Publicerade i går på Newsmill ett bemötande av kristdemokraten Tuve Skånberg som vill exportera den svenska sexköpslagen till EU. Inlägget återfinns även nedan, men gå gärna dit och milla din åsikt.
Sexköpslagen bör avskaffas, inte exporteras.
Nu höjs röster för att vi skall exportera den svenska sexköpslagen till övriga Europa, det vore att göra Europa en otjänst. Lagen hjälper inte de prostituerade och bör snarast förpassas till pappersåtervinningen.
Tuve Skånberg börjar sin artikel där han vill exportera den svenska sexköpslagen med att påstå att 500000(!) personer faller offer för sextrafficking i Europa varje år. Siffran har valsat runt länge i debatten och sällan ifrågasatts. Men var kommer den ifrån?
Det är (eller påstås vara – ingen har kunnat visa på existensen av ett dokument) ursprungligen en uppskattning som gjordes 1996 av IOM, International Organization for Migration i Genève. 2003 angav samma organisation siffran till mellan 120000 och 500000, men då inbegreps samtliga som årligen kom in i Europa på olagligt sätt. I siffran ingår alltså alla asylsökande och ekonomiska flyktingar som inte har papperen helt i ordning, män, kvinnor och barn.
2007 gjorde IOM en noggrann genomgång av faktisk trafficking från Ukraina, Moldavien, Vitryssland, Bulgarien och Rumänien. Organisationen kom fram till att det handlade om 15000 personer om året och av dessa utsattes en fjärdedel för sextrafficking, resten hölls i slavliknade arbetsförhållanden inom jordbruk, byggsektor och tiggeri. Siffrorna är alltså nere i knappt 4000 om året från det största ursprungsområdet. De flesta släpps också efter att de arbetat av sin ”skuld” till smugglarna. Det är fortfarande alldeles för många som far illa, men det är tack och lov ingenting i närheten av de arméer av Liljor som marscherar genom debattsidorna.
Trots detta fortsätter denna vandringssägen att leva sitt eget liv under devisen ”kolla aldrig en bra historia”. Men att dels påstå att människohandel för sexuella ändamål har en omfattning minst femtio gånger större än officiella undersökningar visar, dels osynliggöra den majoritet av offren för trafficking som inte hamnar i sexhandeln är helt enkelt inte seriöst.
Skånberg försöker vidare ge sken av att en avkriminalisering av sexköp skulle göra sexsäljare till ett jobb vilket som helst, ett jobb man kan tvingas ta för att inte bli av med a-kassan. Som Skånberg borde veta så finns det redan idag i Sverige en mängd lagliga yrken som man inte kan tvingas arbeta i, till exempel yrkessoldat, porrfilmsskådespelare, nakenmodell eller partikassör i, säg, Kristdemokraterna. I inget land där sexköp är lagligt så anvisas någon heller ett jobb som prostituerad av arbetsförmedlingen.
Att sälja sexuella tjänster innebär inte att man säljer sin kropp, lika lite som att sälja massage, hårklippning eller trädfällning gör det. Slaveri, trafficking, misshandel och tvång är redan förbjudet. Om Tuve Skånberg tror att man stoppar trafficking genom köpförbud bör han också straffa människor som betalar för restaurangbesök, betalar för att bygga hus eller skänker pengar till tiggare – för det är i de sektorerna 3/4 av de som utsätts för trafficking i Europa hamnar (i Asien och Afrika hamnar en stor andel i stället i jordbruket och industrin).
Skånberg skriver att “Legalisering av prostitution ökar acceptansen och därmed efterfrågan på prostituerade, vilket skapar en lukrativ marknad för sexslavhandlare och ett enormt lidande för alla som faller offer för människohandeln.”
Problemet är att fakta talar emot denna teori. Som göteborgsforskaren Susanne Dodillet visat står lösningen på trafficking att finna i öppna gränser och ekonomisk utveckling i ursprungsländerna. Så länge kvinnor och män inte ser någon framtid i sina hemländer kommer de att söka sig en bättre framtid även om de vet att de riskerar att bli utnyttjade. Till exempel så vet båtflyktingarna mycket väl att det är bokstavligen livsfarligt att resa illegalt över Medelhavet, men de är beredda att riskera det ändå för att fly misären hemma. Trafficking drivs knappast alls av efterfrågan på sexuella tjänster, desto mer av efterfrågan på en chans till ett bättre liv hos de som flyttar från sina hemländer. Ju högre murar mot omvärlden vi bygger, desto större vinster kommer människohandlare och människosmugglare att göra. Och ju mer vi tvingar prostitutionen under jorden, desto sämre villkor får dess utövare.
Det visas också av Socialstyrelsens rapport i ämnet, Kännedom om prostitution 2007. Där framkommer starka indikationer på att andelen hallickar i Sverige har ökat sedan sexköpslagen trädde i kraft. Det tyder på att också andelen traffickingoffer i sexbranschen har ökat som en effekt av lagen – ”infödda” sexarbetare brukar nämligen traditionellt inte använda sig av hallickar. Socialstyrelsen konstaterar också att det inte finns några som helst belägg för att prostitutionen totalt har minskat sedan lagen infördes.
Socialstyrelsens rapport ger dock bara en fingervisning av hur verkligheten ser ut. Den häpnadsväckande sanningen är att det i Sverige, tio år efter lagens införande, inte finns någon ordentlig utvärdering av sexköpslagen. En utvärdering påbörjades äntligen i fjol, men den har i sina direktiv uttryckligen förbjudits att komma med ”fel” slutsats. Den tillåts inte komma fram till att sexköpslagen bör avskaffas. Säkrare än så är lagens förespråkare inte på att lagen verkligen fungerar…
Sexköpslagen bör avskaffas, inte exporteras. Dessutom bör de övriga repressiva svenska morallagarna ses över. Nu är det så att om det kommer till hyresvärdens kännedom att en hyresgäst säljer sex är värden tvungen att säga upp lägenheten för att inte själv dömas för främjande – detta oavsett om lägenheten någonsin använts vid sexförsäljningen. Om sexsäljaren sammanbor med en partner eller har hemmavarande barn över 18 år kan dessa dömas för koppleri. Om barnen är yngre riskerar sexsäljaren i stället att få sina barn tvångsomhändertagna. Det är detta som är sanningen bakom moralisternas mantra att i Sverige skuldbelägger vi inte säljaren utan bara köparen.
I Malmö dömdes nyligen tre kvinnor som sålt sex i en lokal de innehade gemensamt. De dömdes för koppleri – av varandra(!) Med de lagskärpningar Skånberg föreslår så skulle kvinnorna i stället dömts för människohandel…
Det handlar inte om någon rätt att köpa sex, en sådan finns naturligtvis inte. Däremot skall de män och kvinnor som så vill ha rätt att sälja det, utan att deras kunder, makar, sambos, barn eller hyresvärdar skall förföljas av rättsväsendet. Sexköpslagen och övriga morallagar minskar inte prostitutionens negativa effekter, tvärtom skapar de nya problem. Sexköpslagen bör således avskaffas och övriga lagar bör förändras i en riktning som visar respekt för dem som de påstår sig skydda.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moralism, moralpanik, feminism,prostitution, sexköpslagen, trafficking, tuve skånberg, susanne dodillet