Siffertrixarna i Sandviken

Som tidigare i veckan rapporterats i Arbetarbladet och Metro och nu i Dagens Nyheter och Expressen har Sandvikens kommun beställt en positiv rapport om invandringens ekonomiska vinster av konsultbolaget PwC, och det har den fått. Enligt rapporten tjänar Sandviken över en halv miljard per år på invandringen. ”Fakta är bästa vapnet mot rasism”, säger Patrik Häljeryd, vice ordförande i Arbetsmarknads- och trafiknämnden, i Arbetarbladet. I Expressen applåderas resultatet av Birgitta Ohlsson.

Men utredningen bygger på ett grundläggande tankefel, vilket naturligtvis också var kommunens mening med utredningsuppdraget. Om man nu skall räkna lönsamhet för olika grupper (vilket det finns principiella skäl emot, men Sandviken har nu uppenbarligen bestämt sig för att man skall göra det) så skall det vara rätt. Antingen räknar man rätt eller inte alls. Gruppen 20-64 skall gå med ett sjuhelsikes överskott, det är i princip den som bär välfärdsstatens finansiering. Grupperna 0-19 och 65+ nettobidrag är ju negativt. Kommunen har dock enbart räknat med gruppen 20-64  och dessutom tillgodoräknat sig värdet av hela deras bruttoinkomst – inklusive arbetsgivaravgifter och statlig/landstingsskatt – som en kommunal intäkt (plus de boendehyror som betalas med denna arbetsinkomst). 

Det gjordes ingen undersökning av hur mycket svenskfödda i samma åldersgrupp skickade in i kommunens kassa. Men redan av förvärvssiffrorna, 81% för svenskfödda, 59% för utlandsfödda, ser man det är mycket mer. På den finansiella plussidan för utlandsfödda finns att kommunen till del sluppit stå för barnomsorg/skola (vilket i viss mån kompenseras av extra utbildningsinsatser senare) och att utrikesfödda i allmänhet har kortare tid som 65+ are.

Men som systemet är utformat (över)kompenseras kommunernas förluster av staten. Samhällsekonomiskt är det fullständigt meningslöst att bara räkna på kommunnivå. Vi har ett ersättnings- och skatteutjämningssystem som gör det mycket ekonomiskt intressant för kommuner att ta emot invandrare som inte kan försörja sig själva men ekonomiskt tämligen ointressant för kommuner att faktiskt få dessa (eller infödda svenskar) i arbete.

Det finns många andra skäl förutom strikt kommunalekonomiska att ta emot invandrare och att få invandrare och infödda i arbete. Men att systemet i praktiken inte premierar de kommuner som faktiskt lyckas med integreringen är inget mindre än ett totalt systemfel.

Behändigt nog så finns inte rapporten tillgänglig på kommunens hemsida så att uträkningarna går att kontrollera…  [Hittade den på annat ställe, se nedan] Men jag räknade på SCB:s siffror på befolkningen 2012 och det innebär ca 2774 utlandsfödda i ålder 20-65 (andra intervall där, fick halvera intervallet 15-24). Av dem arbetar alltså 59%, det blir 1637 stycken, enligt Arbetarbladet och Expressen är medianlönen 25000 (medel hade varit bättre, men det är det jag har att räkna med). Det innebär att de arbetar ihop drygt 491 miljoner inklusive skatt, exklusive sociala avgifter. Detta får PwC till ett produktionsvärde på 540 miljoner. Vilket låter lite lite, det är ju mindre än de totala lönekostnaderna. Å andra sidan är det mycket märkligt att kommunen räknar in hela produktionsvärdet på kommunens pluspost. Om man nu räknar bort stats och landstings minusandel i kalkylen så måste man också räkna bort stats och landstings plusandel. Jag menar, något annat vore ju djupt ohederligt…

[Uppdatering: jag har nu fått en länk till rapporten. Den anger att 2774 var i arbetsför ålder, helt ok gissning alltså. Den anger också att 59% förvärvsarbetar, vilket enligt rapporten blir 1660 stycken. Men: det är bara 1334 av dessa som faktiskt uppbär förvärvsinkomst. Det innebär 48%(!) Det är alltså denna siffra som Sandvikens politiker slår sig för bröstet med och Erik Ullenhag och Birgitta Ohlsson anför som bevis på hur bra allt fungerar… Det förklarar också att uppskattningen av produktionsvärdet blev mindre än vad jag tyckte den borde varit givet 59% sysselsättning. PwC har räknat med den totala lönekostnaden inklusive löneskatter och avtalsförsäkringar som ett mått på produktionsvärdet, vilket är en rimlig approximation]

Även Tino Sanandaji har tittat närmare på rapportens påståenden:

Sandvikens politiker har misslyckats med att ge invandrare i sin kommun jobb. Kostnaden för A-kassa, arbetsförmedling och arbetsmarknadsprogram betalas dock av staten, subsidierat av skattebetalare i övriga landet. Dessa kostnader inkluderas inte i rapporten som Sandviken kommun nu fräckt skryter med.

Är jag verkligen tvungen att förklara för DN att det inte är lämpligt att exkludera stat och landsting när man räknar på invandringens samhällsekonomiska kostnad? Eller att media har en journalistiskt skyldighet att åtminstånde förklara rapportens oortodoxa metod för sina läsare?