag aldrig. För andra gången i mitt liv har jag hittat en svensk dansbandsplatta med en collie mitt i bilden. Ås-Anders gäng har ställt upp sig i en halvcirkel runt en stor, brun fåtölj (som ser ut att stickas genom kläderna och lukta bortglömd gympahandduk), och i fåtöljen har de sedan satt en stor jävla collie.

Nej, det finns inget Lassie-tema, Änglahund finns inte med på plattan och till skillnad mot på Palomas skiva så kan de inte skylla på brist på hundvakt. Detta lurviga kreatur har de medvetet placerat på allra bästa plats mitt i bilden, vilket bara kan betyda en sak; collien heter Ås-Anders. En hund med känsla för äkta gammeldans från Tierp (vilket försäljningsknep!) och med ett helt eget gäng bestående av fyra fagra farbröder. Eller också heter collien Nutley.

Längst bak står Brända; en vig kvinna med mycket litet huvud. Hon hade vissa svårigheter att smälta in på sin arbetsplats, troligen på grund av sina vanor att bada naken i grunda vattenpölar och äta soppa med händerna.

Strax till höger om henne hittar vi Kewin. En Mowgli-figur som står och spänner sig iförd ett par Libero Up&Go i vuxenstorlek. I skolan var han den sortens kille som sparkade in alla skåp utom sitt eget utan att se hur det skulle kunna vändas mot honom. Storgrät sig igenom varje avsnitt av ”Anslagstavlan”.

Till höger om honom står en vacker flicka i vitt, vi kan kalla henne Lecksi då det är så hon heter. Hon hade en tillfällig anställning som dödare på Borås djurpark, men fick sluta då det upptäcktes att hon haft en högt uppsatt position inom Barnens Trafikklubb under deras krigsförbrytelser i forna Jugoslavien.

Katastrofala omslag finns också på Facebook.

Som avslutning en schematisk illustration av hur personer på olika positioner inom den akademiska världen ser på varandra och sig själva, hittad hos Peter.

För bild i full storlek klicka här.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, konst, skivomslag, dansband, musik, humor, akademisk humor

Diverse medietips en söndag

Jag lyssnar mycket på podradio, en utmärkt uppfinning, min spellista består för tillfället av följande program från Sveriges Radio: Brunchrapporten, Godmorgon, världen, OBS, P1 Dokumentär, P1 Meny, P1 Spanarna, P1 Språket, P3 Dokumentär, P3 Kultur, Vetandets Värld i P1 och Vetenskapsradion Historia.

Den fantastiska animerade serien Duckman har äntligen kommit ut på DVD.

Det svenskutvecklade strategispelet Victoria 2 har också börjat säljas, jag funderar på att vänta på Mac-versionen, men jag kanske inte kan hålla mig ändå. Hursomhelst blir det inget av före 19 september, för när man väl börjat spela så är man fast.

Via Peter S-W hittar jag en film om den dagliga stängningsceremonin vid indisk-pakistanska gränsen. Fascinerande. Ministry of Silly Walks kan dra något gammalt över sig:

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, media, musik, podradio, sr, youtube, paradox entertainment, victoria 2, duckman

Und jetzt: Tanzmusik!

En dag som denna, efter att det integritetspolitiska föredömet Tyskland spöat det censurerande it-u-landet Australien i fotbolls-VM så känns det extra bra att fira med hederlig tysk schlager*.

Max Raabe grundade sitt tolvmannaband Palast Orchester 1986 parallellt med sina operastudier. Han försöker återskapa det speciella soundet av mellankrigstidens filmmusik och av tyska dansorkestrar med refrängsångare från 1920- och 30-talen. Pomaderad i frack och med en avmätt scennärvaro gör han – och hans orkester – det till en sann konst.

Jag säger som Lars Ryding i SvD; Varför har jag inte hört det här förut? Det är bara att hålla med:

Max Raabe, min senaste idol som du förstått vid det här laget, har inte bara perfekt 20-talston i sin röst utan är också skickligt minimalistisk i sitt uppträdande och i mellansnacket. Det är många sköna mil från dagens krängande artisteri.

Huvudrepertoaren är schlagers från 20-och 30-talen, på engelska och tyska. De tyska texterna är ofta ännu mer skruvade än de engelska, det som på engelska heter Why Does No One Call blir i sin tyska variant Kein Schwein ruft mich an. Det framförs även modernare varianter som covers på Queen, ABBA och Robbie Williams och nyskrivna kupletter som till exempel den här om kloning: Fri översättning: ”[…]Lämnar du mig/jag klonar dig/Jag har ditt duplikat/och slipper allt ditt tjat”

Max Raabe och Palast Orchester kan ses ännu en vecka på SVT Play i en tvåtimmarskonsert från Waldbühne i Berlin. Men skynda på, sändningen ligger bara kvar till 22 juni! (Sedan finns förstås Youtube, fler låtar men sämre kvalité)

Mer info om programmet här.

Max Raabe på estraden blev förra sommarens mest önskade repris av alla SVT-program, alla kategorier. Raabe är en tysk estradör som med humor och ironi framför hits från 1920- och 30-talet. Rabe turnerar för utsålda hus, och hans låtsat depraverade scenpersonlighet ledde också till en famös bröllopsspelning – när Marilyn Manson gifte sig med Dita von Teese.

[*Uppdatering: Jag blev av en läsare uppmärksammad på att Raabe faktiskt också producerat en fotbollslåt, och inte vilken som helst; Den inoficiella signaturlåten för Fotbolls-VM i Tyskland 2006(!) Schieß den Ball ins Tor]
intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, musik, jazz, schlager, max raabe, raabe, palast orchester, tyskland

Homeofoben är tillbaka

Somliga läsvärda bloggare försvinner för att ett tag senare komma igen. Den svenska bloggosfärens senaste, och mycket välkomna, Come Back Kid är Fredrik Westerlund, tidigare känd som Dyslesbisk.

Skall man bara ta ett enda inlägg ur Dyslesbisks fantastiska fatabur så får det bli Landskapsfunktionshinder, i vilket Fredrik tar sig an det faktum att det bara finns landskapsvapen, -djur, -blommor, -svampar, -fiskar, -stenar, -fåglar, -insekter, -mossor, -äpplen, -grundämnen (Stockholm har för övrigt neon, så klart),  -stjärnor och -stjärnbilder.

På den nya bloggen har Fredrik kommit ut som homeofob i Gödsla med kattskallar och spelat PK-poker med MP och S:

En av mandatperiodens höjdpunkter var när Miljöpartiets Yvonne Ruwaida föreslog att “en normkritisk myndighet” ska inrättas. Det var det första budet i en match PK-poker, som nu fortsätter med att Socialdemokraternas Carin Jämtin höjer insatserna: Stockholm borde ha ett särskilt HBT-borgarråd. Detta enligt bloggen HBT-sossen.

Jag går all-in och föreslår att det ska finnas ett borgarråd – och en myndighet! – för varje minoritetsgrupp. Den som inte tycker att det är en bra idé är homofob, rasist, antifeminist eller, mest troligt, all of the above.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, humor, bloggosfären, fredrik westerlund

Spinndoktorer skyltar

Fast nu handlar det inte om politik. Denna skylt finns vid ett träd utanför Danderyds Sjukhus. På den står det vad trädet i bakgrunden har drabbats av (spinnmal som vävt en kokong runt stammen) och varför inget görs åt det (besprutning skulle förgifta fåglarna och trädet kommer antagligen ändå att klara sig).

Alldeles utmärkt initiativ att informera, mer sån’t i alla sammanhang! Byggen, avstängningar, förseningar… man står ut med mycket bara man får reda på att någon faktiskt har tänkt till och inte struntar i problemen.