Vad har morötter, irländska protestanter och Sydafrika gemensamt?

För första gången på 123 år har Nederländerna en kung och gatorna fylls av den kungliga färgen orange. Orange är Nederländernas nationalfärg och återfinns också till exempel på fotbollslandslagets dräkter.

Mindre känd är kopplingen till den orange moroten. Fram till början av 1700-talet var morötter vita, gula eller lila, men då korsades en orange variant fram i just Nederländerna. Den blev genast populär (inte bara där) och dess orange färg har använts symboliskt både av anhängare och motståndare till huset Oranien.

Den orange färgen i Irlands flagga och i Sydafrikas gamla flagga är för övrigt samma orange som det nederländska:

Irlands flagga har sitt orange efter den nederländske prinsen Wilhelm av Oranien/kung Wilhelm III av England, Skottland och Irland som besegrade den avsatte katolske kung Jakob i slaget vid Boyne 1690, sedan dess anses orange vara de irländska protestanternas färg.

Sydafrikas gamla trikolor var samma design som bars av den nederländske sjökaptenen Jan van Riebeeck när han anlade en bunkringsstation vid Taffelbukten 6 April 1652. Det var innan det orange i den nederländska flaggan hade ändrats till rött. Orsaken till färgändringen var att det var svårare att framtälla orange nyanser som tålde solblekning och att det var lättare att se rött på stora avstånd.

Gammal är äldst

Många av de bästa datorspel jag spelat gjordes redan på 90-talet. Tyvärr går flera av dem inte att spela på dagens datorer. En del skulle gå att ge ut igen med bara en liten uppfräschning, andra skulle gå att ge ut igen rätt av. Ett av dessa är King of Dragon Pass, ett spel där man leder en stam genom generationerna, det utspelar sig i samma fantasivärld som t ex RuneQuest. ”It blends interactive stories and resource management into an epic saga of conflict, magic, and community.”  Det var svårt för speltidningarna att kategorisera det, men den definition som skaparen själv gör är nog närmast: ”a storytelling strategy game”

Spelet kom ut 1999 men när jag några år senare hörde talas om det gick det inte längre att få tag på i Sverige. Till slut fick jag tag på ett exemplar i en amerikansk webbutik 2004. Spelet håller fortfarande en enastående kvalitet och gör sig utmärkt för betald nedladdning, men originalet programmerades för att kräva en cd och det var ingenting man enkelt ändrade på.

Sedan länge har jag inte kunnat spela det på min Mac eftersom spelet inte fungerar i OS X. Jag gick ibland in på utvecklarens hemsida för att se om det kommit någon uppdatering eller kanske ett nytt spel men sidan var oförändrad år efter år, jag började undra om bolaget ens fanns kvar… Men i fjol gick jag in på iTunes för att ladda ner ett spel från en annan favoritleverantör – Spiderweb, vars spel jag köpt och spelat sedan mer än femton år, hade helgrabatt på ett av ett av sina nyaste äventyrsspel och jag tog tillfället i akt. Då upptäckte jag i listan med ”liknande spel” att King of Dragon Pass också fanns för iOS. Det visade sig vara lättare att konvertera till iOS än att göra en nedladdningsbar version för vanliga datorer, det gav också tillgång till en större marknad.

Här kan man alltså köpa spelet, sjuttifem spänn, ett fynd! (Sedan framgången med iOS-versionen har Good Old Games också lyckats konvertera den till ett nedladdningsbart format för PC, $5,99 är inga pengar i sammanhanget. GOG har också Lords of the Realm  för PC och Mac)

Både Spiderweb och A# (A-Sharp) är mycket små företag som funnits länge, därifrån kommer spel där krutet läggs på att skapa en trovärdig spelvärld och en historia man skapar själv genom sina val. Ens handlande får konsekvenser åt ena eller andra hållet. Det finns inga 3D-animationer eller surroundljud, men ljuden och grafiken passar syftet  utmärkt – att berätta och skapa en god historia. Så stöd dem gärna, Spiderweb har stora demos där man kan spela en ordentlig bit gratis, hittills har de dock alla varit så bra att jag betalt för att spela hela spelet. King of Dragon Pass har ingen demo för iOS-varianten, (Apples regler tillåter inte det) däremot en blogg och ett twitterkonto, båda uppdateras ofta. Om du har en dator som uppfyller de tretton år gamla systemkraven från 1999 kan du prova originaldemon, för Macintosh eller Windows.

Men lyssna inte bara på mig, lyssna på recensenterna: Seriously, you have to buy this game. Eurogamer berättar solskenshistorien om utvecklaren David Dunham:

This is the story of King of Dragon Pass, an uplifting tale of a man you probably wouldn’t notice who bet big on an obscure game a long time ago – and lost. It’s uplifting because he got a second chance, a bit like when Lieutenant John Spartan got a second chance in Demolition Man to catch the villain Simon Phoenix after having been cryogenically frozen in time.

Spelet var ett mycket ambitiöst projekt för att komma från ett tvåpersoners familjeföretag, utvecklingskostnaderna var en halv miljon dollar(!) Mycket pengar för ett spel på nittiotalet. Spelet fick mestadels mycket goda betyg men försäljningen satte aldrig ordentlig fart (utom i Finland, som älskade det). Åren gick och företaget hade berett sig på att skriva av förlusten under punkten ”roliga men kostsamma projekt”. Men så lanserade Apple sin iPhone och Dunham väckte upp idén igen. Tanken från början hade faktiskt varit att det skulle spelas på Apples sedermera nedlagda handdator Newton, upplägget var från början tänkt för en liten skärm. Hösten 2011 kom spelet för iOS. Försäljningen har gått bra och det har också gjorts om för att anpassas till iPad. Ett större arbete än man kan tro – originalbilderna var bara 640×480, det var tillräckligt 1999… Men anpassningen gjorde spelet ännu bättre och det får ständigt lysande omdömen från branschmedia och spelare. Inte illa för ett 14 år gammalt datorspel!

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om datorspel, kultur, king of dragon pass, kodp, ipad, avernum, avadon

För stora för att misslyckas, för stora för att åtalas

I fjol briserade Libor-skandalen. Ett antal storbanker hade för egen vinning manipulerat den ränta som banker betalar när de lånar av varandra. Men den enorma skandalen var bara en detalj i den stora bild som nu börjar tona fram. Om du har anlag för högt blodtryck skall du nog ta dina läkemedel innan du läser Rolling Stones artikel om hur priserna på till exempel pengar, diesel, guld och kol sätts av ett fåtal aktörer med egna intressen i branschen.

Ett exempel: Priserna för att byta ett lån med rörlig ränta mot fast sätts två gånger om dagen, men siffrorna kommer inte ut till kunderna förrän de manuellt matats in av samma personer som sätter dem. Representanter för de banker som kan tjäna på att vänta med en affär eller ej. Skulle det ”råka” bli några minuters fördröjning kan mäklarna och bankerna göra hundraprocentigt säkra affärer eftersom de kan välja den kurs som är förmånligast för dem. Det är som att köra sista varvet på Solvalla i en täckt tunnel. Därefter är det en okänt lång fördröjning efter att hästarna gått i mål innan resultaten offentliggörs, de enda som faktisk ser hästarna gå i mål är ett antal stallägare och bookmakers. Åskådarna på läktaren som satsat sina pengar kan bara hoppas på att vittnena skickar vidare resultatet omedelbart utan att frestas spela själva. Det är inget bra system, men det är inget hemligt med det, det är så systemet är konstruerat.

Det är illa nog att ha ett system som direkt inbjuder till manipulering och korruption. Men när det, som man kan förvänta sig, visar sig att detta faktiskt utnyttjas genom manipulering och korruption så kommer USA:s rättsväsende fram till att det är helt i sin ordning. Cirkulera, inget att se. Inga fängelsestraff. Minimala böter, som inte går till de drabbade utan till staten.

Och det här defekta prissättningsystemet gäller inte ”bara” för räntor:

That includes the markets for gold (where prices are set by five banks in a Libor-ish teleconferencing process that, ironically, was created in part by N M Rothschild & Sons) and silver (whose price is set by just three banks), as well as benchmark rates in numerous other commodities – jet fuel, diesel, electric power, coal, you name it. The problem in each of these markets is the same: We all have to rely upon the honesty of companies like Barclays (already caught and fined $453 million for rigging Libor) or JPMorgan Chase (paid a $228 million settlement for rigging municipal-bond auctions) or UBS (fined a collective $1.66 billion for both muni-bond rigging and Libor manipulation) to faithfully report the real prices of things like interest rates, swaps, currencies and commodities.

All of these benchmarks based on voluntary reporting are now being looked at by regulators around the world, and God knows what they’ll find. The European Federation of Financial Services Users wrote in an official EU survey last summer that all of these systems are ripe targets for manipulation. ”In general,” it wrote, ”those markets which are based on non-attested, voluntary submission of data from agents whose benefits depend on such benchmarks are especially vulnerable of market abuse and distortion.”

Translation: When prices are set by companies that can profit by manipulating them, we’re fucked.

Bara att hoppas att den Europeiska Unionen kan göra ett bättre städningsjobb än den Amerikanska.

Plan B får ett F

På DN Debatt förespråkar ett antal direktörer och redaktörer (av debattredaktören utnämnda till ”Näringslivet”) att Nya Slussen stoppas och att det i stället byggs en anläggning inom gällande detaljplan. Undertecknarna tror att detta blir bättre och billigare, det de förespråkar, fast de inte skriver det rakt ut, är förslaget som är känt som Slussen Plan B. Det har granskats men befunnits brista. Jämför man med Nya Slussen så gäller detta för Slussen plan B:

• Bussterminalen får kortare gångavstånd men saknar hissar och blir betydligt trängre, med en cykelbana rakt igenom
• Tillgängligheten sägs bli bättre, men blir avsevärt sämre, på många punkter t o m sämre än vad den är i 30-tals-Slussen
• Broar och backar sägs bli mindre branta men blir brantare, i en del fall t o m brantare än vad de är i 30-tals-Slussen
• Gång-, bil- och cykelvägar sägs bli kortare, enklare, framkomligare och säkrare men blir med något enstaka undantag längre, smalare, krångligare, farligare och backigare
• Kollektivtrafiken sägs få bättre framkomlighet men riskerar att fastna i köer på de parallella enfiliga gatorna utan reserverade körfält och med brantare backar
• Klaffbroarna sägs få högre kapacitet, men blir i själva verket smalare
• Avtappningsförmågan sägs bli densamma, men man har helt glömt bort kanalerna både på ritningarna och i kostnadskalkylen
• Anläggningen sägs stå emot höjda havsnivåer bättre, men bussterminalen och andra delar översvämmas vid en lägre nivå, och de högre kajkanterna ger i princip bara problem, samtidigt som stora delar av staden lämnas åt sitt öde jämfört med om man bygger skyddsvallar utanför staden
• Gallerian sägs bli mindre men får ungefär samma format, dock med lägre takhöjd och större byggkostnad
• Byggarbetena sägs bli mindre omfattande men medför ungefär lika stora olägenheter. Stora delmoment, som avtappningskanalerna och underbyggnaden av T-Slussen, har ignorerats helt i kostnadskalkylerna

Skaparna av Plan B har efter den förödande kritiken i viss del reviderat sina planer, men lösningarna är fortfarande mycket sämre än Nya Slussen och inte ens billigare. Enligt artikelförfattarna är meningen med att använda dagens detaljplan att bygget blir snabbare och billigare. Det blir det inte i Slussen Plan B, det blir dessutom mycket sämre slutresultat än med Nya Slussen. Det andra alternativet som då finns är att göra en exakt kopia. Men det vore olagligt enligt dagens tillgänglighetskrav och de stora förändringar som måste göras för anpassningar till funktionshinder får knappast plats inom gällande detaljplan. Och även om man på något sätt skulle lyckas gå förbi lag och anständighet så måste Slussen anpassas för en kraftigt utökad vattengenomströmning. Detta är den tvingande anledningen till att Slussen måste byggas om. Och en sådan anpassning kräver en vattendom. (Detta gäller naturligtvis också Plan B). Det är möjligt att artikelförfattarna har missat det, men faktum är att alternativet att riva Slussen för att ersätta med en kopia redan har prövats av staden, det var nollalternativet. Det förkastades i bred politisk enighet.

Arbetet med Nya Slussen ligger inom tidsplan, att ett förslag, oavsett hur det sett ut, skulle överklagas hela vägen upp har vi vetat hela tiden. Detaljplanen för Nya Slussen upphävdes i december 2012 av Mark- och miljödomstolen. 156 av 157 överklaganden avvisades eller avslogs men ett överklagande om godkändes, det som hävdade att Glashusets ägare Atrium Ljungberg skulle lida ekonomisk skada av en ombyggnad. (Lite ironiskt eftersom Atrium Ljungberg själva byggde på Glashuset för ett par år sedan och då skymde utsikten för de som bor bakom dem…)

Staden och Atrium Ljungberg har nu enats om att Atrium Ljungberg får markanvisningen för de fyra nya fastigheterna som planeras framför Glashuset. Atrium Ljungberg har också lämnat in ett medgivande till mark- och miljööverdomstolen om att detaljplanen kan fastställas. Mark- och miljööverdomstolen kommer att att upp ärendet 10 juni.

Vad händer förresten med fisklivet i Strömmen när Slussen görs om? Läs här.

[uppdatering: exploateringsdirektör Krister Schulz och Slussens projektchef Andreas Burghauser svarar på DN Debatt att varianten att riva och bygga en kopia prövades, och förkastades, redan 2007. Den 80 år gamla lösningen är inte anpassad för dagens trafiksituation, det skulle inte ens bli billigare än att bygga nytt. Eftersom det i bred politisk enighet (på den tiden Socialdemokraterna och Miljöpartiet fortfarande tog politiskt ansvar i Slussenfrågan) ansågs vara ett dålig lösning utreddes det inte heller om det ens

går att bygga en kopia av dagens Slussen inom gällande detaljplan. Men det är det inte särskilt troligt, eftersom hela anläggningen även då behöver anpassas till dagens krav på tillgänglighet. Dessutom måste den byggas för att klara av den ökade avtappningen från Mälaren till Saltsjön som behövs för att förhindra översvämningar i hela Mälardalen.

Även om det skulle vara möjligt att bygga inom gällande detaljplan krävs det flera år av utredningar, projektering, framtagande av system- och bygghandlingar och upphandling av entreprenörer innan en återuppbyggnad kan påbörjas.

För att kunna riva och bygga nytt i vatten behövs en ny miljödom, att ansöka om en ny dom i ett så här komplicerat projekt är en mycket omfattande process. Stockholms stads ansökan om ny miljödom tog fyra år att färdigställa och består av tusentals sidor. Den skickades till mark- och miljödomstolen i mars förra året. Nu, efter ett drygt år hos domstolen, är det snart dags för huvudförhandling. Inget talar för att ny process skulle gå snabbare.

Att riva hela anläggningen och bygga nytt, oavsett utformning, påverkar trafiken. När vi har planerat för byggtiden handlar det om att hitta en balans, så att vi river och bygger nytt så fort som möjligt, men fortfarande med en acceptabel påverkan på trafiken.

När Slussen byggs om är kollektivtrafik, gående och cyklister i fokus, men Stadsgårdsleden kommer att vara öppen för biltrafik, med kapacitet för cirka två tredjedelar av dagens trafik. Hela byggtiden för nya Slussen är åtta år, men det är under de fyra första som trafiken påverkas som mest. 2018 öppnar både den nya huvudbron och bussterminalen i Katarinaberget, som SL bedömer behövs även efter en eventuell utbyggnad av tunnelbana till Nacka.]

[uppdatering2: företrädarna för ”Näringslivet” slår ifrån sig och låtsas som att de inte förespråkar Plan B. Det är bara det att de påståenden om ekonomin de gör är direkt hämtade från Plan B. Men förutom det kvarstår mitt påpekande: De menar att en lösning inom gällande detaljplan skulle gå snabbare att genomföra, men det finns bara två sådana lösningar som är någorlunda färdiga, exakt kopia och Slussen Plan B. Kopian kräver därutöver handikappanpasssning och båda alternativen kräver en ny vattendom. De skulle alltså inte ens bli snabbare eller billigare, men de skulle bli mycket sämre]

Sagan om Ringen: Jar Jars återkomst

I dag blir det två varianter av Sagan om Ringen. Tolkiens böcker är grunden till dagens D&D-rollspel, men de har nu glidit ifrån varandra så mycket att bara en galning skulle försöka återförena dem. Shamus Young gjorde en seriesida för att illustrera hur det skulle se ut, han fick så mycket uppskattning för den att det till slut blev blev sådär hundrafemtio stycken!

Lord of the Rings is more or less the foundation of modern D&D. The latter rose from the former, although the two are now so estranged that to reunite them would be an act of savage madness. Imagine a gaggle of modern hack-n-slash roleplayers who had somehow never been exposed to the original Tolkien mythos, and then imagine taking those players and trying to introduce them to Tolkien via a D&D campaign.

Henrik Tomenius har å sin sida illustrerat hur det skulle se ut om Sagan om Ringen regisserades av George Lucas:

Genvägen till mer och bättre mat

På Framstegsbloggen i DN skriver Anders Bolling om en uppseendeväckande omvändelse. Mark Lynas, en av världens mest kända miljöaktivister och en av grundarna av anti-GM-rörelsen gick i januari ut och berättade att han kommit fram till att han hade haft fel. Genmodifierade grödor är inte ett hot mot mänskligheten, tvärtom är de en möjlighet.

För att förstå hur sensationell denna nya inriktning är skulle man kunna jämställa detta med när drottning Kristina abdikerade och konverterade till katolicismen. Fast det vore orättvist. Det är som om Gustaf II Adolf hade gjort det.

Att vara försiktig med ny teknik är mycket klokt, men förr eller senare är tekniken inte ny längre, och det finns gränser för hur länge försiktighet är en dygd. Mer än 500 forskargrupper har publicerat 130 studier som samstämmigt visat att genmodifierade grödor inte utgör större hälsofara än traditionellt odlad mat. Man har ännu inte kunnat påvisa att någon människa insjuknat eller avlidit på grund av GM-mat. Däremot dog över 50 personer och 3.500 fick njursvikt efter att ha ätit ekologiskt odlade groddar från en gård i Tyskland 2011.

Det fortsatta motståndet mot genmodifierad mat hade väl inte varit ett problem om det inte var så att genmodifiering av allt att döma är enda sättet att föda världens befolkning utan väldigt stora miljökonsekvenser. Vi kommer att bli drygt två miljarder fler, och på något sätt måste matproduktionen fortsätta att öka – precis som den i trots mot tidens domedagsprofetior kunde göra mellan 1960 och 2000, tack vare Norman Borlaugs växtförädlingsrevolution.

Naturen ”genmodifierar” sig själv hela tiden, om än långsamt, och människan har aktivt förädlat växter i tusentals år. Modern genmodifiering är en träffsäkrare form av växtförädling. Med GM-teknik bjuder nya sorter på färre överraskningar och oönskade egenskaper än med traditionella metoder. Det man vill uppnå är inte bara ökad avkastning utan också sådant som ökad motståndskraft mot skadedjur (mindre behov av giftbesprutning), bättre hållbarhet (mindre andel kasserad mat), ökat näringsvärde och bättre smaker.

Det stora problemet med GM-grödorna rör patenträtten, men det problemet gäller också ”vanliga” grödor och måste lösas ändå.

I Sverige kom nyligen en rapport om GM av Ivar Virgin, doktor i biokemi och forskare på Stockholm Environment Institute.

– Europas regelverk ska skydda miljö och hälsa, men regelverket kväver ofta GM-grödor som skulle kunna bidra till ett mer miljövänligt jordbruk i sin linda. I dag finns det bara två grödor på den europeiska marknaden, en potatissort och en majssort, och de odlas i mycket begränsad utsträckning, säger Ivar Virgin.

Rapporten menar att dagens riskbedömning av gentekniskt förädlade grödor miljö- och hälsoperspektiv behöver kompletteras med en djupare analys av grödornas egenskaper, med både för- och nackdelar.

– En sådan analys skulle hjälpa oss att använda gentekniken som ett verktyg för att nå ett resurseffektivt jordbruk och en hållbar bioekonomi, säger Ivar Virgin.

Kamp mot allt relationsvåld, kan det vara något?

KD:s kvinnoförbund havererar på SVT Debatt. Två företrädare för KDU har nämligen krävt en lagstiftning som motarbetar allt relationsvåld, en sak som borde vara fullständigt självklar kan man tycka. Men det finns de som inte gör det. I ett svar skriver företrädare för KD:s kvinnoförbund att det vore ”att föra mänsklig utveckling bakåt”. De anför att:

Kvinnofridslagstiftningen har i likhet med sexköpslagen formulerats genom remissförfarande och påverkansarbete från kvinnojoursrörelsen och kvinnliga politiker. Kvinnors praktiska och verkliga erfarenheter har varit utgångspunkt vid brottsreglering.

Dessa lagar är unika, om detta råder samsyn i kvinnorörelsen, politiska som partipolitiskt obundna.

Samsynen sträcker sig dock inte till de som faktisk är sexarbetare, de har nämligen inte blivit tillfrågade. Tvärtom har justitieministern explicit i riksdagen sagt att deras åsikter inte skall tas hänsyn till. Utredningen som skulle utvärdera sexköpslagstiftningen var ett rent politiskt beställningsverk, i direktiven ingick att de inte fick föreslå att lagstiftningen fick avskaffas, bara skärpas. Och varför skall inte lagen tillämpas lika för män och kvinnor?

En mansjoursrörelse finns etablerad sedan många år, forskning pågår och på regeringsnivå har en mansutredning tillsatts.

Ja ni… och hur stora resurser har mansjourerna fått?

Mäns våld mot kvinnor är en könsspecifik företeelse [sic!] och klassas av Världshälsoorganisationen som världens allvarligaste hälsoproblem.

Finns det inte någon på KD-kansliet som kan göra rimlighetsbedömningar av påståendena i texten? (I rättvisans namn skall sägas att KD:s kvinnoförbund inte utmärker sig på något speciellt sätt, det är en grad-, inte artskillnad i de här frågorna.) Världshälsoorganisationen har aldrig påstått något sådant. Däremot brukar Världsbanken anges som källa för påståendet att mäns våld mot kvinnor är ”det största hotet mot kvinnors hälsa”. Men även det påståendet är falskt.

För kvinnor i fertil ålder står mäns våld, direkt och indirekt, för 5% av förlorade år till följd av dödsfall eller skador. Det är mycket illa, men, nej, mäns våld mot kvinnor är inte i närheten av ”världens allvarligaste hälsoproblem”. För kvinnor är det överlägset allvarligaste hälsoproblemet komplikationer vid graviditet och barnafödande, därefter kommer veneriska sjukdomar, tuberkulos och hiv. Mäns våld kvalar inte ens in bland topp tio. För män är de allvarligaste hälsoproblemen tuberkulos, hiv, trafikolyckor och våld.

Brottsförebyggande rådet slår fast att i Sverige :

Sedan år 1990 mördas i genomsnitt 17 kvinnor per år av en man i en nära relation. […] Mellan tre och fyra män dödas varje år av en kvinna som de har en nära relation till.

Detta gäller dödligt våld, i övrigt är våldet jämnt fördelat mellan könen, visar en undersökning från Högskolan i Gävle, (parallellt genomförd i trettio länder):

Dubbelt så många svenska kvinnor som män uppger att de slog först. Kvinnor använder våld mot sin partner i samma omfattning som männen.

Män använder sig oftast av sin genomsnittligt större fysiska styrka, kvinnor använder sig oftare av tillhyggen, men även i de fall våldet anmäls ses deras våld ofta inte som något som samhället har några invändningar mot (klicka inte om du just håller på att äta).

Även om vi förutsätter att mäns våld mot kvinnor är den större delen av det relationsvåld som förekommer (vilket det mesta tyder på) är det ändå feltänkt. Tänk er att man behandlade någon annan folkhälsofråga på liknande sätt; att man aktivt valde att enbart undersöka symptom och sätta in behandling mot hjärtinfarkt hos män, eftersom det är fler män än kvinnor som dör av hjärtinfarkt…

Själv tycker jag att det enda rimliga i Sverige år 2013 är att ta allt relationsvåld på allvar för att kunna genomföra verkningsfulla åtgärder mot allt relationsvåld. Mäns våld mot kvinnor, kvinnors mot män, våld mellan samkönade, föräldrars våld mot barn, barns våld mot föräldrar och hedersrelaterat våld. Vad är det som gör att denna självklarhet fortfarande motarbetas?

[uppdatering: Som Ann-Mari visar är detta inte ett specifikt svenskt problem. Jenny Weimers och Mimmi Westerlund från KDU svarar på SVT Debatt Linda Nordlund från LUF som tyvärr är inne på samma enögda spår som KD:s kvinnoförbund:

Att bli utsatt för våld av sin partner vänder livet upp och ner. Oavsett kön är vi på olika sätt beroende av vår partner vilket denna ofta är medveten om och kan använda för att kontrollera offret. I många fall har man byggt upp ett liv tillsammans med gemensamma barn och gemensam ekonomi.

Att ta steget och göra en polisanmälan innebär att riskera att förlora vårdnaden av sina barn och förlora det man äger. Därför är det så oerhört viktigt att samhället har en vid syn på relationsvåld och har både resurser och vilja att ge stöd åt alla personer som befinner sig i en sådan mycket utsatt situation. Ingen person ska bli bemött med förlöjliganden och misstänksamhet när den är i behov av stöd och hjälp. Vilket kön personen råkar ha ska inte spela någon roll.]

Bakom fasaden på bokcafét i Jönköping

Kontroversen om bokcafét i kulturhuset i Jönköping har av tongivande debattörer, till exempel Aftonbladet Kultur, framställts som en moderat kamp för att rensa ut ungsocialister, i farten påstås att kommunalrådet Mats Green vill stänga(!) kulturhuset. Jönköpingsnytt rapporterar mer balanserat:

Nu har de ledande politikerna i kommunstyrelsen bestämt sig för att de vill avhysa det kontroversiella Bokcafét från kulturhuset i Jönköping. Därtill vill de att föreningen Kulturhuset ska mista sin gynnade roll.

– Idag är det så att den föreningen bestämmer över kulturhuset. Kommunen betalar hela deras hyra, och de får in pengar från övriga föreningar som huserar i huset. Ingen annan förening har de förmånerna, säger det folkpartistiska kommunalrådet Anna Mårtensson (FP)

Detta kallar maktföreningens ordförande för ”bokbål”.

Patrik Kronqvist på Expressens ledarsida blev även han upprörd över uppgifterna som spreds, men han nöjde sig inte med det utan tog reda på bakgrunden:

Det som i medierna beskrivits som en kontrovers om en tröja handlar i själva verket om hur man ska se på våldsförhärligande extremism.

I sin bok ”Extremister – en berättelse om politiska våldsverkare” ägnar författaren Magnus Sandelin flera sidor åt just bokkaféet i Jönköping. Sandelin skriver om hur kaféet har sålt slangbellor och rånarluvor. Och om hur personal har dömts för inblandning i en husockupation där man beväpnat sig med molotovcocktails, spikförsedda batterier och spjut.

Hösten 2004 arrangerade kaféet också en ”trofétävling” där aktivister uppmanades att lämna in kepsar, tröjor och märken som man tagit från högerextremister som man misshandlat. På interna forum visades nazisttröjor upp med meddelanden som: ”nassen fick rejält med stryk”.

Våldsromantiken finns fortfarande kvar. Hemsidan med sina Rote Armee Fraktion-tröjor prydda med kulsprutepistoler framstår närmast som en modebutik för det svarta block som under tidigt 2000-tal lät tegelstenar regna över snart sagt varje EU-toppmöte. Magnus Sandelins slutsats i dag är att kaféföreningen troligen är en bulvan för Antifascistisk aktion (AFA) och att stället fungerar som en plantskola för våldsam extremism.

Att kommunen nu planerar att ta över administrationen av det hus man äger har fått företrädare för bokkaféet att börja tala om censur. Det är lite gulligt att en organisation som arrangerar studiecirklar om anarkism menar att själva frånvaron av offentlig finansiering skulle vara en form av censur. Gärna anarki, men först ett rejält kommunalt bidrag.

Det handlar inte om att förbjuda bokcafét att tycka att kapitalismen är ond, det får de göra, det handlar inte ens om att förbjuda dem att sälja våldsförhärligande litteratur, det handlar om att de inte skall få betalt med skattepengar för att göra det, en skillnad som det verkar väldigt svårt för vissa att förstå.

Magnus Sandelin skriver själv att bokcafét fungerar helt enkelt som en plantskola för våldsam extremism, där enskilda personer hämtar legitimitet för politiska våldsbrott.

Efter att kommunstyrelsen i Jönköping nu efter många år till slut bestämt sig för att försöka avhysa föreningen från kulturhuset blev det moderata kommunalrådet Mats Green (M), möjligen som en konsekvens av detta, för ett par veckor sedan överfallen och misshandlad utanför sitt hem.

Föreningen bakom Bokcafét avvisar alla sådana eventuella kopplingar. Men den hatiska jargong som används inom den typ av vänsterextrema grupperingar som huserar på Bokcafét, mot exempelvis en person som moderatpolitikern Mats Green, kan illustreras av ett inlägg som publicerades dagen före misshandeln på forumet socialism.nu i en tråd om Bokcaféts framtid: ”Skulle vilja åka upp och diskutera med den där Mats Green, så som det diskuterats med div högermongon genom tiderna… Geeez.. Vilken töntig liten kackerlacka till människa.”

Bokcafét säljer en mängd våldsbejakande propaganda i form av böcker, häften, märken, tröjor etc, varav den uppmärksammade t-shirten med den antisemitiskt anstrukna texten ”BURN ISRAEL BURN – world wide intifada fighting the imperialist order” bara är ett exempel.

Den som vill se ett urval av de klistermärken, tröjor och annan uppbygglig propaganda som bokcafét tillhandahåller mot penningersättning hittar det i Magnus Sandelins inlägg ovan.

Även Anna-Lena Lodenius har uppmärksammat den bakomliggande historien.

För den som följt händelserna över tid är det snarare obegripligt att det här beslutet dröjt så länge. Det har sålts material som uppmanar till våldsbrott och brottsliga handlingar i åratal i den här bokhandeln, och detta har varit kopplat till en politisk verksamhet. I synnerhet åren fram till mitten av 2000-talet var Jönköping centrum för ett ständigt pågående krig mellan nazister och antirasister där inte sällan nazisterna utsattes för mycket grovt våld, anlagda bränder etc. Denna krets har haft kulturhuset som sin självklara hemvist.

[Uppdatering: Kulturnyheterna meddelar att Jönköpings kommun beslutat att återta driften av kulturhuset, reportaget framställer det fortfarande som att det var en fråga om t-shirts. Och tycker ni att ni känner igen Mats Green kan det vara från denna, mindre smickrande, fastighetsaffär]

E-röstning skapar fler problem än det löser

Vallagskommittén har föreslagit att det i valet 2018 ska genomföras försök i ett antal kommuner med röstning via internet. Det enda partiet i kommittén som var emot var Miljöpartiet. som ser demokratiska risker med ett sådant system. Jag håller med dem, jag tror inte e-röstning i allmänna val är en framkomlig väg. Hur garanterar man att den som röstar inte utsätts för otillbörlig påverkan i röstningsögonblicket? Hur övertygar man människor om att deras röst inte registreras ihop med deras identitet? Hur övertygar man människor att systemen är skyddade mot hackare eller insiders? Hur skall man kunna lita på att alla röster räknas på rätt sätt?

Sakine tycker i Norran att det är, och skall vara, skillnad på att rösta i ett allmänt val vart fjärde år och att trycka gilla på Facebook:

Jag tillhör den skara väljare som aldrig skulle strunta i att rösta; mina föräldrar påminner mig gärna om att vi flydde till en demokrati och att det är en plikt att delta i val. Valdagen är närmast högtidlig, då man helst ska gå finklädd till sin vallokal. Vi som ser det på det sättet utmanas nu av dem som vill införa olika moderniseringar.

Nya Wermlands-Tidningen tycker att det är skillnad på riksdagsval och melodifestivalen. Även BLT/Sydöstran säger nej tack.

Om röstning kan ske från hemmet får kvinnan som lever i ett misshandelsförhållande ingen röst, medan mannen som slår får två. Teknikkunniga barn och barnbarn kan hjälpa sina äldre släktingar att rösta ”rätt”. Den sociala trygghet som en vallokal med avskiljda bås skapar, kan aldrig garanteras i hemmet. […]

En dator, som spottar ur sig valresultatet när alla har röstat, kan heller aldrig ge valsystemet den transparens som röstsedlarna ger. Hur kan jag, som vanlig medborgare, kontrollera att rösträkningen är korrekt? Att sitta med papperslappar och räkna för hand må te sig gammaldags, men processen är öppen för alla och enkel att kontrollera.

Christian Engström tycker att e-röstning är en dålig och farlig idé men har ett förslag på hur datorer faktiskt kan användas konstruktivt vid röstningen:

Det kan ändå vara en bra idé att använda ny teknik – men då tillsammans med det nuvarande analoga systemet med valsedlar. Då kan man dra nytta av fördelar från båda systemen.

Låt röstningsdatorn i valbåset skriva ut en fysisk valsedel på papper, med det parti (och det eventuella personkryss) som väljaren har valt. Datorn kontrollerar att det blir en giltig och entydig valsedel. Och alla registrerade partier behandlas lika.

Sedan stoppar väljaren den utskrivna valsedeln i valkuvertet, ger det till valförrättaren som lägger det i urnan. Själva röstningen fungerar då precis som med dagens system – men röstningsdatorn säkerställer att det blir en korrekt valsedel som inte kan tolkas fel eller underkännas.

Ett sådant tvåstegssystem skulle göra att valhemligheten blir bättre skyddad än med dagens system, eftersom ingen kan se när väljaren plockar valsedeln ur ett ställ. Eftersom röstningsdatorn inte behöver veta vem det är som ber att få en viss valsedel utskriven, finns en garanti för valhemligheten. Samtidigt finns alla fördelarna från dagens system kvar när det gäller verifierbarhet av röstsammanräkningen. […]

Någon kanske blir förvånad över att jag som piratpartist är negativ till helt datoriserad röstning (och även till att införa röstning via internet). Normalt brukar ju vi pirater vara bland de mest entusiastiska till de möjligheter den nya tekniken ger.

Men det finns fall där kravet på begriplighet och verifierbarhet väger tyngre än önskan om ökad smidighet. Då kan det vara bättre att behålla kärnan i de gamla analoga systemen som går att inspektera med blotta ögat. Valsedlar på papper är ett sådant fall.

DN tycker att valet inte är någon nätshopping. Sara Skyttedal tycker på Newsmill att ökat valdeltagande inte bör vara det högsta målet. Jag håller med, om vi politiker inte lyckas övertyga folk valet är så viktigt att de bör klara av att ta sig till en vallokal (eller skicka ett bud) vart fjärde år för att lägga sin röst så har vi ett problem. Lågt valdeltagande är inte problemet, det är symptomet.

Mats Gerdau brukar för det mesta vara en vettig karl, men jag håller inte med honom om att det är bakåtsträvande att vara kritisk till hur valhemligheten skall kunna bevaras i ett system med e-röstning.

DI gör magplask i vattenfrågan

Som jag brukar säga: Det finns alldeles tillräckligt med verkliga saker att uppröras över, man behöver inte hitta på fler. Nyss spreds ett videoklipp där Nestlés ordförande påstods säga att världens vattentillgångar borde privatiseras och att vatten inte är en mänsklig rättighet. Dagens Industri var först ut av svenska massmedia och Svd.se hakade på. Upprördheten blev enorm i sociala medier.

Det var bara det att det var en anka, ett åtta år gammalt videoklipp taget ur sitt sammanhang och dessutom felöversatt. Det hindrade dock inte folk från att fortsätta sprida DI-artikeln och tala om hur mycket de hatade Nestlé som borde bojkottas för att de var så onda. De ”visste” ju att Nestlé hade onda avsikter, DI:s falskskyltade klipp passade in i den världsbilden.

Vad Peter Brabeck-Lethmate sagt och säger är att vatten som livsmedel och till personlig hygien bör vara en mänsklig rättighet. Men det är bara 1,5% av vattnet som används till det, eftersom vatten är så billigt uppmuntras ett enormt slöseri hos de som använder vattnet till industri och jordbruk. Det låga priset täcker i många länder inte produktionskostnaden, det leder till dålig rening och dålig utbyggnad av distributionsnätet, vilket främst drabbar de fattiga.

Nestlé har sannerligen ingen fläckfritt track record, men de skall kritiseras då de gör saker fel, inte när de gör saker rätt.

För mer om ämnet, läs gärna Fredrik Segerfeldts bok Vatten till salu från 2005:

Över en miljard människor i världen har inte tillgång till rent och säkert vatten. De bor oftast i fattiga länder där vattendistributionen sköts av inneffektiva offentliga leverantörer.
Nytänkande kring vattenhanteringen är en livsnödvändighet. De länder som släppt in privata aktörer i vattensektorn har kunnat ge många miljoner fler människor rent vatten på bekvämt avstånd.
Men ”privatiseringen” av vattendistributionen rör upp starka känslor. Motståndarna hävdar att privata företag inte tar ansvar och att de höjer priserna så att fattiga inte har råd att köpa det vatten de behöver. Så är det inte.

Den kan laddas ner gratis från Timbro. Vill man ha den på papper kostar den 61 spänn.

[uppdatering: Svd.se har uppdaterat sin artikel med kritiken mot den dåliga källkontrollen, Dagens Industri har uppdaterat originalartikeln – med ett rättfärdigande och urskuldande av sin undermåliga journalistik… DI har också gjort en ny artikel där Peter Brabeck-Lethmates uttalanden sätts i rätt sammanhang, men den länkas inte från originalartikeln.

DI har en artikel där OECD vill att det skall bli dyrare att slösa med vatten.

Johan Norberg skriver i Metro. Niclas ”Deeped” Strandh skriver på SVT Debatt att Nestlé-ankan visar att delningshunger ersatt källkoll och han sammanfattar affären på sin egen blogg:

jag har blivit kallad allt från Nestlévän, att jag ljuger, att jag inte utövat källkritik själv osv. Det är fascinerande hur vi människor tenderar att vara väldigt binära; det är vi alla lite till mans. Det vi tror på, brinner för – och sedan letar vi efter saker som bevisar att vi har rätt. Storbolag är onda, Gud finns inte osv, kaffe är nyttigt.

Det enda som jag gjorde var faktiskt att visa att källkritiken från en av våra största ekonomitidningar var dålig; genom att visa att det finns andra – helt motsatta uttalanden – från den som man valt att referera i den första artikeln. […]

Det jag sedan gjorde var att notera att jag tyvärr tror att han var något på spåren. Helt enkelt att den fråga som lyfts: om tillgången till rent vatten och att det är en ändlig resurs är en viktig fråga. För övrigt ansåg jag inte egentligen annat än att det finns en diskussion om vem som ska ha kontrollen över detta. En komplicerad diskussion – och jag är minst lika skeptisk mot statlig kontroll som mot privat kontroll. Detta fick många att gå i spinn och jag överröstes av artiklar om Nestlés hantering av vatten. Jag var enligt många naiv som inte förstod att Nestlé bara ville skydda sin möjlighet att sälja vatten på flaska osv. Att det helt är en diskussion som inte har med min post att göra – jag har inte tagit ställning varken för eller emot Nestlé i sig – det spelar ingen roll för vissa som helt enkelt inte kan läsa innantill. ]