I en stillastående ankdamm gror det snart igen

Nima Dervish är ingen posör, han är en riktig antirasist och humanist som inte undviker att kritisera sexism, homofobi, rashat och våldsförhärligande även om det kommer från någon som tillhör en ”diskriminerad” grupp. Att verka som journalist i Sverige med den inställningen är inte lätt, efter flera års kamp mot dumsnällhet, medveten blindhet, och mediakamaraderi ger han nu upp och lämnar både journalistiken och Sverige. Strået som bröt kamelens rygg var när han avslöjade ett scoop om en radikal islamist som predikade i Järfälla att homosexuella förtjänade att dödas. Inte ett enda etablerat medium tog upp saken.

Jag inser med all önskvärd tydlighet att jag slösar energi och tid. Så jag struntar i detta nu och avsäger mig journalisttiteln. Sverige är inte ett land att vara journalist i. (Sedan 2009-10 har jag inte känt att jag har kunnat skriva fritt och som jag velat.)

Jag avsäger mig också Sverige. Jag kom till Sverige 7 februari 1987 så det var 26-årsjubileum nyligen. Tack för de åren, men det är dags att avluta den epoken.
Jag vill inte vara landsman med en befolkning vars majoritet (eller tillräckligt stora minoritet) är fega och helt enkelt inte inser sitt eget bästa. Jag vill inte bo i ett land vars politiker, media och organisationer jag allt oftare har börjat känna ofrivillig förakt för. Stannar jag inte i [Kurdiska Regionen i Irak] så blir det USA.

Det blir en till text i nästa nr av Neo (slutet av mars) då jag skickade in den för ett par veckor sedan. […]

Oh btw, 100 spänn på att SD får en jordskredsseger 2014. När så sker kommer det inte ha berott på partiledningens klokhet eller kompetens, utan på politikernas, medias, kulturrelativisternas, vänsterns, selektiv-feministernas och ‘antirasisternas’ inkompetens som ledde till att de serverade bollen på ett silverfat på SD:s planhalva och lät dem äga vissa ämnen.

Y’all have fun.

En annan dissident som kan se på Sveriges egenheter inifrån och utifrån är Merit Wager:

Kom aldrig tillbaka till Sverige, Nima! Din begåvning och din förmåga att tänka, tycka och uttrycka dig är totalt bortkastade här.

Sakine, Nimas gamla kollega på Stockholm City, skriver om den våta filten:

Debattklimatet är inte lätt någonstans för den som går sin egen väg. I Nimas fall har han, som den Iranfödde ateist han är, kritiserat islam och islamism. Inte ens en religiös muslimsk kvinnorättsaktivist som Bahareh Andersson, som har skrivit många texter på Newsmill och nyligen gått med i Folkpartiet, kommer undan groteska anklagelser när hon tar avstånd från såväl SD, islamism som kulturrelativism. Vad är det för samtal vi har om centrala frågor kring mångkultur och Sverige när personer som Dervish kvävs bort?

Man behöver inte vara särskilt kontroversiell för att väcka ont blod. Testa att kritisera journalistkåren till exempel. Det görs inte ostraffat, ska jag be att få tala om.

Nyligen blev jag brunstämplad av Aftonbladets allt mer desperata kulturchef (jobbigt att försvara oförsvarliga antisemitiska organtexter, projektion som det heter inom psykologin), det var tydligen ”för mycket” att påpeka hennes grava sakfel om lagen hets mot folkgrupp. Och Maria Sveland skriver tydligen om mig och Belinda Olsson som ”antifeminister” i sin nya bok.

Vad är det för idioti som alla tassar kring? Låtsas är rimlig? Petra Östergren, som inte ens är liberal feminist som jag, utan vänsterfeminist, gav för länge sedan upp efter alla påhopp. Likaså forskaren Susanne Dodillet, för att de ifrågasatte sexköpslagens effekter.

Det offentliga samtalet mår milt uttryckt inte särskilt bra.

Det för mig åter in på en tanke jag haft den senaste tiden. Att ha fel åsikt (det vill säga en åsikt som är fullständigt normal i resten av den civiliserade världen) innebär att man får ta oerhört mycket skit i den svenska debatten. Det är inte åsikten i sig som bemöts utan ens förmodade baktankar och usla moral. Men ännu mer än själva åsikten spelar det roll vem som uttrycker den. Där har jag märkt en stor fördel av att vara man från den dominerande etniciteten.

När jag uttalar mig mot sexköpslagen eller teorin om könsmaktsordningen så får jag kritik, men det är ingenting mot den hetsjakt som drabbar den som är kvinna och säger samma sak. Feminister från vänster till höger, som Petra Östergren, Susanne Dodillet och Louise Persson har drabbats extremt hårt av att de vågat opponera sig emot den statsfeministiska sanningen att sexköpslagen gynnar de prostituerade. Andra sidan av myntet är att en kvinna i kraft av sitt kön kan kläcka ur sig hur dåligt underbyggda teorier som helst och ändå kanoniseras av kulturvänstern.

På motsvarande sätt fungerar det med etniskt ursprung. Har man rätt (utländsk) bakgrund kommer man undan med alla möjliga idiotier och hyllas ändå av kultureliten. Har man samma bakgrund men uttrycker en åsikt som inte gillas av etablissemanget brännmärks man i stället som BreivikOreoOnkel Tom eller självhatande sell-out.

Ironin, som varit tydlig länge, är att de som talar högst och helst om de förtryckande strukturerna av kön och etnicitet är samma personer som upprätthåller dem: Kvinnor och personer med utländskt urprung har bara ett värde om de tycker rätt, annars stämplas de som allt ifrån omedvetna, till hjärntvättade, ända till förrädare eller helt enkelt onda.

Som vit man drabbas jag inte av detta på samma vis, jag missar i och för sig chansen att nå ett antal skattebetalda glidartjänster vid de rasgenuspolitiska köttgrytorna, men jag slipper också utfrysningen när jag inte tänker som förväntas av min grupptillhörighet. För den friheten har man som vit man i den svenska debatten. Man är en myndig aktör med självklar rätt att vara vänster eller höger, för eller emot sexköpslag, genusteori eller vithetsstudier. Man tilltros, åtminstone ett minimum av, grundläggande förmåga att tänka själv, rätt att hysa åsikter och skyldighet att ta ansvar för dem – så mycket det nu går i Sverige. Som vit man sitter man tillsammans med alla andra i det fängelse som är den svenska debatten, men man får åtminstone röra sig fritt inne på anstaltsområdet.

(Fast visst är det skillnad på folk och folk, även bland vita män. Jämför de mediala reaktionerna på examensfusk för Sven-Otto Littorin och Henrik Arnstad.)

Men är du inte etniskt svensk, heterosexuell och man så definieras i stället dina åsikter av din grupptillhörighet. Och inte ens din grupptillhörighet definieras av dig själv. Det är censorerna i debatten som avgör vad du ”skall” tycka, tycker du rätt belönas du, tycker du fel straffas du.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Etiketter:

14 svar to “I en stillastående ankdamm gror det snart igen”

  1. bashflak Says:

    Bra analys. Men jag vet inte om jag håller med om allt. Vita svenska män kommer knappast undan att kritisera sexköpslagen, var det inte nån kommunpolitiker i Norrland som fick sparken för det nyligen?

    • hagwall Says:

      Jo, från några uppdrag, men han vågade inte stå för sin åsikt heller. (Vilket iofs varit enklare om han använt ett giltigt argument från början: Han hade argumenterat att det fanns en naturgiven rätt att köpa sex för den som vill. Så är det ju inte, det som finns är en grundläggande rätt att sälja för den som vill – och då kan inte köp vara förbjudet).

  2. Now and then 3D Says:

    Intressant! Och bra skrivet…

    Men jag kan inte alls hålla med om att vita män i Sverige på något sätt skulle ha det lättare att uttrycka ”fel åsikt” (det vill säga en åsikt som är fullständigt normal i resten av den civiliserade världen) i den svenska debatten. Snarare är det tvärtom. Ingen grupp har så begränsad frihet att uttrycka sig i den svenska debatten som just vita män.

    En vit man i Sverige förväntas alltid och i alla sammanhang mer eller mindre be om ursäkt för sig egen existens – och påpeka att han inser att han som vit man alltid har en massa fördelar och glider fram på en räkmacka i livet. En vit man som inte delar denna åsikt och kanske till äventyrs tycker att lagar ska vara könsneutrala, att sexköpslagen har sina brister, att svensk skola missgynnar pojkar, eller att ”minst 50% kvinnor” inte är en bra definition av jämställdhet – han blir i bästa fall anklagad för att vara ”gubbig” och ”okunnig” och i värsta fall stämplad som ”sexist”, ”näthatare”.eller ”nazist”. Se bara på Pär Ström och Pelle Billing…

    • hagwall Says:

      Visst har du rätt i hur etniskt svenska män bemöts av kultur- och genuskoryféerna om de har ”fel” åsikt. Det jag menar är att de med annat kön eller etnicitet bemöts _ännu_värre_.

  3. bashflak Says:

    En höjdare hade ju varit att se Littorin kläcka ur sig framför TV-kamerorna: ”Jajamensan, det kan du ge dig fan på att jag gjorde! Och gött vare’!. Civil olydnad, vettu!”

  4. Moderat vägrar credda ”fula” källor » Rekylposten Says:

    […] Det är det intrycket man får efter hans raljerande på Twitter under söndagskvällen. I ett blogginlägg hänvisade han till flashback.se istället för orginalkällan […]

  5. manen Says:

    å andra sidan är det ganska graverande att Sven Otto Littorin blev minister med förfalskade betyg; därmed icke sagt att jag ursäktar reaktionerna när det blev känt att han begagnat sig utav prostituerade.

  6. helsnurrig Says:

    Sedan finns det de som tycker det är konstigt att SD plötsligt är tredje största partiet. Det är kanske mycket beklagligt men inte konstigt. Det visar sedan mer än fyrtio år att den uppfostran av folket som tillhandahållits av en kultur/medieelit inte har gett förväntat resultat. Det är bara politikerna utanför SD som tror annat och desperat försöker underordna sig denna elits önskemål..

  7. Näthatet och vad som kan göras åt det | No size fits all Says:

    […] har rätt när de menar att en orsak till de hätska kommentarsfälten är det svenska offentliga debattklimatet. Det är i vissa frågor oerhört kvavt och instängt, den som inte har en åsikt som ryms inom de […]

  8. Får vänsterintellektuella åsiktskörkortet i flingpaketet nuförtiden? | No size fits all Says:

    […] högern också). Att vänstern inte kan formulera egna alternativ hindrar den dock inte från att hindra andra att göra det, resultatet blir att inga nya tankar tänks som kan ge svar på dagens frågor. Det […]

  9. 100 dagar, 100 blogginlägg, hela listan! | No size fits all Says:

    […] I en stillastående ankdamm gror det snart igen […]

  10. Vem representerar identitetspolitiken? | No size fits all Says:

    […] ett samhälle där alla defineras genom sin grupptillhörighet (som de inte får välja själva) är inget bra samhälle, där är antirasister besatta av hudfärg, liksom personer som säger […]

  11. Flyg fula utfulning flyg! | No size fits all Says:

    […] I dag gjorde Jonas Thente på DN Kultur ett intressant inlägg i näthatsdebatten, tesen är att eliten i politik, media och kultur – speciellt vänstern – har övergivit moderniseringens förlorare för att i stället positionera sig inför varandra med genus- och rasteoretiserande. […]

  12. Det fina hatet från vänster, mediernas blinda fläck | No size fits all Says:

    […] ”antirasistiska” rasismen har jag skrivit om förr, liksom den mycket märkliga ”antirasistiska” tanken att enbart ”vita män” […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: