Partiet och pensionärerna

Ett svar på sossarnas tal om ”pensionärsskatt”, från en insändare jag fick in i Mitt i Kista i veckan:

”Så fort socialdemokraterna kom till makten 1994 sänktes pensionerna med över 500 kr i månaden och indexuppräkningen för pensioner halverades. Varje val därefter lovade socialdemokraterna att nästa mandatperiod skulle de återställa pensionerna. Inget hände, under de tolv år de satt vid makten ökade pensionen för en miljon pensionärer med 0,1%.

Efter tolv år genomfördes till slut värdesäkringen, av Alliansregeringen. Pensionerna har från och med förra året full indexuppräkning och kommer att ha det hela mandatperioden. Vi har genomfört den tandvårdsreform den andra sidan bara pratade om. Vi har infört fritt val inom äldreomsorgen och förbättrat anhörigstödet. Vi har höjt pensionerna och sänkt skatten för pensionärer. Dessutom gör jobbskatteavdraget att fler än annars kommer i arbete och bidrar till att betala pensionerna. Vi har prövat (s)-alternativet och vet vad det innebär: lägre pensioner, sämre tandvård, mindre valfrihet och högre skatter för Sveriges pensionärer.”

På den pågående sossestämman togs i går ett ivrigt applåderat beslut att socialdemokraterna direkt efter en eventuell valseger nästa år vill ”ta ett rejält steg” för att minska klyftorna i beskattning mellan pension och lön.

Inför kongressen fanns många motioner om orättvisan i att pensioner beskattas högre än lön. Men efter att partistyrelsen skärpt formuleringen till att S tänker ta tag i denna fråga direkt efter en eventuell valseger gjorde kongressen tummen upp för förslaget.

Den kraftfulla formuleringen som fick kongressen att stödja partistyrelsen var alltså att partiet skulle ”ta tag” i frågan. Vilket snömos. Inte ett ord om hur det skulle gå till. Skall skatten sänkas för pensionärer eller höjas för arbetande? Inget svar. Skall pensionärer då också börja betala sociala avgifter på sin inkomst för att jämställa dem med förvärvsarbetande? Inget svar. Skall pensionsåldern höjas? Inget svar. Om det kommer inte att komma några svar från Socialdemokraterna före valet om de inte pressas att svara. Det är en uppgift för granskande media och för oss som är Socialdemokraternas politiska motståndare.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, pensioner, pensionärsskatt,jobbskatteavdrag, tandvård, socialdemokraterna, alliansen, val2010

Idag börjar provvalet

Idag börjar provvalet för Moderaterna i Stockholms stad.

Jag presenterar min kandidatur på moderaternas web. Dels för riksdagen, dels för kommunfullmäktige. Jag har också gjort en provvalsbroschyr där jag presenterar mig, den finns att ladda ner här.

Vad jag tycker om kvotering har jag bland annat skrivit här

Kvotering skapar dock fler problem än det löser. Varför skulle just kön och ursprung vara viktigare än religion, politisk ideologi och sexuell läggning? Skall vi kvotera in invandrare till Vasaloppet, bögar till pingstpastorer och heterosexuella och etniska svenskar till nöjesindustrin? Hur räknar vi en heterosexuell kvinna född utomlands, är hon förtryckt minoritet eller inte?
Det måste vara de goda och lyckade exemplen som visar vägen. Det är inte snabbt och det är inte enkelt, men det finns inget bättre sätt.

och här.

En överväldigande majoritet av Sveriges familjer vill själva avgöra hur de skall dela ledigheten. Som myndiga människor skall de också få göra det. Inte som själlösa kuggar i en stor samhällsmaskin administrerad av de som “vet bäst” utan som tänkande och kännande individer.

Och så här ser jag ut i provvalskatalogen:

Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, stockholm, val2010, per hagwall

DN, vilse i Ulvsunda slottspark

I morse kunde följande ingress läsas i en artikel i DN:s Stockholmsupplaga, dentoppade också dn.se.

”Sextio radhus och åtta villor ska byggas i en av Stockholms äldsta parker. På torsdag väntas exploateringsnämnden sälja en del av Ulvsunda slottspark till ett privat företag.”
Sedan får en miljöpartist oemotsagd lägga ut texten om hur hemskt allting är och att miljöpartiet alltid varit emot byggplanerna.

Fakta 1: Exploateringsnämndens möte var i torsdags.
[uppdatering; journalisten mailade mig att artikeln skrevs innan beslutet, men den togs inte in i tidningen förrän efter, redigeraren ändrade då inte tidsangivelsen]

Fakta 2: Den mark som säljs är inte den som skall bebyggas med bostäder
Det är helt klart att den oinsatte läsaren skall luras att få uppfattningen att staden säljer parkmark för att den skall bebyggas med bostäder. Så är det inte alls, bostäderna byggs på den mark som redan tillhör konferensanläggningen. Landstinget sålde slottet och marken för tio år sedan eftersom de inte hade något behov av den själva. Alltsedan dess har ägarna av god vilja låtit allmänheten vistas i parken. Det som nu sker är att allmänhetens tillträde garanteras på papper samtidigt som den historiskt värdefulla barockdelen av parken behålls, rustas upp och utvidgas ner mot vattnet så som den var när slottet byggdes.

För den som undrar, vilken mark är det som säljs om det inte är parken? Jo det är det nordvästra hörnet mot Ulvsundavägen (lilastreckat på kartan). Ett område som idag mest består av en gata…

Fakta 3: Miljöpartiet röstade för bebyggelse då ärendet var på remiss i Bromma stadsdelsnämnd för ett år sedan. Samtliga partier röstade för exploatering (men ville ha det snyggare formgivet). Miljöpartiet la dessutom ett särskilt uttalande som börjar: ”Förslaget har mycket stora fördelar för trivsel och miljö”…

Det hade ju varit underlag till en intressant motfråga att ställa för reportern, ja, förutsatt att hon gjorde research alltså.

Vad hade DN för teman på artikeln?
”Bostäder” – nix.
”Bromma” -nej.
”Miljöpartiet” – bingo!

Det blir intressant om DN går vidare på det temaspåret, möjligheten för partierna att oemotsagda uttala sig om sina hjärtefrågor lär bli populär bland dem, iallafall för de som får vara med.

[uppdatering: DN har plockat bort Twinglylänken vid artikeln, påpekanden om att tidningen gjort fel var visst mer än de kunde tåla.]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om stockholm, bromma, ulvsunda, ulvsunda slott,ulvsunda slottspark, bostäder, miljöpartiet, dn, källkritik

På rätt spår: Barkarby – Norrmalmstorg – Sergels torg

Idag var familjen på IKEA i Barkarby, vi tänkte att det borde vara lugnt en söndag före lön. Det var fel. Parkeringen var fullsmockad och det var kö till lekhörnan. När vi stod i kön kom Jenny från lokala moderatstyrelsen förbi, hon drog samma slutsats som vi. Jobbskatteavdraget fungerar. En stor grupp i samhället har för första gången på årtionden inte för mycket månad kvar i slutet på pengarna.

Annat som tuffar på åt rätt håll är den kraftiga utbyggnaden av spårbunden kollektivtrafik i staden och länet. Sedan vi i Alliansen tog över 2006 har vi beslutat om Citybanan, tvärspårväg Alvik-Solna, dubbelspår på Roslagsbanan och dubbelspår på Nynäsbanan. Nu påbörjar vi också arbetet med att knyta samman västra och östra innerstaden med yteffektiv spårtransport. Eftersom trafiktopparna på de olika delarna av linjen ligger på helt olika tider så kan man dessutom utnyttja spårvagnsflottan maximalt under hela veckan och hela dygnet.

Fast alla gillar det inte. I går presterade Handelskammaren och Socialdemokraterna en DN Debatt-artikel full av hål som en schweizerost, signerad Jens Spendrup (ordf. Stockholms handelskammare), Peter Egardt (vd handelskammaren), Lars Dahlberg (oppositionslandstingsråd för Socialdemokraterna) samt Jan Valeskog (vice ordf för Socialdemokraterna i trafiknämnden). Det är inte en så ohelig allians man skulle kunna tro. Såväl Handelskammaren som Socialdemokraterna har en lång historia av att motsätta sig spårvägar, de var emot Djurgårdslinjen då den startades (Enda anledningen till att öppnandet av linjen gick att driva igenom var att den marknadsfördes som ett museiprojekt och inte som den kollektivtrafik den var). Även stora delar av mitt parti var då emot spårvagn men det har svängt nu. Socialdemokraterna står dock kvar i 70-talet då bil, buss och tunnelbana var de enda alternativ som gällde.

I artikeln visar författarna att den svenska matematikundervisningen kanske inte var bättre förr. De raljerar om att förlängningen av Djurgårdslinjen från Norrmalmstorg till Sergels torg är ett lyxprojekt som kostar en miljon kronor metern. De ”glömmer” att det är en del av en sammanbindning mellan västra och östra innerstaden. De ”glömmer” att de 228 miljoner projektet kostar också innefattar en kraftig upprustning av sträckan Nybroplan-Norrmalmstorg och Skansen–Waldemarsudde, en renovering av spårvagnshallen vid Allmänna gränd, ny trafikledning och strömförsörjning och ett införskaffande av sex nya spårvagnar. De ”glömmer” också att gatufundamenten vid Sergelfontänen håller på att förfalla och måste renoveras oavsett om man bygger spårväg eller ej.

”Den borgerliga majoritetens stora satsning på kollektivtrafiken under mandatperioden blir att förlänga museispårvägen från Norrmalmstorg till Gallerian.”skriver de och visar vad de anser om allt som inte utspelar sig framför deras näsor på Sveavägen och vid Kungsträdgården. Citybanan går ju under mark och Spårvägen Alvik-Solna går ju utanför tullarna så de räknas väl inte, inte heller dubbelspår på Roslagsbanan och Nynäsbanan.

Under socialdemokraternas styre byggdes inte en meter nytt spår.
Vad är då deras framtidsplaner för kollektivtrafiken, jo att ta bort vart tredje tunnelbanetåg mellan Odenplan och Hässelby för att i stället försörja en ny tunnelbanestation vid Norra Station…

Per Wirtén på Dagens Arena lyckas vaska fram lite gammaldags ohederligt klasshat: ”För minst 150 miljoner kronor ska spåren dras ända fram till NK:s glasdörrar. Helgturister, unga damer med Chihuahua i handväskan och advokater med fyra rum på Grevgatan går före alla andra.”
Anders Gardebring på Yimby gör en lång och grundlig sågning av debattartikeln, missa inte kommentarstråden.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kollektivtrafik, sl, moderaterna,alliansen, socialdemokraterna, stockholm, stockholms handelskammare, val2010,spårväg, djurgårdslinjen

Yes, we have no bananas

Det finns mycket att kritisera de amerikanska bananbolagen för i deras verksamhet i Centralamerika det senaste seklet. Fredrik Gertten har gjort en film om rättegången mot bananbolaget Dole som stämts av ett antal Nicaraguanska arbetare som blivit sterila, deras inte helt osannolika teori är att det beror på de kraftiga bekämpningsmedel Dole använt på plantagerna. Filmen hade premiär i Sverige i fredags.

Faktum är att filmen faktiskt inte är speciellt vass i sin kritik av Dole. Den framställer tvärtom målsägarnas advokat som en fifflande playboy. Hade Dole med sina pengar lyckats köpa till sig några mer än medelmåttiga pr-strateger hade de fått rådet att knipa käft. I stället uppvisar de en sådan monumentalt klantighet att de stämmer filmaren i stället för att låtsas som det regnar och, i nödfall, skicka fram sina horder av kostymer…

Detta har fått effekten att filmen på initiativ av riksdagsmännen Mats Johansson (m) och Luciano Astudillo (s) visats i Riksdagen. Dessutom har hamburgerkedjan Max slutat sälja Doles fruktsallad och ICA funderar på sitt samarbete med Doles dotterbolag Saba.
Det här är en av de få gånger jag håller med Svensson från Göteborg (fast man undrar som vanligt vilka kommentarer som inte fick vara med, och varför han tror att ICA köper bananer från Dole…). Bojkotta Dole. Konsumentmakt är ett utmärkt sätt att tvinga tvinga producenter att sköta sig.

Mitt personliga horn i sidan till Dole är deras inblandning i statskuppen mot Hawaiis sista monark. Ett band amerikanska sockerplantageägare störtade 1893 drottning Liliuokalani som motsatt sig deras allt större inflytande över landet. Kuppmakarna fick stöd av en amerikansk kryssare med 300 marinsoldater som var ditsänd för att ”skydda amerikanska liv”. Kuppledaren Sanford B. Dole (japp, den Dole, för övrigt förfader till Bill Clintons motkandidat Bob Dole) utropade sig själv till president och ansökte om att Hawaii skulle bli en del av Förenta Staterna. Washington fick dock kalla fötter då de insåg att en majoritet av befolkningen var emot det och president Grover Cleveland skickade ett sändebud till Hawaii för att återinsätta drottning Liliuokalani. Dole vägrade dock att ge med sig och utropade sig i stället till president i den oberoende republiken Hawaii.

President Cleveland var visserligen för ett återinrättande av den oberoende monarkin, men att bruka amerikanskt våld för att avsätta amerikanen Dole vore politiskt självmord. Clevelands efterträdare, president William McKinley, förhandlade i stället 1897 fram ett amerikanskt avtal med republiken Hawaii. 1898 bröt det Spansk-Amerikanska kriget ut och den strategiska nyttan som flottbasen Pearl Harbo[u]r då visade sig ha fick Kongressen att slutligen godkänna en annektering av öarna. Två år senare erkändes Hawaii som ett territorium och 1959 blev det USA:s 50:e och senaste stat efter en än idag ifrågasatt folkomröstning. 1993 bad USA:s Kongress offentligt om ursäkt för det olagliga övertagandet av Hawaii.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, historia, bananer, bananas, usa,hawaii, dole, bob dole, fredrik gertten

Systemfel

I våras presenterade alkohollagsutredningen sina slutsatser. Där fanns flera bra förslag, tyvärr dock inget om att tillåta gårdsförsäljning, där små tillverkare alltså skulle få sälja sin produktion i flaskor direkt, redan nu har de ju möjlighet att servera sin alkohol till besökarna.

I en DN Debatt-artikel för en månad sedan så skrev Systembolagets VD Margareta Gerger att hon vill tillåta gårdsförsäljning. Hoppsan! …Fast sedan läste man hennes definition av ”gårdsförsäljning”, det betyder enligt henne att man beställer varan på nätet och två dagar senare hämtar ut den på Systembolaget… Sanna tyckte att det var en märklig definition, liksom Dick.

I förrgår skrev så förre folkpartiledaren och evige överförmyndaren Bengt Westerberg i SvD att det absolut inte får komma på fråga, den svenska alkoholpolitiken skulle då raseras.

Skärgårdslandstingsrådet (c) Gustav Andersson tror däremot att småaktigheten och fyrkantigheten i försvaret av det svenska alkoholmonopolet kommer att skada det mer än någonsin några gårdsbutiker kan göra:

[Möja Taffelbrännvin] tillverkas i en liten fabrik på den företagsamma ön Möja i Stockholms skärgård och är kryddat av den spanska körvel som växer vild på ön. Den delikata drycken serveras bl a på Grand Hotell i Stockholm och kan köpas för ca 500 kronor flaskan på systembutiken i NK-huset. Men i övrigt är köparna hänvisade till beställningssortimentet eftersom Systemet anser att produkten är för smal för att saluföras brett.

Moment 22 således. Fabriken riskerar att läggas ned eftersom det är nästan omöjligt att bygga upp en marknad i Sverige med ett försäljningsmonopol som visar mycket litet intresse för att främja småskalig produktutveckling.

Gårdsförsäljning skulle innebära att turister på Möja skulle kunna köpa taffelbrännvinet på plats. Det skulle bidra till att skapa en efterfrågan. Samtidigt skulle det bli ytterligare en attraktion som skulle dra kulinariskt intresserade turister till ön.

[…]

[D]e övernitiska [riskerar] faktiskt att skada det positiva i svensk alkoholpolitik. Liksom övrig lagstiftning är den nämligen beroende av att ligga någorlunda i fas med den allmänna rättskänslan. Westerberg förser sina egna – och mina – meningsmotståndare med utmärkta argument. Och det skulle – till skillnad från gårdsförsäljning av högkvalitativa njutningsdrycker – faktiskt få allvarliga konsekvenser för hälsa och social sammanhållning.

Exakt. Att svenska småskaliga vin- och sprittillverkare får möjlighet att sälja flaskor i prislägen högre än de där 95% av Systembolagets sortiment ligger underlättar ingen alkoholism. Däremot saboterar motståndet ett utmärkt sätt för landsbygden att skapa arbetstillfällen och utveckling.

I dag bemöts Westerberg i SvD av två moderater, Olof Lavesson och Sofia Arkelsten, de vill tillåta en reglerad alkoholförsäljning genom privata näringsidkare och låta Systembolaget sköta tillsynen. Bra så.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, alkoholpolitik, alkohol, förmynderi,systembolaget, glesbygd, skärgård, gårdsförsäljning, moderaterna

När kultursidorna osäkrar sina revolvrar…

I går publicerade kulturavdelningen på SvD ett märkligt uppslag. En lång artikel försökte påskina att spårområdet mellan Centralen och S:t Eriksbron skulle däckas över för att bebyggas med fyrkantiga åttavåningsblock och en medföljande opinionsspalt förfasade sig över hur hemskt det skulle bli. Man kan förstå att det hamnade i kulturdelen, det är tydligen där de som bestämmer lägger ”nyheter” som de vet är falsarier men som de vill sprida ändå…

Vi som håller på med stadsbyggnad vet vad en ”volymstudie” är; Ett sätt att i början på en planprocess ge en mycket översiktlig uppskattning över hur stor bebyggelsen blir och var den ligger, all bebyggelse beskrivs där som vita lådor utan speciella kännetecken eller variation. De flesta vet dock inte vad en volymstudie är och detta utnyttjar SvD-artikeln maximalt för att försöka piska upp en opinionsstorm. De gör dessutom en egen tolkning med vita lådor och presenterar den som om det vore det färdiga förslaget(!) (ett sådant kommer inte att finnas förrän om flera år).

Magnus Orest på Yimby strimlar idag föredömligt SvD:s senaste insats i stadsbyggnadsdebatten och ger visioner om hur det kan bli om inte bakåtsträvande och ensidig rapportering får sätta dagordningen. Min kollega i stadsbyggnadsnämnden Lukas Forslund tycker också till, liksom hans stadshusboss Per Ankersjö och deras partikollegor på Kungsholmen .

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, stadsbyggnad, mediakritik, kultur,svd, svenska dagbladet, stockholm, västra city, yimby