Archive for december, 2012

Papperslöst på hjärnkontoret

30 december, 2012

För sju år sedan siade jag att upphovsrättsindustrin skulle lobba igenom en kopieringspappersskatt i linje med kassettskatten, skatten på cd, dvd och hårddiskar. Förra veckan kom ett allvarligt förslag om just det, men det var inte från upphovsrättslobbyn den här gången, det var från Naturskyddsföreningen. På DN Debatt krävde de en tioprocentig pappersskatt i Sverige:

I Sverige är konsumtionen av papper sedan länge alltför hög och vi vill även använda skogen för energi till både uppvärmning och fordonsbränslen, byggnadsmaterial, tyg och mycket annat. Trä kan på många områden ersätta fossila material och därför vara en bättre lösning ur klimatsynpunkt. Skogen ska alltså räcka till mycket, men det går inte att hugga hur mycket som helst och hur ofta som helst utan allvarliga negativa konsekvenser. […]

Virke som tas ut bör främst användas till långlivade produkter, som byggnader och möbler, för att låsa fast virkets kol i många decennier – eller för att ersätta fossila bränslen [sic!] och material. I kortlivade träprodukter, som papper som bränns eller läggs på soptipp, återförs kolet i form av koldioxid eller metan snabbt till atmo­sfären och bidrar till den globala uppvärmningen.

Och detta händer tydligen inte när man eldar upp träet direkt eller gör biobränsle av det… SNF vill alltså beskatta just papper för att det har en ”kortare omloppstid”, däremot vill de inte beskatta andra skogsprodukter som tas fram för att omedelbart brännas upp? Och ursäkta SNF, men vad tror ni händer med papper då man skrivit eller tryckt saker på det? Antingen så sparas det, då är koldioxiden bunden, eller så återvinns det (det sker med 69% av allt papper i Sverige) eller så eldas det upp i kraftvärmeverk och värmer bostäder. Vilka kommuner lägger papper på tipp nuförtiden?

Det finns ingen logik i förslaget, det som finns är att SNF ser en chans att dra in två miljarder extra i skatt för att ge till sina älsklingsprojekt.

Vi skall alltid hushålla med jordens resurser, att SNF då väljer att ”av miljöskäl” beskatta en av de resurser som är faktiskt är helt förnybara är då obegripligt.

Jan Ericson i Ubbhult recenserar SNF:s förslag med att han sällan har ”hört något så dumt från okunniga lobbyister”. Det finns ingen skogsbrist i Sverige. Våra skogstillgångar växer 50% fortare än de avverkas.

Om man ska förändra något i skogsproduktionen skulle det enligt min mening vara att tillåta andra avverkningsmetoder än kalhuggning. Det var också något jag föreslog i en riksdagsmotion i höstas som blev uppmärksammad i en del medier, bland annat i ett stort reportage om alternativ skogsavverkning i Göteborgs-Posten den 30 oktober. Idag kan faktiskt en skogsägare tvingas kalavverka sin skog trots att de vill använda avverkningsmetoder som är skonsammare mot både natur och djurliv och dessutom blir mer estetiskt tilltalande. Det hade varit bättre om Naturskyddsföreningen hade lagt energi på denna fråga i stället för att föreslå något så dumt och ogenomtänkt som en straffbeskattning av svenskt papper.

Av någon anledning kom jag att tänka på när Sundbybergs kommun beslöt att sluta köpa klorblekt papper. Vänsterpartiet krävde då att det redan inköpta papperet skulle kasseras. Det är ett tufft jobb att värna miljön, men någon måste göra det…

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Svartvit tv i jul?

19 december, 2012

Jag var på julbord i helgen. En bit bort vid bordet satt en vän till familjen, en parant dam i 60-årsåldern boende i en Stockholmsförort. Rätt vad det är hörde jag henne säga att det är larvigt att ta bort den svarta dockan i tomtens verkstad i Disneys julafton.

(Spoiler alert: Damen är svart själv, se nedan)

Vad betyder den svarta dockan? Vad är det för undermeningar som vi inte omedelbart ser men som ligger under ytan? Dockorna i tomtens verkstad är inte vilken blondlockig ängel och pickaninny som helst, det är ärkeparet Eva[ngeline] och Topsy, två av de mest kända rollfigurerna i antislaveriklassikern Onkel Toms stuga. I boken var Topsy en stark, upprorisk och intelligent flicka utan föräldrar, självförtroende eller utbildning. Hon hjälptes att se sig själv som en fullvärdig människa (och dessutom att sluta med allsköns ofog) av kärleken från den änglalika, insiktsfulla Eva. Med tiden transformerades Topsy i den vita populärkulturen från sin hotande självständighet och intelligens till att bli en icke-hotande comic relief. Vilken tolkning som görs i tomtens verkstad är inte alldeles tydligt på de få sekunder paret är med, men nog framställs Eva som ganska nollställd men mer som blåst än som god? Topsy är däremot glad och initiativkraftig. Så hur skall det tolkas i ett annat land 80 år senare, finns det bara en tolkning som är rätt?

Teckning av vändbar docka med två ansikten
Mönsterark för Eva och Topsy-docka från 40-talet.

En stereotyp bygger på en sak som några i gruppen gör som sedan utsträcks till att representera alla: Fransmän har basker och dricker rödvin, danskor svär och röker cigarr, arkitekter har svart polotröja… Hela Disneys produktion bygger på stereotyper, tomteparaden är ett parad[gbgftw!]exempel. Skulle man ta bort stereotyperna skulle paraden bara bestå av djur och militärer. Det är klart att det i USA 1932 fanns somliga judar som dansade, somliga vita flickor som var änglalikt goda (fast de i denna film snarare framställdes som arketypiska korkade blondiner) och somliga svarta flickor som spexade, även om det långtifrån var representativt. De visades upp som stereotyp.

Men så kommer vi till soldaterna, där är det inte längre bara en generalisering som illustreras. Det är en absolut sanning. Militärorkestern är svart medan infanteristerna är vita. Såg du en svart soldat i USA 1932 så visste du att han inte tillhörde ett stridande förband. Rasismen inom USA:s krigsmakt var epidemiskt utbredd och svarta ansågs inte värda äran att delta direkt i strid. 1939 fanns det i USA:s armé bara fem svarta officerare och tre av dem var fältpräster. (Att de svarta spelar är också typiskt. Musiken var vid den här tiden det enda samhällsområde där svarta tilläts ta plats) Det var inte förrän Vietnamkriget som svarta kom att hamna på något som var i närheten av jämställdhet med vita i USA:s krigsmakt. Detta är den del av paraden jag tar mest illa vid mig av, inte för att den är en kliché, utan för att den är sann. Den skaver direkt, utan undermeningar. Bör den klippas bort?

Hur har vi det förresten med våra stereotyper? Hur ser egentligen en svensk lucia ut?

Luciakröning på Skansen

Finalisterna i Sveriges Lucia 2012. Foto: Stefan Ek

Låter vi en invandrarflicka från Rumänien bli lucia? Skulle en svart flicka kunna bli det?

Jadå, till exempel dottern till kvinnan jag berättade om i början. Hon var på sin tid lucia för Adolf Fredriks musikklasser.

Hennes mamma har alla poäng på den identitetspolitiska skalan, svart, invandrare, ensamstående mamma i förorten, arbetande i inte speciellt välbetalt yrke i offentlig verksamhet. Hon om någon borde med identitetslogiken få tycka att dockan skall vara kvar. Så vad säger de som förespråkar identitetspolitik när hon tycker det är löjligt att ta bort den svarta dockan? Vi vet redan deras svar, hon tycker ”fel” och är följdaktligen en Onkel Tom (i sammanhanget ett ännu mer idiotiskt uttryck än vanligt).

Det är i sådana här fall identitetspolitiken verkligen visar sitt fula tryne. Människor klumpas ihop på grund av kön och ursprung och förväntas tycka lika. Inte bara det, de som inte tycker som ”förväntat” stämplas som förrädare. Det är så dumt så man tror inte det är sant, men det är det. Avpixlat och antirasisterna har mer gemensamt än de vill erkänna. De ser båda världen i, ursäkta uttrycket: svartvitt.

Vad tycker jag själv om vad som skall och inte skall vara med? Tja, jag tycker att det inte finns något ”rätt” svar. Olika människor tycker om olika saker – oavsett om de är svarta, vita, gula eller blå – och skulle man ta bort alla stereotyper skulle knappt något bli kvar vare sig av tomtens julafton eller för den delen resten av Disneys jul. Som Sophia skriver blir det bara konstigt om man tror sig kunna visa sin progressivitet genom att plocka bort valda delar, för då säger man samtidigt att de delar som är kvar är okej enligt vårt tids syn på saker. Kjellberg och Deepedition håller inte med. Fast vi behöver ju inte tycka något alls eftersom det ändå är Disney som bestämmer (och med det kan vi också konstatera att det är märkligt att politikerna låtit lobbyn driva igenom lagar som gör att Disney fortfarande innehar copyright på en 80(!) år gammal film). Summa summarum är det ändå rimligt att när Topsy försvinner också Eva gör det. De hör ihop, att bara ha med Eva och inte Topsy som det var förr blir bara konstigt.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Två 45-åringar med nio liv

4 december, 2012

När personer i min generation hör ordet ”Plankan” tänker nog de flesta på den engelska komedin med Eric Sykes och Tommy Cooper från 1967. Under många år var den ett återkommande inslag på SVT:s nyårstablå, den sänds fortfarande ibland. Men säger man ordet i Stadshuset idag handlar det om en annan långkörare  från 1967: Kvarteret Plankan vid Hornsgatan, planarbetet påbörjades för åtta år sedan.

Kvarteret – ett miljonprogramsbygge i stadens centrum, ståtar med en innergård stor som en fotbollsplan och gränsar direkt till två parker. Vilket inte har hindrat somliga av dess hyresgäster att hårdnackat motsätta sig varje form av åtgärd för att göra stad av en förortsenklav mitt i centrum och möta den skriande bostadsbristen i Stockholm. Under credot: Åt dem som har skall varda givet, har de överklagat planerna som skulle inneburit 69 nya hyresrätter och 50 nya studentlägenheter centralt på Södermalm. ”Bostadsbrist och bostadsbrist, det är ju min enorma innergård”. Och som så ofta bedrar dumheten visheten, det hus som planeras för innergården kommer att vara byggt så att bullret på innergården minskar, men är man nimbyit så är man…

Flygbild på slutet kvarter på två sidor omgivet av parker

Bild: DN. Titta på den igen och avgör hur mycket sanning det ligger i påståendet att hyresgästerna i Plankan skulle bli utan tillgång till grönområden om 1/8 av innergården bebyggdes.

Förra fredagen meddelade Mark- och Miljödomstolen (pdf 2MB) att den upphäver den nya planen. Ett bärade argument var att ”fastigheten Plankan 24 motsvarar ett kulturvärde av sådan vikt att det inte får förvanskas”. Detta eftersom kvarteret anses vara ett bra exempel på 1960-talsarkitektur. Ja, och parkeringshuset Elefanten var ett ett extremt bra exempel på 70-talsarkitektur. Tack och lov gick det att förändra det kvarteret och därmed skapa en mer levande stad och fler bostäder. Tidstypiskhet betyder inte och får inte betyda total immunitet mot förändring.

Det pågår en intressant bloggfejd på DN. Lars Epstein som sin vana trogen motarbetat de nya planerna från början var förutsägbart nöjd över Mark- och Miljödomstolens utslag:

Mark- och miljödomstolens kritik mot den av majoriteten i kommunfullmäktiga antagna (och av underinstansen länsstyrelsen godkända) detaljplanen är svidande. Mark- och miljödomstolen konstaterar att planen på ett flertal punkter strider mot den äldre Plan- och bygglagen (ÄPBL) som är tillämplig i detta fall.

Så glad var Lars Epstein att han glömde nämna att beslutet kan, och kommer att, överklagas. En som däremot inte var imponerad av domstolens resonemang var Viktor Barth-Kron i samma tidning:

Mark- och miljödomstolen rev nyligen upp detaljplanen, primärt med hänvisning till att bullret från omkringliggande gator och flygtrafiken till Bromma (!) skulle vara oacceptabelt högt. En kuriös slutsats. Rimligen borde då det befintliga kvarteret Plankan evakueras omgående, liksom betydande delar av både innerstad och närförort. Bromma ligger trots allt i bebodda Bromma och bilar, även i mängd, finns ju lite varstans.

Domstolens övriga motiveringar lämnar också en del frågetecken. Ljus- och siktförhållandena sägs bli sämre i kvarteret. Ja, det är en historiskt väl belagd konsekvens av stadsbyggande, som dock hittills inte inverkat hämmande på attraktionskraften.

Kulturhistoriska värden förvanskas, menar man vidare. Det är förstås en definitionsfråga, men om vi inte ens kan komplettera 1960-talskolosser av ett slag som knappt arkitektstudenter kan älska så borde vi väl med fördel K-märka och balsamera hela länet.

För det handlar inte bara om dessa lägenheter, om MMD:s dom blir prejudicerande betyder det i princip stopp för all utveckling av innerstaden. Fortsättning följer.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


%d bloggare gillar detta: