Får vänsterintellektuella åsiktskörkortet i flingpaketet nuförtiden?

De svenska vänsterintellektuella surar över att de inte sätter dagordningen längre, den kolumn Göran Greider skrev förra veckan förklarar varför. Kolumnens tes var att SD är ett parti för överheten. Niklas Bernsand har gått igenom argumentationen och funnit en gravt föråldrad vänsteranalys.

Om vi börjar med Greiders analys av SD som ”överhetsparti” så ter den sig märklig ur vänstersynpunkt eftersom den tycks vända på orsakssambanden. Om vi för ett ögonblick låter överheten definieras av sådana storheter som näringslivsintressen (kapitalet om man så vill) så förespråkar ju dessa tvärtom konsekvent ökad eller t.o.m. ofta fri invandring, främst arbetskraftsinvandring, och man sponsrar flera stall med agitatorer som driver olika varianter av denna linje.

Denna missar alltså en person som anses vara en av Sveriges ledande vänsterintellektuella… Det går visserligen att göra kulturkarriär med autopiloten ”Något jag ogillar? Höger!” – Men försöker man navigera i den vidare samhällsdebatten med den så kraschar man rejält:

Man kan säga mycket om SD, men att det skulle vara ett överhetsparti, med någon slags förankrad socialdemokratisk användning av ordet, framstår mot denna bakgrund som absurt. Kan någon i sådana fall identifiera exakt vilka överhetsintressen som står bakom partiet? […]

Det förefaller mig som mer fruktbart att se SD som ett resultat av mobilisering nedifrån, som ett i ideologisk och organisationsmässig mening i stor utsträckning faktiskt slumpmässigt svar på de stora tektoniska rörelser och förflyttningar som ägt rum under de senaste årtiondena i det svenska samhället. Alltså, hade det inte varit SD hade det varit något annat. I vilket fall är ”överheten” idag knappast protektionistiskt nationalstatsbaserad, konservativ och migrationsfientlig utan snarare globaliserad, liberal och migrationsvänlig.

Greider hoppas på en lösning i form av klassgemenskap mellan grupper i underläge som har samma intressen. Bernsand visar att den intressegemenskapen inte existerar:

Den andra större invändningen mot Greiders resonemang gäller själva övertygelsen om att fler skulle inse gemenskapen mellan arbetslösa svenskar och somalier (vi kör detta utan citationstecken) om debatten bara kom att handla om arbetslöshet och klassisk vänster-höger. Greider tycks förutsätta att två grupper som hamnar i underläge med någon slags automatik ska börja identifiera sig med varandra. Utgångspunkten är då rimligen att Sverige idag i grunden är samma land som före globaliseringen och de stora etnodemografiska förändringarna, att t.ex. Borlänge är samma stad o.s.v. Alltså, vissa yttre förutsättningar har förändrats men i grunden fungerar samhället på samma sätt, och nya grupper kan lätt adderas utan att någon mer principiell omkonceptualisering blir nödvändig, bara viljan finns.

Här undrar jag om Greider förstår gruppdynamiken och hur denna relaterar till krisens större socioekonomiska dynamik. För det första tycks Greider utgå från att arbetslösa svenskar och arbetslösa somalier ser på sig själva på samma sätt i termer av att tillhöra globaliseringens vinnare och förlorare. Detta antagande ter sig i själva verket högst problematiskt just ur ett globalt perspektiv. I jämförelse med sina landsmän i hemlandet tillhör nämligen somalierna i Sverige och Borlänge i ett grupperspektiv globaliseringens vinnare, både ur trygghetssynpunkt och i termer av levnadsstandard. De flesta av dem har under sin vistelse i Sverige fått sin försörjning genom olika åtgärder och transfereringar, och deras livssituation skulle påverkas av krisen mer direkt först i ett läge när ekonomin försämras så radikalt att dessa transfereringar minskar i omfattning. Svenskfödda eller invandrade arbetare som förlorat sina jobb har däremot ofta gjort det som en direkt följd av krisen, och pågående socioekonomiska förändringar tycks inte på längre sikt automatiskt medföra en situation där de skulle kunna beskriva sig själva som globaliseringens vinnare.

Frågan är varför en gemenskap egentligen skulle uppstå mellan dessa grupper vilkas liv formats av rörelser i helt olika riktningar. Det är begripligt att man kan önska att så ska ske, men hur ser analysen ut som hävdar att detta är ett realistiskt scenario?

Greiders analys har inget med verkligheten på marken att göra, hans analysverktyg fungerar inte och hans förslag på åtgärder är följaktligen verkningslösa. (Detta är ett problem för alla som envisas med att se världen genom ett strukturraster, det kan visserligen bytas ut, men det ser bara en sak i taget. Statsfeminismen ser bara kön. Greider bara klass. Antirasisterna och rasisterna ser bara etnicitet. En del av högern ser bara pengar.)

Skall vänstern bli relevant och kunna mota SD:s framgångar måste den börja med att inse hur verkligheten ser ut och diskutera det (Ja, det gäller högern också). Att vänstern inte kan formulera egna alternativ hindrar den dock inte från att hindra andra att göra det, resultatet blir att inga nya tankar tänks som kan ge svar på dagens frågor. Det är mycket olyckligt.

Etiketter: ,

2 svar to “Får vänsterintellektuella åsiktskörkortet i flingpaketet nuförtiden?”

  1. Ordmärkarlandet | No size fits all Says:

    […] på att Fredrik Reinfeldt bytte ut migrationsminister Tobias Billström. Många tyckarkörkort i flingpaketen nuförtiden. Bättre koll hittar man på en annan opinionssida i tidningen: […]

  2. 100 dagar, 100 blogginlägg, hela listan! | No size fits all Says:

    […] Får vänsterintellektuella åsiktskörkortet i flingpaketet nuförtiden? […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: