Här ligger en brottsutredning begraven

I går kväll kunde man på SvD Brännpunkt läsa ett bedrövligt aktstycke signerat Carina Ohlsson och Olga Persson, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund. I ett inlägg gapande av logikhål som de fyllt med hittepå och halvsanningar hängde de för publiken ut detaljer om den 16-åriga flickans sexliv. Allt i syfte att få publiken att äcklas – ”så där kan ju ingen frisk människa vilja ha det” – och genomdriva en rad lagstiftningar som skulle ta ifrån ungdomar mellan 15 och 18 års ålder deras sexuella självbestämmanderätt.

Ja Carina och Olga, i det här målet finns det sannerligen vuxna som utnyttjat en flickas utsatthet för sina egna syften. 32-åringen är inte en av dem.

Xzenu Cronström Beskow skriver om saken i Fria Tidningen:

Som rättsfall är detta fall tämligen unikt i Sverige. Att fallet alls uppstod, och att det blev så illa hanterat som det blev, kan däremot sägas bero på tre utbredda sociala problem: sammanblandning med självdestruktivitet, utanförskap för unga sadomasochister, samt allmän brist på hbtq-kompetens hos berörda myndigheter.

De flesta som väljer att utöva sexuella aktiviteter gör det för att de tycker om det. Det handlar om njutning, kärlek, eller båda delarna. Detta gäller oavsett om partnern är av samma eller motsatt kön, och oavsett om man fokuserar på samlag eller på till exempel sadomasochistiska sexlekar. Tyvärr händer det även att sex blir destruktivt och att någon far illa.

De flesta destruktiva sexakter är vanligt mainstreamheterosexuellt sex där någo[n] deltar av fel anledning. Men när det gäller mainstreamheterosexualitet har vi alla gott om motbilder. På senare decennier har tack och lov också de flesta fått vettiga motbilder när det gäller homosexualitet, men det finns fortfarande präster och terapeuter som tror att de självdestruktiva homosexuella de har träffat i tjänsten är representativa för alla homosexuella.

När det gäller sadomasochism är det tyvärr fortfarande vanligt att inte se skillnad på det som inom subkulturen kallas för ”Safe, sane & consensual” och dess motpol av rent destruktiv utlevnad – än mindre att förstå att det precis som med mainstreamsex finns en komplicerad gråzon mellan sunt och osunt. En gråzon där samma handling kan ha både bra och dåliga aspekter.

Men det var inte bara 16-åringen och 32-åringen som misshandlades och hängdes ut av rättssystemet, från City Malmö 110419:

Oskyldig satt häktad i tre veckor
Det här har åklagare Rogland och hennes kollegor inte gjort något åt på ett och ett halvt år

Från City Malmö 110420:

Jens anmälde – utredningen står helt stilla

Skåne. När Jens släppts ur häktet anmälde han den 16-åriga flickan för falsk angivelse. Ett år senare har det hänt noll med utredningen.

– Jättedåligt skött, erkänner åklagarchefen Mats Ericsson.

Fem månader efter att Jens anmält flickan ringde han polisen och frågade hur det går. Han fick besked att kontakta åklagaren som leder utredningen

– Ulrika Rogland, samma person som lett utredningen mot Jens.

– Det kändes som ett dåligt skämt. Hon som sett till att få mig oskyldigt häktad i 19 dagar, säger Jens.

Åklagarchefen Mats Ericsson menar att det är lotten som avgör vem som får vilket fall.

– Jag kan inte svara för det eftersom jag inte var kammarchef då. Men det låter inte helt superkorrekt.

– Jag kan förstå att han tycker det är olyckligt, säger han.

Roglands åklagarkollega Lena Körner fick sedan fallet

– för att bolla det vidare till just Mats Ericsson.

– Jag har nyligen gett polisen i uppdrag att snabbt som ögat hålla förhör.

Det var den 20 april. Men det hände ingenting då heller. I förrgår skrev Sydsvenskan att Bo Birgersson, en fjärde åklagare, till slut i september gav polisen direktiv att utreda fallet, över ett och ett halvt år efter att det anmälts(!)

En ”detalj” som City underlät att nämna (men som Sydsvenskan nämner) är att det, som den som följer denna blogg vet, handlar om samma 16-åring och samma åklagare Ulrika Rogland som återfinns i BDSM-åtalet som Hovrätten ogillade för tre veckor sedan.

Det är inte helt långsökt att misstänka att åklagare Rogland velat begrava utredningen om falskanklagelse helt, eller i alla fall till domen i Hovrätten var klar. Vad de tre andra åklagarnas bevekelsegrunder varit är svårare att gissa. Men man undrar varför arbetet inte startade åtminstone i april, då åklagaren Mats Ericsson sa till tidningen City att han redan gett polisen det i uppdrag. (Men då var det förstås fortfarande fem månader kvar tills fallet skulle avgöras av Hovrätten)

Tack till Medborgare X som uppmärksammade mig på den skandalösa hanteringen av utredningen om den falska anklagelsen.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om 

Ett svar to “Här ligger en brottsutredning begraven”

  1. Rogland kokar soppa på ett enda rättsfall « No size fits all Says:

    […] Rogland känner vi alltså igen. Vem är då Sven-Åke Christianson? Han var en av de drivande i åtalen mot Thomas Quick, hans “expertis” gav legitimitet åt Quicks narkotikadimmiga erkännanden och fick honom fälld för åtta mord han inte begått (och lät därmed också de riktiga mördarna gå fria). Under Hannes Råstams arbete med dokumentärfilmerna om fallet Thomas Quick vägrade Christianson svara på frågor: Sven-Åke Christianson som är minnesforskare och docent i psykologi vid Stockholms universitet spelade en viktig roll i rättegångarna mot Quick. Han vägrade delta i dokumentärfilmen. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: