På Twitter sprider Henrik Arnstad åter, med sedvanlig känsla för fakta, påståendet att ”70000 ensamkommande flyktingbarn” togs emot av Sverige från Finland bara under 1944. Han tar detta till intäkt för att mena att de senaste årens stora inflöde av personer som söker asyl som ensamkommande flyktingbarn inte medför några nämnvärda problem för det svenska samhället att hantera.
Sanningen är att siffran han åberopar inte gällde ett år, utan hela kriget: 72000 finländska krigsbarn kom till Sverige under hela perioden 1939-1944. 57000 återvände senare till Finland. Det största antalet som var samtidigt i Sverige var 35000, det var under hösten 1944. De som kom var mycket yngre än de som kommer i dag. Och sättet de kom hit på har inget att göra med hur ensamkommande kommer till Sverige idag. Barnen från Finland kom inte ensamma, de kom i grupper åtföljda av vuxna, de var utvalda i samarbete mellan ursprungslandet och destinationslandet. Det vill säga: Eftersom de hade ordnad vårdnadshavare var de alltså inte, som Arnstad påstår, ensamkommande barn, den närmaste juridiska statusen enligt dagens bruk är kvotflyktingar.
De kom från ett grannland som varit en integrerad del av Sverige i sju hundra år, samtliga av dem delade kultur med mottagarlandet, de allra flesta delade trosriktning, många delade tillochmed språk. De flesta reste tillbaka inom något eller några år. Kostnaderna för svenska staten var försumbara.
Att likställa detta med äldre ungdomar som utan förvarning dyker upp på en polisstation och söker asyl, utan identitetshandlingar, utan känt ursprung, utan kunskaper i svenska, från en mycket annorlunda kultur och som placeras på familjehem till en kostnad för skattebetalarna på 3000 kronor per person och dygn, det är inte seriöst.
Anosh Ghasri, KBT-terapeut och enhetschef för boenden för ensamkommande flyktingungdomar, har skrivit om vad som har hänt när Sverige skrivit ut checker utan täckning och uppmuntrat ungdomar utan asylskäl från andra sidan världen att resa hit och framställa sig som minderåriga för att få asyl. Det är inte bra för någon inblandad, utom möjligtvis de bidragsentrepenörer som skurit skattepengar med täljkniv.
Den vanligaste åldern för de som skickades till Sverige var 3-10, knappt någon var över 13.
Det största antalet som var samtidigt i Sverige var 35000, på hösten 1944.
Bilder från Den stora barnförflyttningen från Finland till Sverige 1939-1946. En studie av förflyttningens organisering i Sverige och Finland av Marielle Fellman, Örebro Universitet 2010.
No size fits all 