Dålig statistik är dålig statistik, om än i snygga grafer

Dålig statistik är dålig statistik, oavsett om syftet är gott. Nu senast gäller det en graf som delades flitigt på sociala medier i veckan, den har funnits på nätet ett tag, men spridningen exploderade sedan en blogg på Washington Post okritiskt hyllat den. Så här ser den ut:

Den sägs visa ”sanningen om falska [våldtäkts]anklagelser” och illustrerar bland annat hur endast var tionde våldtäkt polisanmäls. Det är häpnadsväckande uppgifter. Det är bara en hake, den enda(!) namngivna källan författaren hänvisar till säger inte alls att mörkertalet är 90% utan att det är 65% (sjätte stycket).

Det innebär att två tredjedelar av de ljusbruna gubbarna ryker direkt. Att kalla det för ”sanningen om falska anklagelser” påskiner ju att man har något mer på fötterna. Efter kritik för bristande källhänvisning la författaren upp en sida med några länkar:

For those of you who have asked, here is the background on the stats we used:

• Some reports suggest that only 5-25% of rapes are reported to authorities.  Other suggest that close to half are reported.  We assumed 10%, which is dramatic, but possible.
  Ok, med tre källor som anger 5-25%, 35% och 49% väljer författaren att dra slutsatsen… 10% (Dessutom läser hon siffran 49% fel, den handlar inte om våldtäkter utan om våldsbrott generellt, för våldtäkter är siffran lägre, hon har inte ens koll på siffrorna då de gynnar hennes ”tolkning”)
• Of the rapes that are reported, approximately 9[%] are prosecuted.
• Of the prosecuted, 5[%] result in felony convictions.  This is across the board for all felony prosecutions, not just rape.
  Varför använda den generella siffran när den specifika för våldtäktsanklagade finns i materialet: (Table 11)? 50% av våldtäktsanklagade döms för ”felony” och 12% för misdemeanor. 62% av 9% blir sådär 5%. Det är bara det att de 9% författaren hänvisade till tidigare inte var åtalade, utan just dömda till fängelse. (Table A-4) Det är alltså färre som åtalas än vad grafen anger, å andra sidan döms en större andel av dessa till fängelse, antalet dömda är detsamma.
• Assuming that 2% of reported rapes are false and a 10% reporting rate, the graphic assumes that 2 of 1000 rapes are falsely reported (assuming a rape can’t be falsely reported unless it’s reported in the first place)
  Varför det? Det dokument som länkas till citerar olika undersökningar som varierar mellan 2% och 10,9% och kommer fram till att den troliga siffran ligger i intervallet 2-8%. Figurmakaren väljer, utan motivering, att använda den absolut lägsta siffran, 2%

Trots att författaren blandar siffror från olika värlsdelar och olika decennier så kan hon inte ens med dessa siffror som stöd komma fram till att figuren hon ritat skulle vara ”sanningen”. Jag har gjort en graf som baseras på de siffror författaren själv angivit som källa, den ser annorlunda ut. Antalet våldtäkter är fortfarande förskräckande stort och uppklarningen oroväckande låg. Det ligger mycket i brottets natur, oftast handlar det om handlingar som är lagliga vid samtycke och bevisningen blir därför automatiskt svår. Men naturligtvis finns plats för förbättringar på alla områden.

Slate pekar på tre problem med originalgrafen: Den överskattar antalet ej anmälda våldtäkter och den överskattar antalet våldtäktsmän – enligt Slate står en genomsnittlig våldtäktsman för sex våldtäkter. Den ursprungliga grafen framställer på detta sätt problemen som större än vad de är. Men å andra sidan missar den att en falskanklagelse inte är detsamma som en falskanklagad riktig person, många falskanklagelser är av typen ”mystisk/a främling/ar”.

Med detta i åtanke så skall man också läsa min ändrade graf på följande sätt. De svarta, ljusbruna och mellanbruna gubbarna skall ses som handlingar, de mörkbruna och röda skall däremot ses som personer. Det är fortfarande inexakt, men mycket mer exakt än den graf som exploderade på nätet i veckan.

Syftet med grafen var att att förmå våldtagna kvinnor att våga polisanmäla händelsen – metoden var att överdriva antalet våldtäkter och våldtäktsmän och förringa antalet oskyldigt anklagade. Här finns ett verkligt problem: Att kvinnor inte blir trodda när de anmäler ett övergrepp utan ses som dagen-efter-ångerfulla eller lycksökerskor. Men man löser inte ett allvarligt problem genom att låtsas som att ett annat allvarligt problem inte finns. Rättsäkerhet är inget nollsummespel. Det finns ingen motsättning i att arbeta för ökad rättssäkerhet (alldeles oavsett kön) såväl för våldtagna som för falskt anklagade.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, juridik, brott, statistik, genus