Sanningen är aktivismens första offer

Förra veckan körde IOGT-NTO sin vanliga kampanj där de påstår att var femte barn växer upp i familjer med missbruksproblem. Som brukligt för den här sortens organisationer är inte verkligheten tillräckligt illa, de har ett evigt behov av att överdriva, skarva och lägga till. Motivet är naturligtvis att framställa problemet som så stort att allmänhet och politiker tvingas att göra det som man önskar skall göras. Men felvinklade siffror ger felvinklade åtgärder. Tills för fem år sedan var ”sanningen” att var tionde barn växte upp i en miljö av missbruk, redan det ett påstående på mycket svajig vetenskaplig grund. Men så kom Folkhälsoinstitutet med en ännu mer alarmerande siffra, med ännu sämre underlag. Vips handlade det om 20%, var femte barn!

Mattias Svensson skrev om fantasisiffran då den presenterades av Folkhälsoinstitutet för fem år sedan:

I julas drev de kampanj för att bannlysa all alkohol från allt julfirande med barn närvarande. Då med den gamla förljugna siffran 200 000 barn i missbrukarfamiljer. (En uppgift som fabricerats på basis av en intervjuundersökning i det lilla skånska samhället Dalby 1957, med uppföljning 1972, och sedan bara räknats om till hela landet.) IOGT-NTO använder helt enkelt barnen som redskap för att få moralisera över vuxna människors nöjen. Nu har dessa puritaner fått en ny siffra att skyla sitt simpla moraliserande med, en siffra som verkar ännu mer imponerande än den tidigare, trots att den bara är uppblåst genom en betydligt vidare definition och inte har med barnens välbefinnande att göra. Om syftet var att maximera mediegenomslaget och moralisera över en stor grupp vuxna föräldrars drickande, fungerar Folkhälsoinstitutets siffra utmärkt. Däremot kommer barnen till missbrukande föräldrar, som verkligen skulle behöva bli hjälpta och sedda, att försvinna i mängden. Det är en dubbel tragedi.

Magnus Callmyr skrev om kampanjen förra veckan:

om 1 – 1,5 glas vin [för vårdnadshavaren] per dag får ett barn att känna sig oroligt och ensamt skulle jag gissa på att problemet är något annat än vinglaset. Men visst, om organisationerna ovan får komma ut i våra skolor, med hjälp av kommunerna som t ex Örebro kommun, och hävda att det är illa och farligt om föräldrarna dricker ett glas vin till middagen, och att de som barn ska må dåligt, så kanske barnen blir just oroliga. Men då är det nykterhetsivrarna som skapar problemet och inte alkoholen i sig… Jag känner många som dricker ett glas vin till maten, och ibland t o m någon whisky, och jag känner också barnen till dessa, och åtminstone dessa barn har inte blivit oroliga eller farit illa p g a den alkoholkonsumtionen, och om den s k riskkonsumtionen kan man säga mycket… och frågan är om inte många skulle må bra av att läsa denna lilla korta berättelse om en saga.

Sedan vid missbruks- eller beroendeproblem, samma undersökning som ovan (FHI) visade att 1,2% av barnen hade en vårdnadshavare som vårdats i slutenvård med en alkohol- och/eller narkotikadiagnos, är det självklart så att barn far illa, men inte alla. Att påstå att alla barn till individer med alkohol- och/eller narkotikaproblem far illa är att i onödan stigmatisera och peka ut individer med dessa problem som dåliga föräldrar, det är inget som är belagt att så är fallet. Och i detta område där stigmatisering och diskriminering orsakar så mycket problem är det viktigt att hålla sig till fakta, kommuner och diverse organisationer som ska ses som seriösa ska inte ägna sig åt ryktesspridning eller osanna påståenden (och det kan vara värt att komma ihåg nästa gång CAN presenterar en undersökning att resultatet, siffrorna, med viss sannolikhet är osanna eftersom fakta och korrekta siffror inte är något som är viktigt för CAN).

I övrigt finns det en koppling mellan stigmatisering av individer med alkohol- och narkotikaproblem att det förlänger problematiken, så bara av den anledningen bör man vara försiktig med att spä på den negativa bilden. Såvida man inte har intresse av att öka tiden som ev barn ”far illa” av alkohol- och narkotikamissbruk, då kan man ju ägna sig åt att sprida falska bilder och falska siffror.

Ordföranden i IOGT-NTO:s ungdomsförbund: UNF, Linda Engström försvarar kampanjen – den som kritiserar dess upplägg skymfar barnen. I en kommentar förklarar hon sin ståndpunkt:

Jag ifrågasätter inte siffrorna. Jag litar på FHI:s statistik och vet att det är väldigt många barn som både mår dåligt och far riktigt illa men oxå att det finns barn som mår bra. Det är andra som ifrågasätter siffrorna och jag ifrågasätter hur de kan fokusera på att just ifrågasätta siffrorna istället för att lyfta frågan och problemet

Precis, hon ifrågasätter inte siffrorna, och hon drar slutsatsen att de som ifrågasätter siffrorna gör det med onda avsikter, inte för att de vill identifiera det verkliga problemet så att det går att göra något åt det.

Men som så ofta med godhetsorganisationerna är de inte speciellt intresserade av att lösa grundproblemet, de vill använda det som en murbräcka för sina egna agendor: Som exempel: Många säljer sex, en del av dem har inget alternativt sätt att försörja sig, en del är utsatta i sin arbetssituation, en del skulle vilja försörja sig på ett annat sätt. Lösningen? Ge dem andra möjligheter att försörja sig? Se till att de får fackliga och medborgerliga rättigheter? Nejdå: Förbjud deras försörjning! Med alkohol är det samma sak. Många använder alkohol, en del mår dåligt av det. Åtgärd? Minimera dess skadliga inverkan? Se till att den legala marknaden fungerar så väl att den illegala – med allt vad den innebär – inte får fotfäste? Nej, målet är ett annat: Att stoppa all alkoholförtäring. Mattias Svensson igen, om en annan kampanj:

det är något som skaver i kampanjens dubbla fokus. När man säger att ”Alla barn har rätt till en vit jul” handlar det inte längre om tragiken i familjer med missbruk och fylla, utan även om den stämningsfulla julglädjen i de långt fler familjer där alkoholen är ett av många trevliga inslag. Detta är också arrangörens ideologiska syfte. IOGT-NTO, som driver kampanjen Vit jul, vill att människor ska leva helnyktert året runt

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Etiketter:

4 svar to “Sanningen är aktivismens första offer”

  1. Mattias Svensson Says:

    Det här citatet blev ju lite roligt: ”om 1 – 1,5 glas vin per dag får ett barn att känna sig oroligt och ensamt skulle jag gissa på att problemet är något annat än vinglaset.”
    Jag tror faktiskt att en dagskonsumtion på 1-1,5 glas vin kan vara ett problem om det är barnet som dricker 🙂

  2. Ola Ljungberg Says:

    Klockrent:
    ”Men som så ofta med godhetsorganisationerna är de inte speciellt intresserade av att lösa grundproblemet, de vill använda det som en murbräcka för sina egna agendor”. Och politikerna är lätta byten. Ser vi ju med pilsnerlagen på sjön, köpet av Nuon. De hugger på allt tydligen utan att tänka.

  3. 100 dagar, 100 blogginlägg, hela listan! | No size fits all Says:

    […] Sanningen är aktivismens första offer […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: