På DN Debatt påstod igår idéinstitutet (f d tankesmedjan) Katalys följande:
Dagens pensionssystem missgynnar arbetare och gynnar högutbildade. För många räcker inte ett helt arbetsliv för en anständig pension.
Det stämmer till hälften. De som missgynnas mest i dagens statliga system är heltidsarbetande lågavlönade, så långt har Katalys rätt, men pengarna hamnar inte hos högavlönade. De som betalar in till systemet är heltidsarbetande låg- och höginkomsttagare (Pensionsinbetalningar på en lön över 7,5 basbelopp, nu 38400/mån, ger ingen extra pension, de är ren skatt). De som gynnas är medelinkomsttagare och de som jobbat lite eller inget.
De förslag som Katalys lägger skulle (i konsekvent socialistisk anda, skall sägas) inte lösa de problem de påtalar utan göra dem värre. Om man viktade pensionsutbetalningarna efter förväntad livslängd skulle det innebära att den nuvarande pensionsöverföringen (ca en miljon kronor per person) från mans- till kvinnokollektivet försvinner, vilket man förstås kan föreslå, men Katalys vill ju att kvinnor skall gynnas mer än idag.
Katalys vill också höja pensionerna för de som arbetat deltid eller inte alls. Vilket skulle innebära att gränsen för att själv ha någon pensionsnytta av att ha arbetat flyttas upp från de sådär 26500kr/ i månaden där den ligger i dag. Under den gränsen spelar dina inbetalda pensionspremier ingen roll, garantipersonen fyller på så att den som inte arbetat en dag har samma statliga pension som den som arbetat fyrtio år. Gränsen ligger nu strax under medellön. Den gränsen vill alltså Katalys höja. Man får anta att de agerar efter Wigforss’ devis ”Fattigdomen fördrages med jämnmod, då den delas av alla.” Men för en tänkande människa är det svårt att se hur problemet med att en stor grupp – på grund av regler för skatter, bidrag och pensioner – inte kan förbättra sin livssituation genom att arbeta mer eller utbilda sig löses genom att gruppen görs ännu större.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …