Archive for juli, 2010

Rydberg klarar biffen!

27 juli, 2010

Folkpartistiska landstingsrådet i Stockholm, Birgitta Rydberg, går numera från klarhet till klarhet. Nyss gällde det sprutbytesprogrammet, nu gäller det relationsvåld. I dag skriver hon i DN Stockholmsdebatt:

Våldet mot män – av en kvinnlig eller manlig partner – är ett dolt och skambelagt samhällsproblem. Vi vill därför starta en mottagning eller ett team för våldtagna och våldsutsatta män med bas på Södersjukhuset i Stockholm.

Opinionsbildning lönar sig, det går nu åt rätt håll. I programmet mot våld i nära relationer som vi antog i stadsdelsnämnden i juni har ordet ”kvinnofrid” i rubriken ändrats till ”familjefrid” och i försättsbladet till rapporten står det att

Den största gruppen som misshandlas av närstående är kvinnor som misshandlas av män, men det finns också exempel på kvinnor som misshandlar män samt kvinnor och män i samkönade relationer som utsätter sin partner för våld. Det som skrivs i handlingsplanen är också i stor utsträckning tillämpligt i fall där vuxna barn utsätter sina föräldrar för våld. I handlingsplanen talas för enkelhetens skull om män som utsätter kvinnor.

Det är i sammanhanget ett stort steg framåt jämfört med för bara två år sedan, då jag skrev om hur långsamt det gick med att anpassa verksamheten till hela verkligheten:

Som exempel kan jag ta den plan “För kvinnofrid – mot våld i nära relationer” som häromveckan antogs i Bromma stadsdelsnämnd där jag är ledamot. Den handlar så gott som uteslutande om mäns våld mot kvinnor. Kvinnors våld mot kvinnor tas upp i ett stycke i det 23-sidiga dokumentet. Mäns våld mot män nämns bara i en titel på en skrift i en fotnot. Kvinnors våld mot män nämns överhuvud taget inte alls.

Likadant såg det ut på riksplanet:

I april godkändes regeringens ”Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer ” av riksdagen. Dokumentet handlar om mäns våld mot kvinnor, men även s k ”hedersvåld” och våld i samkönade relationer börjar nu erkännas som problem. Bra så, det är ett ordentligt fall framåt jämfört med tidigare. Fortfarande gapar dock ett stort hål i planen, en enda gång i det fyrtiosidiga dokumentet erkänns existensen av kvinnors våld mot män – i samband med ett konstaterande om den obefintliga tillgången på skyddat boende för män. Inte någonstans i dokumentet nämns några åtgärder för att förhindra kvinnors våld mot män.

Man får hoppas att regeringen tar intryck av huvudstaden och fortsätter framåt. För mängder med länkar om frågan, se Ann-Mari’s Blogg.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Därför bloggar en borgare

27 juli, 2010

Socialdemokraten Johan Ulvenlöv har varit på väckelsemöte i Las Vegas och kommit fram till att Netroots är Guds gåva till Sverige, däremot är borgerliga bloggare överflödiga eftersom det finns borgerliga ledarsidor. Han fikade naturligtvis efter mothugg och fick det, inte minst av sin partibroder Erik Laakso som tycker mycket om när människor närmar sig det megalomanska eller drabbas av en släng av hybris i nätrötternas ankdamm:

Genom att polarisera, som Ulvenlöv gör, triggar han en utökad isolation, en isolation som märks på säväl minskat länkutbyte med meningsmotståndare (en tendens som eskalerat kraftigt på senare tid) och det märks på behovet att söka sig endast till de debatter som initierats av medierna, vilket i sig undergräver värdet av fria sociala medier. Vi blir helt enkelt flugskitar i utkanten av den politiska debatten.

Så sant, jag har själv kommit på mig med att vara på väg att inte länka till en intressant artikel eftersom den inte hade trackback/Twinglylänk. Dumt. Peter Högberg (S)-Vimmerby kommenterar nöjt uppståndelsen med att högerns bisvärm går till attack, inte visste jag att Erik var höger…

Självklart finns det många poänger i det att högerdominansen i media- och tankesmedjebranschen är överväldigande. Att därifrån dra slutsatsen att borgerliga bloggare saknar relevans är ett så gravt misshugg att det inte går att överse med. Borgerliga bloggare bedriver minst lika ofta intern opinionsbildning, som de bedriver borgerlig valkampanj. Den interna opinionsbildningen har ett enormt värde i det att det är en framåtskridande rörelse utifrån andra perspektiv än de som förs fram från Timbro och Svenska Dagbladets ledarsida.

Precis likadant är det med den interna opinionen hos vänsterns bloggare. Det är faktiskt bara då de är relevanta och intressanta. I alla fall om man inte tror att gnabb mellan bloggare kommer leda till att Nisse Svensson i Hyltebruk byter parti i valet.

Tokmoderaten gjorde en Kent och initierade en bloggdebatt om varför vi borgerliga bloggare bloggar. Den har hittills hörsammats av bland andra Mattias Lönnqvist, Mary, Per Pettersson och Magnus Persson som ger sinsemellan delvis olika skäl. Detta uppfattar Ulvenlöv som en svaghet, jag uppfattar det som en styrka.

Vad gäller min egen inriktning kan jag till att börja med stämma in i vad Tokmoderaten skriver, mina fetningar:

1. Jag vill bidra till att regeringen får möjligheten att fortsätta styra landet. Jag vill bidra till att socialdemokratin förpassas till en plats i den ständiga politiska skuggan, att det gamla statsbärande partiet blir verkligt före detta och att ett nytt parti axlar den rollen. Upp till kamp mot de gamla socialdemokratiska maktstrukturerna som byggts upp under hela det 1900-tal som dominerats av sosse-styre ser jag som en livsuppgift…

2. Jag vill vara en nagel i ögat på alla de maktstrukturer som jag stör mig på, främst socialdemokratiska men även på egna när de är ute och cyklar. För att vara trovärdig i kritiken mot motståndaren så kan man aldrig någonsin springa omkring och inbilla sig att det egna alternativet är fulländat eller felfritt. Kritik mot egna snedsteg är ett bra alibi när man svingar vilt mot vänster.

3. Jag vill så små frön av funderingar och tvivel hos människor som inte tycker som jag. Många må ha sin ideologiska ryggrad att falla tillbaka på, men fler och fler människor hoppar mellan ideologier och partier på ett oblygt sätt. Kan jag så mina frön hos den som för dagen kallar sig sosse eller miljöpartist så är målet att fröet växer upp och förvandlar sossen eller miljöpartisten till något vackrare och bättre.

4. Jag vill vara aktiv i samhällsdebatten och utvecklas som bloggare. Genom att skriva och formulera mina egna funderingar får jag möjlighet att dyka ner i mina egna slutsatser och hitta nya infallsvinklar. Allt jag tycker i dag är inte skrivet i sten som den enda sanningen, jag vill lyssna och lära av vad andra tycker och tänker. Trots att jag har min ideologiska ryggrad på plats och i obrutet skick så är det väldigt utvecklande att läsa andras alster, att lära känna fienden…

Till detta kan jag lägga att jag använder min blogg i mitt, i brist på bättre ord, ”varumärkesbyggande” för att nå en position där jag får direkt inflytande på politiken. Jag tror inte att det i sig är en nackdel att vara offentligt på tvärs med partiledningen i ett antal profilfrågor som är viktiga för mina väljarna så länge det inte råder något tvivel om att jag i grund och botten är moderat. Se på Birgitta Ohlsson i Folkpartiet. De Nya Moderaterna har ju sagt sig vara ett brett parti, då finns också utrymme för ”gammelmoderata” frågor som kamp mot kvotering, morallagar, integritetskränkningar och lagar skrivna på beställning av intresseorganisationer.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Jag är inte folkpartist men…

26 juli, 2010

Ibland blir godhetsapostlarnas hets mot folkpartiet för mycket för att jag skall hålla tyst. Senaste exemplet är när Stefan Jonsson idag i DN Kultur anklagar partiet för att ägna sig åt ”rasmätning” då det har föreslagit ett slags litterär motsvarighet till forna tiders stamsånger. Det är möjligt att Jonsson själv inte begriper skillnaden mellan ras och kultur, men att då okunnigt skrika högt om ”rasism” i en kulturbilaga är mer än lovligt dumskalligt.

I samma bilaga kan man förresten återfinna en artikel med följande ingress:

”Det folkpartistiska förslaget att slå fast en svensk litteraturkanon har väckt hård kritik. Men Svenska Akademiens Horace Engdahl tycker tanken är utmärkt och ser fram emot ett eventuellt regeringsuppdrag.”

Vid vidare läsning visar sig att den ”hårda kritiken” är att förslaget inte gillas av DN Kulturs egen Stefan Jonsson, han med ”rasmätningen”. DN Kultur; debattens självutnämnda Judge Dredd

[uppdatering: det är fler i tidningskoncernen som inte kan hålla sitt dumdryga folkpartihat i styr

Om Ecpats skräckpropaganda och barnporrlagen

26 juli, 2010

I min Newsmillartikel fick jag med mycket, men allt får ju inte plats. Till exempel den praktfulla ironin i att påtryckningar från Väst ledde till att Japan införde antisnusklagar som förbjöd könshår på bild. Detta ledde till serieteckningar utan könshår som nu förbjuds av antisnusklagar i Väst.

Så vill jag förtydliga en sak jag skrev i artikeln: Vi anser i Sverige inte att sexuell ”frivillighet” existerar före 15 års ålder, som konsekvens kan inte heller foton och filmer av sådana akter produceras utan att ett övergrepp begåtts.

Det var en medveten förkortning, artikeln var redan över 7000 tecken. Jag anser personligen inte att det är ett problem att en 14- eller 19-åring har sex med sin 14-åriga pojk-/flickvän. Det jag menade var att eftersom ”vi” genom Riksdagen bestämt att man måste vara minst 15 år gammal för att få ha sexuellt sjävbestämmande så följer resten med logik. Man kan ogilla logiken, men det är en fullt rimlig följd av tidigare lagstiftning. Någonstans måste gränsen dras, i Sverige är den 15 år, sedan bör rättsapparaten ha stor förståelse för alla de gränsfall där det är uppenbart att ingen tagit skada.

Blogge skriver om en annan sak som inte kom med: Förbudet att inneha ”pornografiska” bilder på någon under 18-år gäller även den som själv finns på bilden! Innan den senaste skärpningen av lagen

gällde nämligen att graden av könsmognad utgjorde det avgörande kriteriet – barn definierades i detta avseende så som personer vars pubertetsutveckling inte är fullbordad. Detta är i approximativ överensstämmelse med det faktum att ungdomar från och med femton års ålder äger full sexuell frihet.

Med den nya barnporrlagen begränsas denna sexuella frihet väsentligt för ungdomar i åldrarna 15–17 år, liksom för deras eventuellt äldre partners. Det är alltjämt tillåtet för ungdomar att avbilda sig själva nakna och i sexuella situationer, men bara inom ramen för en relation av tämligen exakt jämngamla partners. Stina, 17, och Kalle, 16, kan fota varandra nakna liksom kopulerande, och i princip kan de sprida bilderna till andra – förutsatt att betraktaren inte är särskilt mycket äldre.

När Stina fyller 18 blir bilderna dock olagliga för Stina att inneha, medan de ännu är lagliga för Kalle, som bara är 17. Stina har genom att inte ha förstört bilderna före sin 18-årsdag begått ett brott, ty sådana bilder är bara lagliga inom ett visst åldersfönster och inom en viss typ av relation. Stina kan alltså komma att dömas för barnpornografibrott för innehav av bilder på sig själv, bilder som var lagliga vid tiden för dokumentationen, men vars laglighet förverkades i samma stund Stina blev myndig.

Låter det klokt? Nej, det gör det naturligtvis inte. Anhängare av den nya lagen har hela tiden förfäktat att dess syfte är att ytterligare förhindra våldtäkt och övergrepp mot mycket små barn, men det enda resultatet av lagen är att den skapat en moraliskt normativ föreställning om att könsmogna ungdomar bara får ligga med ungdomar, och att staten får en hållhake på en hel generation ungdomar som i hög grad ägnar sig åt sexuell självdokumentation.

Om du klickar här och bor i Sverige blir du en brottsling. Serietecknaren Tinet Elmgren har gjort  en utmärkt illustration av den förbluffande idiotin i den nuvarande lagen mot barnpornografi. Jan Myrdal skriver i Expressen om den omoraliska absurditeten barnporrlagen. Deep Edition om bildförbudet i ny tappning, Farmor Gun att muren rämnar när förnuftet får en chans, Johanna Sjödin om serieövergrepp och knullbilder, Hanna Marie om dagens största dumhet, Christian Engström tar upp Cecilia Malmströms internetcensurförslag. Rick tycker att det får vara slut på kungligt sanktionerade bokbål.

I fredags var det debatt i Studio Ett, mellan serietecknaren Natalia Batista och Helena Karlén, geneneralsekreterare i Ecpat. Helena Karlén malde som vanligt på med sina helt osubstantierade teorier och lögnaktiga data. ”50000 försök per dygn att nå bilder på våldtäkter på små barn” stoppas via barnporrfiltret. Visst…

Simon Lundström, den dömde översättaren uttalar sig nu själv. De som fortfarande vill inbilla sig att det inte var någon rök utan eld, att det är rätt åt honom för att han är pedofil och att det handlade om grova tecknade våldtäktsscener (ja, de åsikterna kryllar i tidningarnas kommentarsfält) kommer att bli besvikna:

Några har undrat över vad för sorts bilder det rörde sig om; en del har kanske föreställt sig det värsta tänkbara och att vanliga nakenteckningar på seriefigurer ännu är safe. Jag blir tvungen att göra er besvikna igen. Bilderna ifråga var amatörteckningar föreställande nakna seriefigurer; i japansk stil kraftigt stiliserat och långt ifrån realistiskt. I Japan är det vanligt med teckningar där folk karikerar seriefigurer, påklätt eller avklätt; ju populärare seriefigur desto vanligare, och vilka figurer som karikeras på det här viset är lustigt nog ofta en bra barometer på vilka serier som är uppe på tal.

De här bilderna låg i en mapp med blandad serieerotika som jag hämtat hem vid diverse tillfällen genom åren. Den lilla andel bilder i erotikamappen som åklagarmyndigheten ansåg vara stötande, var dem där seriefigurerna hade små bröst; gissad ålder någonstans i tonåren. De allra flesta enkla nakenteckningar; några enstaka bilder på en sexakt. Vilken ålder tecknaren tänkt sig är oklart; till saken hör att den japanska seriestilen får seriefigurerna att se unga ut, lägg där till det faktum att japaner är småbröstade i allmänhet. Min lilla mapp med serieerotika innehöll förutom dessa bilder en försvarlig mängd andra, där brösten var lite större. Att detta skulle utgöra skillnaden mellan legalt och illegalt var en så orimlig tanke att den i min vildaste fantasi aldrig slagit mig.

Enligt domen gällde åtalet 51 bilder; även detta är en sanning med modifikation, eftersom flera av bilderna var i duplikat – jag hade flyttat över min bildmapp från en dator till en annan, och då räknades bägge kopior. Till saken hör att jag är en av Sveriges mest ihärdiga seriesamlare; jag har i min ägo någonstans mellan 3 500 och 4 000 serieböcker. Det totala antalet serieteckningar jag äger torde uppgå till över fyra miljoner. Ett litet urval av detta är erotika.

Det som är skrämmande med just mitt fall är att det alltså inte ens handlar om någon massiv, exklusiv samling av tecknad barnhårdporr, utan om ett trettiotal bilder av nakna seriefigurer i en samling av miljoner och åter miljoner serieteckningar.

Mängden erotik i min seriesamling uppgår inte ens till en halv promille, och av den lilla mängden utgör småbröstade seriefigurer inte ens en procent. Det är som om en litteratursamlare som äger tvåtusen böcker skulle straffas för att en av böckerna är en porrig ungdomsroman av Hans-Eric Hellberg.

A propos Newsmill konstaterar jag att deras iPhone-app äntligen fungerar på ett vettigt sätt. Nu får man upp en förstasida motsvarande den som finns på webben, och kan se kommentarer på artiklarna. (Förut fick man bara se en lista över de populäraste ämnena, tämligen ointressant.)

[Uppdatering: Hans på Motpol resonerar kring hur en bättre barnporrlag skulle se ut och Stenberg skriver om brott mot tankelagen]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Om vikten av korrekturläsning i en Språktidning

24 juli, 2010

Jag har inte förlängt min provprenumeration på Språktidningen. Inte för att jag ogillar ämnet, tvärtom, men på något sätt så känns den som en av alla de där andra populärvetenskapliga tidskrifterna som plötsligt har en halv sida på danska. Billigt hantverk, usel korrekturläsning. Jag har inte hittat så många korrfel på åratal som jag gjort i Språktidningen.

I senaste numrets förord av chefredaktören så blev det en präktig Freudiansk felskrivning:

Reuben and Rose Mattus visste vad de gjorde 1961 när de grundade glassmärket Häagen-Dazs. Trots att det är en amerikansk glass, och att grundarna hade polskt ursprung, skulle köparna associera till Skandinavien. Därav pickarna över a.

Den skandinaviska synden var kanske inte det Patrik Hadenius menade att skriva om, men det stämde i alla fall på något sätt. Nu vill jag inte racka ner på Patrik, han är säkert en förträfflig människa och för övrigt hade jag hans far som lärare när jag läste journalistik på JMK. Det är ett utmärkt initiativ att starta en språktidning. Men se för Guds skull till att då ha kompetenta korrekturläsare!

(I stället har jag tecknat en prenumeration på kulturtidskriften Voltaire, trots att deras prenumerationstjänst inte kan sin egen mailadress… Jag tror ändå inte att jag ångrar mig.)

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Upphovsfelsmaffian slår till igen

24 juli, 2010

Techdirt rapporterar om vad upphovsrättsmaffian sysselsätter sig med nuförtiden, Göran i  Livbåten skriver vad det handlar om:

10-åriga skådespelerskan Bethany ville göra en insats. Hon specialstuderade Charlie Chaplin i några dagar och spelade med hjälp av pengar hon tjänat på att vara med i såpoperan Emmerdales en tribut till honom. Hennes pappa fick filma henne när hon utklädd till Chaplin härmade hans gester och rörelser. Alltihopa till hennes egen inspelning av Charlie Chaplins vackra sång Smile.

Den lilla filmen lades upp på välgörenhetssajten JustGiving. Där den samlat inöver £4.000.

De insamlade pengarna har nått sina mottagare  trots upphovsrättsmaffiosorna på musikförlaget Bourne Music Publishing. De tyckte nämligen att Bethany skulle betala licens för att använda den 74 år gamla sången Smile – £2.000 för ett års nätpublicering och £250 per liveframträdande skulle det kosta.

Så nu kan man bara se Bethanys film utan ljud.

Där finns det också en lång diskussion i kommentarstråden. Den utmynnar i att företag bör sluta bete sig som idioter, men det är också vårt fel, eftersom vi röstat fram politiker som stiftar lagar som ger företagen lagligt stöd att agera som idioter.

Läs också hos Magnihasa, som har ett annat exempel, där ljudet på Martin Luther Kings berömda tal tagits bort från en Youtube-video av upphovsrättsskäl.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Du vill inte veta hur lagar tillverkas

24 juli, 2010

”Den som vet hur korv och lagar kommer till sover inte längre gott om natten.”

Otto von Bismarck

1999 då barnporrlagen infördes så var mitt parti Moderaterna emot eftersom vi ansåg att lagen gjorde större skada än nytta. Det var rätt då och det är rätt nu. Som Blogge skriver:

Omvänt är man från politiskt håll även religiöst övertygad om att existensen av barnporr – alltså även tecknade skildringar som antas vara porr av alzheimermisstänkta fritidspolitiker i tingsrätten – småningom leder till verkliga övergrepp; det är nämligen sådan retoriken från den myndifierade kristna dårorganisationen Ecpat lyder, i klassiskt förvirrad analogi med Dantes spiral mot helvetet av allt mer perverterade sexuella skildringar.

I verkligheten gäller motsatsen, att existensen av barnporr mildrar förekomsten av verkliga övergrepp, på samma sätt som existensen av vanlig pornografi mildrar förekomsten av våldtäkter. Detta finns belagt i den verkliga forskningsvärlden, liksom även det faktum att tecknade skildringar av japansk manga- och hentaityp inte har med övergreppsproblematik att göra överhuvudtaget.

Övergrepp är ett allvarligt brott, övergrepp mot barn är ett ännu allvarligare brott. Det finns skäl att skydda barn extra mycket i lagstiftningen. Därför har vi fått en lag mot barnpornografi. Det betyder dock  inte att den lagen är bra, den har helt fel fokus och öppnar upp för ett oöverskådligt missbruk av rättssystemet för att ”komma åt” misshagliga personer. Redan 1999 bröts ett gammalt tabu i svensk rättstradition, för första gången gjordes själva innehavet av ett dokument straffbart.

Vi anser i Sverige  inte att sexuell ”frivillighet” existerar före 15 års ålder, som konsekvens kan inte heller foton och filmer av sådana akter produceras utan att ett övergrepp begåtts. Det är logiskt. Att också distribution förbjuds kan följa en viss logik eftersom det ofta inbegriper att någon gör vinst på produktionen. Men att förbjuda innehav öppnar upp för en aldrig tidigare skådad rättsosäkerhet eftersom staten därmed givit sig själv en ursäkt att när som helst begå hemfridsbrott  i varje medborgares hem och genomsöka dennes bokhyllor och hårddiskar efter en underårig person i en ”avbildning ägnad att vädja åt sexualdriften”. Dags att riva ner era Carl Larsson från väggen och bränna dem i grillen!

I den senaste barnporrlagen 2005 höjdes åldern för de inblandade till 18 år. Det innebär alltså att den svenska staten tillåter samtyckande sexuella handlingar av alla slag i alla kroppsöppningar med någon som är 15-18 år, men har partnern ett foto av samma 15-18-åring som visar en skymt av en könsdel eller ens är ”ägnat att vädja åt sexualdriften”,  för att citera domskälen i Uppsala, blir det däremot straffbart. Den anförda tanken bakom lagen är att sådana bilder uppmuntrar vuxna att sätta sina fantasier om sex med minderåriga i verket. För det första har det inte något som helst stöd i forskningen och för det andra är det dessutom fullt lagligt om de inblandade är över 15 år.

Om det nu vore så att bilder uppmuntrar på det sättet, hur kan vi då tillåta skildringar av misshandel, våldtäkter och mord i bild och film? Mord och blod som är en av Sveriges stora kulturexporter. Mord som sänds på bästa sändningstid i tv och i textform med suggestiva bildomslag översvämmar våra varuhus och bensinstationer… Svaret är naturligtvis att något sådant samband inte finns och aldrig kunnat påvisas i forskning. Att det har blivit speciallagar vad gäller barnpornografi har helt andra skäl.

Farmor Gun blir så upprörd över att lagstiftarna låtit sig förhäxas av Ecpat, att hon saknar ord för vad hon tycker, tänker och känner:  Rötmånadshistorier – nej, följder av riksdagsbeslut. Fast hon överdriver det där med att hon saknar ord, läs till exempel vad hon tycker om:

Kamratpostens Ola Lindholm, som vid ett seminarium vid Göteborgs universitet den 6 maj uttalade att det kunde vara OK att bura in 1.000 oskyldiga om det kan rädda ett enda barn.

2007 då Barnporrutredningens förslag var ute på remiss skrev jag om det i en bloggpost: Vilse i pedofilpannkakan:

Jag vill minnas att vi Moderater hade starka invändningar mot risken med ändamålsglidningar när lagen om förbud av innehav av barnpornografi infördes. Farhågor som vi nu ser besannas.

Den demon som framgångsrikt åberopas för alla dessa lagskärpningar är den beryktade pedofilen, för vem vågar säga emot när en åtgärd motiveras med att samhället skall straffa pedofiler? Säger du emot? Sympatiserar du med dem? Tjänar du pengar på dem? Är du en själv…?

Enligt den vetenskapliga, och den enda intressanta, definitionen är en pedofil en person som har en dragning till ej könsmogna barn. En pedofil är fullständigt ointresserad av en normalt utvecklad femtonåring.

Men i debatten kan ordet numer tydligen användas om vem som helst. Ecpat* med flera har länge drivit den amerikanska linjen: att allt sex med personer under 18 är pedofili/våldtäkt.
Tyvärr så verkar Ecpats ståndpunkt ha vunnit gehör också bland ledande moderater. Dock utan att de drar den logiska slutsatsen och flyttar den lagliga åldern för sexuell debut upp till myndighetsåldern. Följderna av detta blir absurda. [...]

Om [Moderaternas gruppledare i Justitieutskottet] Hillevi Engström skaffar sig en femtonårig älskare/älskarinna och med denne har vilt sex med inslag av allehanda fetischer och sadomasochism är det fullständigt lagligt – och skall enligt min mening så vara, så länge det är frivilligt och ömsesidigt accepterat.
Med den nya lagstiftningen kommer Hillevi Engström – rätteligen – vara fri att ha frivillig, ömsesidigt accepterad, sex på vanliga och ovanliga sätt med en femtonåring. Men skulle hon gömt i sin handväska inneha ett foto där man kan ana en skymt av partnerns könsorgan så åker hon alltså i fängelse…

*) Föreningen som tror att pedofiler använder bilder av 19-åringar i Sloggitrosor som runkobjekt – hade samhällsklimatet varit sundare hade de blivit lika utskrattade som Centrum Mot Rasism när de anklagade Nogger Black för att vara en rasistisk glass…

Uppsala Tingsrätt visar nu att Hillevi och alla andra som är för eller emot lagen inte ens behöver ha ett nakenfoto på sin partner i handväskan för att dömas i domstol, det räcker att vi någonstans i våra hus har en tecknad bild av en halvnaken seriefigur som sägs vara under 18 år.

Oscar Swartz har intervjuat den dömde översättaren, bland de många andra orimligheterna i denna affär finns polisens rätt att beslagta en hårddisk med åratals arbete lagrat för att en enda straffbar bild hittats på den:

Har du fått tillbaks grejerna nu efter att de förbjudna bilderna har raderats?

”Nej, de säger att enligt svensk lag förverkas hela disken även om det bara skulle finnas en bild på den. Man kan bli av med allt man har, all data, åratal av ansträngningar. På den interna hårddisken i min ganska nya Mac hade jag tydligen tre teckningar. De vägrade lämna tillbaks datorn eftersom de sa att man inte kan ta ut en intern hårddisk från Macen. Jag erbjöd dem telefonnummer till Macverkstäder och sa att dessa kunde göra det om polisen inte kunde. Till slut fick jag tillbaks datorn men det var på vippen att de tog hela mitt arbetsredskap.”

Copyriot har skrivit om hur statens rätt att hålla datorer i beslag måste regleras genom att belysa med några fall. Som det är nu kan faktiskt svenska staten bete sig som valfri skurkstat.

Man kunde önska att poliser som utredde datorrelaterade brott hade i alla fall grundläggande kompetens. Man kunde hoppas att domen var ett misstag, att nämndemännen övertolkat lagen. För det kan väl ändå inte vara så illa att tecknade fantasifigurer kan ses som övergrepp mot barn? Jo det kan det. Det är inget misstag. Förarbetena till lagen är mycket tydliga, från Oscars bloggpost ovan:

Skälet finns att läsa i domen mot översättaren, där man citerar förarbetena till lagen: ”Lagstiftaren har inte uppställt något krav på att det ska ha funnits en verklig modell för teckningen, och det finns inte heller något krav på att teckningen ska föreställa ett verkligt sexuellt övergrepp (prop. 1997/98:43 sid. 81) … En tanke med att barnpornografibestämmelsen placerats i brottsbalkens kapitel om brott mot allmän ordning och inte bland sexualbrotten är att markera att det inte krävs någon koppling till ett visst övergrepp för straffansvar. Syftet med bestämmelsen är inte enbart att skydda avbildade barn, utan också att skydda barn i allmänhet från kränkning (prop. 1997/98:43 sid. 79.) Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en straffvärd kränkning av barn i allmänhet. Lagens skyddsintresse får enligt dessa uttalanden anses omfatta både enskilda barn och barn i allmänhet.”

Jaja, men de där barnporrsajterna på interwebben, då, där handlar det väl om verkliga barn? Den som fortfarande tror att det är det det handlar om bör läsa Swartz’ förödande generalangrepp på polisens ”barnporrfilter” från 2007, oldies but goldies.

När Ecpat bildades i Thailand 1991 fanns ett avgränsat behov och ett avgränsat mål: ”End Child Prostitution”. Nu har organisationen jäst över alla kanter, bytt namn (glömt originalets ”in Asian Tourism”) och samtidigt som antalet prostituerade minderåriga rasat har de växt och växt och kämpar nu desperat med att uppfinna ytterligare existensberättiganden. Det är därför de numera ägnar sig åt att piska upp moralpanik mot underklädesföretag och agiterar för att förbjuda sex för personer under 18 år.

Och det finns ännu inga ledande politiker i något parti som vågar säga emot och avslöja Ecpat för vad de är: månglare i skräck, misstroende och hat. Politiker vill ju se sig som de som gör gott, de vill speciellt inte vara de som är emot det goda. För vem vågar säga emot när en åtgärd motiveras med att samhället skall straffa pedofiler? Säger du emot? Sympatiserar du med dem? Tjänar du pengar på dem? Är du en själv…?

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ceci n’est pas une DN-Debattartikel

22 juli, 2010

För en vecka sedan skickade jag tillsammans med fyra frihetliga, politiskt engagerade, bloggare från olika partier in en artikel om Skarheds utredning till DN Debatt. I går fick vi veta att den inte kommer in. Jaja, så är det. Vi lägger ut den på våra bloggar i stället. Läs om utredningen, det är inte så ofta som Confirmation bias är inskrivet i utredningsdirektiven:

=====

Sexköpslagen är en ren morallag. Vi spelar – om än i knattedivisionen – därför i samma liga som länder som stenar otrogna kvinnor och hänger män som praktiserat homosexualitet. I ett avseende går denna lag längre än någon morallagstiftning från 1800-talet. Vare sig att sälja eller att köpa sexuella tjänster har tidigare varit kriminaliserat i Sverige. När sexlagen kom var den även unik i världen. Detta historiska och geografiska pionjärarbete väcker många frågor:  Vilken effekt har lagen fått? Vilka konsekvenser?

I den utvärdering av sexköpslagen som nyss offentliggjordes får man inte svar på några frågor. Istället är utredningen en av årets största politiska skandaler. Där hittar man såväl vetenskapligt fusk och faktafel som ideologisk enögdhet. Trots att  Europarådet och FN upprepade gånger har uppmanat Sverige att utföra en ”heltäckande och oberoende utvärdering” av lagen var slutsatserna givna redan i utredningsdirektiven. Lagen får inte ifrågasättas och utredaren ska ”överväga behov och lämpligheten av en skärpning av straffskalan”. Om det hade funnits ett genuint intresse för att utreda lagen skulle man ha valt en oberoende utredare och man skulle inte ha talat om vad utredningen ska mynna ut i innan den startade. Istället tillsatte man Anna Skarhed som ensamutredare, en entusiastisk och okritisk förespråkare för lagen. Allt detta på beställning av Beatrice Ask, som om inte annat gjorde sitt ställningstagande klart i mars i år, när hon föreslog en förnedrande särbehandling av sexköpare.

På det följer att allt som kunde leda till andra slutsatser har avfärdats i denna bakbundna utvärdering. Forskare och debattörer som har uttryckt kritik mot sexköpslagen såsom Laura Agustín, Susanne Dodillet och Petra Östergren nonchaleras. Ett annat exempel är den nonchalans med vilken man avfärdar gatuprostituerades försämrades situation.  Förändringen i kundunderlaget medför nämligen att det har blivit svårare att välja bort de potentiellt farliga kunderna – de som kanske är ute efter att slå och skada – eftersom de säkra kunderna nu istället köper sexuella tjänster via Internet. Detta menar Skarhed inte är en riktig förklaring, och påstår istället att den försämrade situationen skulle bero på att det finns mer heroin på marknaden.

I en intervju på CNN förklarar Beatrice Ask att det viktigaste i utredningen är jämförelsen med våra grannländer och de slutsatser man kan dra av den.  Men de siffror man stöjder sig mot i jämförelsen med  Danmark är grovt förfalskade. Organisationen Reden, en statligt finansierad hjälporganisation har inkluderat hemlösa, knarkare och andra hjälpsökande i statistiken. Dessutom har man dubbelregisterat besökare och lagt ihop flera års statistik som årlig.  Dessa oegentligheter har varit kända ända sedan i fjol. Den här statistiken som enligt Ask är så central  borde alltså aldrig ha tagits upp i utredningen.

Inte heller övrig statistik kan ses som tillförlitlig. Utredningen har exempelvis inte gjort en egen undersökning kring antalet sexarbetare i Sverige, utan förlitat sig på tidigare gjorda undersökningar. Snart sagt varje avsnitt innehåller en reservation i formen av ett påpekande om att det är svårt att få fram exakta siffror – ändå dras tvärsäkra slutsatser baserade på just dessa.

I utredningen hävdas också, trots ovan angivna om gatuprostituerades situation, att lagen inte påverkat sexsäljares situation negativt – men också att om så är fallet, så är det en bra konsekvens av lagen. Skarhed menar också att det är logiskt att de “offer för prostitution” som “tagit sig ur den” gillar lagen, medan de aktiva sexsäljarna inte tycker om den.  Därmed diskvalificerar hon aktiva sexarbetares åsikter och erfarenheter. Skarhed var också tydlig med att vi i Sverige inte jobbar med skademinimering Sexköpslagens ändamål är att utrota sexhandeln utan hänsyn till vilka skador det kan medföra och utan hänsyn till att det är sex säljarna som betalar priset för den strategin.

Utvärderingen är även full av diskriminerande och ideologiska ställningstaganden. ”Det är skamligt och oacceptabelt att män kan ha tillfälliga sexuella relationer med kvinnor mot betalning” står det i den engelska sammanfattningen.  Man beskriver också sexhandel som ”en form av manligt våld mot kvinnor” och som ett ”extremt uttryck för ojämlikhet”.  Trots att manliga sexsäljare är en stor och växande grupp bortser man från dem i utredningen. De passar givetvis inte in i den här uppdelningen i kvinnliga offer och manliga förövare.

Ett av sexköpslagens främsta mål är att öka jämställdheten. Det anger man också i utredningen. Men när man väljer att göra den ena parten i en ömsesidig transaktion till förövare och den andra till offer beroende på kön är det könsdiskriminering. När man fråntar kvinnan omdöme, rationalitet, ansvar för sina handlingar och rätten kropp och till sin sexualitet är det könsdiskriminering.

Vi måste också våga fråga oss vad som händer med brottsbenägenheten och respekten för lag och rätt när skillnaden mellan samtyckessex mot betalning respektive våldtäkt, människorov och utnyttjande av minderåriga krymper. Är det verkligen rimligt att polisen ska sätta mer resurser på att spana på i övrigt laglydiga medborgare som köper sex av myndiga och införstådda säljare?

Vid presskonferensen säger Anna Skarhed att den kvarts miljard som satsats på att bekämpa prostitutionen ”inte precis har kastats i sjön”. Det är förstås trösterikt att höra, men har pengarna ens kastats i rätt riktning?  Vi vet att våldtäktsanmälningarna skjuter i höjden och att traffickingen ökar. Ändå är det på sexköp man vill fördubbla påföljden, ändå är det sexköp utredaren vill att polisen skall prioritera högre.

Det enda den här utredningen bevisar är att även före detta justitieråd kan göra politiska beställningsjobb och att vår justitieminister är kapabel att göra sådana beställningar.

”Straffskalan för sexköp behöver skärpas för den hör hemma i en världsbild och en verklighet som inte stämmer överens med den som idag gäller” sade Anna Skarhed när hon presenterade utvärderingen. Vårt samhälle har förändrats av sexköpslagen, men på vilket sätt? Försöket att lagstifta bort prostitutionen har bevisligen inte lyckats, jämställdheten har inte ökat och traffickingen har inte minskat. Istället är de tydligaste effekterna av sexköpslagen att vi har fått ett mer fördömande och moralistiskt samhälle med angiveri, dubbelmoral och riggade utvärderingar som naturliga och förväntade inslag.

Är det verkligen en sådan världsbild och verklighet vi vill ha i Sverige?

Per Hagwall,  riksdagskandidat, Moderaterna i Stockholms stad

Erik Laakso,  socialdemokratisk debattör

Carl Johan Rehbinder,  riksdagskandidat, Piratpartiet

Helena von Schantz,  riksdagskandidat, Folkpartiet i Östergötlands län

Hanna Wagenius,  riksdagskandidat, Centerpartiet i Jämtlands län

=====

Eftersom jag inte skrivit så mycket om ämnet i väntan på en eventuell publicering så kommenteras en del av det som skrivits den senaste veckan inte förrän nu:

På SvD Brännpunkt skrev Laura Agustín och Louise Persson i torsdags om forskningsfusk och en riggad utredning, det bemöttes senare av Niklas Jakobsson och Andreas Kotsadam som menade att deras forskning gav klara indikationer om att sexköpslagen haft effekter på mängden prostitution och trafficking. Hos Blogge diskuterades den artikeln och den som den var svar på och det utvecklades ett civiliserat samtal där båda parter var uppriktigt beredda att lyssna på vad den andre hade att säga. Se där ett vackert samspel mellan gammal- och nymedia.

Riksdagsledamöterna Camilla Lindberg (FP) och Marianne Berg (V) skrev på Expressen Debatt – Skrota sexköpslagen för kvinnornas skull.

Helena von Schantz, en av mina medförfattare, har skrivit flera inlägg. Bara att välja bland ett tack till Svante Nycander för hans angrepp på den ohederliga forskningen inom den svenska universitets- och utredningsvärlden och det inskränkta svenska kulturklimatet. En fundering kring Anna Skarheds seriositet:

att någon som Anna Skarhed kan bli Justitiekansler ser jag som ett mycket starkt argument mot kvotering. Det räcker inte med kvinnliga chefer. Det måste vara kompetenta, kvalificerade och hederliga sådana. Annars får det hellre vara.

Och två kärnfulla sammanfattningar av Skarheds utredning och Jakobsson/Kotsadams icke-replik i SvD. Förresten, välj inte, ta alla.

För första gången i den svenska lilla ankdammen där homogenitet och kompromiss är legio, och som utgör vår politiska scen, känner Louise optimism på riktigt. Den delar hon med Erik Svansbo.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Seriemördarna i Ecpat

22 juli, 2010

Den 30 juni dömdes en översättare till dagsböter för barnporrbrott. ”Brottet” var att han innehade 51 tecknade bilder av en typ som i Japan är fullständigt laglig och förekommer överallt. [Uppdatering, det var ännu värre, översättaren dömdes till villkorligt fängelse plus dagsböter, tack till Juristen]

Blogge berättar historien bakom tillslaget i inlägget Dokumenterade övergrepp på seriefigur:

Historien är att han efter en separation anklagades för just att ha tafsat på den egna dottern, vilket dock aldrig resulterade i något från statens sida.

Däremot beslöt åklagarmyndigheten av någon anledning att genomföra en husrannsakan efter att denna anklagan yttrats en andra gång, efter ytterligare ett år. Vid husrannsakan beslagtog man mannens dator och genomsökte den med ljus och lykta efter bevis. Man hittar ingenting relaterat till anklagelserna, men däremot 51 stycken tecknade bilder av suspekt karaktär (jämte tre miljoner andra av mindre suspekt karaktär).

Mannen är alltså till professionen expert på sådana japanska tecknade bilder, och för den som är det allra minsta insatt i mangakulturen (漫画) kommer det inte som någon överraskning att det förekommer nakna småbarn och för ett svenskt öga synnerligen sjuka illustrationer – de har i Japan inte samma konnotation som i Sverige, och de framkallar där heller inte samma slags reaktioner; det rör sig om skildringar som förekommer helt öppet i medier och om fantasier man utan blinkning kan skämta om.

I själva verket är det mycket förvånande att man inte hittade fler än ynka 51 bilder.

Vertigomannen, Carl-Michael Edenborg, skriver på sin egen blogg och på Aftonbladet Kultur:

En tecknad bild av ett naket barn är alltså enligt polisen ”ett dokumenterat övergrepp mot ett barn” (vilket barn?). Om du själv ritar en sådan bild och inte visar den för någon så är den inte ett övergrepp. Denna bisarra logik pekar mot lagens dunkla motiv: det handlar inte om att skydda barn, utan om att beveka samhällets demoner och ursäkta kontrollsamhällets perversa utbredning.

Idén att en pornografisk bild i sig utgör ett övergrepp skapades av porrmotståndarna Andrea Dworkin och Catharine MacKinnon på tidigt 80-tal och har nått in i svensk lagstiftning via lobbyingorganisationen Ecpat.

Barnporren utnyttjas allt oftare som retoriskt slagträ av politiker som Cecilia Malmström, Beatrice Ask och Thomas Bodström för att inkräkta på yttrandefrihet och medborgerliga rättigheter: barnporren motiverar övervakning, censur på internet, ökade befogenheter för polisen att arrestera och göra husrannsakningar.

Nu har nyheten om domen från 30 juni nått Sveriges serietecknare. Diskussionerna går heta på sociala forum. Oron är stor: kommer Farbror Blå och knackar på dörren snart? Det är kanske läge att utfärda en varning till tecknare och serieläsare: gräv ner era serietidningar! kryptera era datorfiler!

Läsare av Nabokovs Lolita kan dock fortfarande känna sig lugna: ”Barnpornografisk text helt utan inslag av bild eller film betraktas i nuläget inte som barnpornografi.”

Men hur länge till?

Mattias Lönnqvist konstaterar att även Bibeln då skulle kvala in som olaglig. Per Pettersson övergav tillfälligt sin nya princip om att försöka ha med en illustration i varje inlägg. Risken är att både han och alla hans läsare åtalas om han väljer fel serieteckning från det material som finns på nätet. Hanna gör tvärtom och ritar en bild själv.

Hos Göran Widham kan man läsa om hur Tingsrätten resonerat, men inte blir man lugnare för det.

Moralpaniken består, men dess objekt förändras. På 50-talet var det serierna i sig som var boven och det var de stackars tecknarna som skulle räddas, ingen kunde ju frivilligt arbeta som serietecknare

Jag avslutar svepet med Expressens ledarsida:

Mest principiellt problematiskt är det emellertid att barnpornografiförbudet omfattar sexuell fiktion, som teckningar.
Hur obehagliga och otäcka fiktiva verk än kan vara, och vad man än kan tycka om japansk porr med tecknade barn, så finns här faktiskt inga offer. Barnen i upplänningens mangaserier har inte blivit antastade. För de är seriefigurer.
Ordet ”moralpanik” bör man inte använda för lättvindigt, men det ena kan lätt leda till det andra när förbudslogiken börjar rulla och inga motkrafter finns.
Är tecknad djurporr verkligen acceptabelt? När kommer kraven på att Disney ska klä på de skamlöst byxlösa småttingarna Knatte, Fnatte och Tjatte?

[Uppdatering: Röde Jerker kommenterar, på Neo skriver Johan Ingerö, i DN uttalar sig Axel Peterson, kansliråd på straffrättsenheten på Justiedepartementet, med märkbar stolthet och framtidsvision om den svenska lagens hårdhet: ”vi ligger långt fram”… På Expressen Debatt skriver My Bergström:

När tecknad erotik, som härstammande från Japans långa tradition av erotiska shunga-trätryck, gjorde intåg i mangaserierna kringgicks censuren genom att tecknarna inte ritade könshår. Och resultatet blev att karaktärerna såg yngre ut.
Könshårsförbudet fanns kvar till början av 1990-talet, och under tiden utvecklades den serieestetik som nu kallas för lolicon. Så var går gränsen för vad som är obscent eller olagligt inom konsten? Varför får jag rita eller köpa en serie där tonåringar blir utsatta för våld men inte avbilda deras sexualitet, trots att detta är tillåtet att skildra i ord?
När blir en virtuell handling verklighet?
Barnporr är ett avskyvärt brott som drabbar dem vi allra mest vill beskydda. Men när vi ritar eller tittar på en seriefigur kommer inga barn till skada. Det brott en svensk serieälskare nu dömts för är enbart ett tankebrott. Hur kan man döma en människas tankar inför en tecknad bild?

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Dags att stänga gräddfilen för upphovsrättslobbyn

21 juli, 2010

För fem år sedan skrev jag om hur den dåvarande riksdagen klubbat igenom en avgift på inspelningsbara cd, dvd och mp3-spelare. Detta för att ”betala” för den lagliga  kopieringen för personligt bruk av lagligt inköpt musik och film(!) Jag undrade vad nästa steg skulle bli, en kopieringspappersskatt? Nu vet vi: De senaste dagarna har vi via media åter fått läsa om en grovt vinklad undersökning och om minskade inkomster för artister som skall rättfärdiga en ny avgift hårddiskar, mobiltelefoner och minneskort som skall gå till ett självutnämnt frälse av rättighetsinnehavare för godtycklig kultur.

Henrik Sultan skriver om att fildelning faktiskt inte minskar intäkterna från musikförsäljningen. På Tumbled Logic kan vi läsa en grundlig genomgång av metodfelen i utredningen – som påstår att 1,2 miljoner jobb i EU hotas av fildelning de närmaste fem åren.

Marcus i Livbåten citerar Courtney Love som berättar att de verkliga parasiterna i sammanhanget är skivbolagen själva:

Today I want to talk about piracy and music. What is piracy? Piracy is the act of stealing an artist’s work without any intention of paying for it. I’m not talking about Napster-type software.

I’m talking about major label recording contracts.

Marcus visar vidare hur osannolikt giriga film- och musikbolagen är i sina juridiska konstruktioner. Till exempel har skådespelaren som spelade Darth Vader i ”Return of the Jedi” inte fått en cent i royalty eftersom filmen ”inte gått med vinst”… Domen mot bolagen är inte nådig:

De betalar multimiljonbelopp för att påverka våra politiker att ge upp våra friheter och vår integritet, de betalar multimiljonbelopp till advokater och privatspanare för att försöka skrämma skiten ur vanliga människor så att vi inte ifrågasätter deras rätt — allt medan de själva pissar på kreatörerna.

Roddarkollegan Göran går lossPravda DN Kultur som kolporterat en pinsam partsinlaga för upphovsrättsindustrin med grova missuppfattningar om hur internet fungerar, för säkerhets skull finns dock inte denna partsinlaga på just internet,  där den ju lättare skulle kunna bemötas… Beelzebjörn hänger på.

Cornucopia funderar på hur det skulle se ut om jordbrukets lobbying fungerade på samma sätt som musik- och filmindustrins:

Det kan nu bli aktuellt med avgift på spadar för att ersätta bönder och trädgårdsnäringen för uteblivna intäkter när folk odlar själva.

-”Det är rimligt, inte minst när spadarna marknadsförs just för trädgårdsbruk”, säger Mattias Åkertraktor, vd på GrowSwede.

Growswede vill därför se att den sk krukavgiften även läggs på spadar och andra trädgårdsredskap, och ser helst en avgift på 100:- per redskap.

Fritänk undrar om du betalat din kylavgift:

Det var förmodligen tur att inte iskarlarna hade resursstarka internationella organisationer i ryggen som lobbade för deras sak. I så fall hade vi nog fått betala en ”kylavgift” för den elektricitet vi använder för att en del av elektriciteten går till att skapa kyla i våra kylskåp och iskarlarna måste ju få betalt för den kyla vi använder! Eller…? Nej, iskarlarna fick naturligtvis se sig utkonkurrerade och hitta annat att livnära sig på. Det finns ingen naturlag som sa att dom var tvungna att få betalt för att dom sågat upp och lagrat is när inte deras tjänster längre efterfrågades.

Fotografen Danne Carlbom vägrar att betala artisternas löner när han köper en hårddisk för att ta backup på sina egna bilder. Hax är inne på samma spår:

Låt se. Vad finns på min mobil? En del appar – som jag har köpt. En del musik – som jag har köpt. Mina egna foton, filmer och filer. Inget ”olagligt” således.

Musikindustrin vill alltså ta betalt för att jag har en maskin som jag har lagligt innehåll på, kan ringa och surfa med och som jag kan använda för att själv ta foton. En avgift till skivbolagen för mina egna telefonsamtal…

Hemskt ledsen, men jag accepterar inte det.

Anna Troberg undrar varför U2 skall få betalt för hennes semesterbilder när hon inte får det själv. Mary hoppas att lagstiftarna har lärt sig att denna gång inte okritiskt springa branschens ärenden. I kommentarsfältet dyker det upp en anonym lobbymullvad som får svar på tal av en icke anonym nätmedborgare. Tomas Melin tycker att Copyswedes krav är orimliga. Magnighasa ser Upphovsrättshannibal utanför portarna, Emma Opassande skriver om skatt på telefoner, Svensk Myndighetskontroll undrar när Du beställde en lag senast.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 34 andra följare

%d bloggers like this: