Om pluggets antipojkkultur

Häromdagen blev det viss uppståndelse över att samma inlämningsuppgift gav tre olika betyg. De båda flickorna fick betyget B respektive C, pojken fick betyget D.

Det förvånande är att folk blev förvånade, att pojkar diskrimineras vid betygssättningen i svenska skolor är ett sedan länge välkänt faktum.

Nu säger vän av ordning kanske: – Men han var ju den enda med synbar utländsk bakgrund, kan det inte vara det som är orsaken? – Nej, det finns inga undersökningar som tyder på att det skulle vara orsaken, tvärtom, faktiskt:

Non-native students are more generously rewarded in teachers’ assessment compared to test results in two out of three subjects studied.

Samma studie visar däremot på det som även en rad andra studier visar: Flickors insatser värderas högre än pojkars vid samma resultat:

The results show that girls are more generously rewarded in teachers’ assessment compared to test results in all three subjects studied.

Samma dag publicerades en artikel om att män får bättre resultat  än kvinnor i matematik på högskoleprovet. Det är ett gammalt faktum att män skriver bättre än kvinnor i matematik på nationella prov och högskoleprov. Trots detta får de lägre betyg. Så vilken blir vinkeln i artikeln tror ni? Rätt gissat. Problemet är hur man skall kunna utforma högskoleprovet så att män inte får bättre resultat än kvinnor:

Med en matematikdel trodde man att kvinnor skulle få högre poäng eftersom flickor överlag har bättre betyg i matte än pojkar.

– Men tittar man på de nationella proven i matematik så har pojkar bättre resultat än flickor så vår tanke höll inte. Vårt mål är naturligtvis att skillnaderna ska jämnas ut men det är väldigt knepigt, säger Mattias Wickberg, utredare på Universitets- och högskolerådet.

Naturligtvis letas det fram en professor som får förklara hur orättvist det är. Att män skriver bättre på proven alltså. Inte att de får sämre betyg för samma insats.

Christina Cliffordson, professor i pedagogik vid Högskolan i Väst, är kritisk till högskoleprovet som instrument om man vill mäta den så kallade prognosförmågan, det vill säga hur väl någon kommer att lyckas med sina högskolestudier.

– De som tjänar på högskoleprovet är svenska män från socialgrupp ett, så är det, säger hon.

Att man får höga poäng på högskoleprovet säger inget om hur bra man kommer att prestera akademiskt, menar hon.

– Provet görs under en dag och mäter det man presterar just den dagen. Då är betygen mycket bättre som mätinstrument, de är ett resultat av flera års studier, av kunskap, av motivation, säger Christina Cliffordson.

Vad var betygen resultat av? Och vad gör det för motivationen att ständigt få sina prestationer bedömda som mindre värda, beroende på att näst sista siffran i personnumret är udda och inte jämn?

En tydlig illustration på makthavarnas [o]intresse att ta itu med problemet fick man dock på twitter i går. Birgitta Ohlsson ursäktade betygsdiskrimineringen av pojkar med att  den pågått länge och inte bara skedde i Sverige.

Det har länge talats om en antipluggkultur hos pojkar, jag tror att det verkliga problemet är en antipojkkultur hos plugget. Jag har tidigare skrivit om det i samband med den undermåliga medierapporteringen om en genussatsning i Gnesta som påstods ligga bakom ett lyft av både pojkars och flickors skolresultat. Verkligheten var inte alls lika entydig.

Det visade sig att skolan inte bara hade satsat på genuspedagogik, lärartätheten hade också ökat med 50%(!) i de berörda klasserna 6-9. Effekten: Pojkarnas betygsresultat gick under två år upp upp jämfört med tiden direkt innan men har nu gått ned igen, flickornas resultat har gått ned ordentligt. […]

Skillnaderna i betyg mellan pojkar och flickor i Frejaskolan var mindre år 2004-2007 utan genussatsning, 2007 var skillnaden obefintlig.

Men även om vi för debattens skull sätter oss in i rollen som genusteoretiskt statsråd och därför låtsas att verkligheten inte finns infinner sig en fråga som ännu inte besvarats. Även om det skulle vara klarlagt – vilket det alltså  inte är – att ”genussatsningar” verkligen höjer pojkarnas betyg så inställer sig frågan: Varför?

Är det pojkarnas prestation som förbättrats? Är det så att de faktiskt lärt sig mer? Eller är det så att de lärt sig att ”bete sig som flickor”, och därför vid ett givet kunnande får högre betyg än om de ”betett sig som pojkar”? Eller är det så att lärarna har lärt sig något av arbetet med normerna och därmed slutat diskriminera pojkar då de sätter betyg?

Är det största problemet antipluggkultur hos pojkar eller antipojkkultur hos plugget?

Jag tror på det senare.

Etiketter: , , ,

12 svar to “Om pluggets antipojkkultur”

  1. Anonym Says:

    Skönt att det är nån som bryr sig!

  2. mintankeientanke Says:

    Det är ingen nyhet direkt. Det har varit på detta sätt väldigt många år.
    Jag har många gånger hört lärare säga att dom ger flickor högre betyg än pojkar eftersom dom är känsligare och snällare.
    Oavsett hur man presterar på prov och i skolan spelar könet roll!

  3. Rikard Says:

    Hej.

    Lärarkårens motstånd mot anonym extern rättning av nationella prov är utbredd (om min personliga erfarenhet tas som universellt gångbar).

    Lärarkårens feminisering är starkt bidragande till att skolan inte fokuserar på kunskap, på mätbarhet eller på frågor där det finns rätta eller felaktiga svar. Istället fokuseras på upplevelser, subjektiva positioner och identitetsskapande samt auktoritetstro: den auktoritet som kan framställa sig som moraliskt överlägsen enligt värdegrunden (vad nu den är) har rätt i sakfrågor oavsett fakta i målet.

    Lärarkårens kompetens sjunker för övrigt i takt med att vi som är ämnesutbildade vid universitet med samma krav som andra studenter blir allt färre, och ersätts med kollegor som enbart kan undervisa utifrån sitt material – i huvudet finns det inte mycket kunskap men väl rätt värdegrund.

    Jag har blivit verbalt lynchad när jag bland kollegor föreslagit att följande projekt kunnat ge intressant information:
    skapa grupper med lärare utbildade under varje årtionde från sextiotalet och framåt. Gräv fram centralprov och standardprov från respektive tidsperioder, samt examensprov för respektive ämnen. Undersök vilka generationer som bäst klarar varandras prov.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare (ett tag till)

  4. invaderace Says:

    Hej!
    Ann-Sofie Nyström, skolforskare: http://vimeo.com/67116720
    om icke-existensen av anti-pluggkultur.

  5. Erik Gertkvist Says:

    Christina Cliffordson skulle mycket enkelt kunna avgöra frågan genom att jämföra alla studenter som kom in på högskolan genom gymnasiebetyg med alla studenter som kom in på högskolan genom högskoleprovet. Alla data finns tillgängliga och körbara – så varför har hon inte gjort det?

    Det är möjligt att göra mer förfinade jämförelser – till exempel mellan en grupp studenter med mediokra gymnasiebetyg men maxade högskoleprov och vice versa. Vilka av dessa grupper klarade sig bäst på högskolan i bemärkelsen tagna poäng/termin, betyg eller linje avklarad på planerad tid?

    Jag tror att skol- och undervisningsvärlden havererade i och med expansionen under 60-talet vilket sammanföll med allmän vänstervridning och ”vänsteraktivism”. Alltför många av de nytillsatta lärarna (vilka hade 40 år av yrkesliv framför sig) var besjälade av att störta det gamla i gruset, förlästa på fiaskon som Karl Marx eller Paul Ehrlich och allergiska mot all form av utvärdering, rankning eller belöning.

    Sedan har denna klick fortplantat sig genom att rekrytera likasinnade, stöta bort oliktänkande, bygga upp instutioner baserade på deras egen världsbild och rikta forskningen mot sina egna mål. Inte att undrar på att lärarkåren förlorat den status de en gång hade …

  6. biomusicltd Says:

    Tjena,

    Mellan dig och Hanif Bali har Moderaterna en framtid, ni två har på egen hand återvunnit mig som väljare.

    Snälla vinn valet och styr upp det här landet!

    Mvh

  7. sören holdar Says:

    Denna kommentar ligger lite vid sidan om bloggens huvudspår om olika könskulturer i skolan (också…) för det är klart att de finns och tyvärr ofta nog har stark inverkan. Men just denna historia är inget bra exempel.

    Mark Twain skrev en gång ”Hund biter man är ingen nyhet. Man biter hund är en nyhet”. Han var den enda som lämnade in uppgiften (inget prov, ett skrivarbete i form av inlämningsuppgift, digitalt) tio dagar efter stoppdatum, alltså när elever och lärare var fullt inne i annat arbete. Dessutom riggades det så att flickorna ”blockade” sina arbeten direkt efter bedömning. Naturligtvis för att förhindra en dubbelkoll för eventuella plagiat vilket tyvärr är ganska vanligt.

    Det finns mycket att diskutera kring bedömning, kunskapskrav och betyg. vad vi ska bedöma och hur. Det är sällan jag tipsar om länkar men i detta fall har Johan Lindström på sin blogg http://www.jlsu.se/author/johanjlsu-se/ gjort en utmärkt sammanfattning och dessutom lyckats med bedriften att varken klandra elever eller lärare.

    • Rikard Says:

      Hej.

      Tack för bloggtipset! En mycket läsvärd krönika.

      Jag har själv genomfört ett liknande test som de tre eleverna. Dock gjorde jag och mina kursare på så vis att vi lämnade in samma maskinskrivna text vid samma tillfälle till samma handledare på lärarhögskolan i Malmö. Tre olika betyg sattes, komplett med tre olika omdömen om textens styrkor och svagheter.

      Problemet är att det som skall bedömas är, som jag brukar tänka på det, löskokt: varken det ena eller det andra.

      Betygen borde enbart redovisa till vilken nivå, mängd och omfattning eleven demonstrerat mätbar kunskap – inte elevens mognad, föreställningsvärld eller sociala förmågor. Å andra sidan känner jag vissa dagar att majoriteten i kåren anser att kunskap och prestationer baserade på denna varken kan mätas, vägas eller jämföras.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, lärare

  8. sören holdar Says:

    Sorry. Missade i redigeringen. Ett pronomen låg och slaskade så att det blev ett präktigt syftningsfel. Det var naturligtvis inte Mark Twain som lämnade in sitt arbete för sent utan den manliga eleven . . .

  9. Internationella mansdagen, vad är den bra för? | No size fits all Says:

    […] Jag har också själv flera gånger bloggat om detta, till exempel i våras: […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: