Thomas Bodström har gjort till sin affärsidé att använda skräcken för sexuella övergrepp mot barn som murbräcka för att få igenom sina övervakningslagar. Just nu arbetar han med göra det olagligt att ha sex med någon som är under 18, ”statutory rape” precis som i vissa delstater i USA. Han vill också göra det möjligt att spärra in en 18-åring för att denne innehar nakenbilder han tagit på sig själv som 17-åring.
Men när det handlar om riktiga sexuella övergrepp mot barn, med verkliga offer, visar det sig vad han egentligen bryr sig om. När Bordellhärvan nu blossat upp igen så vägrar han att kommentera, och säger han något så undviker han frågan. Han som annars gärna uttalar fördömanden till höger och vänster vill nu inte säga någonting om att flickor som dels var underåriga, dels i en utsatt situation, utnyttjades av samhällets toppar och att samma toppar sedan såg till att saken aldrig utreddes.
Det står alldeles klart att Bodströms omsorg om utsatta barn är en bluff, han har skickligt använt samhällets välgrundade avsky mot sexuella övergrepp som ett medel för att åstadkomma det han egentligen vill – det övervakningssamhälle han påbörjade som justitieminister och fortsätter att bygga på som ordförande för Ecpat.
intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om prostitution, media, politik, sex, horstigma, bordeller, sexköpare, koppleri, bordellhärvan, thomas bodström, bodströmsamhället
No size fits all 