Den enprocentiga sanningen om världens kvinnor

En faktoid är en utsaga som liknar en sanning. Det påstådda sakförhållandet låter kittlande, men ändå tillräckligt sannolikt för att många skall vilja tro att det är sant och därmed se till att det sprids vidare. En faktoid som spridits flitigt i sociala medier de senaste åren är följande, ni känner nog igen den:

”Kvinnor äger 1 procent av världens tillgångar, har [5/10] procent av inkomsterna och utför [66/75] procent av arbetet.”

Det är inte bara Feministiskt Initiativ och diverse organisationer i biståndsindustrin som sprider påståendet. Det dyker upp hos statliga Tillväxtverket och ligger, trots påpekande om felaktigheten, kvar på hemsidan för det enligt egen utsago ”excellenta” universitetsprojektet Genusfokus fortfarande efter ett och ett halvt år.

Faktoiden har letat sig upp på allra högsta nivå. För ett år sedan skrev statsminister Reinfeldt på DN Debatt om ett tal han skulle hålla i FN. Han använde där en annan variant:

”I dag utför världens kvinnor 66 procent av världens arbete och producerar 50 procent av maten, men tjänar bara tio procent av inkomsten och äger en procent av marken.”

Vi börjar med att kontrollera uppgiften om ägandet. Den mest heltäckande publikationen är den stora undersökning om förmögenhetsspridningen i världen som Credit Suisse publicerar varje år. På sidan 75 i den senaste rapportens databilaga ser vi att Australien står för 2,79% av världens förmögenhet. I Australien äger kvinnor 37% av tillgångarna, det innebär att enbart kvinnorna i Australien äger 1,04% av världens tillgångar.

Under det senaste århundradet har kvinnors inkomster ökat snabbare än mäns, samtidigt gör arvsreglerna i allt färre länder skillnad på kvinnor och män. Eftersom kvinnor lever längre än män ärver de också oftare än män, enbart effekten av arven blir att rikedom med automatik överförs från män till kvinnor.

Man kan tycka att det skulle finnas ordentliga kartläggningar över förmögenhetsfördelningen uppdelat på kön, men det finns faktiskt inte, de uppgifter som finns är få och spridda. I en artikel i Forskning & Framsteg redovisar Arne Jernelöv kvinnors andel av privata förmögenheter i olika länder i procent.

USA: 52
Storbritannien: 48
Skandinavien: 45
EU: 40
Kina: 33
Saudiarabien: 33

Tyvärr finns, som så ofta i artiklar på papper och nät, ingen källhänvisning, men Jernelövs siffror stämmer väl med de officiella fakta jag hittat. I Sverige äger enligt SCB kvinnor 43% av nettoförmögenheten. I Storbritannien står kvinnor för 47% av det totala värdet vid bouppteckningar.

Eftersom Nordamerika och Europa står för 60 procent av världens förmögenhet (Credit Suisse s 75) ger en överslagsberäkning att kvinnor äger ungefär en tredjedel av världens privategendom.

Markägandet är knepigare att få en klar bild av. Det är svårt att få fram tillförlitliga siffror eftersom ägande av land i en stor del av världen inte är formaliserat. En undersökning från Uganda visar att (sidan 15)

Whereas 69 percent of men and 57 percent of women report owning land, the proportion of having any documents showing land rights in their own name falls to 52 percent for men and only 18 percent for women. If we further consider registered deeds in their own name, it falls to only 2 percent of men and 1 percent of women.

Det handlar här iochförsig inte om hur stor del av marken som ägs av endera könet utan hur stor del av endera könet som äger mark. Men det siffrorna visar på är hur få kvinnor (och män) som faktiskt har lagfart på den mark de brukar. Uppgiften att kvinnor äger 1 procent av marken framstår i detta sammanhang faktiskt inte som osann. Det är bara det att det inte är gruppen män som äger resten, den allra mesta marken har ingen laglig ägare alls. Det är visserligen fler män än kvinnor som har korrekta papper, men det inte så många det heller. Situationen i Uganda är likartad den i stora delar av Afrika, Sydamerika och Asien.

I Sverige äger kvinnor en tredjedel av den privatägda skogen (38% * 55ha / (38% * 55ha + 62% * 67ha) = 33,5%) och de står för 28% av värdet på de privatägda jordbruksfastigheterna (SCB 2010).

Det finns ännu mindre hårda data om könsfördelningen av markägandet än vad det gör för övriga förmögenheter. Det finns dock inga som helst skäl att anta att det formella och informella markägandet hos världens kvinnor skulle ligga under 20%.

*

Hur är det med lönen? Det beror alldeles på hur man räknar, om det gäller snittlön för grupperna män och kvinnor eller om det gäller löneskillnader mellan könen för lika arbete. Så när jag ändå är inne på ämnet gör jag en utvikning om orsakerna till löneskillnaderna i Sverige.

I förfjol då FI brände pengar i en grill i Almedalen redde jag ut Gudrun Schymans påstående att en kvinna får 83% av vad en man får för samma arbete. Om man skulle ta det påståendet på allvar blir det obegripligt att någon enda arbetsför kvinna är arbetslös. Varför anställa en man när man får exakt samma jobb gjort av en kvinna till ett kraftigt lägre pris?

Och naturligtvis stämde det inte. Hos JämO kan man se att kvinnor – efter kompensation för yrke, ålder, utbildning och sektor – tjänar 93% av vad männen gör, detta enligt SCB:s undersökning. Då skall beaktas att SCB har den största justerade löneskillnaden av alla institut som undersökt saken. Andra undersökningar visar på mellan 1% och 5,3% som inte kan förklaras med kompetens, utbildning, arbetsuppgift och andra legitima skäl för löneskillnader. Svenskt Näringsliv gav 4,8%, Medlingsinstitutet gav 5,3 %, Arbetsgivarverket gav 1,3 % och Landstingsförbundet gav 1 % i oförklarade löneskillnader mellan kvinnor och män.

I USA tjänar heltidsarbetande kvinnor cirka åttio procent av vad heltidsarbetande män gör, även där orsakas den lägre inkomsten till stor del av ovanstående faktorer.

Men låt oss för enkelhets skull använda bruttosiffrorna på lön. USA står ensamt för 25% av världens privatinkomster, det innebär att enbart kvinnorna i USA har mer än 10% av världens inkomster. I de länder – i västvärlden och Östasien – som står för den överväldigande delen av världens inkomster ligger kvinnors löner jämfört med männens på nivåerna 70% och uppåt. Därför kan vi dra slutsatsen att den verkliga siffran för hela världen inte ligger på 10% utan på tre-fyra gånger så mycket.

*

Påståendet att kvinnor utför 2/3 eller till och med 3/4 av arbetet i världen är mycket långtgående. Det skulle innebära att en genomsnittlig kvinna arbetar dubbelt så mycket eller tre gånger så mycket som en genomsnittlig man. Som jämförelse vet vi att i Sverige utför kvinnor och män enligt SCB lika mycket arbete var.

OECD:s rapport om obetalt arbete i världen från 2011 omfattar 26 OECD-länder plus de tre samarbetsländerna Kina, Indien och Sydafrika. Dessa länder har 55% av världens befolkning (och en ännu större del av arbetskraften på grund av ålderssammansättningen hos befolkningen). Rapporten fokuserar på innehållet i det obetalda arbetet och sammanställer obetald och betald arbetstid och annan tidsanvändning uppdelat på kön och land. Den visar ett klart samband där en högre sysselsättningsgrad bland kvinnor leder till mindre skillnad i total arbetstid – alltså betalt plus obetalt arbete – mellan kvinnor och män. För länder som Sverige, Danmark, Norge, Kanada och Nederländerna är kvinnors merarbetstid nära eller under noll. Det land där skillnaden i tid är störst är Portugal där kvinnor arbetar 90 minuter mer per dag än män, cirka 7,5 timmar jämfört med männens 6 timmar. (Arbetstiden är i undersökningen utslagen på årets alla dagar, det är därför den vid ett första påseende kan verka kort.) I Kina, med en fjärdedel av världens arbetskraft, är skillnaden bara hälften. Män arbetar där i snitt 6 timmar om dagen medan kvinnor arbetar 6 timmar och trekvart. Om hela världen vore som Kina skulle alltså kvinnor utföra 52,5% av världens arbete.

Enligt ILO (diagram sidan 11) så är sysselsättningsgraden för världens kvinnor i snitt 48% (för män är det 72%). Går man in i diagrammet i OECD-rapporten ovan ser man att det är samma nivå som Ungern, går man på den trendgraf som satts i OECD-rapporten så innebär det ett totalt merarbete för kvinnor på knappt fyrtio minuter per dag, mindre än i Kina. En kvalificerad gissning är att kvinnors andel av arbetet i världen ligger där någonstans – runt 52 procent. Men låt oss ta i och anta att resten av världen ligger ovanför grafen, på samma nivå som det minst jämställda landet i undersökningen, Portugal. Då blir procentsiffran för hela världen 54.

*

Det ursprungliga vandringssägnen om tillståndet i världen är alltså fullständigt felaktig. Skillnaderna mellan världens länder är enorma, men sägnen stämmer inte ens för något enskilt land, det är tveksamt om man ens kan hitta en enda by där den gäller. De siffror jag kommit fram till är med nödvändighet osäkra, eftersom forskningskartan uppvisar många vita fläckar på det här området. Men en variant av påståendet som bär sannolikhetens prägel skulle kunna vara:

Kvinnor äger 33% av världens tillgångar, har 35% av inkomsten och utför 54% av arbetet.

Fortfarande ojämställt, men inte de katastrofsiffror som sprids. Så var kommer faktoiden från? Varianten som statsministern spred brukar attribueras till UN Women, men den finns inte på deras hemsida.

[uppdatering: Påståendet torgförs fortfarande av UNDP. Men en bloggare i USA har hittat vad som verkar vara ursprunget.

in 2007 Krishna Ahooja-Patel, the editor over whom’s initials that editorial [Women at Work, 1978] appeared, published a book called Development Has A Woman’s Face: Insights from Within the U.N.” In that book she attributes the formula to herself, and offers an unsourced sketch of the methods used, “based on some available global data and others derived by use of fragmentary indicators at the time, in the late 1970s.”

The figures used for the formula were: women were 33% of the world’s formal workforce, and they were “only on the low income level in the pyramid of employment,” where — even in those lowly jobs, based on data from “several countries” — they earned 10% to 30% less than men. Therefore, “one could assume that women’s income is only one-third of the average income of men.” Since they were one-third of the workforce, and earned one-third as much as men, their total income was .33 * .33, or 11%. (She rounded it down to 10%.) In short, a guess based on an extrapolation wrapped round an estimate.

What about the dramatic conclusion, that women “possess less than one-hundredth of world property”? She offers only this explanation: “if the average wage of women is so low, it can be assumed that they do not normally have any surplus to invest in reproducible or non-reproducible assets.” Hence, less than 1%. That’s it. In fact, she adds, “In reality the figure may be much lower.”

Source? “Various UN Statistics.”

Det verkar således som det var en enskild tjänsteman där som gissade fram det ursprungliga påståendet och det har därefter levt ett eget liv, helt obekymrat av käll- eller rimlighetskontroll. FN använder fortfarande, 34 år senare, samma(!) siffror.

Förutom att de ”fakta” som fortfarande sprids av FN är uppenbart orimliga så undrar man hur organisationen kan motivera sin fortsatta existens när de enligt sig själva inte lyckats förbättra jämställdheten en enda procent sedan 1978…]

Jag citerar mig själv från när jag synade Majblommans påståenden om barnfattigdomens inverkan på inköpen av barnglasögon:

Som alltid när man diskuterar samhällsproblem och lösningar, så gör groteska överdrifter debatten en grov otjänst. Om vi politiker skall ha en chans att komma fram till bra åtgärder så måste vi ha korrekt information om vad det faktiskt är vi skall åtgärda.

Problemet med dåligt faktaunderlag som läggs fram som sanningar är naturligtvis inte begränsat till Majblomman. De är bara ett exempel på att vi måste vara vaksamma när vi hör statistik utan ordentlig grund slängas runt i debatten.

Läs gärna om andra fantasisiffror som snurrat omkring i media: Slussenmyterna, ”500000 sexslavar importeras till EU varje år”, Majblommans felfokuserade glasögon, Priset på resor med SL

Det tycker jag är intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om inkomst, jämställdhet, myter, kvinnor, män, un women