Det fina kvinnohatet

Margit Richert skriver i SvD om hånet mot Melania Trump:

Det borde vara en progressiv seger: för blott andra gången har en invandrare tagit sig ända in i Vita husets heligaste korridorer. En tydlig symbol för ett diversifierat och inkluderande USA. En milstolpe! Om det bara inte hade varit … Melania.

Hon har hånats för allt. Sitt utseende. Hon minner mer om en porrfilmsaktris än en first lady, vilket tycks alienera många ur den kvinnorörelse som borde vara de första att protestera mot hur hon har karikerats. Sin förmodade dumhet. Ett numera ökänt nakenfoto. Sin brytning

Ett lokalt exempel på hur snacket går fick vi när Expressens krönikör Britta Svensson slutshameade den tillträdande presidentens fru:

Förlusten skickar ett budskap över hela världen, precis som det hade gjort om Hillary Clinton vunnit. Nu blir det en före detta nakenmodell som blir kvinnan som flyttar in i Vita huset, i stället för den första kvinnliga presidenten.

Krönikören fortsatte:

Den kvinnosyn som häftar fast vid den blivande presidenten Donald Trump är vidrig.

Säger du det Britta, säger du det…?

Britta är inte ensam, Systerskapet har alltid haft svårt för kvinnor som hellre är avklädda än tar på sig en offerkofta. Det här exemplet är snart tio år gammalt:

Metrokrönikören och f d tv-programledaren Alexandra Pascalidou har varit på Elle-galan på Grand Hôtel.
Hon var inte road av valet av pristagaren för ”Bäst klädda internationella personlighet”, denna beskrivs på följande sätt:

«Vem är egentligen Dita von Teese? En strippa mest känd för att ha varit gift med skräcksångaren Marilyn Manson.»

Ett omdöme lika smart att kläcka ur sig som att påstå att Tom Cruise är en skådis mest känd för att ha varit gift med Nicole Kidman.

Feministen Pascalidou ser inte en syster, hon ser inte en framgångsrik artist med en strålande karriär, som drivit sin egen modesajt på nätet i femton(!) år, som egenhändigt skapat en egen modegenre, hon ser bara en så’n där kvinna, en…strippa!

Pin-up är bara slampigt när andra gör det dock. Bild: Café

Ordet ”feminist” fungerar uppenbarligen på samma sätt som ”antirasist”. Bara man poserar med rätt etikett är det fritt fram att göra hårresande uttalanden om underlägsna raser eller att utmåla kvinnor som gör andra livsval än en själv som korkade slampor. Det viktiga är att man säger att man är god, inte att man faktiskt gör gott, del MCCLXVII.

Undrar du vem den första invandraren var som flyttade in i Vita Huset? Det var Englandsfödda Louisa Catherine Adams, hustru till John Quincy Adams, 1825.

Internationella mansdagen, vad är den bra för?

Med anledning av Internationella mansdagen har jag skrivit en debattartikel i Dagens Samhälle:

När mansdagen kommer på tal möts den ofta med ett höhö:ande om att ”alla dagar är ju mansdagar”. Den som följer debatten får dock lätt uppfattningen att det är precis tvärtom, det debatteras kvinnofrågor på längden och tvären, och frågor som inte har med kön att göra – som till exempel näthat – tas upp bara i den mån de kan göras till en kvinnofråga.  […]

Ett barn som föds i ett (olikkönat) samboförhållande förutsätts i dag inte automatiskt vara barn till mannen i förhållandet, det krävs en särskild utredning och papperspåskrift för detta. Vill mannen ha vårdnaden om sitt eget barn i samboförhållandet måste han dessutom lämna i en ansökan för det. Systemet bör ändras, vid konstaterat faderskap i ett samboförhållande bör delad vårdnad vara grundregel.

Läs hela artikeln här.

I ämnet rekommenderar jag också en artikel i The Telegraph:

So let’s get two things clear from the start. Firstly anyone who tells you that “everyday is International Men’s Day” is not a comic genius, we’ve heard it a million times before. Secondly, when 13 men a day suicide in the UK; when boys underperform girls at every stage of education; when one in five men die before the age of 65; when men are the main victims of both men’s violence and women’s violence; when dads of all backgrounds face a range of challenges from juggling work and family, to staying in their children’s lives if they are separated; and when the majority of the homeless, imprisoned and long-term unemployed are men, everyday is not International Men’s Day.

I min artikel skriver jag om den svenska skolans nedvärdering av pojkar, Annelie Sjöberg och Joakim Ramstedt har skrivit mer om detta i en debattartikel på SVT Opinion.

Genom att försöka pressa in alla elever i en och samma genusmall skapar vi i själva verket en skola som är motsatsen till jämlik.

En skola som inte förmår anpassa sig efter elevernas inneboende förutsättningar kan aldrig bli den språngbräda inför ett fortsatt lyckat och framgångsrikt liv som skolan är tänkt att vara.

Pojkars sjunkande resultat i den svenska skolan är ett problem som inte bara innebär personligt lidande och risk för utanförskap. Det är också en samhällsekonomisk förlust och ett problem som är värt att tas på största allvar.

Jag har också själv flera gånger bloggat om detta, till exempel i våras:

Även om det skulle vara klarlagt – vilket det alltså  inte är – att ”genussatsningar” verkligen höjer pojkarnas betyg så inställer sig frågan: Varför?

Är det pojkarnas prestation som förbättrats? Är det så att de faktiskt lärt sig mer? Eller är det så att de lärt sig att ”bete sig som flickor”, och därför vid ett givet kunnande får högre betyg än om de ”betett sig som pojkar”? Eller är det så att lärarna har lärt sig något av arbetet med normerna och därmed slutat diskriminera pojkar då de sätter betyg?

Är det största problemet antipluggkultur hos pojkar eller antipojkkultur hos plugget?

Jag tror på det senare.

[uppdatering: Pernilla Alexandersson på Add Gender skriver:

På Add Gender, där jag är vd och normingenjör, har vi belyst internationella mansdagen sedan många år tillbaka. I början var det i stort sett inte många andra i Sverige som brydde sig. Idag ser jag till min förvåning att det blivit en dag då vi gemensamt hånar män i grupp. Och lyfter fram män som förövare och kvinnor som offer. När vi egentligen vill ha ett samtal om att både män och kvinnor är både offer och förövare i ett ojämlikt samhälle.

Och Internationella mansdagens webbplats finns här.]

Remember, remember, the fifth of November…

I denna morbida tid känns det passande att tipsa om en morbid blogg: Executed Today är en site som listar avrättningar, men även dödsdomar och benådningar, som inträffat på dagens datum. Det rör sig om kända personer, okända personer, redan döda personer, legender och litterära figurer. Inriktningen må låta makaber (och är det till viss del också) men bloggen är en guldgruva med upplysningar om historia, militärhistoria, kriminalteknik, sociologi, politik, mm, etc. Jag hittade webplatsen då jag sökte efter en bild av Guy Fawkes för att se hur lik han var den mask som bars i ”V for Vendetta” (jodå, ganska). I farten lärde jag mig att det engelska ordet ”guy”, i betydelsen ”person”, ”snubbe” är en direkt härledning från de dockor föreställande Guy Fawkes som hängs varje år 5 november, i dag alltså.

Man kan förfasas över justitiemord som det på Edith Thompson, som 1923 hängdes i England samtidigt som sin älskare. Älskaren hade otvivelaktigt slagit ihjäl hennes man, men det fanns inga som helst bevis att hon hade något att göra med mordet.

Man kan glädjas över att Maggie Dickson – som hängdes för ett ”brott” som idag är mindre allvarligt än en felparkering (döljande av havandeskap) – överlevde och blev benådad.

Man kan skratta åt den svarta komedin om det misslyckade försäkringsbedrägeriet i New York. Där fyra fumliga mördare under förbudstiden minst sex gånger misslyckas med att ta livet av den oförstörbara fyllbulten Mike Malloy. De försöker med mängder av sprit, med metanol, råttgift och taxi innan de slutligen lyckas ta kål på honom med gas. Lyckan blir inte långvarig för deras del, ett försäkringsbolag blir misstänksamt då de inte kan dela ut försäkringspengarna till förmånstagaren eftersom han visar sig sitta i häkte för ett småbrott, och så rullas historien upp.

På bloggen hittar man också krigare som tjänat Imperiet lojalt, alltför lojalt… Men efter en punkt behövdes deras tjänster inte längre och de hade i stället blivit en belastning.

Där finns också mängder av små faktakorn; Som att baseballens långa historia och enorma popularitet i Japan beror på att ett (misslyckat) mordförsök på kronprinsen (Hirohito) 1924 tvingade den säkerhetsansvarige kommissarien att byta karriär.