Wanja: tänkte inte på det…

Det vet jag inte, jag måste erkänna att jag inte har tittat på deras förslag utifrån det perspektivet.

Wanja Lundby-Wedin svarar på frågan vilket av Alliansens förslag som är bäst för facket. Fokus, nr 15/06

 

Papegojfarmarna slår tillbaka

Via LO-kidsen ser jag att propagandaministeriet på Landsorganisationen har gått till motangrepp mot Lena Sundströms motorsågsmassaker på LO:s kampanj ”Vi bygger Sverige”.

Resultatet är förutsägbart svammel och angrepp på halmgubbar. Lena Sundström (som definitivt inte är höger) har inte angripit ”dumma arbetare”, hon har angripit inskränkta kampanjmakare i LO. Hon skriver:

Förutom Charlotte och Ricky finns det nämligen ytterligare sex personer som tycker att ”det är roligt att det går bra för Sverige” och att ”det måste komma alla till del!” och att de inte ”har råd med en borgerlig regering”. […] Och någonstans känns det bara som en fet förolämpning – mot alla. Nio personer som låter som en lydig kommunistisk talkör.

På detta svaras:

”Har du överhuvudtaget läst vad vi säger i intervjuerna Lena? De finns i broschyren som affischerna presenterar. Den kan du ladda ner på http://www.lo.se om du orkar. Men du kanske hade för bråttom för att läsa, det var väl inte så viktigt när ”dumma arbetare” skulle kritiseras.

”Dumma arbetare” får stå för LO, de ansåg inte att olika åsikter skulle släppas fram på stortavlorna. Det står inte heller någon hänvisning till ‘läs mer vad vi arbetare tycker’. Vad som står i en broschyr som man kan snubbla över om man skulle rota runt på LO:s kampanjsajt när man kommer hem, om man kommer ihåg webadressen, är fullständigt ointressant för hur kampanjen uppfattas.

Är det sådant som LO skall pumpa in sina pengar på inför valet? Och är det så här vi skall övertygas?
Med jättekampanjer och människor som ställer upp med namn och bild bara för att framställas som ett gäng hjärntvättade papegojor. Som om de inte hade någonting att säga själva. Som om LO eller någon copywriter helt enkelt var tvungen att köra ner färdigskrivna slagord i halsen på dem för att de överhuvudtaget skall kunna släppas fram.
”Vi bygger Sverige!” står det på annonspelaren utanför mitt källarkontor, och över det har någon skrivit ”Och Göran P. bygger slott” med stora feta bokstäver med en röd tuschpenna.
Vilket antagligen är det mest äkta i hela LO-kampanjen.

Bakläxa LO, när ni inte ens kan ta kritik från den varudeklarerade borgarhataren Lena Sundström så är det illa.

Sossarna vill annektera minnet av Ådalen

Ibland märks det väldigt tydligt att det är valår.

I gårdagens SvD stod en ovanligt absurd nyhet . Socialdemokraterna skall den 14 maj, på 75-årsdagen av ”Ådalshändelserna” 1931, högtidlighålla minnet av de fem som dödades av militärens kulor. Men vänsterpartiets och andra vänstergrupperingars representanter får inte vara med vid ceremonin. Plötsligt känner man en rätt skarp dunst av historieförfalskning.

Skotten i Ådalen blir precis som alla historiska händelser alltmer sammansatta ju närmare man ser på dem. Konflikten började när Graninge ville sänka pappersmassestuvarnas löner. Vild strejk utbröt. Strejkbrytare skeppades in och några av dem misshandlades. Militär kallades in för att skydda bruket i Lunde: och det var när en grupp om kanske tre tusen demonstranter efter ett möte arrangerat av Transport gav sig av mot bruket som konfrontationen ledde till fem döda och fem sårade. Det första skottet verkar ha avlossats då en militär tyckte sig se en demonstrant sikta mot en officer som fallit av sin häst. Ingen har dock kunnat bevisa att arbetarna var beväpnade, och ingen har heller kunnat bevisa motsatsen.

Ola Larsmo i DN [111101, tidningen har gjort om websidan och artikeln finns tyvärr inte kvar där].

Lasse har bloggat om sossarnas kapning av ”firandet” och i mars skrev Stefan om Ådalenmyten. Jag kommenterade då i den tråden:

“Brottet var hunger” brukar det heta.

Jo tjena. Det blir inte sannare för att det upprepats i 75 år. Demonstranterna var inte fredliga, de blev inte mördade och CG Ekman stod inte bakom dödsskjutningarna – som återigen påstås i en insändare i LO-tidningen som valsat runt på sossebloggarna den senaste tiden.

Att de dog berodde på ett felaktigt beslut av ett befäl i en alltmer upptrissad våldsspiral.

Att militär kommenderats ut på demonstrationsvägen berodde på att de strejkande dagen innan grovt misshandlat andra arbetare, som inte strejkade. Ett stort demonstrationståg var på väg mot de arbetandes förläggning, hade de nått fram kunde det ha blivit ett blodbad.

Felet Mesterton gjorde var att han inte insåg att det inte fungerade att skjuta varningsskott i marken framför demonstrationståget. Skotten rikoschetterade och träffade demonstranterna. Feltänkt, ja, en tragedi för de inblandade, ja, mord, nej.

Ådalen gjorde att Socialdemokratin insåg vad våldsagitationen ledde till och de slog hårt ned på våldsförespråkarna i vänstern. För retoriskt bruk och behållandet av den inre friden så var det dock passande att vartefter tiden gick framställa de döda som offer för oprovocerat våld från (den borgerliga) överheten.

LO Ung utnyttjar barnarbetare

Kidsen på LO Ung fortsätter att roa, men jag trodde faktiskt inte att LO tog det där med Ung så väldigt bokstavligt.

Jag och näst äldsta syrran tittade på teve. Av god vana slog jag över på text-teve som skrev om att förtroendet för Reinfeldt ökar. Jag reagerar inte över sådana nyheter, opinionsmätningar överhuvudtaget rör mig inte. Men med syrran är det en annan sak. Hon utbrister i ett spontant ”Åh, nej!”. Jag, überchockad, tittar åt hennes håll och undrar vilken nyhet hon reagerade så öppet över, för jag kunde fortfarande inte tro mina öron. Naturligtvis är det nyheten om Reinfeldt som är upprörande. Häftigt va?
[…]
Min lillasyrra säger: ”Jag är så irriterad över att Europolitan blir blått!”
Jag:”Varför? Beror det på att blått förknippas med moderaterna?”
Hon: ”Ja.”
Häftigt va? Egentligen är det inte sååååå överraskande. Min ena syster kallar sig alltid moderat när hon gör något girigt och egoistiskt.

Ring arbetarskyddsstyrelsen och anmäl LO och ledaravdelningen på Länstidningen i Östersund! Den som skrev det där kan inte vara äldre än tolv år.

Sten i glashus är bästa försvar?

Joel Malmqvist är inte bara partigängare av för(s)ta graden, han är också rabiat republikan (den svenska sorten, inte den amerikanska). Nu har han hittat ytterligare, ehm, förkrossande argument mot monarkins förespråkare; vi är splittrade och dåliga på att göra hemsidor.
Splittringen skall tydligen vara att det finns två föreningar att välja på.
Det finns en för de som är intresserade av inre verksamhet; studiebesök, föredrag m m. och en som ägnar sig som ägnar sig åt yttre verksamhet; debatt och opinionsbildning. En hel del personer, jag själv t ex, är med i båda föreningarna. Hemskt splittrat…

Det som däremot förenar rojalisterna är deras bristande förmåga att göra snygga hemsidor. För en republikan är det naturligtvis upplyftande att se att de främsta hemsidorna för monarkins försvar ser ut att vara gjorda av mellanstadieelever.

Nå, skall vi då se på hur sidorna ser ut: Så här ser Rojalistiska Föreningens ut: 
Stilren, de blaffiga annonserna som flyter ovanpå är däremot inte speciellt lyckade.

Så här ser Förenade Monarkisters ut:

Inte så pjåkig tycker jag, men förbättringsförslag är iofs välkomna.

Den naturliga följdfrågan blir förstås: Hur ser då republikanernas egen hemsida ut? Joel har visserligen lite svårt med adressen dit, men man skall väl inte begära för mycket, han har ju bevars bara varit ordförande för föreningen…

Nåväl, om man klickar vidare lite så hamnar man till slut på Republikanska Föreningens sida, och den ser ut så här… 

DN Kulturs sliskiga naziantydningar

Att vara liberal tidning är att vara kluven. DN hade i dag i söndagsbilagan en stort uppslagen, positivt hållen, lång intervju med kungen inför hans 60-årsdag.

Samtidigt rescenserar Lars Linder på DN Kultur två böcker, en är antologin ”För Sverige, nuförtiden” av tidningskollegan Mats Ögren, men Linder ägnar huvuddelen av sin artikel (ej på nätet) åt ”Han som aldrig fick bli kung”, skriven av Expressens kulturchef Per Svensson. Denne har trots att han haft en hel bok på sig inte lyckats visa att hans tes – att kungens far var nazist – har något stöd i seriös historieforskning. Att Gustaf Adolf umgicks med den tyska riksledningen var inte det minsta märkligt, hans fru var tyska och Tyskland var, då som nu, Sveriges viktigaste handelspartner.

Detta misslyckande hindrar dock inte Linder från att med gillande referera sin koncernkollega när han som nödutgång försöker smeta ned monarkin genom att jämföra den med fascismen – ”Ett land. Ett folk. En konung”… Med detta avslöjar herrar Svensson och Linder sin totala obildning.

Monarki har alltigenom historien varit ett sätt att knyta samman klasser, kulturer och språk, inte att skilja dem åt. T ex förväntades det av en arvinge i huset Habsburg att han skulle kunna de sju största språken i riket flytande. Monarkin är tillsammans med en handfull andra symboler det som håller samman Belgien. Drottning Elisabeth II är förutom att vara drottning av Storbritannien och Nordirland suverän över ytterligare 15 länder. Den svenska monarkin var multinationell fram till 1905 och den danska är det fortfarande. Multikulturella är de allihop.

Linder citerar också republikanernas favoritstatistik, visserligen vill en förkrossande majoritet av svenska folket att monarkin skall vara kvar, men drygt hälften tror att den är borta om femtio år.
Men att tolka den statistiken som stöd för hans uppfattning att monarkin bör vara borta om femtio år är lika smart som att åberopa att en majoritet tror att brottsligheten ökar som ursäkt för att gå ut och råna en bank.

Tyska kolonier, schweizisk historia och österrikiska vykort

In the Navy Die Kaiserliche Marine…

Den tyska sajten Deutsche Schutzgebiete handlar om mycket mer än vad namnet ”tyska kolonier” antyder. Där finns massor av text och illustrationer från tiden runt förra sekelskiftet, illustrerat med bilder från vykort ger det en bra uppfattning av hur stämningen i samhället var på den tiden. För att citera Barbara W Tuchman ur Proud Tower.

”[Europeernas] tillvaro kännetecknades, i jämförelse med en senare tids människors, av större självtillit, större säkerhet, större optimism, större glans, slöseri och elegans, mera obekymrat välstånd, mera munterhet, mera nöje i att vara tillsammans och konversera, större orättvisor och hyckleri, större fattigdom och nöd, större känslosamhet och falsk sentimentalitet, mindre fördragsamhet med medelmåttorna, mera värdighet i arbetet, större uppskattning av naturen, större livsglädje.”

En del var bättre förr, annat var sämre förr. Sajten är som synes på tyska, men man klarar sig rätt bra på skoltyskan och det finns länkar till riktigt hyfsade maskinöversättningar till engelska och franska.

Göran Potter med den magiska hatten

Munkhammar har kommenterat Göran Perssons vredesutbrott när han i KU tillfrågades om sin doktorshatt. Persson blev upprörd, avbröt frågeställaren, sa åt honom att ”sluta” och kallade frågan ”slafsig”.

Men undra på det när det kommer mugglare och lägger sig i! Liksom plattform 9 3/4 är Medicinska fakulteten i Örebro något som bara invigda kan se, den fanns inte då den delade ut hatten och den finns inte i dag. Det är således en magisk hatt Persson har fått!

Fast det är ju inte den första, sorteringshatten har ju Persson kontrollerat i ett decennium. Och han är inte heller den ende magikunnige i Rosenbad. Hans underhuggare har ju trollat bort 130 kvadratmeter i Perssons våning i Sagerska Palatset Huset.

LO:s Djurgårdare och AIK:are kollektivanslutna till Hammarby

Malin Siwe skriver i DN om Hammarby, laget för LO-medlemmar.

På sin hemsida skriver LO-distriktet att valet av sponsringsobjekt har ideologisk koppling, Hammarby är ”Stockholmsklubben med rötter i arbetarklassen”. Bara så ni vet det alla undersköterskor som håller på AIK och metallare med hjärtat i Djurgården.

Byggjobbare som föredrar andra färger än grönt och vitt har dubbel anledning att uppröras. Enligt LO-distriktet är det inte ensamt om att ekonomiskt stödja Hammarby, man räknar upp fler: ”Bygg-ettan, El-ettan, Fastighets-ettan, Industrifacket avd 16, Livs avd 4 och Socialdemokraterna”. Alltså, en del järnkaminer och gnagare tvingas stötta fienden i två led. Bara för att de är med i facket.

LO HÄVDAR ATT SYFTET med sponsringen är ”att öka den interna samhörighetskänslan inom LO-kollektivet i Stockholms län.” De 17 i styrelsen kan ju ställa sig på norra stå på Råsunda och testa argumentet. Det lär inte slå bland sittplatserna på Stadion heller.

Och medlemmarna är upprörda rapporterar Dagens Arbete, men

Tony Nilsson [ombudsman på LO-distriktet i Stockholms län och själv hammarbyare] försvarar sponsringen (som den kallas på LO-distriktets egen hemsida) med att samarbetet pågått länge och att facket får mycket för pengarna.

Har vi hört det förut?

Fast LO överväger nu att låta medlemmarna själva välja vilket fotbollslag de vill stödja, snart kanske de får välja parti också…

En röst på (s) är en röst på (mp)

Kalle Larsson är en av de bloggande LO-kidsen, han brukar komma fram till att allt ont beror på borgerliga 08:or, nu har han kommit på att det finns en myndighet som bland annat ägnar sig åt att förbjuda agn med levande betesfisk.

Myndigheten i fråga är dock inte något borgerligt 08-påfund, den skapades av sosseregeringen som belöning till miljöpartiet, som generaldirektör tillsattes miljöpartisten Matz Hammarström.

Och för upplysnings skull: Djurskyddsmyndigheten djävlas inte mindre med oss stockholmare. Den vill t ex förbjuda ridskolor i städer eftersom hästens ”naturliga” beteende ”kräver” jättelika områden att springa runt på. Duh! ridhästar finns inte i naturen.

Men, Kalle, vill du avskaffa Djurskyddsmyndigheten och föra tillbaka djurskyddsfrågorna till Jordbruksverket så kan du faktiskt enkelt göra nå’t åt saken: rösta borgerligt i höst!