I går publicerades en artikel av åklagare Ulrika Rogland och psykologiprofessorn Sven Å Christianson på Brännpunkt. Tesen var att internet är fullt av slemmiga förbrytare som lägger sina lovar runt oskyldiga barn för att utnyttja dem sexuellt.
I artikeln radas tre exempel upp. Ett är, faktiskt, relevant för deras tes: Alexandramannen ägnade sig åt utbredd manipulation och glasklara olagligheter, han hade sex med flickor så unga som tolv år. Men en svala gör ingen sommar och en brottsling utgör inget enormt hot mot barnen som måste avvärjas med hjälp av en bok för 184 kronor. Författarna såg sig därför tvingade att fylla ut förbrytargalleriet med två exempel till, av avsevärt sämre kvalitet:
För ett tag sedan kunde vi läsa om hur en ung flicka blev bortrövad efter att ha stämt träff med en man hon hade fått kontakt med via internet. Som tur var lyckades hon få kontakt med anhöriga så att mannen och flickan kunde spåras och mannen gripas.
Ja det kunde man läsa för ett par veckor sedan. I förrgår kunde man läsa följande:
I över två veckor satt 32-åringen frihetsberövad för att ha kidnappat en 16-årig Kristianstadsflicka. Nu är han släppt och alla misstankar är avskrivna. Bevis i 32-åringens dator visar att flickan deltog frivilligt i bortförandet.
16-åringen blev inte bortrövad. Får vi se en rättelse?
Rogland & Co. fortsätter:
För en tid sen uppmärksammades ett fall där en ung flicka med svårt självskadebeteende kom i kontakt med en man via internet som hon sedan träffade utan att hennes föräldrar kände till det.
En [annan] 16-åring träffade alltså män utan att hennes föräldrar kände till det. Nej åklagare Rogland, det är faktiskt inte straffbart. Det är inte heller straffbart med ömsesidigt frivillig bdsm som inbegriper ringa våld. Det borde du veta, du kommer väl ihåg att du förlorade målet i tingsrätten, överklagade och förlorade igen i hovrätten?
Rogland känner vi alltså igen. Vem är då Sven-Åke Christianson? Han var en av de drivande i åtalen mot Thomas Quick, hans ”expertis” gav legitimitet åt Quicks narkotikadimmiga erkännanden och fick honom fälld för åtta mord han inte begått (och lät därmed också de riktiga mördarna gå fria). Under Hannes Råstams arbete med dokumentärfilmerna om fallet Thomas Quick vägrade Christianson svara på frågor:
Sven-Åke Christianson som är minnesforskare och docent i psykologi vid Stockholms universitet spelade en viktig roll i rättegångarna mot Quick. Han vägrade delta i dokumentärfilmen.
– Han var helt panikartat angelägen om att inte växla ett ord med mig. Han har varit ett smörjmedel längs vägen för att Quick ska kunna dömas, säger Hannes Råstam.
Ytterligare en som har all anledning att vara orolig inför den postuma publiceringen av Hannes Råstams bok, det är bara dagar kvar nu… Artikelförfattarna är alltså två strebrar mer intresserade av sina karriärer än av att skipa rättvisa, inte så konstigt att de funnit varandra. Varför skriver de då detta just nu? Svaret finns nog i fotnoten längst ned i artikeln:
Artikelförfattarna har skrivit boken ”Jag kände mig speciell” – Grooming på Internet
En bok helt klart riktad till de unga, men framförallt deras föräldrar, som Rogland och Christianson har som affärsidé att skrämma upp. Visst finns det faror på internet, men det finns det i verkligheten också. Om något är nätet faktiskt en tryggare plats. Hanna Fridén skrev om det i Expressen för tre år sedan: Sluta skrämma oss unga om nätsexet.
Läs även andra bloggares åsikter om nätsex, internet, moral, moralpanik, sex, bdsm, politik, juridik
No size fits all 
Bara faktumet att nätgrooming existerar är inte ok och internet är inte en ”tryggare” plats. En helt annan tillit byggs upp på nätet. Det är mycket farligare än verkligheten. Jag tycker det är otroligt kränkande när man själv som drabbad ser folk som skriver inlägg, som det du precis skrev. Ta det på allvar istället och försök inte måla upp någon alternativ bild.
Det är ingen som här påstår att s k nätgrooming är ok, eller att internet skulle vara en tryggare plats än andra. Vad som sägs är helt enkelt att man inte behöver måla upp en (felaktig) bild av att internet är en plats befolkad av sexualbrottslingar för att kunna beivra brott.
Det blir allt tydligare att de individer som skriker högst om censur och kontroll av internet är det öppna samhällets största hot. Efter att man läst Hannes Råstams bok ”Fallet Thomas Quick” förstår man deras desperation. Om det finns någon rättvisa i samhället så borde Sven-Åke Christianson och resten av de ansvariga för denna enorma rättsskandal låsas in för att skapa ett säkrare samhälle. De är livsfarliga både för minderåriga och vuxna hederliga medborgare. Man undrar hur många mördare som går fria tack vare dem.