Plakatpuritanerna

Det har utbrutit en debatt på Newsmill med anledning av TV4:s beslut att inte plocka bort den handfull sändningstimmar av pornografi som finns på det av bolaget ägda Canal Plus. TV4-reportern Jonas Björck tycker att:

Då känns det fel att mitt företag utgör plattform för en industri som vi vet utnyttjar och skadar oräkneliga människor världen över.

Livsmedelsindustrin? Tok, nej, TV4 har ju till och med matlagningsprogram. Tillverkningsindustrin, nepp, TV4 drar in väldiga reklamsummor på den. Elitidrott då? Bilindustrin? Samma. Alkohol måste det väl ändå vara, överdrivet bruk ger upphov till allsköns elände, misär och död? Nähäpp, både reklam och specialinriktade program… Mode- och klädesindustrin? Nej. Men musik, show- och filmbranschen då? Dokusåpor…?

Det alla dessa verksamheter har gemensamt med porrindustrin är att det finns delar av dem som bedriver rovdrift på människor och ibland också miljö. Detta försöker samhället åtgärda genom att förbättra de dåliga bitarna. Men inte så när det gäller porr, den skall enligt moralister som Björck och de Socialdemokratiska Carinorna Hägg och Ohlsson helt och hållet bort.

Jörgen Krüsell bemöter på Newsmill:

Hägg och Ohlsson [skriver] att porrindustrin inte är oskyldig. Vilken industri är det kan man undra? Företagande går i slutändan ut på att tjäna pengar och för att göra detta behövs arbetskraft. Majoritetsmoralen säger att man kan förstöra en rygg genom att i flera år utnyttjas som assistent inom hemtjänsten, men inte ha sex framför kameran med kroppen fullt exponerad. Det är okej att ta hit en rumän att diska för svältlön under stånk och stön, men inte stöna framför kameran med mycket bättre betalning än framför diskhon. Dubbelmoralen talar om vad som går an och inte.

SSU:s ordförande Jytte Guteland vill ju inte missa en chans att framstå som progressiv, nu i en artikel betitlad Porren kan tvinga oss politiker att säga nej till tv4. Exakt hur ”vi” skall säga nej framgår inte mer än som ett vagt hot.

Porren, till skillnad från grottmålningarna, tillkommer genom en industri där människor utnyttjas och exploateras. Vi är många som inte vill använda varken vår konsumtion eller vår produktion till att gynna just den industrin. SSU har exempelvis beslutat att vi inte ska använda hotell som visar porr.

Newsflash, det är inte bara ni i SSU! Den moralistiska backlashen har, tyvärr, fått med staten och en majoritet av kommunerna på det. Yttrandefrihetsmässigt är det mycket diskutabelt att staten, och så gott som alla dess förvaltningar och bolag, kräver att de hotell de anlitar skall vara porrfria. Inte bara för statlig personal på arbetstid, utan för alla gäster, alltid.

Blogge är trött på sosseriets moralism:

För sosseriet, och för all del även för de flesta personer i den politiska klassen, är allt sex som inte sker i lagom utsträckning i en privat, tvåsam relation mellan två nära nog exakt och i allt jämbördiga parter att betrakta som utnyttjande av något slag. Det är så per definition, varför man aldrig i någon mening behöver bevisa eller ens försöka motivera floskler som att porrindustrin är ”en av världens smutsigaste industrier” – den kopplas automatiskt ihop med prostitution, trafficking, människohandel och slaveri i en fallande skala, på känt radikalfeministiskt manér, trots att den objektiva sanningen är en helt annan.

Att TV4 genom sitt köp av Canal+ indirekt kopplas samman med den kanalens nattliga porrfilmer är det som utlöst den senaste moralintifadan från sosseriet. Men strängt taget är det ju (tyvärr) inte TV4 som sänder porren, utan ett företag som ingår i den mediegrupp under vilken även TV4 sorterar – det är två olika produkter i ett brett medieutbud.

Och det är en motiverad affärsstrategi, eftersom porren är lika stor som sporten. Det finns ingen principiell skillnad mellan dessa underhållningsformer, annat än att den ena är konstant utsatt för våldsamma påtryckningar från kristna, feministiska och andra moralister och därför tvingas bort från mainstreamfåran och in bakom tekniska lås av olika slag.

Men för sosseriet räcker inte detta. De privata företagen måste ta sin hand från all hantering av porr för att blidka bigotta politikers krav på moralisk resning, politiker som tror att TV4 är föremål för politisk styrning på samma sätt som statstelevisionen.

Och nog poppar Lisa Bjurwald upp med sin alldeles egna verklighetsuppfattning igen. Hans Engnell sammanfattar:

I dagens tidning skriver Bjurwald, angående den debatt som rasar på Newsmill om TV4:s beslut att behålla porren i Canal Plus , att det är ”PK att gilla porr”. Hon vill ha tillbaka 1990-talets pornografidebatt. Ni vet, porrens skadliga påverkan på sexualiteten, kvinnoförtryck, sexualisering av de stackars barnen och så vidare.

PK? I ett Sverige där politiker med alla medel vill få bort möjligheten att ens kunna välja att se porr på hotell. Ett Sverige där porrtidningarna sedan många år rensats bort från sin plats överst i matvarubutikernas tidningshyllor. Ett Sverige där offentlig pornografisk föreställning är förbjuden. Ett Sverige där det är stora nyheter i alla medier att personal på en statlig myndighet på arbetstid har besökt pornografiska sajter.

På SvD kom nyss nyheten att journalistklubbens jämställdhetsombud Helena Gissen och Andreas Bjuner på TV4 lämnar sina uppdrag i protest mot att systerbolaget och betalkanalen Canal Plus fortsätter att sända porrfilm. Uppdragen som jämställdhetsombud alltså, inte anställningarna på TV4. Erst kommt das Fressen…

Man skall ju vara positiv, så jag avslutar med ett filmtips för moralcensorerna: Politiskt Korrekt porrfilm utan sex.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, moralpanik, porrförbud, tv4, canal plus, newsmill, lisa bjurwald

Ursäkta, fröken är väl inte hora?

I förrgår fälldes förre målvakten i fotbollslandslaget Magnus Hedman för sexköp och dömdes betala 50 dagsböter.

Hovrätten anser det uttryckligen inte bevisat att Magnus Hedman betalat några pengar för sex med en kvinna på en överförfriskad efterfest. Hovrätten anser det inte bevisat att någon betalat pengar för sexet. men anser ändå, till skillnad mot tingsrätten, att Hedman måste ha förstått att de kvinnor som följde med till lägenheten var prostituerade. Kvinnorna hade utmanande klädsel, var hårt sminkade och talade engelska med kraftig brytning. Enligt domstolen borde Hedman därför ha insett att kvinnorna kunde vara betalda eskortflickor och han döms därför för sexköp trots att det inte ens bevisats att det förekommit sexköp, det enda som var bevisat var att han hade haft sex med en (som det senare visade sig) prostituerad kvinna.

Jan Söderqvist skriver på Newsmill att i en rättstat får man ha sex med lättklädda kvinnor som talar med brytning. På Newsmill skriver också Maria Robsahm (f d Carlshamre) som tycker att straffet var alldeles för lågt – det är inte så många av kommentatorerna som håller med henne. Niklas D bloggar om en huvudlös hovrätt. Yami konstaterar att hon uppenbarligen själv är prostituerad.

Gothbarbie ser två stora problem med domen, den säger 1) att en sorts klädstil och yttre attribut gör en kvinna till en hora och 2) att hon är en hora gör det i sig olagligt att ha sex med henne, oavsett om någon ersättning betalas eller ej. Hans Engnell tycker att hovrätten har en usel lag att arbeta med. Feministen Hanna Fridén gillar inte hovrättens fördomar alls.

Mårten Schultz har skrivit om domen och ser vissa problem med den, men inte allvarliga, det förs dock en intressant diskussion i kommentarsfältet och jag tycker mig se att även Mårten börjar luta åt att det finns stora problem med domen.

Albin Ring Broman ser ren rättsröta, han avslutar sitt blogginlägg:

Med tanke på de således obejktivt irrelevanta omständigheter som hovrätten hänger upp sin uppsåtsprövning på torde hädanefter varje flört med en kvinna som har klätt sig eller sminkat sig ”utmanande” (vad i helvete det nu är), för att inte nämna om hon talar engelska med brytning, vara indirekt förbjuden enligt lag. Dessa omständigheter är nämligen nog för att det för varje man ska ”framstå som möjligt att hon kan vara en betald eskortflicka”, och således nog för att tröskeln för likgiltighetesuppsåt ska vara passerad för det fall det senare visar sig att hon också utan dennes omedelbara vetskap blivit betalad av tredje part.

Tjejer som vill pröva sin jacktlycka på krogen bör således, något tillspetsat, i linje med hovrättens dom klä sig i [j]utesäckar, undvika smink och träna bort eventuella brytningar. Annars riskerar de att misstas för potentiella prostituerade betald av tredje part, och därmed ratas av varje rättsmedveten tilltänkt partner. För vem vill riskera att dömas för sexköp på grund av ett one-night-stand? Och hur skulle reaktionerna ha blivit i svensk media om det kom fram att Magnus Hedman frågat en uppsminkad kvinna på en efterfest om ”hon är säker på att hon inte blivit betald av någon för att ligga med honom”? Gissa. Ändå är det i princip det som hovrättens dom kräver. Är det verkligen så vi vill att det ska vara?

Men det är väl inte så konstigt att Hovrätten nu drar ut konsekvenserna av hur lagstiftningen ser ut. Krogragg som innebär att man bjuder på en drink har faktiskt varit straffbart sedan sexköpslagen infördes:

Lag (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster
Den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse döms – om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken – för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader.

(Det där i mitten –  ”om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken” – är mycket intressant. Det den säger är att sexköpslagen inte handlar om trafficking, slaveri, våld, tvång eller sexköp av underåriga, saker som brukar framföras som argument av lagens försvarare. Lagen handlar enbart om att förbjuda tillfälligt sex mot ersättning mellan myndiga, samtyckande människor, inget annat.)

Det är en klen tröst att det finns ”civiliserade” länder med ännu jävligare lagar mot frivilligt sex mellan mogna människor.

[uppdatering: Paulina Neuding skriver en kolumn om fallet i SvD. Hon konstaterar att inte ens i Bobby-fallet, då ett barn misshandlades till döds av mamma och styvpappa så dömdes de åtalade för mord trots att rätten fastslog att de hade insett att barnet riskerade att dö. Detta för att uppsåt inte kunde bevisas. Helt enligt den centrala rättstanken att det är allvarligare att agera med skyldigt uppsåt än utan. Denna tanke frångår Svea hovrätt nu i ett fall som rör det ringa brottet sexköp.]

[Uppdatering 2: Alice Teodorescu skriver om saken på ledarplats i Barometern: ”Sverige är ett land som dränkts i dubbelmoral. Dessvärre är inte det synonymt med dubbelt så bra moral.”]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, juridik, sexköpslagen, morallagar, rättsröta, prostitution, magnus hedman