Antipluggkultur hos pojkar eller antipojkkultur hos plugget?

Nationella sekretariatet för genusforskning skriver i ett inlägg på sin hemsida att ”kamp mot normer höjde betygen” för pojkar i Gnesta.

I manlighetsnormen ingår inte att plugga och vara duktig i skolan. Men normen går att påverka. Efter år av systematiskt jämställdhetsarbete i Gnesta går killarna i nian nu ut med högre betyg än riksgenomsnittet. […]

Men frågan är: Beror de tidigare dåliga betygen verkligen på en antipluggkultur hos pojkar, eller beror de på en antipojkkultur hos plugget?

I Gnesta har man ökat närvaron av vuxna i korridorerna på Frejaskolan. Allt bråk har förbjudits, även sådant bråk som en del killar ofta kallar ”skojbråk”. Ett uttryck för statuskamp bland tjejerna har man också satt stopp för. Det visade sig att flickorna poängsatte varandras genomförande av olika saker, till exempel hur de hämtade mjölk i matsalen. Att göra det ”på ett sexigt sätt” gav högre poäng och en sittplats bredvid högstatustjejerna.

Stereotyp syn på sex- och samlevnad
Granskningen av sex- och samlevnadsundervisningen visade att den var stereotyp och heteronormativ. Personalen fortbildades och det togs fram nya riktlinjer för pedagogiken.

I dag delar man inte längre in klasserna i tjej- och killgrupper när det ska talas om sex.

– Att dela in ungdomarna förstärker könsstereotyper och exkluderar transungdomar, betonar Karina Solax Stridh.

Vidare understryks att det inte är någon skillnad på kvinnor och mäns sexualitet. Skillnaderna finns på individnivå, inte på gruppnivå. Och det neutrala ordet partner används oftare. Den som undervisar kan inte utgå ifrån att alla flickor blir kära i pojkar, och tvärtom. Det går inte heller att utgå ifrån att alla elever är säkra på sin sexuella identitet.

Viktigt med helhetsperspektiv
Detta medvetna och systematiska arbete har som sagt gett resultat. Karina Solax Strid menar att det är detta arbete som ligger bakom det faktum att pojkarna i Gnesta i dag har bättre betyg när de går ut grundskolan än tidigare. Från att ha legat under riksgenomsnittet ligger pojkarna nu betydligt över: 79,4 procent av dem uppnådde 2012 målen i alla ämnen. Motsvarande siffra för hela riket var 74,2 procent.

Ok, de borde lära ut ”ingen avgörande skillnad” i stället för ”ingen skillnad” på sexualiteten för kvinnor och män, men arbetet har som det ser ut inneburit många förändringar till det bättre. Jag skulle däremot inte dra den snabba slutsatsen att pojkarnas prestation har förbättrats på grund av projektet. Det är ett sedan länge välkänt faktum att pojkar diskrimineras vid betygssättningen i svenska skolor. Frågan är alltså om det är pojkarnas prestation som förbättrats? Är det så att de faktiskt lärt sig mer? Eller är det så att de lärt sig att ”bete sig som flickor”, och därför vid ett givet kunnande får högre betyg än om de ”betett sig som pojkar”?  Eller är det så att lärarna har lärt sig något av arbetet med normerna och därmed slutat diskriminera pojkar då de sätter betyg?

Om det är alternativ ett, två, tre eller en kombination av dem ger artikeln inget svar på, det skulle vara mycket intressant att se utvecklingen av provresultaten på de nationella proven.