Glädjande moderat markering mot allt relationsvåld

Karlstad. Fredag. Idag på Moderaternas Sverigemöte var det seminarium om våld i nära relationer. Ett kraftigt fall framåt jämfört med för tre år sedan i Göteborg: Då avhandlades frågan under ett seminarium lagt på extratid där panelen presenterade en preliminär rapport som inte fick citeras, de var rörande överens om könsmaktsordningens perspektiv – ensidig skuldbeläggning av män. Bara två publikfrågor tilläts, de var från personer inblandade i rapporten som fick tala om hur bra den var.

Skillnaden mot idag är enorm, bara namnet på dagens seminarium signalerar att partiet tagit till sig av forskning och debatt på området. Nu erkänns inte bara mäns våld mot kvinnor – även om det pekas ut som det allvarligaste delproblemet, vilket det är, om man skall gradera, men det ska man inte – utan allt slags relations- och hedersvåld som ett samhällsproblem.

I tematidningen från Moderatkvinnorna som delades ut fick till och med Uppsala Mansjour vara med på en sida. Dock framfördes under seminariet farhågor för opinionsbildningen från ”ett litet antal högljudda män, några anonyma”. Jag borde kanske frågat vad som specifikt menades… Men, men, det känns som arbetet nu är på rätt väg. Den enda som var helt kvar i det gamla statsfeministiska sättet att tänka var den enda mannen på scen, representanten för ”Män för jämställdhet”.

En man i publiken sa att man inte fick tänka för stereotypt på vem som misshandlade och berättade om ett fall där en 18-årig flicka under många år misshandlats psykiskt [underförstått av sin mor] och nu kommit därifrån men tvingats lämna sin lillasyster kvar. Kvinnorna i panelen höll med om att psykisk misshandel, som inte syns som blåmärken, inte fick glömmas bort. Representanten från MFJ sa att psykisk misshandel redan fanns med i definitionen ”mäns våld mot kvinnor”. Vid en senare fråga sa han rätt ut att ”kvinnors våld mot män” var en del av ”mäns våld mot kvinnor”(!)

Så kan man ju se det. Tack och lov gjorde de övriga paneldeltagarna, inklusive Beatrice Ask, inte det. De använde i stället uttrycket ”våld i nära relationer”. Ett uttryck som har den enorma fördelen att det mycket bättre beskriver vad det handlar om. Mäns våld mot kvinnor, kvinnors mot män, våld mellan samkönade, föräldrars våld mot barn, barns våld mot föräldrar och hedersrelaterat våld. Man kunde önska att det fanns en enkel benämning som gör det klart att även psykiskt våld finns med, men uttrycket gör det i alla fall lite svårare att bortse från det våld som inte faller in i den förväntade stereotypen.