Det är en gammal sanning att pojkar missgynnas vid betygssättningen i skolorna, idag påmindes vi om det igen efter att Lärarnas Tidning ställt samman statistik från Skolverket. Pojkar diskrimineras alltså systematiskt vid intagningen till gymnasier och universitet, de mest attraktiva utbildningarna får en orättvis överrepresentation av kvinnor.
För ett år sedan skrev jag om Arabyskolan i Växjö, ett sällsynt undantag där pojkarna fick bättre betyg än flickorna. Man kunde ju inte ha könsskillnader i betygen sa skolan och sökte och fick 80000 till ett projekt för att förbättra flickornas betyg. De övriga drygt fem och ett halvt tusen grund- och gymnasieskolorna där flickor får bättre betyg än pojkar har således av Skolverket tilldelats 440 miljoner för att höja pojkars betyg…
…gick ni på det där sista?
Erik på Aktivarum tror inte att de som i åratal gynnat flickor och missgynnat pojkar i betygssättningen – och inte sett några problem med det – kommer att ta intryck av siffrorna nu heller. Deras beteende ligger djupare och är kanske inte ens medvetet.
Matte Matik och Pelle Billing skriver på var sitt håll om hur svenska skolor misshandlar småpojkar psykiskt – de får av läraren veta att de tillhör ett skyldigt kön och görs kollektivt ansvariga för allehanda övergrepp med användande av påhittad statistik, som inte skulle varit relevant för kollektivet pojkar ens om den varit sann.
Den som känner till något om psykologi kan ju fundera över hur sådant påverkar pojkarnas självbild och självkänsla… Detta med skuldbeläggande är inget nytt, då jag själv gick i högstadiet på 80-talet fick vi i vår klass lära oss att flickor över huvud taget inte var intresserade av sex (iaf inte innan de tänkte skaffa barn) och om de ändå såg ut att vara det så var det enbart för att göra killen nöjd. Läs här vad som lärs ut i våra skolor i denna dag.
Ivar Arpi visar i sitt inlägg hur kvinnors problem ständigt förklaras med att de är offer utan egen vilja, utsatta för strukturellt förtryck medan mäns problem däremot förklaras med att de valt det själva.
att reducera allt som drabbar män till ett fritt val är ansvarslöst. Det krävs en dubbel rörelse, från mäns egen sida och från samhällets. Att skylla på feminism eller på kvinnor är kontraproduktivt, men samtidigt är det ganska tydligt att majoriteten av feministerna och kvinnorörelsen är ointresserade av att driva mansfrågor. Kanske är det alldeles logiskt. Ändå påstår så många av dem så ofta att de välkomnar nya perspektiv, men i slutändan är det ändå samma gamla feminister och genusvetare som alltid som bjuds in till evenemang, arrangemang, radio och tv för att prata om det.
Trollan undrar hur faktumet att de särbehandlas negativt vid betygssättningen påverkar killarnas intresse att plugga. Anders S och Per Ström bloggar också i frågan. Magistern Christer tror inte att problemet egentligen är betygssättningen i sig, utan arbetet att motivera eleverna.
Mats funderar i radio över vilka konsekvenser det får att vi har en kvinnodominerad skola som beskriver sig själv som könsneutral? Fredric Kjellberg och Mathias Sundin tror att, åtminstone en del av, lösningen är särskilda ordningsbetyg. Så att lärarna äntligen följer de direktiv som gäller redan idag – att ordning och uppförande inte skall vägas in i ämnesbetygen.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, utbildning, betyg, skola, högskola, universitet, genus, diskriminering, könsmaktsstruktur
No size fits all 